Ändring av entreprenörens arbete

 

 

Av jur. kand. JOHAN SCHELIN

1. Inledning
Parter som sluter ett entreprenadavtal slits ofta mellan å ena sidan en önskan att binda sig till kontraktet, och å andra sidan en önskan om att kunna anpassa kontraktet ändrade förhållanden. Mer exakt skulle man kunna uttrycka det så att samtidigt som båda parter strävar efter att behålla kontroll över motpartens prestationsplikt genom att fastlägga den i avtalet så inser de att det kan vara till deras fördel att det finns möjligheter att ändra den. Det är således fråga om en konflikt mellan parternas intresse av stabilitet och deras intresse av flexibilitet i avtalet.
    Problemet gör sig gällande på bl. a. entreprenadområdet, särskilt i långsiktiga entreprenadavtal. Beställaren har ofta behov av att kunna ändra entreprenörens arbete. Vanligen sluter man då ett tilläggsavtal eller ändrar det befintliga avtalet. I den här artikeln avser jag att se lite närmare på hur man kan lösa den här frågan på ett annat sätt utan att tillgripa nya avtalsförhandlingar. I stället ges beställaren rätt att ensidigt bestämma vissa ändringar av entreprenörens prestationsplikt. Man kan på detta sätt undvika att värdefull tid går förlorad på grund av utdragna förhandlingar om villkoren för ändringen, samt att priset för en sådan ändring skjuter i höjden. Lösningen är hämtad från den norska offshorebranschen där man har stor erfarenhet av den här typen av långsiktiga entreprenadavtal. Den återfinns bl. a. i standardavtalet Norsk Fabrikasjonskontrakt 1987 (NF 87).1 Avslutningsvis kommer jag att göra vissa jämförelser mellan den lösningen och systemen i de närmast liggande svenska standardavtalen Allmänna bestämmelser för leverans av anläggningar 1978 (ABA 78) och Allmänna bestämmelser för för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 92).

 

2. Allmänt om ändring
Som en allmän grundsats inom avtalsrätten gäller att avtal skall hållas. En part har normalt inte möjlighet att ändra avtalet utan motpartens samtycke. Avtalsinnehållet är fixerat till vad som kan anses ha blivit bestämt mellan parterna vid tiden för avtalets ingående.

1Framställningen om NF 87 bygger på Askheim, LO, m. fl. Innføring i petroleumskontrakter. Hefte I. Nordisk institutt for sjørett, Oslo 1990. Kontraktstexten återfinns i Materialsamling for petroleumsrett, Oslo 1992.

Förhållanden som inträffat efter den tidpunkten beaktas inte. Grundförutsättningen mjukas dock upp genom bl. a. avtalsrättens regler om bristande förutsättningar och jämkning av avtal (AvtL 36 §). Det är emellertid inte ofta dessa instrument för ändring av avtal kommer till användning. Domstolarna har t. ex. varit mycket restriktiva när det gäller att utnyttja AvtL 36 §, särskilt mellan parter i kommersiella sammanhang.2 Vissa kontrakt innehåller emellertid klausuler om ändring av avtalet efter dess ingående. Sådana klausuler kan gälla ändring av entreprenörens prestationsplikt. Entreprenör A skall exempelvis bygga en förpackningsmaskin åt B. Maskinen skall enligt avtalet ha en viss kapacitet, det vill säga den skall kunna förpacka ett visst antal varor per tidsenhet. B kan dock ha en option inlagd i avtalet på att A bygger maskinen med högre kapacitet än ursprungligen avtalat. Han kan också ha rätt att få vissa andra tilläggsarbeten utförda av A. B kan t. ex. ha rätt att kräva att A bygger till maskinen så att den klarar andra arbetsmoment. B kanske föreskriver att maskinen inte bara skall kunna placera varorna i kartonger utan även sätta plast runt kartongerna. Slutligen kan B ha rätt att kräva att A bygger maskinen på ett annat sätt än ursprungligen avtalat. B kan t. ex. föreskriva att A använder en annan konstruktion eller annat material.
    Andra klausuler beskyddar entreprenören. Det kan t. ex. vara fråga om prisjusteringsklausuler. Entreprenören kan ha rätt till ny förhandling med beställaren om priset, ifall hans kostnader ökar. I andra fall kan priset komma att justeras enligt någon slags indexklausul. Kostnadsökningarna kan vara en följd av allmänna prisstegringar i samhället eller i branschen. Jag kommer i fortsättningen inte att behandla den typen av klausuler utan endast sysselsätta mig med klausuler som syftar till att ändra entreprenörens prestationsplikt. I samband med sådana ändringar, exempelvis tilläggsarbeten, kan det dock bli tal om prisändringar.
    Behovet av att kunna ändra prestationsplikten enligt ett avtal efter dess ingående torde vara särskilt stort inom entreprenadområdet. Vid tillverkning av stora anläggningar och uppförande av stora byggnadskomplex råder speciella förhållanden som inte gör sig märkbara vid t. ex. vanliga köp. För det första är projektplanläggningen ofta inte färdig när anbudet läggs ut och kontraktet ingås. Under detaljplanläggningen kan det dyka upp förhållanden som gör det nödvändigt att ändra avtalet. Dessutom kan beställaren ha kontrakt med flera entreprenörer om arbete. De olika entreprenörernas arbete kan behöva samordnas i både tid

2 Se exempelvis NJA 1979 s. 483.

och rum. Uppstår det en försening eller ett fel hos en av dem kan de andras arbete behöva ändras. För det andra sträcker sig ofta projektet över längre tid. Nya tekniska landvinningar kan göra sig gällande under byggandet av en anläggning. Beställaren kan då ha intresse av att den nya tekniken inpassas i anläggningen. För det tredje råder på vissa områden en omfattande statlig reglering i form av byggnads- och säkerhetsföreskrifter. Om dessa ändras under projektets gång kan beställaren ha behov av att kunna ändra avtalet med entreprenören.

