460 Lars GortonCHRISTER ALBEMARK, Kundkreditförsäkring, Stockholm 1988

 

Christer Albemarks doktorsavhandling "Kreditförsäkring" har tillkommit inom ramen för försäkringsrättsliga forskningsprojekt vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet. Med kundkreditförsäkring avses en försäkring som inom överenskomna ramar skyddar försäkringshavaren mot kundkreditförluster inte minte minst på grund av utebliven betalning vid kundens insolvens.
    Låt mig inledningsvis konstatera, att Christer Albemark valt ett ämne, som har praktiskt juridiskt och ekonomiskt intresse. Han behandlar kundkreditförsäkringen mot en allmän kreditsäkerhetsrättslig bakgrund. På baksidan av boken sägs, att kundkreditförsäkringen är "ett instrument att begränsa kreditförlusterna i samband med försäljning av varor och tjänster på kredit". Detta är inte en helt korrekt beskrivning. Kundkreditförsäkringen eliminerar eller minskar i och för sig inte kundförluster utan sprider de ekonomiska riskerna i samband med kundförlusterna. Detta framgår också av texten inne i boken.
    Författaren delar in boken i 7 delar jämte bihang med villkorsexempel, exempel hämtade från Svenska Kredit.
    Första delen på ca. 40 sidor innehåller en beskrivning av olika kreditsäkerhetsrättsliga arrangemang. Den innehåller knappast någon större grad av självständigt arbete men ger en god överblick över olika arrangemang och deras användningsområden. Jag har emellertid förvånat mig över att författaren inte har ägnat något mer utrymme åt vissa olika företeelser som kan förekomma som försäkringsbara inom ramen för kreditförsäkring eller kundkreditförsäkring. Några sådana exempel är "unfair calling of guarantee"-försäkring, "utebliven betalning under remburs-försäkring", "asset value underwriting" resp. "residual value insurance" o. s. v. ... Här menar jag att författaren iakttagit en onödig restriktivitet och att sådana återkopplingar ger en ytterligare förståelse för hur de olika instrumenten och arrangemangen konkurrerar med men också kompletterar varandra.
    Del 2 (6 sidor) ger en kort rekapitulation av kundkreditförsäkringen. Här skulle ett något ökat utrymme åt relationen mellan "generella kundkreditförsäkringar" och "projektförsäkringar" inte ha skadat.
    Del 3 (ca. 70 sidor) utgör det centrala avsnittet om kundkreditförsäkringen. Författaren ger en överblick över försäkringens funktioner, en kort historisk översikt samt en internationell utblick. Därefter går han in på de materiellt viktigare delarna om försäkringsavtalet, försäkringsgivarens resp. försäkringstagarens åtaganden, uppläggningen av försäkringen med premie och självrisk, riskbedömning och skadereglering.
    Del 4 (10 sidor) behandlar i huvudsak biförpliktelser och frågan om ansvarsbegränsning.
    Del 5 (10 sidor) innehåller en översikt över konfliktlösning, kulans och tillsyn/villkorskontroll.
    Del 6 (10 sidor) ger en återblick på relationen mellan vissa olika i sammanhanget aktuella företeelser och en utvärdering av och jämförelse mellan dessa.
    Del 7 innehåller ett försök till utvärdering och sammanfattning.
    Författaren behandlar ett ämne som ligger i skärningspunkten mellan bankverksamhet och försäkringsverksamhet. Han uppmärksammar därvid bl. a. de diskussioner som förts när det gäller övervakningsorganen, nämligen framförallt bankinspektionen och försäkringsinspektionen och deras konkurrerande verksamhetsområden inom vissa områden, som exempelvis ställande av garanti-

 

Anm. av Ch. Albemark, Kundkreditförsäkring 461er, kreditgivning, pensionsförsäkring. Här kommer man med säkerhet att få se en väsentligt ökad grad av konkurrens och samtidigt koordinering (integrering?) mellan traditionell bankverksamhet och traditionell försäkringsverksamhet. Förf. försöker också sätta in kundkreditförsäkringen i ett större sammanhang, även om jag saknar en hänvisning till "The Geneva papers on risk and insurance" särskilt vol. 11, No. 41 (October 1986), som behandlar "Measurement and management of international trade risks".
    Albermark lämnar en översiktlig redogörelse för alternativa institut till kundkreditförsäkringen. Han berör härvid bl. a. huruvida kundkreditförsäkringen skall ses som ett alternativ till eller fungerar som ett supplement till andra säkerhetsinstitut.
    Redogörelsen för de alternativa instrumenten är översiktlig men för ändamålet tillfyllest. En fördjupning skulle ha kunnat göras av de olika samband, som kan urskiljas, bl. a. ett funktionellt samband mellan kundkreditförsäkringen och dess huvudorsak, nämligen leverantörskrediter. När det gäller det operationella sambandet kan nämnas att "factoring" har vissa likheter med kundkreditförsäkringen. Detta gäller dock endast "factoring utan regress". Factoring har ju till huvudsyfte att stärka likviditeten.
    Som allmän försäkringsprincip brukar anses gälla, att man inte kan försäkra kommersiella risker. Därvidlag utgör kundkreditförsäkringen i viss mån ett undantag från huvudprincipen. När det gäller jämförelsen mellan kundkreditförsäkring och garantier av olika slag är skillnaderna påtagliga oavsett om det är fråga om individuell proprieborgen eller garanti utfärdad av moderbolag, bank eller försäkringsbolag.
    På motsvarande sätt har ju rembursinstitutet inte så mycket med kundkreditförsäkring att göra. Här skulle en djupare analys av de olika företeelserna ha hjälpt författaren att precisera funktionerna hos de olika arrangemangen/instrumenten. Jag vill här göra ett försök att sammanfattningsvis peka på några parametrar som sammankopplade utvisar skillnader och likheter mellan några av de viktigaste arrangemangen.

