Från lagstiftningsarbetet

 

 

Lagstiftning i riksdagen hösten 1995
I denna översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som har behandlats av riksdagen hösten 1995. Liksom i tidigare översikter har företrädesvis medtagits ärenden som har bedömts vara av särskilt intresse för SvJT:s läsekrets. Lagstiftning om skatt och tull har förbigåtts. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft den 1 januari 1996. Hänvisningarna till Svensk författningssamling (SFS) avser 1995 års samling när inte annat anges.

 

Offentlig rätt
Riksdagen har hösten 1995 beslutat en ändring i riksdagsordningen som innebär en reformering av spörsmålsinstituten. Reformen syftar till att tillgodose behovet av skilda fråge- och debattformer så att riksdagen på ett bättre sätt skall kunna fullgöra sina kontrollfunktioner samtidigt som det skapas ett ökat intresse för riksdagens arbete. Ändringarna har trätt i kraft den 1 februari 1996 (SFS 1678).
    Genom ändringar i lagen om arvoden m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ och i lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter har riksdagen beslutat om vissa höjningar av de ersättningar som utgår enligt respektive lag. Lagändringarna tillämpas fr. o. m. den 1 oktober 1995 (SFS 1512 f.).
    Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting har införts fr. o. m. år 1996. Det nya systemet syftar till att ge kommuner respektive landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Beslutet har föranlett ny lagstiftning, bl. a. lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting (SFS 1514 ff.).
    Riksdagen har antagit en lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting. Lagen innebär att två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för ledningen av hälso- och sjukvården. Den nya lagen gäller intill utgången av år 2000 (SFS 1285).
    En registerbaserad folk- och bostadsräkning är avsedd att genomföras år 2000. För att utvärdera kostnader och andra aspekter rörande bl. a. insamlande av uppgifter skall en provverksamhet genomföras. Med anledning härav har riksdagen antagit lag om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsuppgifter samt lag om lägenhetsregister samt beslutat ändringar i bl. a. folkbokföringslagen (SFS 1536 ff.).
    Riksdagen har hösten 1995 antagit dels ett vilande förslag till lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio, dels lag om fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio. Den nya lagstiftningen innebär att Radio- och TV-verket till utgången av juni månad 1997 inte skall meddela nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (SFS 1292 och 1392).

Genom ändringar i lagen om pliktexemplar av dokument har bl. a. leveransplikten som avser dokument för elektronisk återgivning flyttats över till den som har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet (SFS 1375).
    Nya regler har beslutats i kyrkolagen och religionsfrihetslagen som gäller medlemskap i Svenska kyrkan. Som huvudregel gäller numera att den som döpts i Svenska kyrkans ordning blir upptagen i kyrkan. En person kan dock i vissa fall tillhöra kyrkan också efter ett meddelande eller en anmälan. Lagändringarna innebär inte någon förändring av kyrkotillhörigheten för den som vid utgången av år 1995 var medlem i Svenska kyrkan (SFS 1211 f.).

 

Familjerätt
Riksdagen har beslutat ändringar i föräldrabalken och namnlagen varigenom införts uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad, i mål om umgänge, i adoptionsärenden och i namnärenden. När en domstol skall avgöra vad som är till barnets bästa skall domstolen ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Den som verkställer utredning i sådana mål skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Vidare har en regel om särskild ställföreträdare för barnet i mål och ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga införts. För barn som inte har fyllt 15 år skall den som är offentligt biträde enligt rättshjälpslagen också vara barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnadet avser. Det offentliga biträdet kan därigenom föra barnets talan och t. ex. överklaga ett beslut om vård (SFS 1242 ff.).
    Genom andra ändringar i föräldrabalken har överförmyndarnämnderna och överförmyndarna fått rätt att delegera vissa ärenden (SFS 1362).

