Skyddet för affärshemligheter och de olika begreppen

 

 

Av jur. kand. CHRISTINA HELGESSON

Artikeln behandlar den terminologi som används i skilda lagar för att beskriva affärshemligheter. De lagar som tas upp till diskussion är lagen om företagshemligheter, rättegångsbalken, arbetsmiljölagen och konkurrenslagen. Skillnaderna tycks framförallt bestå i vilken typ av information som ges skydd.

 

Inledning
Det sägs ofta att vi lever i ett ”informationssamhälle”. Oavsett vad som avses med uttrycket och oavsett om detta verkligen är sant ger det en indikation om hur viktig information är i dagens samhälle. Hur hanteras då denna av rättssystemet? Information får skydd enligt skilda lagbestämmelser. Det innebär bl. a. att information inte alltid måste lämnas ut och i vissa fall att straff kan utdömas om någon bereder sig tillgång till informationen. Vilken typ av information som får vilken typ av skydd är en annan fråga. Här finns stora skillnader. En del av skillnaderna kan förklaras med att reglerna har olika syften. Andra skillnader är svårare att förklara.
    Information i näringslivet får ett direkt skydd genom lagen om skydd för företagshemligheter, FHL.1 Lagen gäller dock endast för vissa företeelser och den gäller bara för sådan information som anses ”hemlig” i lagens mening. Den reglerar inte vad ett vittne kan tiga om under en rättegång. Den reglerar inte hur ett skyddsombud skall hantera den information han får del av. Den reglerar inte heller vad ett företag är skyldigt att lämna ut till konkurrensverket under pågående undersökning. Sådana frågor regleras av andra lagar.2 För de här angivna exemplen återfinns regler om skydd för information i rättegångsbalken, arbetsmiljölagen3 och konkurrenslagen4. I dessa lagar används dock en annan terminologi än den i FHL. Temat för denna artikel är om skillnaderna i terminologi medför rent faktiska skillnader och om dessa eventuella skillnader är avsedda.

 

 

1 SFS 1990:409. 2 Observera att det här är fråga om tre utvalda exempel. 3 SFS 1977:1160. 4 SFS 1993:20.

Definitioner
För information i näringslivet används många skilda ord för att beskriva vad det är frågan om. Informationen kan delas upp efter vad den handlar om, var den kommer ifrån, vad den betyder för näringsidkaren osv. För att åskådliggöra vad som omfattas av skilda begrepp torde den bästa lösningen vara att ta utgångspunkt i informationens karaktär. Information i näringslivet indelas då i tre kategorier: teknisk information, administrativ information och kommersiell information.5

Teknisk information
Teknisk information har med en faktisk teknisk funktion att göra. Hemligheter baserade på sådan information kan vara av olika slag. Det kan vara fråga om information kring pågående forsknings- och utvecklingsarbete. Resultatet av arbetet kan då komma att bli föremål för patentansökan. Det kan alltså vara fråga om patenterbar information. Det kan också vara fråga om teknisk information som hör samman med en patenterad uppfinning, t. ex. optimeringsteknik eller information om en produktionsmetod.6

Administrativ information
Administrativ information har med företagens interna situation att göra. Det kan t. ex. vara fråga om ett företags organisation eller om administrativa rutiner.

 

Kommersiell information
Den kommersiella informationen är den information som varken är teknisk eller administrativ till sin karaktär. Den kommersiella informationen handlar om företagets relation till kunder och konkurrenter samt de ställningstaganden som ligger bakom. Ofta delar man upp information i bara teknisk och kommersiell information.7 I de fallen räknas administrativ information in i kommersiell information. Det kan dock finnas anledning att dela upp den kommersiella informationen i administrativ och kommersiell. Detta gäller inte minst när man som här skall studera vilken typ av information som får skydd.