 

3. Ändrings- och tilläggsarbeten enligt ABA 78 och AB 92
Trots att behovet av ändringar i entreprenörens prestationsplikt efter avtalsslutet borde vara stort inom entreprenadområdet innehåller dock de svenska avtalen i branschen få regler angående ändringsarbeten. Reglerna är dessutom ofta oklara och kan ge upphov till tvister som försenar arbetet. I det svenska standardavtalet ABA 78 regleras att entreprenören (i kontraktet benämnd leverantören) är skyldig att utföra ändrings- och tilläggsarbeten under kontraktsperioden som föranleds av ändringar i myndighets föreskrifter (p 8.1). Han är dessutom skyldig att utföra av beställaren skriftligen begärda ändrings- och tilläggsarbeten som är av skälig omfattning (p 8.3). Entreprenörens skyldighet har dock gjorts beroende av att man kommer överens om ändring av pris, tider och andra bestämmelser (p 8.4). Det här betyder att beställaren får en mycket svag position i förhållande till entreprenören. Det är kanske mycket angeläget att få till stånd en ändring för beställaren. Entreprenören kan då se sin chans att pressa upp priset ytterligare. Han vet att beställaren inte kan eller har tid att anlita en annan entreprenör. Ett visst skydd har dock beställaren. I de fall det är fråga om ändringar på grund av tvingande lagar, förordningar etc. skall avtalet ändras i skälig omfattning ifall en överenskommelse inte kan nås. Regeln hjälper dock bara beställaren i så måtto att han kan få en ändring till stånd. Även i det senare fallet får han ta risken av att leveransen försenas till följd av tvisten. Vad som är skälig omfattning skall ju avgöras av skiljemän och det kan ta tid. Men även om entreprenören inte skulle utnyttja sin starka förhandlingsposition kan leveransen komma att försenas. Man måste iallafall förhandla och under tiden riskerar arbetet att stanna av. Alternativt fortsätter arbetet under förhandlingarnas gång och man kan då komma i det läget att när väl ändringen i anläggningen skall genomföras måste man riva befintliga delar av den för att kunna utföra ändringen. Ändringen kan därför bli onödigt tids- och kostnadskrävande.

Även enligt reglerna i AB 92 är entreprenören skyldig att under entreprenadtiden utföra av beställaren föreskrivna ändringar och tilläggsarbeten (2 § 2). Beträffande tilläggsarbeten skall dessa dock stå i omedelbart samband med kontraktsarbetena och inte vara av väsentligt annan natur än dessa. Regeln verkar även till skydd för entreprenören eftersom beställaren inte bara ges rätten att få arbetena utförda av ifrågavarande entreprenör utan även har skyldighet att anlita denne. Entreprenören ges därmed något av en monopolställning. Bestämmelsen är densamma som i AB 72 och i kommentaren till det avtalet anförs att bestämmelsens rekvisit för tilläggsarbeten bör tolkas restriktivt. I motiven illustreras reglernas tillämpning med ett exempel angående ett vägbygge i etapper. Enligt kontraktskommittén kunde en entreprenör inte anses skyldig att åtaga sig byggandet av nästa etapp vartill medel beviljats under entreprenadtiden. Däremot torde en utvidgning av programmet med parkeringsplatser och höjning av vägbanan genom påförande av ytterligare massor kunna falla in under bestämmelsens tillämpningsområde.3 I kommentaren till vissa bestämmelser i AB 92 betonas att de tilläggsarbeten som avses skall ha ett så nära samband med kontraktsarbetena att de tillsammans utgör en teknisk helhet. Sådant samband föreligger inte om beställaren utan nackdel kan vänta med dess utförande till dess entreprenaden blivit färdigställd.4 Begränsningen gäller som sagt bara tilläggsarbeten. När det gäller ändringsarbeten är entreprenören berättigad och skyldig att utföra alla ändringar som beställaren föreskriver. En viktig fråga blir då vad som skiljer ändringsarbeten från tilläggsarbeten. Gränsdragningen mellan de båda begreppen är oklar. När övergår en ändring till att bli ett tilläggsarbete? Kanske kan man hävda att ändringsarbeten inte får kräva alltför mycket extra arbete och resurser utöver den ursprungligen avtalade insatsen, medan ett tilläggsarbete kan göra det i någon mån. Regeln om ändrings- och tilläggsarbeten har således ett ganska snävt tillämpningsområde. I de fall beställaren vill få till stånd ändringar eller göra tillägg av någon storlek måste det således bli fråga om slutande av tilläggsavtal med entreprenören.
    Föranleder ändrings- och tilläggsarbetena ökad eller minskad tidsåtgång skall kontraktstiden ökas eller minskas i den utsträckning som är nödvändig (4 § 2 st. 1). Dessutom finns det en regel i 4 § 6 som säger att entreprenören på beställarens bekostnad är skyldig att vidta åtgärder (forcering) för att undvika eller minska en

 