 

Fastighetsrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i jordabalkens regler om jordbruksarrende. Ändringarna gäller ansvaret för skador på byggnader och andra anläggningar, klander av syn samt överlåtelse av arrenderätt vid gemensamt arrendatorskap. Därutöver har införts nya regler om deposition av arrendeavgift och ersättning för förluster p. g. a. viltskador. Samtidigt har reglerna om besittningsskyddet för bostadsarrendatorer ändrats. Lagändringarna syftar till en förstärkning av arrendatorernas ställning gentemot jordägarna (SFS 1474).
    Genom en ändring i lagen om inskrivningsregister har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om att innehavsanteckningar får tas bort på annat sätt än som följer av jordabalken. Bemyndigandet är begränsat till de fall då den inteckning som anteckningen avser kommer till uttryck i datapantbrev, dvs. då inteckningen är registrerad i pantbrevsregistret (SFS 1321).
    Riksdagen har beslutat ändringar i bostadsrättslagen. Ändringarna, som syftar till att stärka bostadsrättens värde som pant, innebär bl. a. att en bostadsrättsförening i förhållande till panthavaren har företräde till betalning (legal panträtt) för sin fordran gentemot bostadsrättshavaren

 

endast avseende fordran på avgifter till föreningen. En förvärvare av bostadsrätten har inte något betalningsansvar gentemot föreningen för den tidigare bostadsrättshavarens skulder till föreningen. Vidare innebär ändringarna att tvångsförsäljningar utförs av kronofogdemyndigheten på samma sätt som en exekutiv försäljning. Därutöver har reglerna om formkraven vid överlåtelse av bostadsrätt fått samma innehåll som gäller för fast egendom. Genom samtidigt beslutade ändringar i lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt har införts möjligheter för en bostadsrättsförening att förvärva småhus för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt (SFS 1464 f.).

 

Plan- och bygglagstiftning
I syfte att stärka miljöhänsynen vid den fysiska planeringen har riksdagen beslutat ändringar i plan- och bygglagen. En utgångspunkt har därvid varit att den fysiska planeringen skall ses som en integrerad del i en samlad miljöpolitik. Ändringarna innebär främst ökade krav på miljöhänsyn vid översiktsplaneringen. Därutöver innebär ändringarna en ökad användning av miljökonsekvensbeskrivningar. En sådan beskrivning skall upprättas om en detaljplan medger åtgärder som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser. I samma lagstiftningsärende har lagen om hushållning med naturresurser m. m. ändrats så att de grundläggande hushållningsbestämmelserna numera omfattar också behovet av grönområden i tätorter (SFS 1197 ff.).
    Riksdagen har antagit en lag om byggande av järnväg samt samtidigt beslutat ändringar i fastighetsbildningslagen, vattenlagen, lagen om hushållning med naturresurser m. m. och anläggningslagen. Den nya lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 februari 1996, innebär bl. a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid byggande av järnvägar och en rätt till inlösen av mark för järnvägsändamål i vissa fall. Genom ändringarna i fastighetsbildningslagen har införts lättnader i skydds- och marköverföringsreglerna vid byggande för järnvägsändamål i vissa fall (SFS 1649 ff. och 1996:2 f.).
    Genom lag om kommunal lantmäterimyndighet, lag om ny beteckning på Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata och lag om ny beteckning på fastighetsbildningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet och överlantmätarmyndighet samt ändringar i bl. a. fastighetsbildningslagen, jordabalken och ett tjugotal andra lagar har riksdagen beslutat om ett ändrat ansvar för fastighetsbildningsverksamheten samt om en omorganisation av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten. Den nya lagstiftningen innebär att ansvaret liksom hittills i princip skall åvila staten. En kommun skall dock kunna få tillstånd att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet om vissa villkor är uppfyllda. I samma ärende har riksdagen beslutat en ändring i miljöskyddslagen, som innebär vidgade möjligheter att återkalla tillstånd vid åsidosättande av meddelade föreskrifter för verksamheten (SFS 1393 ff.).

 

Miljörätt
Bilavgaslagen har ändrats. Ändringarna innebär att det införs miljöklasser för elbilar och hybridbilar fr. o. m. den 1 juli 1996 (SFS 1387).