 

5 Jfr SOU 1983:52 s. 287 och 372. I SOU 1983:52 diskuteras framförallt teknisk och kommersiell kunskap, men det nämns att man i näringslivet ofta räknar administrativ kunskap som en särskild kategori. Se s. 372. Observera att man i SOU 1983:52 använder ordet ”kunskap” medan man i propositionen övergick till ordet ”information”. Anledningen var att det ansågs som att ordet kunskap kan ge ett felaktigt intryck av vad som krävs av objektet för att uppnå skydd. Se prop. 1987/88:155 s. 12. 6 Se Sandgren, Patentlicenser (1974), s. 165 ff. 7 Jfr uppdelningen i tysk rätt enligt 17 § UWG mellan Geschäfts- und Betriebsgeheimnissen. Se Baumbach/Hefermehl, Wettbewerbsrecht, 18:e uppl. (1995), s. 1273 ff.

 

Gränserna mellan skilda typer av information är ofta flytande.8 Bakom produktutveckling ligger ofta kommersiella ställningstaganden. I sådana fall är gränsdragningen mellan vad som är kommersiell information och vad som är teknisk information nästan omöjlig att göra. På samma sätt kan administrativ och teknisk information ibland höra samman.9 En viss produktionsmetod fungerar kanske bara med en viss organisation.

 

Affärshemligheter
Här används affärshemligheter som ett samlingsbegrepp för alla typer av hemlig information i näringslivet. Den hemliga informationen kan vara skyddad eller oskyddad. Det är just detta som står i fokus för denna artikel.

 

Lagen om företagshemligheter
I 1 § 1 st. FHL definieras vad som avses med företagshemlighet i lagen.

 

”Med företagshemlighet avses i denna lag sådan information om affärs- eller driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende.”

 

Generellt kan sägas att FHL skyddar alla typer av hemligheter, oavsett om det är fråga om tekniska, administrativa eller kommersiella sådana. Information om affärs- eller driftsförhållande anses omfatta alla tre kategorier. Det uttalades i lagförarbetena att informationens karaktär inte skulle vara avgörande för om informationen skulle kunna skyddas.10 Det som i stället blir avgörande är hur de övriga rekvisiten är uppfyllda. Informationen måste således finnas i en näringsidkares rörelse. Det innebär inte ett krav på vinstsyfte, utan begreppet skall ha en vidsträckt innebörd. Så snart en fysisk eller juridisk person bedriver en yrkesmässig verksamhet av ekonomisk art är rekvisitet uppfyllt.11

 

8 Se diskussion kring detta, SOU 1983:52 s. 286 och SOU 1966:71 s. 139. 9 Exempel på detta är lagerhanteringssystemet Just-In-Time. 10 Se t. ex. SOU 1983:52 s. 372 ”Det är emellertid för tillämpning av lagen likgiltigt till vilken av nämnda kategorier den ifrågavarande kunskapen eller kunskapsmassan kan hänföras.” 11 Ideell verksamhet kan i vissa fall få ekonomiska konsekvenser, men anses ändå inte vara näringsverksamhet. Jämför gränsdragningen mellan ekonomiska och ideella föreningar i associationsrätten vad gäller exempelvis fackföreningar. All verksamhet som kan anses vara ideell faller dock inte utanför begreppet näringsverksamhet. Som exempel kan nämnas UFF:s verksamhet. Trots att syftet är ideellt måste man ändå finna att verksamheten är av sådan art att den är näringsverksamhet i FHL:s mening.

