Litteratur

 

SØREN FRIIS HANSEN, Europeisk koncernret — bør koncernretten reformeres og kodificeres? Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 1996, 430 s.

 

Søren Friis Hansens licentiatavhandling Europeisk koncernret syftar till att beskriva de bolagsrättsliga problem som koncernbildningar ger upphov till och att presentera de förslag till lösningar som under de senaste decennierna diskuterats på det europeiska planet.
    Avhandlingen består av tre delar. Den första delen har rubriken Hypoteser, den andra Nationell koncernrätt och de europeiska förslagen och den tredje och sista delen Avhandlingens resultat. Volymmässigt upptar den andra delen tre fjärdedelar av avhandlingen.
    I avhandlingens första del ställer Hansen upp sex ”hypoteser”, nämligen 1) att den danska koncernrätten sådan den kommer till uttryck i den danska aktiebolagslagen (aktieselskabs- och anpartsselskabslagen) inte står i överensstämmelse med de faktiska förhållandena i danskt näringsliv, 2) att de bolagsrättsliga maktstrukturer som kommer till uttryck i aktiebolagslagen i stor utsträckning förlorar sin betydelse när ett aktiebolag inordnas i en koncern, 3) att åsidosättandet av den bolagsrättsliga maktfördelningsläran medför ett behov av att skydda borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare i dotterbolag, 4) att den danska lagstiftaren inte kan fortsätta att ignorera de rättsliga konsekvenserna

av koncernbildningar, 5) att avgörande förbättringar i borgenärs- och minoritetsskyddet kan åstadkommas endast genom lagstiftning och 6) att en sådan lagstiftning kan komma till stånd endast genom ett EGdirektiv som ålägger medlemsstaterna att agera. Det är onekligen sex provokativa påståenden, som mer än väl räcker för att få läsaren att fortsätta till avhandlingens andra del. Huruvida det i vetenskaplig mening också är sex testbara hypoteser återkommer jag till nedan. Avhandlingens andra del är av traditionellt juridiskt deskriptivt slag med tonvikten lagd på tysk rätt. Tyskland var intill för ett par år sedan det enda land i världen som i lag hade upptagit bestämmelser om materiell koncernrätt. De infördes i den tyska aktiebolagslagen år 1965. Sedermera har likartade regler införts i Brasilien och därefter även i Portugal. Redogörelsen för den tyska koncernrättens framväxt och nuläge liksom för den tyska rättsvetenskapliga diskussionen är välskriven och intresseväckande. Den omfattar inte bara den lagfästa regleringen rörande Aktiengesellschaft, utan också den mer svåröverskådliga GmbH-koncernrätt som skapats av tyska domstolar och rättsvetenskapsmän. Hansen lämnar här flera viktiga bidrag till förståelsen av den tyska rätten.

186 Litteratur SvJT 1997 Med stor noggrannhet redovisar Hansen också EG-kommissionens arbete på det koncernrättsliga området. Det handlar dels om Kommissionens utkast och förslag till ett särskilt harmoniseringsdirektiv om materiell koncernrätt (nionde bolagsdirektivet), dels om koncernrättsliga bestämmelser i de tidigaste förslagen till en förordning om Europabolag. Möjligen är avsnittet väl utförligt med tanke på att planerna på ett särskilt harmoniseringsdirektiv om koncernrätt sedan länge strukits från Kommissionens agenda och att Europabolagsförordningen, om den någonsin blir verklighet, med största sannolikhet inte kommer att innehålla några koncernrättsliga bestämmelser.
    Hansen redogör i avhandlingens andra del också för koncernrätten, i den mån man kan tala om en sådan, i bl. a. Frankrike, Storbritannien och de nordiska länderna. För vart och ett av länderna behandlar han det bolagsrättsliga koncernbegreppet, moderbolagets styrningsmöjligheter samt borgenärernas och minoritetsaktieägarnas ställning i koncernföretagen. Framställningen är här väsentligt mer kortfattad och i huvudsak baserad på sekundära källor.
    I avhandlingens tredje del, Avhandlingens resultater, återvänder Hansen till de inledningsvis uppställda ”hypoteserna” och finner dem alla bekräftade. Den danska koncernrätten sådan den kommer till uttryck i den danska aktiebolagslagen står inte i överensstämmelse med de faktiska för-

