Advokaterna Karl-Erik Danielsson och Maria Snöbohm har i SvJT 1991 s. 768 f. under rubriken ”Ogiltig fastighetsöverlåtelse till följd av förbehåll” redovisat en skiljedom 1990 och därav dragit vissa slutsatser angående sale and leaseback av fast egendom. Avsikten med detta inlägg är inte att kommentera artikeln eller skiljedomen i vidare mån än att den senare enligt mitt förmenande ger anledning till en särskild fråga i sakrättsproblematiken.
    Artikelförfattarna redovisar inledningsvis, att fastighetsöverlåtelse med förbehåll är giltig även om avskiljande av tillbehören inte skett eller ens är avsett. Avskiljandet är däremot av betydelse för den sakrättsliga äganderätten. Skiljenämnden fastslår att säljaren inte får sakrättsligt skydd till tillbehören innan dessa avskilts. Till stöd för denna bedömning och ståndpunkt åberopar Skiljenämnden uttalanden av Karlgren (SvJT 1944 s. 409), Westerlind (kommentaren till JB kap. 1–5, 1971 s. 185 not 5) och Rodhe (Handbok i sakrätt s. 207 och i not 16). För praktikern borde saken därmed vara klar och avgjord. Dock — bedömningen och ståndpunkten innebär omvänt, att köparen före avskiljandet blir sakrättslig ägare till tillbehören trots att han enligt köpehandlingens uttryckliga lydelse inte köpt dem. Min fråga är: Varför skall köparens borgenärer före avskiljandet kunna göra sig betalda ur tillbehör, som köparen själv inte har rätt till?

Lars Rydén