3 Motiv AB 72 s. 82 f. 4 Kommentarer AB 92 till 2 § 2.

förlängning av kontraktstiden om det kan ske utan att väsentlig olägenhet åsamkas honom. Regeln om jämkning av kontraktstiden är till sitt innehåll densamma som i AB 72. I motiven till AB 72 framhölls att jämkningen inte behöver överensstämma med den tid som åtgår för eller vinnes genom ändringar och tilläggsarbeten.5 Exakt hur mycket extra tid entreprenören skall ha vid ett ändrings- eller tilläggsarbete måste emellertid bli föremål för förhandlingar mellan parterna. Regeln om forcering, som är ny i AB 92, kan då komma att spela en stor roll eftersom beställaren måste anses på grundval av den kunna förplikta entreprenören att arbeta in den försening som skulle kunna uppstå mot att han står för de merkostnader entreprenören kan få på grund av detta.
    När det gäller priset finns det regler om justering vid ändrings- och tilläggsarbeten. Den allmänna regeln finns i 6 § 1 st. 1 där det sägs att avräkning skall ske mellan tillkommande och avgående arbeten. Regleringen skall om möjligt ske före ändringens eller tilläggsarbetets utförande. Beställaren skall också ersätta entreprenören de kostnader han har haft för åtgärder som inte blir till avsedd nytta på grund av ändringen eller tilläggsarbetet, samt för kostnader till följd av väsentliga rubbningar av förutsättningarna för entreprenadens utförande (6 §§ 2 och 3).
    Vad gäller beräkningen av priset till följd av ändringar eller tilläggsarbeten skall man följa de prislistor för olika arbeten som avtalats tidigare mellan parterna (6 § 4 st. 1). Regeln gäller intill 25% ökning eller minskning av det kontraktsarbete som priset avser, dock alltid intill ett värde motsvarande 0,5% av kontraktssumman. Därefter skall, om partena inte kommer överens om annat, värdet av det tillkommande arbetet beräknas enligt självkostnadsprincipen (se 6 § 7) eller vad gäller avgående arbete till belopp varmed arbetet ingår eller beräknas ingå i kontraktssumman.
    Trots de regler som ändå finns i AB 92 om ändring av entreprenörens arbete är beställaren förhållandevis dåligt skyddad. Regeln om entreprenörens skyldighet att åtaga sig ändrings- och tilläggsarbeten har som påpekats ett ganska snävt tillämpningsområde och går man utanför detta är parterna hänvisade till att sluta ett nytt tilläggsasvtal. Entreprenören har då goda chanser att pressa upp priserna till en högre nivå. Han har ju redan sin utrustning på plats och kan snabbt komma igång med de nya arbetena. Dessutom är risken stor att beställaren förlorar värdefull tid när man skall komma överens. Drar förhandlingarna ut på tiden hinner man

 

5 Motiv AB 72 s. 118 f.

kanske inte komma igång förrän till den kalla årstiden exempelvis och detta kan komma att försena och fördyra ett arbete ytterligare Risk för förseningar och fördyringar föreligger dock även om entreprenören är skyldig att åtaga sig arbetet. Man måste iallafall förhandla om hur mycket extra tid entreprenören är berättigad till och hur stor priskompensationen skall bli. Beträffande priset ger ju visserligen kontraktet ledning i hur beräkningen skall gå till, men samtidigt ges det också möjlighet till särskilda överenskommelser i vissa fall (se 6 § 5). Vad gäller kontraktstiden kan beställaren föreskriva en forcering. Entreprenören skall dock ha extra betalt för forceringen och därmed åtgår det värdefull tid till att komma överens om priset för en sådan.
    Frågan blir sedan, i de fall man inte kommer överens om villkoren för ändringen eller tilläggsarbetet, om entreprenören kan vägra utföra ändrings- eller tilläggsarbetet till dess att villkoren fastställts i skiljedom. I 9 § 3 regleras att entreprenören inte får avbryta entreprenaden på grund av den omständigheten att tvist hänskjutits till rättsligt avgörande. Regeln finns med även i AB 72 och i motiven till dessa bestämmelser anförs att syftet med bestämmelsen är att undanröja onödigt dröjsmål vid tvister under entreprenadtiden.6 Frågan är dock om bestämmelsen i 9 § 3 också omfattar det fallet att man tvistar om skyldigheten att utföra ändrings- och tilläggsarbeten på viss tid mot ett visst pris. Enligt min mening är det tveksamt. För det fall entreprenören och beställaren är oeniga i exempelvis frågan om entreprenören är skyldig att åtaga sig ett visst tilläggsarbete måste entreprenören kunna vägra att göra detta. Regelns begränsning till att endast gälla de tilläggsarbeten som har ett omedelbart samband med kontraktsarbetena och som inte är av väsentligt annan natur än dessa skulle annars bli illusorisk. Entreprenören skulle komma att vara skyldig att åtaga sig allt som beställaren anser vara tilläggsarbeten enligt klausulen och som därför kan anses ingå i entreprenaden. Samma sak gäller begränsningen av skyldigheten att forcera. Entreprenören måste kunna vägra en forcering för det fall han anser att den inte kan utföras utan väsentlig olägenhet för honom. Vad regeln i 9 § 3 säger är i så fall endast att entreprenören inte kan lägga ner arbetet totalt för att få igenom sin vilja. Han är fortfarande tvungen att arbeta enligt de ursprungligen avtalade planerna.
    Vad gäller då om parterna är eniga om att entreprenören har skyldighet att åtaga sig ett ändrings- eller tilläggsarbete men oenighet råder om justering av kontraktssumman? Enligt 6 § 1 skall en sådan reglering ske utan dröjsmål, om möjligt före ändringens

6 Motiv AB 72 s. 258 f.

eller tilläggsarbetets uppkomst. I 9 § 3 regleras också att beställaren inte får innehålla medel som inte direkt omfattas av tvisten. Här är det dock fråga om medel som direkt omfattas av tvisten och beställaren måste således anses berättigad att innehålla den del av betalningen man tvistar om till dess att tvisten avgjorts genom skiljedom. En skyldighet för entreprenören att påbörja arbetet innan man kommit överens om betalningen skulle därmed kunna komma att vara förödande för honom. Han skulle bli tvungen att arbeta utan ett väsentligt kapitaltillskott från beställaren till dess att skiljenämnden avgjort frågan, vilket kan komma att ta tid. Samma sak bör nog gälla när tvist uppstått om storleken av entreprenörens kompensation för forcering, även om det kan vara mer tveksamt. Utgifterna för entreprenören i väntan på skiljedom är nog inte lika stora i det fallet.
    Skulle parterna vara eniga om entreprenörens skyldighet att åtaga sig arbetena och om justering av kontraktssumman, men oeniga om hur mycket tidplanen skall ändras bör dock entreprenören inte kunna vägra att sätta igång med arbetena till dess att enighet uppnåtts. Parterna får här tvista medan arbetena pågår. Entreprenören torde väl i praktiken sällan ha intresse av att lägga ner arbetet i det här läget. Tvisten innebär dock en osäkerhet för båda parter då man inte vet vilket leveransdatum som kommer att gälla. Detta kan föranleda svårigheter i förhandlingar med andra som arbetar på byggplatsen, exempelvis olika underentreprenörer.