hållandena i danskt näringsliv, de bolagsrättsliga maktstrukturer som kommer till uttryck i aktiebolagslagen förlorar i stor utsträckning sin betydelse när ett aktiebolag inordnas i en koncern osv. Det låter bestickande, men är det verkligen en korrekt slutsats? Vad är det egentligen Hansen gjort för att komma fram till dessa resultat? Inledningsvis gör han sex påståenden om rättsläget och verkligheten, som han kallar för hypoteser. Läsaren får aldrig något uttryckligt besked om hur dessa ”hypoteser” skall testas, men av avhandlingens disposition följer att detta måste antas ske i dess andra del. Den innehåller som redan sagts en välskriven redogörelse för koncernrätten och den rättsvetenskapliga diskussionen i Tyskland och andra europeiska länder liksom för EG-kommissionens arbete inom det koncernrättsliga området, men den innehåller ingenting om arten och omfattningen av de problem som en koncernrättslig reglering skulle kunna lösa. Än mindre finns här någon diskussion om för- och nackdelar med en sådan reglering. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Hansen ”bekräftar” sina ”hypoteser” huvudsakligen genom att påvisa Tyskland har en utvecklad lagfäst koncernrättslig reglering, medan en sådan saknas i andra länder. Det räcker inte. En övertygande argumentering för en kodifiering av koncernrätten måste utgå från en empiriskt baserad problemanalys. Den måste visa att problemen inte löses genom nuvarande rättsregler och att det

 

SvJT 1997 Anm. av tre böcker om koncernrätt 187 därför finns behov av en särskild koncernrättslig reglering. Den måste slutligen göra det troligt att en sådan reglering har större fördelar än nackdelar för näringslivets sätt

att fungera. Søren Friis Hansens i många avseenden förtjänstfulla avhandling till trots återstår den argumentationen att föra.

 

PAUL KRÜGER ANDERSEN, Studier i dansk koncernret, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 1997, ca 800 s. Under utgivning.

 

Paul Krüger Andersen är ett välkänt namn i danska och nordiska bolagsrättsliga sammanhang, inte minst genom läroboken Aktie- og anpartsselskabsret (Munksgaard). När Krüger Andersen nu lägger fram en doktorsavhandling i ämnet koncernrätt kommer inte heller det som en överraskning. Hans intresse för och mångåriga arbete med koncernrättsliga frågor har varit välbekant inom den akademiska världen. Krüger Andersen har valt att ge ut avhandlingen i bokform, innan disputationen ägt rum. Studier i dansk koncernret skall, säger Krüger Andersen, vara ett bidrag till en ny bolagsrättslig disciplin, nämligen en dansk koncernrätt. Framställningens syfte är i första hand att klarlägga vad som är gällande rätt, men också att ta ställning till den framtida utvecklingen av koncernrätten.
    Boken omfattar närmare 800 sidor fördelade på åtta kapitel. Det första kapitlet innehåller en inledande presentation av ämnet, en metoddiskussion och vissa avgränsningar. Här slås bl. a. fast att det är de aktiebolagsrättsliga aspekterna av koncernförhållanden som står i centrum för framställningen. Det innebär inte att Krüger Andersen helt förbigår exempelvis skatterättsliga infallsvinklar,

men de har en mer undanskymd plats i framställningen. Bokens andra kapitel innehåller en intressant diskussion om koncernrätten som självständigt rättsområde. För att utveckla ett nytt rättsområde krävs, skriver Krüger Andersen, att detta område innehåller några gemensamma och i förhållande till andra rättsområden självständiga problemställningar, som på ett meningsfullt sätt kan beskrivas och analyseras inom en överordnad teoretisk ram. Den rättsliga analysen bör kunna leda till en ökad förståelse av rättsområdet som ett sammanhängande system. Koncernrätten uppfyller enligt Krüger Andersen väl dessa krav. I likhet med många andra författare betonar Krüger Andersen den motsättning som i fråga om koncernstrukturer råder mellan ekonomiska realiteter och juridisk fiktion. I näringslivet är koncerner och koncernstyrning sedan länge väl etablerade fenomen, medan den rättsliga regleringen alltjämt fokuserar det enskilda företaget och vägrar att erkänna den övergripande koncernstrukturen. Krüger Andersen tillhör emellertid inte dem som menar att gapet mellan verkligheten och rätten på detta området kan slutas endast genom nya lagregler. Det handlar i minst lika stor ut-

 

188 Litteratur SvJT 1997 sträckning om att tolka och tillämpa redan existerande regler på rätt sätt i koncernsammanhang. Den primära målsättningen för en koncernrättslig teori måste vara, säger han, att bidra till förståelsen av de bolagsrättsliga reglera som ett led i ett bolagsrättsligt system som på en gång tillgodoser de krav som näringslivet ställer på att kunna verka inom flexibla men väldefinierade juridiska ramar och samtidigt håller fast vid grundläggande principer om aktieägar- och borgenärsskydd.
    Det tredje kapitlet i boken redogör för koncernrätten i Storbritannien och Förenta staterna, Tyskland samt de nordiska länderna. Tonvikten ligger på Storbritannien och Förenta staterna, medan rättsläget i Tyskland behandlas mer kortfattat. Framställningen rörande de nordiska länderna är åter mer omfattande. I kapitlet finns också en genomgång av EG-rättens påverkan på koncernrätten, framför allt såvitt avser förslaget till nionde bolagsdirektiv.
    Forskellige koncerner — typologi och motiver, är rubriken på bokens fjärde kapitel. Det innehåller något i den koncernrättsliga litteraturen så ovanligt som en utförlig genomgång av företagsekonomisk teori och forskning av betydelse för att förstå drivkrafterna bakom koncernbildningar. Det handlar framför allt om teorier rörande företagstillväxt och verksamhetskoncentration, om organisationsteorier och om finansiell teori. Kapitlet innehåller dessutom en av författaren själv ut-