 

Verksamheten behöver inte vara särskilt omfattande för att anses yrkesmässig.12 Begreppet omfattar inte bara privat utan även offentlig näringsverksamhet.13 Det måste också finnas ett samband mellan informationen och näringsidkarens rörelse. Utanför begreppet faller de anställdas egna personliga erfarenhet, skicklighet och kunskap.14 Att notera är att informationen inte behöver vara unik för just denne näringsidkare. Två eller flera företag kan mycket väl hemlighålla samma information, t. ex. optimeringsteknik i samband med en viss produktionsmetod.
    Informationen måste däremot vara ”hemlig”. Det innebär att den personkrets som känner till informationen skall vara begränsad på något sätt. I propositionen nämndes att kretsen som känner till informationen skall vara identifierbar och sluten.15 För att information skall anses hemlig i lagens mening krävs också att näringsidkaren aktivt håller den hemlig. Det finns inga formkrav för vad näringsidkaren måste göra.16 Enkelt uttryckt kan man säga att näringsidkaren skall ha ambitionen att hålla informationen hemlig och att han vidtar någon ågärd för att förverkliga denna ambition.17 Som sista objektiva kriterium för att information skall få skydd i FHL är att ett röjande skulle medföra skada i konkurrenshänseende.18 Kravet medför att även om det inte ställs några direkta krav på informationen, så faller rent trivial information utanför skyddsområdet. Det talas om att bara relevant information skyddas, dvs. informationen som skyddas skall vara av sådan art att företagets konkurrensförmåga skulle påverkas negativt om den röjdes.19 Trots att informationens karaktär inte skulle vara avgörande för att den skall få åtnjuta skydd kan det ändå finnas anledning att studera om skyddet varierar för de skilda typerna av information. Skillnaderna kan vara beroende av informationens karaktär i samspel med de andra rekvisiten för att informationen skall vara skyddad.

 

12 Fahlbeck, Företagshemligheter, konkurrensklausuler och yttrandefrihet (1992), s. 184 och prop. 1984/85:110 s. 141. 13 Om vad som anses med offentlig näringsverksamhet, se prop. 1984/85:110 s. 141. Sammanfattningsvis kan konstateras att inte bara de affärsdrivande verken omfattas utan även delar av annan offentlig verksamhet som kan anses vara näringsverksamhet. 14 Prop. 1987/88:155 s. 35. Gränsdragningen kan vara svår, men generellt sett kan man säga att sådant som inte går att överföra till en person genom instruktion eller anvisning i allmänhet är att se som något av personlig art. 15 Prop. 1987/88:155 s. 13 och 35. 16 Prop. 1987/88:155 s. 13 och 36. 17 Fahlbeck, a. a. s. 187. 18 Det behöver inte ha uppstått någon skada utan det räcker att en skada typiskt sett skulle kunna ha inträffat, jfr prop. 1987/88:155 s. 36. 19 Prop. 1987/88:155 s. 13.

 

Teknisk information. När det gäller teknisk information torde det sällan ifrågasättas om informationen har relation till en näringsidkares rörelse eller inte. Den tekniska informationen har oftast samband med eget forsknings- och utvecklingsarbete.
    Åtminstone på stora företag finns det normalt stor medvetenhet om hur hemlighållandet av teknisk information skall gå till. Forskningsavdelningarna är stängda för tillträde och de anställda som arbetar med utvecklingsuppgifter har nästan undantagslöst skrivit under någon form av sekretessavtal. Medvetenheten har sannolikt sin grund i det nyhetskrav som finns för att få patent på en uppfinning.20 En annan bidragande orsak till medvetenheten om vikten av hemlighållande är att informationen ofta rent faktiskt kan hemlighållas. Den är i många fall möjlig att isolera. Det finns dock exempel på brister i vidtagna skyddsåtgärder.
    Vad gäller bedömningen av att skada skulle kunna inträffa om informationen röjs, blir det nödvändigt att dela upp den tekniska informationen. Teknisk information som har med det egna forsknings- och utvecklingsarbetet att göra kan säkert i de flesta fall leda till skada, om den kommer ut. Informationen skall ju föra utvecklingen framåt och ge fördelar i förhållande till konkurrenterna.
    En annan typ av teknisk information rör optimeringsteknik. Sådan information kan finnas oavsett om det den ansluter till är patenterat eller inte. Det är svårt att direkt påvisa en skada orsakad av att optimeringstekniken kring ett patentskyddat förfarande har röjts. Om någon skaffar sig information om optimeringsteknik och använder den, krävs i de flesta fall att själva den patentskyddade uppfinningen används. Görs det, är föremålet för en eventuell tvist troligen patentintrånget. Om optimeringsteknik kommer till allmän kännedom skulle det dock kunna medföra att underlaget för en kombinerad patent- och know-howlicens minskar.21 När det gäller information om optimeringsteknik kring något som inte är patentskyddat kan det finnas vissa problem att påvisa att röjandet skulle medföra skada i konkurrenshänseende. I många fall blir frågan om hur kvalificerad informationen är avgörande. Är optimeringstekniken lätt för en insatt att komma fram till, blir det svårt att påvisa att ett röjande de facto skulle medföra skada. Optimeringstekniken medför i sådana fall inte något större försprång i konkurrensen.
    Den tekniska information som företaget hemlighåller kan också röra något som i och för sig är känt, men det som företaget hemlighåller är just att det använder sig av detta förfarande. Även här