 

4. Allmänt om Norsk Fabrikasjonskontrakt 1987
Reglerna om ändrings- och tilläggsarbeten i ABA 78 och AB 92 är enligt min mening otillräckliga. Reglernas utformning gör att det blir svårt att få till stånd för beställaren nödvändiga ändringar av entreprenörens arbete. Några försök att lösa problemen och ändra reglerna verkar inte ha gjorts beträffande ABA 78. Däremot har man i AB 92, som ersatt den tidigare versionen AB 72, i högre utsträckning sökt ta hänsyn till behovet av ändringar i entreprenörens arbete. Inom den norska offshoreindustrin har man dock utvecklat ett avancerat system för att komma till rätta med problemen. Vid produktion av plattformar och annan utrustning till oljefälten i Nordsjön gör sig nämligen behovet av smidiga ändringsregler starkt gällande. Anläggningarna är mycket stora och utbyggnaden av ett fält pågår under flera år. Projekteringen är därför mycket komplicerad. Utbyggnaden förestås av en operatör, som alltid är ett av de stora oljebolagen. Denne kontrakterar en mängd entreprenörer som producerar utrustningen. Andra entreprenörer bogserar ut den och lyfter den på plats. Det säger sig självt att ope-

ratören har stort intresse av att leverans sker i rätt tid när de olika entreprenörernas arbete skall passas ihop. Till detta skall också läggas väderfaktorn. Det är i stort sett omöjligt att lyfta utrustningen på plats i Nordsjön under vinterhalvåret. Det gör att en liten försening raskt kan utveckla sig till ett halvt års fördröjning. Kostnaderna för ett halvårs produktionsbortfall av olja torde vara enorma.
    Vidare är oljeutvinning en mycket teknikintensiv industri. Nya metoder och lösningar utvecklas hela tiden. Operatörerna har därför intresse av att den senaste tekniken används vid produktionen. Man är angelägen om att entreprenörerna direkt kan åläggas att använda en ny teknisk lösning inte bara i kommande utrustning utan även i utrustning som är under produktion när lösningen introduceras. Till detta skall också läggas att oljeutvinningen omgärdas av ett stort antal regleringar från myndigheternas sida vad gäller säkerhet, utvinningstakt, etc. Ändring av reglerna sker ofta när ny teknik utvecklas eller efter det att olyckor skett.
    I NF 87 har man därför tagit fasta på behovet av att snabbt kunna ändra entreprenörens arbete. NF 87 är ett s. k. agreed document som framförhandlats mellan oljebolagens och entreprenörernas organisationer. Kontraktet har ersatt flera av de stora oljebolagens egna kontrakt och används nu allmänt av de stora aktörerna på marknaden. För närvarande pågår förhandlingar om en ny version av kontraktet. Huvudprinciperna kommer dock att bestå även i den nya versionen.
    NF 87 är ett standardavtal som är avsett att användas vid byggande och leverans av utrustning för oljeutvinning. Parterna utgörs nästan alltid av en operatör på ena sidan och en entreprenör, vanligen ett varv eller en verkstad, på andra sidan. Bolaget har vanligen avtal med flera entreprenörer och kontraktet är utformat med tanke på att entreprenören i sin tur har avtal med underentreprenörer. I kontraktet benämns operatören som bolaget och entreprenören som leverantören. Kontraktet sluts på grundval av ett anbudsförfarande i flera steg.
    Entreprenörens huvudförpliktelse består i att bygga det avtalade kontraktsföremålet och leverera det i rätt tid. Projekteringen står vanligen bolaget för. Eftersom bolaget är så beroende av att leverans av felfri utrustning sker i rätt tid är hela kontraktet avpassat för detta. Nyckelorden för kontraktet är ”rätt sak i rätt tid”. För att uppnå detta ålägger kontraktet entreprenören en rad biförpliktelser. Denne är bl. a. skyldig att hålla sig med vissa kvalitetssäkringssystem, teckna vissa försäkringar, osv. Bolagets huvudförpliktelse är att betala entreprenören för dennes arbete. Men även bolaget har

en rad biförpliktelser i tillägg. Bolaget skall exempelvis förse entreprenören med ritningar på utsatt tid, leverera viss utrustning, etc. Försummar någon av parterna att uppfylla sina förpliktelser ges den andra motparten rätt enligt kontraktet att snabbt ingripa för att rätta felet. Reglerna är emellertid uppbyggda så att man strävar efter att lösa och förebygga kontraktsbrott och tvister. Skulle det ändå uppstå tvister mellan parterna innehåller kontraktet speciella tvistelösningssystem som säkrar att produktionen inte avstannar under konflikten. Tvisten lyfts i stället åt sidan och löses oberoende av arbetet på kontraktsföremålet. Slutligen tar då kontraktet hänsyn till bolagets behov av ändringar i entreprenörens arbete. Bolaget ges en ensidig rätt att ändra entreprenörens förpliktelser med hänsyn till vad som skall levereras och när det skall levereras. Den rätten kompenseras genom en ökad betalningsförpliktelse för bolaget. Vi får därmed ett dynamiskt och flexibelt kontraktsförhållande där parternas förpliktelser ändras under avtalets gång. Dynamiken förutsätter en hög grad av samarbete mellan parterna och slutresultatet är till stor del ett resultat av båda parters insats.

 

5. Ändringsorder i NF 87
NF 87 har som sagt ett eget system för att tillgodose behovet av flexibilitet i avtalet mellan bolaget och entreprenören. Systemet reglerar inte bara hur ändringar genomförs utan även konsekvenserna av sådana ändringar. Reglerna är omfattande och man har fäst stor vikt vid formalia. På det sättet försöker man förebygga och lösa materiella konflikter samt säkra att leverans kan ske inom avtalad tid.
    Systemet är konstruerat så att bolaget ges en i det närmaste obegränsad rätt att ge entreprenören order om ändringar i arbetet. Några förhandlingar mellan bolaget och entreprenören förekommer inte utan bolaget dikterar ensidigt ändringen genom att ställa ut en s. k. ändringsorder som entreprenören är skyldig att följa.7 En ändringsorder skall uttryckligen betecknas som en sådan och utställas på ett särskilt formulär. Den kan också företas i form av revidering av ritningar förutsatt att det framgår tydligt att det är en ändringsorder han erhållit.8 Det är mycket viktigt för entreprenören att han är helt säker på att det verkligen är fråga om en ändringsorder eftersom kontraktet knyter flera av hans plikter till