 

Konsumenträtt
Riksdagen har beslutat en ny bestämmelse i marknadsföringslagen. Den nya bestämmelsen innebär ett direktsanktionerat förbud för en näringsidkare att vid marknadsföring tillställa någon fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende produkter som inte har beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet (SFS 1472).

 

Associationsrätt
Genom en ändring i lagen om införande av stiftelselagen kommer bestämmelserna i stiftelselagen om ändring m. m. av ett stiftelseförordnande beträffande stiftelser bildade av offentliga rättssubjekt att börja tillämpas först den 1 januari 1997, dvs. ett år senare än vad som tidigare beslutats (SFS 1460).

 

Skadeståndsrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i skadeståndslagen som gäller förmåner som skall avräknas när man bestämmer skadestånd för inkomstförlust med anledning av personskada. Ändringen innebär att avräkning skall göras för ersättning för inkomstförlust från vissa personförsäkringar. I fortsättningen har det inte någon betydelse om det är fråga om en individuellt tecknad försäkring, en gruppförsäkring eller en kollektivavtalsgrundad försäkring. Det avgörande är i stället om försäkringen är en anställningsförmån för den som har tillfogats skadan. Så är det i de fall där premierna för försäkringen betalas av arbetsgivaren. Samma regel gäller för olycksfalls- och sjukförsäkringar som för pensionsförsäkringar (SFS 1190).

 

Immaterialrätt
I syfte att uppfylla ett EG-direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter har riksdagen beslutat ändringar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Ändringarna innebär att skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i allmänhet sträckts ut från 50 till 70 år. Skyddstiden för filmverk skall beräknas från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för utövande konstnärers prestationer är tidpunkten för framförandet. Om en upptagning av framförandet har getts ut eller offentliggjorts, skall skyddstiden i stället beräknas från tidpunkten för den första av dessa åtgärder. Den som första gången lovligen ger ut eller offentliggör ett verk, för vilken skyddstiden har gått ut och som inte tidigare har getts ut, har under 25 år en rätt som svarar mot de ekonomiska rättigheter som omfattas av upphovsrätten. Skyddet gäller för utgivningar och offentliggöranden med anknytning till Sverige. Den nya längre skyddstiden på 70 år tillämpas även på verk som har tillkommit innan de nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1996, oavsett om skyddstiden då redan löpt ut enligt tidigare regler. Detta betyder att skyddet återupplivats för ett stor antal verk som tidigare var fria. För att motverka de negativa effekterna därav för

 

tredje man har beslutats särskilda övergångsbestämmelser. Dessa innebär att den som under den fria tiden har börjat förfoga över ett verk genom att framställa exemplar av det under en begränsad tid får fullfölja den planerade verksamheten utan hinder av att skyddet har återupplivats. Detsamma gäller för den som under den fria perioden har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av ett verk. Under övergångstiden är det också möjligt för bl. a. teatrarna att offentligt framföra verk som tidigare varit fria. I samma lagstiftningsärende har regler om s. k. droit de suite införts i upphovsrättslagen. Det franska begreppet droit de suite är den vedertagna beteckningen för en till upphovsrätten knuten ersättning åt bildkonstnärer när deras verk vidareförsäljs. De nya bestämmelserna innebär att en konstnär har rätt till en ersättning på 5 % av försäljningspriset — om detta överstiger 5 % av basbeloppet när hans konstverk vidareförsäljs yrkesmässigt. Rätten till sådan ersättning gäller alla konstverk utom alster av brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar. Rätten till ersättning, som finns under hela verkets skyddstid, är personlig och kan inte överlåtas. Ersättningsrätten kan bara göras gällande av en organisation som företräder ett flertal upphovsmän på området och preskriberas om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige inom tre år efter det år försäljningen ägde rum. Bestämmelserna om droit de suite tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Regeringen får förordna om bestämmelsernas tillämpning på andra länder (SFS 1273 f.).
    EG-förordningen om gemenskapsvarumärken är till följd av Sveriges medlemskap i EU direkt tillämplig i Sverige. För att förordningen skall få avsedda verkningar i Sverige har riksdagen beslutat vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen. Ändringarna innebär bl. a. att bara en domstol i Sverige — Stockholms tingsrätt — är behörig att pröva mål om intrång i ett gemenskapsvarumärke och att intrång i ett sådant varumärke kan leda till straffansvar. Vidare innebär ändringarna att ett gemenskapsvarumärke utgör hinder mot en senare svensk ansökan om registrering av ett förväxlingsbart varumärke eller av en förväxlingsbar firma. För att närma den svenska varumärkesrätten till den gemenskapsrättsliga varumärkesordningen har införts regler som gör det möjligt att pantsätta också rätten till ett varumärke som registrerats enligt varumärkeslagen samt även rätten till en ansökan om registrering. Det sakrättsliga skyddet kommer till stånd genom att pantsättningsavtalet registreras hos Patent- och registeringsverket (SFS 1276 ff.).

