ANN NUMHAUSER-HENNING. Arbetshandikappad — med rätt till arbete? Stockholm 1988. 140 s.

 

Författaren är docent i civilrätt i Lund och har tidigare gett ut avhandlingen Tidsbegränsad anställning. En studie av anställningsformsregleringen och dess funktioner (anmälan i SvJt 1986 s. 445; jfr 1987 s. 386). I den boken diskuterar hon olika anställningsformer på arbetsmarknaden och belyser bl. a. hur innehållet i anställningsskyddet har förändrats mot bakgrund av den samhälleliga utvecklingen. En argumentationslinje i avhandlingen är att arbetsgivarna har tillåtits använda s. k. visstidsanställningar i mycket större utsträckning än vad som var avsett och att utsatta grupper med särskilda svårigheter på arbetsmark-

 

naden därigenom kan hållas kvar i otrygga anställningar. Den nu aktuella boken knyter an till detta senare ämnesområde och behandlar de arbetshandikappades ställning på den reguljära arbetsmarknaden.
    Det är ett område av växande betydelse som tas upp till behandling. För inte så länge sedan hade ytterst få människor med handikapp möjligheter att gå ut i arbetslivet. I dag är synen på de handikappades situation en annan. Målet är att de i princip skall ha samma möjligheter som andra att delta i samhälls- och arbetsliv. Staten har därför gått in med olika bidrag och stödåtgärder för att främja sådan sysselsättning och arbetsgivarna har genom lagstiftning och avtal — i större eller mindre utsträckning — sökt anpassa verksamhet och utrustning så att handikappade skall kunna delta i arbetslivet. Många arbetshandikappade har särskilt anordnade s. k. skyddade arbeten vid sidan av den öppna arbetsmarknaden, t. ex. inom det statligt finansierade Samhalls olika länsföretag.
    Vem som är att anse som arbetshandikappad är emellertid inte alldeles lätt att närmare ange. Begreppet växlar dessutom över tiden och kan i den betydelsen sägas vara miljörelaterat. Till de kategorier av personer som normalt brukar åsyftas hör synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade, psykiskt arbetshandikappade och socialmedicinskt arbetshandikappade. Särskilt när det gäller de psykiskt och socialmedicinskt arbetshandikappade är gränserna emellertid flytande och säkert också konjunkturbetonade. En stor del av den "utslagning" som förekommer i arbetslivet är att hänföra till dessa kategorier. Författaren använder också termen arbetshandikappad i en mer allmän betydelse. Med arbetshandikappad förstås personer som p. g. a. fysiska, psykiska, förståndsmässiga eller sociala orsaker har svårt att få eller behålla ett arbete — oberoende av om arbetsmarknadsmyndigheterna är inkopplade eller inte.
    I boken behandlas fyra centrala arbetsrättsliga lagar — anställningsskyddslagen, främjandelagen, arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen — utifrån vad som gäller för arbetshandikappade, både som arbetssökande och som redan anställda. Däremot behandlar författaren knappast alls det ganska omfattande och svårgenomträngliga arbetsmarknadspolitiska regelverk av bidragsförfattningar m. m. som i övrigt omger denna verksamhet. Inte heller berörs socialförsäkringssystemets möjligheter i sammanhanget. Jag har förståelse för att avgränsningar måste göras när materialet spänner över så vida fält som i detta fall. Särskilt de arbetsmarknadspolitiska reglerna har emellertid ett så påtagligt samband med ämnet att för dem boken främst vänder sig till — tjänstemän på personalavdelningar, arbetsmarknadsmyndigheter, försäkringskassor och företagshälsovård samt fackliga företrädare — det säkert hade varit värdefullt med ett något bredare grepp.
    Bokens tyngdpunkt ligger i beskrivningen av anställningsskyddslagens regler och praxis såvitt gäller arbetshandikappade. Här visar framställningen att författaren är väl förtrogen med materialet och att hon också behärskar de grundläggande arbetsrättsliga synsätten. Frågor som tas upp är bl. a. när handikapp utgör saklig grund för uppsägning eller omplacering och den handikappades skydd vid driftinskränkningar. Framställningen omfattar både den privata och den offentliga sektorn.
    Avsnittet om främjandelagen (kap. 3) innehåller vissa skönhetsfläckar, sannolikt p. g. a. författarens obekantskap med de arbetsmarknadspolitiska reglerna, vilka ju som nämnts endast kortfattat berörs i boken. På flera ställen (t. ex. s. 57) hänvisas till arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368). Den kungörelsen upphäv-

 

des emellertid den 1 juli 1987 och ersattes av en ny förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt bl. a. förordningar om arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete (SFS 1987: 405, 406 och 411). Vidare harde särskilda beredskapsarbetena (s. 58) numera avskaffats; de sista resterna försvann när bestämmelserna om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare infördes (SFS 1985: 276, ändr. 1986: 742). Skyddat arbete finns numera alltså inte bara hos Samhall, vilket påstås (s. 24), utan också inom offentlig verksamhet. Dessa brister är dock på det hela taget marginella; i övrigt utgör även detta avsnitt en god beskrivning av vad som gäller på området.
    Boken avslutas med några praktikfall som belyser de olika reglernas inbördes samband och de svårigheter som kan uppstå både för arbetsgivare, arbetstagare och arbetsmarknadsmyndigheter när frågor om arbetshandikapp skall lösas.
    Genom att förmedla denna tvärkunskap på det arbetsrättsliga området kommer boken otvivelaktigt att ha sitt värde för jurister, personalhandläggare m. fl. Den som söker kunskap om arbetsmarknadspolitiska åtgärder får söka sig andra och färskare källor.

Håkan Lavén