 

 

kundkredit-

försäkring
 

remburs

borgen

garanti
 

factoring
UppdragsgivareBorgenärenGäldenärenGäldenärenBorgenären
uppdragstagareFörsäkringsbol.BankBorgensman BankFactoringbolag
förmånstagareBorgenärenBorgenärenBorgenärenBorgenären
ersättning (pris)PremieProvision (ränta)Provision (ränta)Avgift
"säkerhet"Ingen självriskPant MotförbindelsePant MotförbindelseIngen Fordringsrab.
utbetalningsgrundGäldenärens insolvensMot dokumentInsolvens Utebliven bet. trots kravVid köp av fordran
primärsyfteSkydd mot insolvens(Säkerhet) likviditet(Likviditet) säkerhetLikviditet

 

 

462 Lars Gorton    Christer Albemarks bok ger upphov till en del principiella funderingar. Valet av ämne är bra, presentationen av stoffet i stort sett förtjänstfull, och belysningen av vissa förhållanden väl genomförd. Varje författare har rätt att välja inriktning, uppläggning och omfång av sin studie. Boken framstår dock som något tunn, vilket att döma av det material som Albemark haft tillgång till och (visade det sig) behärskade mycket väl, är en onödigt vald restriktivitet. Låt mig peka på några omständigheter: Han har i stort sett valt bort en jämförelse mellan olika avtalsvillkor, han utnyttjar utländsk doktrin men inte några fall eller exempel från andra rättssystem, kulansproblemen, som — det skall villigt erkännas — är svåra att precisera, blir lite väl luftigt berörda. Här vill jag också understryka, att kundkreditförsäkringen är beroende av internationell återförsäkring, vilket innebär att villkoren inte kan vara hur olika som helst mellan olika länder.
    Det valda makroperspektivet är självklart i sig ett försvarbart angreppssätt. Jag kan emellertid inte frigöra mig från att en djupare detaljgranskning och jämförelse av villkor skulle ha kunnat leda till en precisering av vissa frågor och problem, vilket skulle ha kunnat tjäna som en ännu bättre grund för vidare forskningsarbete.
    Även en ytlig läsning av de försäkringsvillkor som tillämpas av några olika svenska och norska försäkringsbolag utvisar, att villkoren alls inte är identiska. Visserligen är de i många avseenden likartade, men det finns också klara skillnader. Wasa kreditförsäkrings AB innehåller i kl. 2.2 en definition av "försäkringsfall": "Försäkringsfall föreligger om kunden ej betalat förfallen fordran inom 6 månader efter förfallodagen eller dessförinnan blivit försatt i konkurs eller träffat bindande ackordsuppgörelse eller befunnits sakna utmätningsbara tillgångar". Denna bestämmelse är klarare och för försäkringstagaren förmånligare är den som tillämpas av Svenska Kredit.
    Trots att kundkreditförsäkringen utvecklats något olika i olika länder, är jag vidare övertygad om att i avsaknad av skandinaviska rättsfall — och exempel — en viss internationell utblick skulle ha varit intressant. Det är beklagligt att författaren känt sig tvungen att iaktta en betydande restriktivitet när det gäller att — även i anonymiserat skick — utnyttja det material som han haft tillgång till.
    Ett område där författaren sänkt sig ner till ett "mikroperspektiv" är det som rör biförpliktelser, d. v. s. bl. a. regler om upplysningsplikt och skyldighet att undvika och nedbringa förlust.
    Här når författaren också fram till vissa slutsatser, som har praktiskt och teoretiskt intresse, nämligen att biförpliktelser (som följer av Försäkringsavtalslagen och av villkoren) inte är särskilt anpassade till förhållandena vid kundkreditförsäkring. Jag vill också peka på att det faktiskt föreligger vissa smärre skillnader mellan olika försäkringsbolags försäkringsvillkor vad gäller biförpliktelser.
    Biförpliktelser regleras utan någon större grad av precision i Svenska Kredits villkor i de allmänna villkoren, § 4. Wasa Kreditförsäkring har i § 9 i dess allmänna villkor en något klarare bestämning. Noteras bör f. ö. att sådana biförpliktelser har sin motsvarighet i internationella kreditavtal, där biförpliktelserna ofta är både många och långtgående.
    Såväl kredit- som försäkringsavtal innehåller betydande element av ömsesidigt förtroende mellan parterna (uberima fides). Det är enligt min mening rimligt, att försäkringstagaren (inte minst vid kundkreditförsäkring) har skyldig-

 

Anm. av Ch. Albemark, Kundkreditförsäkring 463het att vidta vissa åtgärder och lämna viss information. Försäkringen baserar sig på hans uppgifter; han sitter närmast till att informera försäkringsgivaren om vissa inträffade händelser — ändrade förhållanden som skulle kunna påverka försäkringen m. m. både vad gäller försäkringens fortbestånd och försäkringsersättningens storlek. Här skulle författaren lämpligen ha kunnat komma lite längre när det gäller preciserade förslag.
    Ett helt annat förhållande, som förtjänar att påpekas är, att författaren laborerar med ett mycket snävt "rättskällebegrepp". Till rättskällor tycks författaren nämligen endast hänföra lagstiftning, se s. 73 ff.
    Avslutningsvis vill jag framhålla, att Christer Albemark åstadkommit en nyttig och välskriven avhandling inom ett väl avgränsat område. Det är visserligen min övertygelse, att författaren med en mera preciserad analys och ett bättre utnyttjande av sitt material skulle ha kunnat komma ett steg längre i slutsatser och förslag, men denna övertygelse betar inte arbetet dess förtjänser.


Lars Gorton