 

Straffrätt
Riksdagen har beslutat att lagen om samhällstjänst skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998 (SFS 1361). Lagen om immunitet och privilegier i vissa fall har ändrats. Ändringen har gjorts för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt en överenskommelse med Internationella institutet för demokrati och fria val (International Institute for Democracy and Electoral Assistance, International IDEA). Lagändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1246).

 

Processrätt
Riksdagen har genom ändringar i rättegångsbalken beslutat om vissa justeringar av fristerna för åklagaren att begära en anhållen person häktad och för tingsrätten att hålla förhandling i häktningsfrågan. Ändringarna innebär att åklagaren skall göra framställning om häktning utan dröjsmål och senast kl. 12 tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Tingsrätten skall utan dröjsmål hålla förhandling i häktningsfrågan och förhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter gripandet. Om någon har häktats i sin frånvaro och sedan grips, skall domstolen hålla förhandling i häktningsfrågan utan dröjsmål efter anmälan om gripandet och senast inom fyra dygn efter gripandet. Efter beslut om utredningshäktning skall rätten hålla ny förhandling i häktningsfrågan utan dröjsmål efter det att åklagaren anmält att det finns sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet. Liksom i dag måste ny förhandling hållas senast inom en vecka från det första häktningsbeslutet. De nya reglerna syftar till att dels ge ökad tid för brottsutredningen före häktningsförhandling så att underlaget skall bli så bra som möjligt, dels att häktningsförhandling inte skall behöva hållas på helgdagar i lika stor omfattning som tidigare. Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 1996 (SFS 1310 f.).
    Genom ändringar i förvaltningsprocesslagen har riksdagen beslutat införa en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som först beslutade i saken. Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. En förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol skall som huvudregel kunna överklaga domstolens dom. Den ändrade ordningen har kombinerats med utvidgade möjligheter för domstolen att avgöra ett mål utan att kommunicera överklagandet med företrädare för det allmänna. Därutöver har reglerna om kallelse till muntlig förhandling justerats så att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. I samma lagstiftningsärende har lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om TV-avgift ändrats så att en arbetslöshetskassa respektive Radiotjänst i Kiruna AB på motsvarande sätt som en förvaltningsmyndighet är den enskildes motpart vid överklaganden. Samtidigt har riksdagen beslutat ändringar i närmare 50 lagar, bl. a. äktenskapsbalken, naturvårdslagen, väglagen, renhållningslagen, plan- och bygglagen, hälsoskyddslagen och djurskyddslagen, som innebär att den första domstolsprövningen vid överklaganden skall göras i länsrätt i stället för i kammarrätt och att prövningstillstånd krävs i ledet länsrätt kammarrätt. I och med dessa lagändringar, som träder i kraft den 1 maj 1996, är reformeringen av instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som riksdagen beslutade om våren 1994 i allt väsentligt genomförd (SFS 1681 ff.).
    I syfte att förbättra Sveriges möjligheter att medverka till att brott, som berör flera stater, kan utredas och någon lagföras för det har riksdagen beslutat ändringar i lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol, lagen om