 

7 Art. 12.1.1. 8 Art. 14.1–2.

mottagandet av en sådan. Entreprenören är t. ex. skyldig att direkt börja arbeta efter direktiven i ändringsordern.9 Ändringsordern kan vara av såväl kvantitativ som kvalitativ art. Ändringen kan angå en ökning eller reduktion av arbetets omfång, karaktär, kvalitet, art eller utförande.10 Skall entreprenören exempelvis bygga en strömförsörjningsenhet som skall innehålla tre generatorer kan bolaget föreskriva att den skall byggas med fyra generatorer istället. Han kan också utfärda en ändringsorder som säger att enheten endast skall ha två generatorer. Även vad gäller själva utförandet av arbetet kan bolaget föreskriva ändringar. Bolaget kan t. ex. kräva att entreprenören kontrollerar svetsfogarna med röntgen i stället för som kanske tidigare manuellt. Slutligen kan bolaget föreskriva ändringar i entreprenörens produktionsplan.11 Han kan t. ex. föreskriva att strömförsörjningsenheten skall levereras en vecka tidigare än ursprungligen avtalat. Ett vanligt förfarande är att bolaget utfärdar en ändringsorder ang. ett tilläggsarbete. Om arbetet enligt entreprenörens beräkningar väntas ta t. ex. en vecka extra i anspråk, utfärdar bolaget en s. k. uppföljande ändringsorder där entreprenören åläggs att arbeta in den tiden så att leverans kan ske som ursprungligen avtalat.
    Även om rätten att föreskriva ändringar är vidsträckt finns där vissa begränsningar. Bolagets rätt är för det första begränsad till ändringar av det avtalade arbetet. Vad som utgör det avtalade arbetet får anses framgå av de ritningar och specifikationer som ingår som en del av NF 87. Bolaget kan alltså inte ändra de allmänna kontraktsvillkoren eller enbart priset. För det andra kan bolaget heller inte föreskriva ändringar av arbetet som går utöver vad parterna rimligen kunde räkna med då kontraktet ingicks.12 Entreprenören är därmed skyddad mot ändringar som är omöjliga eller mycket svåra att genomföra. Det är fråga om en skönsmässig reglering utifrån vad båda parter visste och kunde räkna med. Bolaget har i allmänhet fått ganska stor kunskap om entreprenörens kapacitet under det inledande anbudsförfarandet. Så pass stora förändringar som inställelse av arbetet under längre tid samt avbeställning kan inte föreskrivas genom ändringsorder. NF 87 har dock egna regler för detta.13 Rimlighetskriteriet verkar också bestämmande för när ändringar kan åläggas entreprenören. Allteftersom entreprenörens arbete fortskrider blir det svårare för bolaget att kräva många och stora

 

9 Art. 15.1. 10 Art. 12.1.2. 11 Ib. 12 Art. 12.1.3. 13 Art. 18 resp. 17.

ändringar. Förklaringen till detta är att det oftast ställer större krav på entreprenören att genomföra ändringar i slutet av arbetet. Ändringar i slutfasen är också i allmänhet mer tidskrävade än i början. En ändring som bolaget mycket väl kunnat föreskriva i början av arbetet kan därför vara omöjlig att föreskriva i slutet. Avvägningen skall bygga på en helhetsvärdering av förhållandena. Bolaget kan inte komma förbi rimlighetskravet genom att föreskriva många små ändringar som var för sig skulle ha varit godtagbara.
    Efter leverans av kontraktsföremålet kan bolaget inte föreskriva ändringar i arbetet. Det skulle annars kunna tänkas vara lockande för bolaget att utfärda en ändringsorder i samband med att entreprenören avhjälper en del fel på kontraktsföremålet. Det visar sig t. ex. att en del kablar i strömförsörjningsenheten är behäftade med fel vid leveransen och måste bytas. Entreprenören förklarar sig villig att avhjälpa felet. Bolaget kan då inte utfärda en ändringsorder till entreprenören som säger att en ny sorts kabel skall användas. Rätten att utfärda ändringsorder gäller endast under själva tillverkningen eller mer exakt från det att avtalet ingås till dess att leverans sker.
    Som framgått av det tidigare sagda är det endast bolaget som har rätt att ställa ut ändringsorder. Entreprenören saknar helt en motsvarande rätt. Denne kan dock i vissa situationer kräva att bolaget ställer ut en sådan (se avsnitt 7). Det kan tyckas att en så pass långtgående rätt för bolaget att ändra entreprenörens prestationsplikt skulle skapa obalans i avtalet. En ändring kan för entreprenören vara både tids- och kostnadskrävande. Balansen återställs emellertid genom att entreprenören får mycket bra betalt för tilläggsarbeten. I praktiken är det inte ovanligt att vederlaget för tilläggsarbetena är lika stort som för det ursprungligen avtalade arbetet. Beträffande negativa ändringar innehåller kontraktet en skyddsregel för entreprenören. Denne är tillförsäkrad viss kompensation för den uteblivna vinsten.14 Vad gäller tidsåtgången innebär den oftast inte heller så stora problem. Inom offshoreindustrin räknar entreprenörerna alltid vid avtalets ingående med att förseningar och tilläggsarbeten kan komma att uppstå. Därför lägger man alltid in en tidsmarginal, en s. k. float, i produktionsplanen. Problem kan dock komma att uppstå om entreprenörens float förbrukas snabbare än väntat.
    I praktiken uppstår sällan tvister om huruvida bolaget har rätt att ålägga entreprenören en ändring av arbetet. Tvärtom är entreprenören oftast intresserad av att utföra ändringsarbeten så länge han blir kompenserad för det. Möjligen är det därför som kontraktet