förd empirisk undersökning rörande olika koncerntyper i det danska näringslivet. Det är inte heller något man är bortskämd med i (koncern)rättsliga framställningar. I bokens femte kapitel analyserar Krüger Andersen koncernbegreppet i den danska aktiebolagslagen, sådant det ser ut efter anpassning till EG:s krav som skedde för ett par år sedan. Motsvarande ändringar har nyligen genomförts i den svenska aktiebolagslagen, vilket gör att framställningen har omedelbart intresse även för en svensk läsare. Här finns en utförlig diskussion om innebörden av koncernbegreppets olika delar med rikhaltiga hänvisningar till dansk och nordisk doktrin. Det är välskrivet och intressant, men det hade nog varit på sin plats att här ge den EG-rättsliga dimensionen ett större utrymme. Tolkningen av det nya koncernbegreppet i den danska (och svenska) lagstiftningen är ju trots allt ytterst en fråga om tolkning av EG:s sjunde bolagsdirektiv och det däri upptagna koncernbegreppet. Koncernrättens grundläggande frågeställning är under vilka förutsättningar ett moderbolag skall kunna ge ledningen för ett dotterbolag direktiv att handla i koncernens övergripande intresse, utan hänsyn till det egna bolaget och dess intressenter. Frågeställningen berör framför allt skyddet för dotterbolagets minoritetsägare, om det finns några sådana, och dotterbolagets fordringsägare. Krüger Andersen behandlar respektive intressentgrupp i av-

 

SvJT 1997 Anm. av Peter Fiter, Lagen om domstolsärenden 189 handlingens sjätte och sjunde kapitel.
    Det sjätte kapitlet ägnas minoritetsskyddet. Det inleds med en intressant diskussion om vad Krüger Andersen kallar koncernstiftelsekontroll. Vilka möjligheter har aktieägarna i ett fristående aktiebolag att skydda sig mot att bolaget förvandlas till ett dotterbolaget i en koncern? Och vilka möjligheter har aktieägarna i ett potentiellt moderbolag att skydda sig mot att deras inflytande över verksamheten tunnas ut genom dotterbolagsbildningar? Krävs det kanske redan enligt gällande rätt att koncernbildningar beslutas av bolagsstämman? Vad kan uppnås i dessa hänseenden genom bolagsordningsbestämmelser och aktieägaravtal? Det är några av de frågor som tas upp i kapitlets början. Därefter följer en utförlig genomgång av aktiebolagslagens organisationsregler och en diskussion om hur dessa skall tolkas och tillämpas i koncernsammanhang. Det handlar om majoritetsprincipen för bolagsorganens beslutsfattande, om företagsledningens lojalitetsplikt, om olika informationsregler och inte minst om explicita minoritetsskyddsregler, exempelvis likabehandlingsprincipen. Kapitlet avslutas med en genomgång av olika typer av inlösenbestämmelser dels i aktiebolagslagen, dels i den börsrättsliga lagstiftningen och en diskussion om dessa bestämmelsers betydelse i koncernsammanhang.
    Det sjunde kapitlet behandlar borgenärsskyddet. Krüger An-

dersen tar där först upp de regler till skydd för aktiebolagets kapital som är av särskilt intresse i koncernförhållanden. Det är bl. a. reglerna om aktiebolags förvärv av egna aktier, lån till aktieägare och vinstutdelning. Resterande del av kapitlet ägnas en diskussion om moderbolags ansvar för dotterbolags skulder, i första hand som en följd av ansvarsgenombrott. Här finns bl. a. en intressant och utförlig diskussion om betydelsen av underkapitalisering och andra förhållanden, som i litteraturen brukar åberopas till stöd för att moderbolag genom ansvarsgenombrott skall kunna hållas ansvariga för dotterbolags förpliktelser. I bokens åttonde och sista kapitel sammanfattar Krüger Andersen resonemangen i de tidigare kapitlen och tydliggör de resultat och slutsatser han kommit fram till. Paul Krüger Andersens Studier i dansk koncernret är en tung bok. Den är omfångsrik, på något ställe på gränsen till svåröverskådlig. Men framför allt präglas den av gedigen sakkunskap om koncerner och om koncernrätt, i Danmark och en rad andra länder. Det känns att detta är ett arbete som vuxit fram under lång tid med betydande eftertanke. Här finns mängder av frågor, men inte några enkla svar. Det gör Studier i dansk koncernret till obligatorisk läsning för var och en som vill uppnå mer än en ytlig förståelse av koncernrätten.