Barnkonventionens skydd för ofödda barn
Inledning
Universitetslektor Per Westman behandlar i en mycket intressant artikel ofödda barns rättigheter huvudsakligen i svensk och engelsk rätt.1 Det finns i detta sammanhang skäl att utveckla diskussionen med den folkrättsliga aspekten.
Mycket få folkrättsliga regler behandlar barn särskilt, i stället skyddas även barn av regler rörande mänskliga rättigheter. Ofödda barn, eller foster, nämns inte direkt. Ett exempel är FNs Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna2 vari artikel 1 stadgas att ”alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter”. Ofödda barn nämns inte i instrumentet, även om de torde skyddas indirekt av bestämmelsen i artikel 25 (2) om särskild omvårdnad och hjälp till mödrar och barn. Den internationella konventionen om ekonomiska, sociala, och kulturella rättigheter3 fokuserar sig på skydd av familjen och nämner i artikel 10 (2) att ”särskilt skydd skall lämnas mödrar under skälig tidsperiod före och efter barnsbörd”. Vidare skall enligt artikel 10 (3) ”särskilda åtgärder vidtas till skydd och bistånd för barn och ungdom utan åtskillnad på grund av härkomst eller andra förhållanden”. Den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter4 är uppbyggd på liknande sätt. Artikel 23(1) stadgar att ”familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd” varefter barnets skyddsvärda ställning betonas i artikel 24. Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna5 stadgar även den rent allmänt att ”envars rätt till livet skall skyddas genom lag”.6 Varken barn eller ofödda barn nämns särskilt i konventionen.
Sedan 1990 utgör FNs Barnkonvention det viktigaste folkrättsliga instrumentet rörande skydd av barn7 varför denna artikel fortsättningsvis huvudsakligen behandlar Barnkonventionen, dess definition av begreppet barn samt principen om barnets bästa.
1 Se Westman; Per; Protection of the Unborn Child and the Rights of Parents. Recent developments in Swedish and English Law, SvJT 1993 s. 479–498. 2 GA Res. 217 (III) den 10 december 1948. Rättighetsförklaringen är ingen traktat och utgör därmed inte bindande rättsliga regler ens för de stater vilka i FNs Generalförsamling röstade för dess antagande. De mål och principer den innehåller har dock på flera områden genom staters agerande kommit att bli betraktade som allmän folkrätt. Vissa delar har även befästs genom traktat. 3 GA Res. 2200 A (XXI) den 16 december 1966, 993 UNTS 3. Prop. 1971:125, SÖ 1971:41. 4 GA Res. 2200 A (XXI) den 16 december 1966, 999 UNTS 171. Prop. 1971:125, SÖ 1971:42. 5 Rom den 4 november 1950, ETS 5, 44. Prop. 1952:156, 1964:87. SÖ 1952:35, 1964:10, 1966:34. (Cit. Europakonventionen.) Här bortses dock från området genteknik. 6 Se Europakonventionen artikel 2 (1). 7 The Convention on the Right of the Child, New York den 20 november 1989, (cit. Barnkonventionen). Prop. 1989/90:107, SOU 28, rskr. 350. Regeringen beslutade den 21 juni 1990 att ratificera konventionen och ratifikationsinstrumentet deponerades hos FNs generalsekreterare den 29 juni 1990. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990.