14 Art. 13.3.

saknar speciella konfliktlösningsregler för den här typen av tvister. Som vi skall se senare har kontraktet speciella regler för lösning av tvister om konsekvenserna av en ändringsorder samt för tvister om det överhuvudtaget föreligger ett ändringsarbete. Det övergripande syftet med dessa speciella system är att konflikten mellan parterna skall kunna lösas utan att produktionen avstannar. Vid tvist om rätten att utfärda ändringsorder får man i stället lita till vanliga tvistelösningsmetoder. Det gör att entreprenören kan vägra att utföra den ändring han ålagts genom ordern. Skulle entreprenören ha gjort ett felaktigt antagande står han emellertid i en mycket svag position. Entreprenören löper stor risk att komma i dröjsmål med stora viten som följd. Dessutom betraktas vägran att utföra arbete enligt en ändringsorder som ett väsentligt kontraktsbrott vilket kan berättiga bolaget att häva avtalet.
    När entreprenören erhållit en ändringsorder uppstår två skyldigheter för honom. För det första skall han utan ogrundat uppehåll utarbeta en översikt som innehåller en beskrivning av ändringsarbetet, hur det skall utföras, samt dess inverkan på kontraktspriset och produktionsplanen.15 Entreprenören är den som kan beräkna konsekvenserna av en ändring i detalj efter de resurser han besitter. Han åläggs därför en slags informationsplikt gentemot bolaget. Skulle bolaget p. g. a. entreprenörens beräkningar finna att ändringen blir för dyr eller att man av något annat skäl inte vill genomföra ändringen saknas ett system för återkallande av ändringsordern. I stället utfärdar bolaget en ny ändringsorder där man drar tillbaka arbetet. Entreprenören bör i ett sådant läge ha rätt till kompensation för det arbete han har haft med beräkningarna.
    För det andra är entreprenören, som tidigare påpekats, skyldig att genast börja verkställa ändringsordern.16 Det är en mycket central regel som gäller även om parterna är oeniga om konsekvenserna av ändringsordern eller om det är fråga om en ändring av arbetet. På det sättet förhindrar man att leveransen försenas. Parterna får lösa konflikten medan arbetet pågår.

 

6. Speciella tvistelösningssystem
I kontraktet har man förutsett att tvister mellan bolaget och entreprenören kan komma att upppstå med anledning av en ändringsorder. Särskilda system för att lösa dessa tvister har därför byggts in i kontraktet. För det första kan det tänkas att parterna är oeniga om det överhuvudtaget föreligger en ändring av arbetet. Under

 

15 Art. 12.2. 16 Art. 15.1.

arbetet på kontraktsföremålet pågår en livlig kommunikation mellan parterna. Bolaget förser hela tiden entreprenören med nya och mer detaljerade ritningar och specifikationer. Det kan därför vara svårt att avgöra var gränsen går för vad som utgör en del av det ursprungligen avtalade arbetet och vad som utgör ändring av detta. Det ligger i sakens natur att bolaget gärna vill se så mycket som möjligt av orderna som utfyllnad medan entreprenören är intresserad av att de betraktas som ändringar eftersom det berättigar honom till extra betalning. För det andra kan det tänkas att man visserligen är enig om att det är fråga om en ändringsorder men att man är oenig om konsekvenserna av den. Parterna kan t. ex. inte komma överens om priset för tilläggsarbetet eller om dess inverkan på produktionsplanen. Syftet med reglerna är, som tidigare påpekats, att parterna smidigt skall kunna lösa konflikterna utan att produktionen påverkas. Samtliga konflikter förvandlas till spörsmål om betalning i stället för tvister om visst arbete skall utföras. Uppstår det oenighet mellan parterna huruvida ett åläggande från bolagets sida utgör en ändring eller ej har entreprenören skyldighet att genast reagera. Han skall enligt kontraktet begära att bolaget ställer ut en ändringorder gällande det omtvistade arbetet.17 Underlåter entreprenören att reagera eller reagerar han försent får det stora konsekvenser för honom. Det för nämligen med sig att ändringen automatiskt räknas som en del av det ursprungligen avtalade arbetet.18 Entreprenören mister rätten att kräva en ändringsorder. Han får heller inte någon kompensation för det extra arbetet. Den formella regeln får därmed stora materiella verkningar. På det här sättet tvingas entreprenören att hela tiden vara vaksam och kontrollera den information han erhåller från bolaget.
    Bolaget kan välja att reagera på entreprenörens krav om ändringsorder på flera sätt. Håller bolaget med entreprenören om att det är fråga om en ändring utfärdar man en ändringsorder eller, om man inte vill ha arbetet utfört, drar tillbaka ritningen. Menar bolaget fortfarande att det är fråga om en specificering av det redan avtalade arbetet svarar man genom att utfärda en s. k. omtvistad ändringsorder. Genom utfärdande av den omtvistade ändringsordern blir entreprenören skyldig att utföra tilläggsarbetet.19 Man får en temporär lösning av konflikten utan att arbetet avstannar. Det kan ofta vara så att parterna är eniga om tilläggs-

 

