Litteratur

 

 

Ny juridisk litteratur
Civilrät
BEA VERSCHRAEGEN, Gleichgeschlechtliche ”Ehen”, Medien und Recht, Verlags GmbH, Wien 1994. 286 s.

 

Registrerade partnerskap, avsedda som familjebildningsform för homosexuella, är bortsett från Nederländerna en rent skandinavisk specialitet. Först på detta område var Danmark med en lag antagen 1989, åtföljd av Norge 1993 och Sverige 1994. Stabila homosexuella parförhållanden förekommer dock i lika stor omfattning utanför Norden och frågan om ”homosexuella äktenskap” (vilka inte bör förväxlas med homosexuellt samboende) har diskuterats även där. Det har dock visat sig att tanken även i länder med i övrigt i förhållande till homosexuella toleranta rättsregler möter ett starkt motstånd från religiösa och konservativa kretsar.
    Den recenserade boken ingår i en skriftserie utgiven av parlamentsgruppen för det österrikiska konservativa partiet (ÖVP) och det är därför föga förvånande att den är starkt negativ till att i Österrike införa registrerade partnerskap av nordisk typ. Detta innebär dock inte att boken utgör ett rent debattinlägg av pamflettkaraktär. Det rör sig om ett seriöst rättsjämförande arbete, utfört av en etablerad rättsforskare, låt vara att författarinnan inte gör någon hemlighet av sin kritiska inställning.
    Efter en inledande diskussion om bl. a. problemets ställning i EG-rätten (t. ex. i fråga om sociala förmåner och fri rörlighet för anhöriga) och i den Europeiska människorättskonventionen (t. ex. i fråga om rätten enligt konventionens art. 12 att ingå äktenskap och bilda familj) presenterar författarinnan rättsläget i USA, i Skandinavien, i Nederländerna och i Tyskland. Avsnittet om USA visar bl. a. hur man där på det lokala planet gjort försök att låta homosexuella par registrera sig och därigenom uppnå vissa rättsliga fördelar; detta har ibland skett t. o. m. på företagsnivå, där vissa liberala arbetsgivare likställer de anställdas s. k. domestic partnerships med äktenskap i fråga om ekonomiska förmåner. Efter en rättsjämförande sammanfattning (s. 189–204) presenterar författarinnan ett förslag för Österrikes del. Förslaget går ut på att homosexuella skulle tillåtas att inför notarius publicus ingå partnerskapskontrakt med relativt begränsade rättsverkningar. Boken avslutas med ett antal bilagor (inklusive den svenska lagen), en bibliografi och ett sakregister.
    Den ovannämnda beskrivningen av rättsläget i ett antal länder (s. 83– 185) utgör en mycket intressant läsning, trots att den inte är helt felfri. Beträffande Sverige står det exempelvis på s. 129 att lagens ordalydelse utesluter partnerskap mellan heterosexuella (i verkligheten är heterosexualitet lika lite ett rättsligt hinder för partnerskap som homosexualitet är det för äktenskap). Som helhet synes beskrivningen dock vara vederhäftig och lärorik. Av särskilt intresse ur svensk synvinkel

56 Anm. av Thérèse Björkholm, Liberté and Loi SvJT 1996 är också författarinnans åsikt (s. 221–222) att österrikisk ordre public hindrar erkännande av utländska registrerade partnerskap, måhända med undantag av sådana fall där exempelvis en talan om underhåll väcks i Österrike men sakens anknytning till landet (Inlandsbeziehung) är mycket svag. Författarinnan menar dessutom (s. 26–30) att ett registrerat partnerskap av nordisk modell inte bör ge den partner som icke är EUmedborgare rätt till fri rörlighet eller berättiga partner till de förmåner som EU:s tjänstemannarätt tillerkänner EU-tjänstemännens make/maka.
    Oavsett om man delar författarinnans ganska konservativa åsikter är det för en svensk jurist nyttigt att ta del av hur ”progressiva” svenska regler kan uppfattas av vår omvärld, särskilt när det rör sig om länder vilka vi upplever som kulturellt, etiskt och religiöst näraliggande. Skillnaderna är ibland betydligt större än man tror.
Michael Bogdan