 

bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. Lagändringarna innebär sammanfattningsvis följande. På begäran av utländsk undersökningsdomare eller åklagare kan en svensk åklagare hålla förhör enligt reglerna i 23 kap. rättegångsbalken. Bevisupptagning vid svensk domstol kan ske även på begäran av en utländsk åklagare. I den utsträckning Sverige kommit överens om det med främmande stat får förhör hållas och bevisupptagning ske även på begäran av annan än undersökningsdomare eller åklagare. En svensk åklagare kan hos svensk domstol begära att bevisupptagning på förundersökningsstadiet skall ske vid utländsk domstol. Bevisupptagning vid utländsk domstol kan även avse målsägande och medmisstänkta som inte är tilltalade i målet (SFS 1227 ff.).
    Rikdagen har beslutat ändringar i reglerna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Härigenom har reglerna anpassats till den tekniska utvecklingen på teleområdet och förändringarna på telemarknaden (SFS 1230).
    Genom lag om hemlig kameraövervakning har införts ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel. Den nya lagen innebär att polisen kan bedriva spaning mot en person genom att använda dolda fjärrstyrda övervakningskameror. Regleringen ansluter nära till bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning. Övervakningskamerorna får användas vid förundersökning angående brott för vilket minimistraffet inte understiger två års fängelse samt vid försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Beslut om tillstånd till hemlig kameraövervakning fattas av rätten på ansökan av åklagaren. Hemlig kameraövervakning får användas endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Domstolens tillstånd skall gälla viss tid och viss plats. Lagen innehåller också regler om hävande av beslut och granskning och bevarande av upptaget bildmaterial. Även i dessa delar ansluter reglerna till bestämmelserna om hemlig teleavlyssning. I samma ärende har lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ändrats så att lagen också omfattar hemlig kameraövervakning. Det nya tvångsmedlet kan således i vissa fall användas även vid utredning av allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Samtidigt har tvångsmedelslagens giltighetstid förlängts till utgången av år 1996. Den nya lagstiftningen har föranlett konsekvensändringar i sekretesslagen, lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. och i lagen om övervakningskameror m. m. Den nya lagstiftningen har trätt i kraft den 1 februari 1996 (SFS 1506 ff.).
    Riksdagen har beslutat ändringar i lagen med anledning av inrättandet av
Internationella tribunalen för brott i f. d. Jugoslavien. Härigenom är det möjligt för Sverige att i samma utsträckning som i förhållande till den av FN:s säkerhetsråd inrättade s. k. Jugoslavientribunalen verkställa framställningar om utlämning och andra former av internationell rättshjälp till den internationella tribunalen för Rwanda, som FN:s säkerhetsråd inrättade genom beslut hösten 1994. Ändringarna innebär vidare att

 

lagens rubrik numera är lag om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt. Därutöver har lagen kompletterats med bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige verkställa fängelsestraff som Rwandatribunalen eller Jugoslavientribunalen ådömt en svensk medborgare eller en utlänning med stark anknytning till Sverige. I samma ärende har lagen om immunitet och privilegier i vissa fall ändrats så att den omfattar Rwandatribunalen och till denna anknutna personer (SFS 1306 f.).

 

Utsökningsrätt
Genom ändringar i telelagen och postlagen har bl. a. kronofogdemyndigheten fått möjlighet att ta del av hemliga telefonnummer och adresser i likhet med vad som gällde före bolagiseringen av Televerket och Postverket (SFS 1368 f.).

