Maths Heuman in memoriam
II.Maths Heuman utsågs 1948 till vår förste riksåklagare. Han hade noga följt och även mycket aktivt deltagit i förberedelsearbetet inför den stora processrättsreform som trädde i kraft det året. Den gamla rättegångsbalken skulle ersättas av en processordning som ställde helt nya krav på parterna och på domstolen. Åklagarna skulle få nya uppgifter både som förundersökningsledare och — sedan åtal väckts — som företrädare för det allmänna inför domstolen. Det kom att bli Mats Heumans uppgift som riksåklagare att leda detta omdaningsarbete inom åklagarväsendet.
Den första — och i detta skede säkert den viktigaste — uppgiften för den nytillträdde riksåklagaren var att ge råd och stöd åt rikets åklagare i deras nya roll. Detta skedde till stor del genom de föreskrifter och anvisningar som gavs ut i form av cirkulär. När man nu i efterhand tar del av dessa cirkulär kan man inte undgå att imponeras inte bara av produktiviteten under dessa första år utan även av kvaliteten. De synpunkter som framförs i råden till åklagarna ger uttryck för åsikter som är allmänt accepterade i dag men som vid den tiden sågs som banbrytande. Maths Heuman satte på detta sätt sin prägel på åklagarväsendet. De principer, som han lade fast, gäller än i dag.
Det viktigaste draget i Maths Heumans budskap var respekten för människan. När han efter några års verksamhet som riksåklagare gav ut boken ”Brottets beivrande” bidrog han själv med en artikel om åklagarens uppgifter i kriminalprocessen. Den artikeln ger ett sammandrag av vad som karaktäriserar en god åklagare. Innehållet skiftar från träffsäkra iakttagelser av vardagens små detaljer till övergripande synpunkter på de principer som styr åklagarverksamheten, i första hand rättssäkerheten och objektiviteten. I dag diskuteras ibland vad som är god åklagarsed. Vi har då anledning att gå tillbaka till Maths Heumans artikel. Där har vi en utarbetad framställning av verklig åklagaretik, byggd på erfarenheter och insikter från det praktiska rättslivet och belyst av en sann humanism.
Maths Heuman lämnade 1960 åklagarväsendet för att tillträda ämbetet som president i Hovrätten för Västra Sverige. Under åren som hovrättspresident åtog sig Maths Heuman att leda den trafiknykterhetskommitté som skulle se över rattfyllerilagstiftningen. Slutbetänkandet avgavs 1970. Det ledde endast i mycket begränsad omfattning till lagstiftning. Det kan nu i efterhand konstateras att tiden helt enkelt inte var mogen för de nya tankegångar som framfördes i betänkandet. Synen på rattfylleriproblematiken har senare nyanserats och de bärande idéerna, som framfördes av Maths Heumans kommitté, är i stora delar allmänt erkända i dag. Det finns i praktiken inte något inslag i den nu gällande lagstiftningen på området, som inte kan återföras till vad Maths Heuman sade redan 1970.
När Maths Heuman lämnade sitt yrkesverksamma liv slog han sig inte till ro. Så sent som 1978 gav han ut en redovisning i bokform av rättsaffärerna Kejne och Haijby. Maths Heuman hade deltagit i utredningen av dessa affärer och själv blivit häftigt och lågsinnat angripen i det sam-