Litteratur

 

 

ULF BERNITZ, Den nya konkurrenslagen, andra upplagan, Juristförlaget 1993, 96 s. (inklusive bilagor)

 

Den nya konkurrenslagen (1993:20), KL, trädde i kraft den 1 juli 1993. Lagen, som i allt väsentligt är en ”blåkopia” av EG:s konkurrensregler, innebar en radikal förändring av lagstiftningen på konkurrensområdet. Vid KL:s ikraftträdande fanns därför i princip ingen svensk praxis på området att falla tillbaka på för rättstillämpande myndigheter även om lagens ytterst kortfattade förarbeten hänvisar till praxis från EG-domstolen. Eftersom lagens huvudsakliga förbud — mot konkurrensbegränsande avtal och mot missbruk av en dominerande ställning — är allmänt hållna, lämnades fältet relativt fritt för Konkurrensverket som den centrala förvaltningsmyndigheten på konkurrensområdet att tolka lagen i avvaktan på att en svensk domstolspraxis utvecklas. Redan under våren 1993, dvs. innan KL trädde i kraft, utkom den första upplagan av Bernitz bok ”Den nya konkurrenslagen”. Denna följdes av en andra, något reviderad upplaga under hösten 1993, senast omtryckt år 1995. Boken är tänkt att ge en samlad framställning av konkurrenslagens huvudlinjer.
    Boken inleds med en förklaring av grundläggande konkurrensteori samt viss historik. Efter en kortfattad översikt av KL:s syften och tillämpningsområde beskrivs förbudet mot konkurrensbegränsande avtal och samordnade förfaranden. Ett avtal som omfattas av nämnda förbud kan emellertid beviljas individuellt undantag om vissa förutsättningar är uppfyllda. Lagstiftaren har därutöver urskiljt vissa grupper av avtal som omfattas av s. k. gruppundantag, meddelade i förordningsform. Detta redogörs för och exemplifieras. I anslutning härtill återfinns bokens enda referenser till avgöranden från Konkurrensverket. Därefter behandlas förbudet mot missbruk av en dominerande ställning. Här beskrivs det viktiga begreppet relevant marknad och några exempel från EG-rätten lämnas. Därefter följer av en redogörelse för reglerna avseende företagsförvärv. Genomgången av konkurrenslagens bestämmelser i sak följs av några mer allmänna aspekter rörande begränsningar i lagens räckvidd, något om praktiska detaljer såsom administration, förfarande och sanktioner samt ett kapitel om allmänna civilrättsliga regler där bland annat spörsmålet om konkurrensbegränsande avtals civilrättsliga ogiltighet berörs. Redogörelsen är mycket kortfattad — boken omfattar inte mer än knappt hundra sidor varav nära en tredjedel utgörs av bilagor, bl. a. konkurrenslagen i sin helhet. Det säger sig självt att en framställning på cirka 60 sidor med ambitionen att åtminstone beröra samtliga huvudpunkter i konkurrensrätten blir mycket övergripande och att många detaljer har måst lämnas därhän. Trots detta har Bernitz lyckats med att på ett kortfattat men klart och pedagogiskt sätt redogöra för konkurrensrättens

huvudlinjer och dess viktigaste aspekter, vilket ju också anges vara bokens syfte.
    Den enda egentliga invändningen som det kan finnas anledning att framhålla gäller bokens aktualitet. Den nuvarande upplagan utkom första gången under hösten 1993. Lagen hade då varit i kraft i några månader och praxisen från Konkurrensverkets tillämpning av KL var ännu av ringa omfattning. Sedan hösten 1993 har några domstolsavgöranden och flera intressanta beslut från Konkurrensverket tillkommit och en viss praxis avseende tillämpningen av lagens förbud har sålunda skapats. Därtill kommer att intresset för det aktuella rättsområdet bland jurister i allmänhet varit stort sedan konkurrenslagen trädde ikraft och bl. a. resulterat i att flera intresseväckande kommentarer till lagen och dess tillämpning nu finns att tillgå.
    Sammantaget får Bernitz bok sägas vara en bra introduktion för studenter och andra som, utan tidigare kunskaper på rättsområdet i fråga, vill få en första orientering i konkurrensrättens huvudlinjer. En tredje upplaga av boken synes emellertid vara påkallad eftersom det sedan bokens senaste upplaga först utkom har utvecklats en viss praxis avseende KL:s tillämpning.
Jacob Westin