 

Transporträtt
I samband med att riksdagen godkänt en ny konvention om bärgning har beslutats ändringar i sjölagen. De nya reglerna innebär bl. a. rätt till skälig ersättning för bärgare som hindrar eller begränsar en miljöskada. Ersättningen skall betalas av fartygets ägare och skall motsvara bärgarens kostnader. Den nya lagstiftningen har i vissa delar trätt i kraft den 1 januari 1996. I övrigt träder ändringarna i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1312 ff.).
    Riksdagen har antagit en lag om begränsning av rätten att bedriva linjesjöfart på Gotland. Lagen träder i kraft den 1 januari 1998, då lagen om linjesjöfart på Gotland upphör att gälla (SFS 1996:19 f.).

 

Socialrätt
Lagen om allmän försäkring och lagen om sjuklön har ändrats med anledning av riksdagens principbeslut våren 1995 om att ersättningsnivån för sjuk- och rehabiliteringspenning samt för sjuklön och vad gäller föräldrapenningen skall vara 75 % av den förmånsgrundande inkomsten. För arbetstagare med risk för särskilt omfattande sjukfrånvaro skall sjukpenningen respektive sjuklönen utgöra 75 % av förmånsgrundande inkomst redan från första dagen i en sjukperiod. Föräldrapenning skall dock utges med 85 % av den sjukpenninggrundande inkomsten under totalt 60 dagar (de s. k. pappa- och mammamånaderna). De övriga ersättningar som berörs av den ändrade ersättningsnivån om 75 % är tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning samt särskild sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd och närståendepenning enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. Genom ändringar i lagen om ersättning till smittbärare skall ersättningsnivån vara 80 % av den förmånsgrundande inkomsten. I samma ärende har genom ändringar i lagen om bostadstillägg till pensionärer den personkrets som är berättigade till sådana tillägg utökats. Vidare har genom ändringar i lagen om allmän försäkring, lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor ändrade regler införts för ersättning för sjukresor från sjukförsäkringen. Ersättning skall fr. o. m. den 1 januari 1996 lämnas genom det nya generella statsbidraget till landstingen. Därutöver har vissa juste-

 

ringar gjorts i lagen om begränsning av läkemedelskostnader m. m. (SFS 1478 ff.).
    Riksdagen har beslutat ändringar i lagen om arbetslöshetsersättning, lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och lagen om arbetslivsutveckling. Ändringarna innebär bl. a. skärpta villkor för rätt till arbetslöshetsersättning och syftar till att förhindra fusk (SFS 1636 ff.).
    Genom ändringar i lagen om allmänna barnbidrag och lagen om förlängt barnbidrag har riksdagen beslutat att sänka det förlängda barnbidraget till samma belopp som det allmänna barnbidraget, 640 kr per barn och månad. Vidare innebär lagändringarna att flerbarnstilläggen avskaffas på sikt. Inga nya sådana tillägg beviljas efter utgången av år 1995. De som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarnstillägg får dock behålla detta. I samma ärende har riksdagen beslutat att lagen om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1997 (SFS 1494 ff.).
    Riksdagen har beslutat ändringar i smittskyddslagen, lagen om vård av missbrukare i vissa fall, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och i socialtjänstlagen. Ändringarna i smittskyddslagen innebär bl. a vissa preciseringar av tvångsisolerades rättigheter. Lagändringarna har föranlett en ändring i sekretesslagen (SFS 1315 ff.). Lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård har ändrats. Ändringarna gäller den ekonomiska regleringen mellan landsting och kommuner med anledning av ökat kommunalt ansvar för psykiskt störda (SFS 1497).

 

Arbetsrätt
Arbetsmiljölagen har ändrats så att den numera är tillämplig också när den som är under 18 år utför arbete i arbetsgivarens hushåll (SFS 1239 f.).

