THOMAS HALLGREN, CARINA LUNDBERG, EVA BIRATH, HANN-MARIE HAHR, BO LAMPA. Det mesta om stiftelser — i teori och praktik, 96 sidor, Kommentus Förlag AB.
I verket ”Det mesta om stiftelser — i teori och praktik” tar författarna Thomas Hallgren, Svenska kommunförbundet, Carina Lundberg, SEbanken, Eva Birath och Hann-Marie Hahr, kammarkollegiet, samt Bo Lampa, länsstyrelsen i Stockholms län, upp den moderna stiftelserätten ur ett både teoretiskt och praktiskt perspektiv.
Boken är disponerad i åtta kapitel, plus ett antal användbara bilagor, till exempel normalstadgar och en litteraturförteckning. Första kapitlet avser fond- och stiftelsebegreppet och lägger den nödvändiga grunden för förståelsen av den fortsatta framställningen och av stiftelsefrågor i allmänhet. Likaså är det andra kapitlet, som handlar om förvaltning, centralt, särskilt för den som till vardags arbetar med stiftelser. Författarna har skilt detta kapitel från det tredje, rubricerat ”Den ekonomiska förvaltningen”. Skälet till detta tycks vara att det förra inriktas på de mer formella förvaltningsfrågorna, medan det senare mer behandlar placeringsfrågor av konkret natur. De ansvarsfrågor som rör förvaltningen behandlar författarna i ett särskilt kapitel 7 (se nedan).
Kapitel 4 rör ett betydelsefullt avsnitt i stiftelsesammanhang, nämligen permutation. Bland många jurister är permutation ett främmande rättsområde, där bristande kunskaper lätt blir dyrköpta. Detsamma gäller väl också skattefrågorna, som behandlas i kapitel 5. Här ges en fyllig teoretisk bakgrund till de rättsregler som gärna upplevs som svårförutsebara.
I kapitel 6 beskrivs den statliga och kommunala kontrollen. Författarna, med representation från både kammarkollegiet, länsstyrelsen och kommunförbundet, borgar här för en gedigen sakkunskap.
Kapitel 7 berör ansvarsfrågor i stiftelser vilka visat sig få en allt större betydelse. Även på detta område brister den moderna juristen i kunskaper. Boken fyller här ett stort behov, såväl i det enskilda fallet som ur en mer rättspolitisk synpunkt. Det faktum att en styrelseledamot i en stiftelse inte kan beviljas ansvarsfrihet innebär ofta en överraskning för många ledamöter i stiftelsestyrelser.
I det avslutande kapitlet 8 tas personal- och pensionsstiftelser upp, vilket får betraktas som mycket efterlängtat. I förordet motiveras redogörelsen med att denna stiftelseform är den som ökat mest under senare år. Även om så inte varit fallet fyller kapitlet ett stort behov. Sett mot bakgrund av de stora förmögenheter som idag förvaltas i pensionsstiftelser (enbart i Stockholms län överstiger pensionsstiftelsernas samlade förmögenheter 20 miljarder kronor), är en ökad upplysning på detta område synnerligen angelägen. Bortsett från en kommentar till tryggandelagen, ”Pensionering i företagens egen regi”, av Dag Helmers och Allan Ekström, 3 uppl. 1974, har pensions- och personalstiftelser i stort sett saknats i den juridiska litteraturen.
Sammantaget ger ”Det mesta om stiftelser — i teori och praktik” en god inblick i det mesta om stiftelser. Det bestående intrycket efter en genomläsning blir emellertid att en jurist idag har det mesta kvar att lära