17 Art. 16.1.1. 18 Art. 16.1.2. 19 Art. 16.2.

arbetets inverkan på priset och produktionsplanen förutsatt att det blir avgjort att det verkligen är fråga om en ändring. Skulle det råda oenighet om enbart vissa delar av arbetet utgör en ändring eller inte, kan bolaget utfärda en ändringsorder för det arbete man är enig om. För de delar man är oenig om utställer bolaget en omtvistad ändringsorder.
    Entreprenören är inte direkt berättigad till kompensation för tilläggsarbetet enligt en omtvistad ändringsorder. Bakgrunden till detta är att bolaget vill skydda sig mot missbruk av ändringsordersystemet. Entreprenören skall inte få möjlighet att skaffa sig extra kapital genom att vid varje specificering kräva en ändringsorder. Det för med sig att den omedelbara igångsättningsplikten kan bli tung att bära för honom. Det är därför av vikt att den temporära lösningen snabbt ersätts av en permanent sådan. Samtidigt är avgörandena i ett fall som det här ofta komplicerade och tidskrävande. För att inte entreprenören skall råka in i någon likviditetskris har man därför skapat ett mellansteg på vägen mot tvistens slutliga avgörande. Entreprenören har möjlighet att få tvisten avgjord av en expert.20 Expertens uppgift är att temporärt avgöra om det är fråga om en ändring eller inte. Krav om expertavgörande skall ställas av entreprenören inom trettio dagar efter utställandet av den omtvistade ändringsordern. Kan inte parterna enas i utnämningsfrågan utses experten enligt speciella administrationsbestämmelser i kontraktet. Parterna har sedan sju dagar på sig att inkomma med dokumentation och sedan ytterligare sju dagar att bemöta motpartens inlägg. Expertens avgörande skall falla senast trettio dagar efter det att han utnämnts. Får entreprenören medhåll i sitt krav innebär det att arbetet anses som en ändring.21 Entreprenören är då berättigad till vederlag för sitt tilläggsarbete. Faller avgörandet ut till bolagets förmån innebär det att arbetet anses som en del av det ursprungligen avtalade arbetet.22 Entreprenören får då finna sig i att arbeta vidare utan extra vederlag, åtminstone till dess att tvisten definitivt avgjorts. Kostnaderna för expertavgörandet fördelas så att vardera parten bär sina egna kostnader för dokumentation, etc. Kostnaderna för expertens arbete bärs av den part som som avgörandet går emot.
    Expertavgörandets huvudsakliga funktion är att skapa möjligheter för att snabbt lösa likviditetsfrågan. För att slutgiltigt lösa en komplicerad tvist krävs i allmänhet längre tid än vad experten har till förfogande. Parterna har därför givits möjlighet att överklaga

 

20 Art. 16.163. 21 Art. 16.4.1. 22 Art. 16.4.2.

expertavgörandet. Den part som förlorat expertavgörandet kan dra tvisten inför domstol eller skiljenämnd. Det måste ske inom sex månader från att expertavgörandet fallit annars blir det avgörandet det slutgiltiga.23 Därmed har man skapat incitament för den förlorande parten att gå vidare.
    Ingenting hindrar heller parterna att om de inte vill kalla in någon expert direkt gå till domstol eller skiljenämnd. Detta måste emellertid ske inom åtta månader från det att den omtvistade ändringsordern utfärdades. Har varken expertavgörande eller stämning begärts inom den tidsgränsen anses det arbete som den omtvistade ändringsordern gäller vara en del av det ursprungligen avtalade arbetet.24 Är parterna eniga om att en ändring föreligger men oeniga om konsekvenserna av den, man tvistar exempelvis om priset eller ändringens inverkan på produktionsplanen, har kontraktet ett delvis annorlunda system för att lösa konflikten.25 Vid tvist om priset ställer bolaget ut en ändringsorder för själva arbetet. Entreprenören blir då skyldig att direkt börja utföra arbetet. Bolaget å andra sidan blir skyldigt att betala entreprenören en icke slutgiltigt bestämd summa. Precis som vid tvist om ändringar har man här ett system för temporära lösningar. Entreprenören riskerar inte att hamna i likviditetskris. Beloppet fastställs enligt vissa bestämmelser om prissättning för olika sorters arbete i kontraktet. Entreprenören är därmed förhindrad att kräva hur mycket som helst för sitt arbete. Ett rent räkningssystem skulle ge entreprenören en alltför stark ställning. Det slutliga vederlaget fastslås sedan genom dom eller skiljeavgörande. Den part som är missnöjd med det temporära avgörandet är den som måste gå till sak. Har inte sak rests inom sex månader blir nämligen det temporära avgörandet slutgiltigt. Uppstår det en differens åt något håll mellan vederlagssummorna måste en slutuppgörelse vidtas mellan parterna. Vid återbetalningen skall också dröjsmålsränta erläggas. Vid tvist om ändringens inverkan på produktionsplanen blir lösningen delvis en annan än vid tvist om priset.26 Entreprenören menar att arbetet enligt ändringsordern också medför att leveransen måste uppskjutas. Bolaget däremot anser att arbetet kan hinnas med inom den ursprungligen avtalade tidsramen. För att lösa tvisten använder man sig återigen av systemet med omtvistade ändringsorder. Bolaget utfärdar en sådan och ålägger därmed

23 Art. 16.4.3. 24 Art. 16.5. 25 Art. 15.2. 26 Art. 15.3.

entreprenören att bli färdig på utsatt tid. Tvisten reduceras till en tvist om den betalning entreprenören skall ha för sitt extra arbete med att arbeta in tiden. Den skall avgöras på samma sätt och inom samma tidsramar som vid tvister om ändringsarbete föreligger.

 

7. Andra funktioner i ändringsordersystemet
Justering av parternas förpliktelser kan vara nödvändiga inte bara när bolaget önskar att entreprenörens arbetsuppgifter skall ändras utan även i andra situationer. De typiska exemplen är vid bolagets kontraktsbrott och i force majeure-situationer. Även här används systemet med ändringsorder.27 Systemet säkrar en snabb identifikation av problemet, anger hur den fortsatta produktionen skall ordnas, samt anvisar hur parternas förpliktelser slutligen skall ändras. I dessa situationer har bolaget inte bara rätt att ställa ut en ändringsorder utan även plikt att göra detta. Skulle det råda oenighet mellan parterna om t. ex. en force majeure-situation föreligger eller inte har bolaget plikt att ställa ut en omtvistad ändringsorder. På det sättet kommer ändringsordersystemet att inta en mycket central plats i kontraktet. Det blir det viktigaste instrumentet att uppnå flexibilitet i avtalet mellan parterna. Hela tiden säkerställer man att produktionen fortgår. Tvister mellan parterna sätts på sidospår och löses senare.
    Vid bolagets kontraktsbrott kan entreprenören ha krav om att bolaget ställer ut en ändringsorder.28 Misslyckas bolaget med att leverera material och ritningar i tid är det skyldigt att ställa ut en ändringsorder som justerar entreprenörens prestationsplikt. Försenas exempelvis bolagets utlovade leveranser av rör med en vecka kan entreprenören ha krav på att produktionsplanen ändras. Dock är det inte givet att leverantören skall ha motsvarande extra tid dvs. en vecka. Det kan tänkas vara skäligt att entreprenören sysselsätter sitt folk med arbete som kan företas utan leveransen av rör.
    Vid force majeure-situationer riskerar arbetet att helt eller delvis avstanna utan att någon av parterna är skuld till det. Konsekvensen av en sådan force majeure-situation blir att plikterna enligt kontraktet suspenderas så länge förhållandet varar. Det för med sig att parternas förpliktelser gentemot varandra kan behöva justeras. Entreprenören kan då ha rätt att erhålla en ändringsorder som reglerar detta.29 Är parterna inte eniga om att force majeure är för handen utfärdar som sagt bolaget en omtvistad ändringsorder.