 

Lagstiftning om kredit- och värdepappersmarknaden
I syfte att uppnå ökad konkurrens på bankmarknaden har riksdagen beslutat ändringar i bl. a. bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag. Ändringarna innebär bl. a. att definitionen av bankrörelse har gjorts tydligare. Genom en övergångsbestämmelse till ändringarna i bankrörelselagen får ett företag, som vid ändringslagens ikraftträdande den 1 januari 1996 bedrev inlåningsverksamhet som inte tidigare fordrade tillstånd, fortsätta med verksamheten längst till den 31 december 1997. Mottagande av kundmedel på konto för kundens framtida betalningar av ett företags varor eller tjänster betraktas inte som inlåningsverksamhet om behållningen på kontot begränsas till 15 000 kr. Vidare har genom ändringarna inlånings- och finansieringsverksamhet som sker i vissa mindre ekonomiska föreningar fallit utanför det tillståndspliktiga området. Genom den nya lagstiftningen har möjligheten för icke-finansiella företag att äga banker vidgats. Vidare har utökade möjligheter införts för bankerna att distribuera banktjänster genom ombud. Därutöver har i samma ärende riksdagen antagit en lag om medlemsbanker, som ersätter föreningsbankslagen. Den nya lagstiftningen har trätt i kraft den 1 januari 1996 med undantag för den del som avser icke finansiella

 

ägare till banker. Den ändringen träder i kraft den 1 juli 1996 (SFS 1572 ff.).
    Som medlem i EU är Sverige skyldigt att införa ett system för garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag i enlighet med ett EG-direktiv. Mot denna bakgrund har riksdagen antagit en ny lag om insättningsgaranti och samtidigt beslutat ändringar i bl. a. bankrörelselagen, konkurslagen, lagen om värdepappersrörelse och sekretesslagen. I linje med EGdirektivets minimiregler är insättningsgarantin i huvudsak inriktad mot ett renodlat konsumentskydd. Systemet drivs i offentlig regi, och frågor om garantin handläggs av Bankstödsnämnden. Garantin omfattar insättningar på konto i bank upp till 250 000 kr per insättare och bank. Insättningen skall vara nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. Bankerna svarar för finansieringen av insättningsgarantin. Garantisystemet får endast tas i anspråk när en domstol försatt en bank i konkurs eller då en behörig utländsk myndighet förklarat att insättningarna i en bank, vars filial anslutit sig till det svenska garantisystemet, är indisponibla. Ersättning skall betalas ut till berörda insättare senast inom tre månader från dagen för konkursbeslutet eller förklaringen. Motsvarande regler gäller även för vissa värdepappersbolag som tar emot insättningar (SFS 1571 och 1592 ff.).
    I avvaktan på den fortsatta beredningen av frågan om en avveckling av det statliga bankstödet har giltighetstiden för vissa bestämmelser i lagen om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut förlängts med ett år, till utgången av år 1996 (SFS 1374).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Ändringarna innebär bl. a. att det för kreditinstitut och värdepappersbolag införts möjligheter att tillämpa egna riskvärderingsmodeller i stället för standardiserade metoder för att fastställa kapitalkrav för att täcka upp vissa marknadsrisker. Ändringarna är en övergångslösning i avvaktan på kommande ändringar i EG:s kapitalkravsdirektiv. Andra ändringar gäller bestämmelserna om beräkning av kapitalbasen, undantag från kapitaltäckningsreglerna för marknadsrisker och från begränsningsreglerna om stora exponeringar. I samma lagstiftningsärende har de s. k. flaggningsbestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument ändrats. Ändringen innebär att företag som ingår i en företagsgrupp inte längre behöver anmäla ett förvärv eller en överlåtelse av aktier om moderföretaget gör anmälan (SFS 1598 f.).
    Genom ändringar i lagen om allemanssparande har placeringsbestämmelserna för allemansfonder utvidgats. Härigenom är det möjligt för en fond att byta ut sitt aktieinnehav i sådana svenska bolag som köps upp av utländska företag mot värdepapper i ett nytt bolag som inte är svenskt (SFS 1288 ff.). Lagen om ikraftträdande av lagen om värdepappersfonder har ändrats. Ändringen innebär att det datum då fondbolag senast skall ha registrerat innehavare av sådana fondandelsbevis som utfärdats enligt den upphävda aktiefondslagen flyttats fram tre månader till den 1 april 1996 (SFS 1470).

