Konkursrätt
Riksdagen har antagit en ny konkurslag som skall ersätta 1921 års lag i ämnet.
    Den nya lagen innehåller flera sakliga nyheter och innefattar därjämte en omfattande redaktionell översyn och systematisering av konkurslagstiftningen. Bland de sakliga förändringarna kan följande nämnas. De nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp. mindre konkurs slås samman till ett förfarande med i huvudsak handläggningen av mindre konkurser som förebild. En annan ändring som rör den formella regleringen är att konkursdomarinstitutionen avskaffas och ersätts av konkursdomstolen, d. v. s. tingsrätten, som sådan. Omgestaltningen av själva systemet medför behov av ny ordning i alla de fall där förfarandet för närvarande är utformat på olika sätt i ordinär och mindre konkurs.
    När det gäller förvaltarfunktionen ges förvaltaren möjlighet att vid avveckling av boet beakta — förutom de rena borgenärsintressena — vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas. Vidare vidgas kretsen av dem förvaltaren

 

47—37-169 Svensk Juristtidning

 

skall höra i viktigare förvaltningsfrågor till att omfatta även tillsynsmyndigheten. Förvaltarens utrednings- och uppgiftsskyldighet blir också något större.
    Beträffande återvinning sker ett flertal ändringar i syfte att vidga återvinningsmöjligheterna.
    Ändringar har skett också vad gäller ordningen för bevakning av fordringar och för utdelning.
    Den nya konkurslagen har föranlett ett stort antal följdändringar i andra författningar. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om konkurser som beslutats före ikraftträdandet gäller dock fortfarande den äldre konkurslagen, utom så till vida att konkursdomarinstitutionen föreslås bli omedelbart avvecklad (SFS 672 fl).