 

27 Art. 16.6. 28 Art. 12.3 och 27.1. 29 Art. 12.3 och 28.3.

Enligt kontraktet bär bolaget risken för det extra arbete som kan tillkomma p. g. a. att nya lagar och bestämmelser införs. Det betyder att om myndigheterna utfärdar nya säkerhetsbestämmelser som gör att entreprenören exempelvis måste bygga om en redan färdigställd del av enheten har han krav på bolaget att erhålla en ändringsorder som justerar priset och produktionsplanen.30 Komplikationer som medför att parternas förpliktelser behöver ändras kan också uppstå på entreprenörens sida. Entreprenören upptäcker t. ex. att han inte klarar av att hålla produktionsplanen. Han kanske använder felaktigt material som gör att arbetet måste göras om. Det säger sig självt att i dessa situationer där entreprenören bär skuld till det inträffade han inte har rätt att kräva en ändringsorder Bolaget har däremot rätt att precis som vanligt utfärda ändringsorder innehållande direktiv till entreprenören om vad denne skall göra för att rätta felet. En sådan ändringsorder ger däremot inte entreprenören rätt till kompensation. Är det oklart om entreprenören svarar för felet utställer bolaget en omtvistad ändringsorder.

 

8. Avslutande jämförelse
Vid en jämförelse mellan ABA 78 och NF 87 framstår det senare kontraktets bestämmelser som betydligt smidigare när det gäller att få till stånd ändringar av entreprenörens arbete. Hela kontraktet tar sikte på att beställaren (bolaget) kommer att få behov av ändringar under det löpande arbetet på kontraktsföremålet. Den stora fördelen med ett på förhand fastlagt system för ändringar är att dessa kan vidtas snabbt. Man slipper ödsla värdefull tid på utdragna förhandlingar om priser och andra villkor. Risken för försenad leverans minimeras därmed. Genom att systemet ger beställaren en ensidig rätt att föreskriva ändringar kommer entreprenören att sakna möjlighet att pressa upp priset till en orimlig nivå. I stället kompenseras han genom i avtalet fastlagda normer. Dessutom kan systemet användas för andra uppgifter än rena ändringar p. g. a. skiftande behov på beställarsidan. Vid situationer som exempelvis force majeure bidrar systemet till att snabbt identifiera problemet. Avtalet kan sedan lätt justeras med hänsyn till den uppkomna situationen. Ändringsordersystemet kommer därmed att bli en av grundpelarna i kontraktet.
    Man kan dock inte blunda för att det även finns nackdelar med systemet. För entreprenören innebär det en osäkerhet såtillvida att han när kontraktet ingås inte exakt vet vilket omfång det arbete han tar på sig kommer att få. Det gör det svårt att räkna på anbud

30 Art. 5.1 och 12.4.

från andra beställare. Entreprenören är dock skyddad mot alltför tidskrävande arbeten. Han kan heller inte exakt beräkna vad han kommer att tjäna på kontraktet. Den nackdelen lindras av entreprenörens skydd mot utebliven vinst vid negativa ändringar.
    I ABA 78 däremot saknas ett utvecklat system för ändringar av entreprenörens arbete. Här måste parterna sätta sig ner och förhandla om de nya villkoren. Innan dessa är klara lär inte entreprenören sätta igång med ändringsarbetet. Det gör att man riskerar att förlora en god del värdefull tid om man nu överhuvudtaget kommer överens. Det enda skydd beställaren har är vid ändringar som måste till p. g. a. myndighets reglering. Där skall priset fastställas till vad som kan anses vara skäligt. Risken för försenad leverans är påtaglig och det kan driva en beställare att gå med på villkor som han annars inte skulle ha accepterat vilket kan verka onödigt fördyrande. Överhuvudtaget verkar reglerna i ABA 78 vara gjorda med tanke på att ändring av entreprenörens arbete skulle vara något som sällan är aktuellt.
    När det gäller AB 92 har visserligen det kontraktet moderniserats i förhållande till det äldre AB 72, men enligt min mening har man ännu inte vågat ta steget fullt ut. Entreprenören har viss skyldighet att utföra ändrings- och tilläggsarbeten samt i vissa lägen plikt att forcera arbetet. Dessa skyldigheter är emellertid inte alls lika omfattande som enligt NF 87. Dessutom är de inte lika tydligt formulerade som i det norska kontraktet. Så fort det blir tal om ändringar eller tilläggsarbeten enligt AB 92 måste det till förhandlingar mellan parterna och det är förhandlingar som kan dra ut på tiden. Systemet i NF 87 med ensidig ändringsorder från beställaren är då enligt min mening överlägset. Risken för att man förlorar värdefull tid är minimal. Handläggningen är starkt formaliserad vilket minskar riskerna för missförstånd mellan parterna. Tvister löses snabbt mellan parterna medan arbetet pågår tack vare expertfunktionen. Enligt AB 92 är däremot parterna i princip helt hänvisade till skiljedomsavgörandet som medel att lösa uppkomna tvister.
     Även om behovet av avancerade system för ändring av långsiktiga entreprenadavtal inte skulle vara stort idag, anser jag det för troligt att morgondagen kommer att se annorlunda ut. Utvecklingen går mot att de anläggningar och byggnader som produceras blir allt större och mer komplexa. Produktionen sträcker sig över allt längre tidsperioder och antalet involverade parter ökar. Det ligger i sakens natur att behovet av smidiga system för ändringar på sikt måste komma även inom entreprenadverksamheten.