 

Övrig näringsrättslig lagstiftning
Ny redovisningslagstiftning för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag har antagits av riksdagen hösten 1995. Den nya lagstiftningen, som omfattar tre nya lagar — årsredovisningslag, lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag samt lag om årsredovisning i försäkringsföretag — samt ändringar i bl. a. aktiebolagslagen, bokföringslagen, lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag, lagen om utländska filialer m. m., bankrörelselagen, bankaktiebolagslagen och försäkringsrörelselagen, har betingats av regler i EG:s fjärde, sjunde och elfte bolagsrättsliga direktiv. De nya allmänna årsredovisningslagarna innehåller bestämmelser om årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 januari 1996. Kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag skall tillämpa de nya bestämmelserna fr. o. m. det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996 eller senare under år 1996. Övriga företag som omfattas av den nya lagstiftningen skall börja tillämpa bestämmelserna ett år senare (SFS 1554 ff.).
    Genom ändringar i lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, den s. k. ellagen och lagen om handel med el, m. m. har riksdagen beslutat om genomförande av den s. k. elmarknadsreformen den 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen innebär att produktion och försäljning av el skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen skall regleras och övervakas på särskilt sätt. Vidare skärps kontrollen rörande utlandsförbindelser för överföring av el. Det främsta syftet med reformen är att stärka konsumenternas ställning. De nya reglerna innebär vidare att systemet med leveranskoncessioner, vilket har till syfte att ge ett skydd för bl. a. de små elkonsumenterna, förlängs från tre till fem år. Härutöver har införts en möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden, varigenom taxorna för glesbygds- och tätortskommuner skall kunna utjämnas. Nätverksamhet respektive produktion av och handel med el skall i princip bedrivas av olika juridiska personer för att risken för s. k. korssubventionering skall undvikas (SFS 1138 ff.).
    Riksdagen har antagit en lag om mästarbrev för hantverkare. Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter ansökan får tilldelas förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke. Med stöd av lagen ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om mästarbrev och att utse särskilda organ att besluta om dem. En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela en sökande mästarbrev eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (SFS 1255).
    Riksdagen har beslutat ändringar i lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. och i lagen om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m. Ändringarna syftar till bl. a. en säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader (SFS 1544 f.).
    Beslutet att ombilda Krigsmaterielinspektionen till en ny myndighet, Inspektionen för strategiska produkter, har föranlett ändringar i lagen om krigsmateriel och i lagen om strategiska produkter. Den nya myndigheten skall pröva merparten av de ärenden om kontroll över krigsmateriel och

 

andra strategiskt känsliga produkter som tidigare prövats av regeringen. Ändringarna har trätt i kraft den 1 februari 1996 (SFS 1659 ff.).
    Riksdagen har antagit en lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m. m. Den nya lagen innehåller bestämmelser som kompletterar två EG-förordningar, den ena om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel och den andra om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel (SFS 1336).
    Genom en ny lag, lag om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar, har EG:s s. k. fritidsbåtsdirektiv införlivats med svensk rätt. Direktivet syftar till att säkerställa fritidsbåtars fria rörlighet såsom handelsvaror. Lagen träder i kraft den 16 juni 1996 (SFS 1996:18).
    Riksdagen har beslutat ändringar i fiskelagen och i lagen om EG:s förordning om den gemensamma fiskeripolitiken. Ändringarna rör bl. a. föreskrifterna för fisket, uppgiftsskyldigheten för yrkesfisket, fisketillsynen och sanktionsbestämmelserna samt rätten att fiska i enskilt vatten (SFS 1388 f.).

 

Skollagstiftning
Genom ändringar i skollagen har begreppen vanlig skolplikt för grundskolans elever och särskild skolplikt för särskolans respektive specialskolans elever slopats och ersatts med den enhetliga benämningen skolplikt. I samma ärende har riksdagen antagit en lag om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång (SFS 1248 f.).
Lars Haglind och Per Persson