 

20 Nyhetskravet i patenträtten är objektivt och absolut. Se diskussion kring detta i Koktvedgaard, och Levin, Lärobok i immaterialrätt 3:e uppl. (1995), s. 208 ff. 21 Enligt svensk rätt finns inget krav på att visa det bästa sättet att tillverka något i samband med patentansökan. Det är annorlunda i USA där ”best mode” skall framgå.

 

kan det vara svårt att påvisa att den hemlighållna informationen verkligen medfört ett försprång i konkurrensen. Som exempel på fall när det kan vara svårt att påvisa ett sådant försprång är när ett företag använder en av fyra möjliga och kända metoder som är ungefär likvärdiga kostnadsmässigt. Företaget håller hemligt vilken av de kända metoderna som faktiskt används. Eftersom metoderna är ungefär likvärdiga kostnadsmässigt blir det svårt att påvisa att informationen i sig om att företaget använder just den metoden medför ett försprång i konkurrenshänseende. Givetvis är det annorlunda om metoderna inte är kostnadsmässigt likvärdiga. Dessutom kan det diskuteras om även andra skillnader kan spela in, exempelvis etiska.22 
Administrativ information. Det kan konstateras att administrativ information i vissa fall kan vara svår att skydda som företagshemlighet. Svårigheterna ligger i informationens karaktär. Informationens karaktär skall i och för sig inte vara avgörande för skydd. Men i och med att övriga rekvisit kan vara svåra att uppfylla har den administrativa informationens karaktär en viss betydelse. 

    Det är normalt inte några problem att påvisa sambandet mellan den administrativa informationen och näringsidkarens rörelse. Informationen handlar i de flesta fall just om rörelsen och dess uppbyggnad. Sambandet kan kanske vara svårare att visa när det är fråga om information kring eventuell framtida organisation.
    Hemlighållandet av information kring administrationen kan vara komplicerat. Mycket om ett företags organisation är lätt tillgängligt för utomstående. Det hindrar dock inte att vissa delar av ett företags inre organisation och fördelning av arbetsuppgifter kan hållas hemligt. För att göra det krävs ett medvetet agerande.
    När det gäller den administrativa informationen är det i de allra flesta fall svårt att direkt påvisa att informationen har ett ekonomisk värde, vilket värdet är samt att informationen medför ett försprång i konkurrensen. Givetvis kan organisationen inom ett företag betyda skillnaden mellan vinst och förlust.
Kommersiell information. Sambandet mellan den kommersiella informationen och näringsidkarens rörelse står i de flesta fall tämligen klart. En stor del av kommersiell information rör priser och andra typer av kundrelationer. Kommersiell information kan dock även avse kundrelationer på ett mer allmänt plan. Med denna typ av information finns två sammanhängande problem. När är informationen företagsspecifik och inte ett uttryck för den anställdes yrkeskunnande? Har informationen egentligen ett samband med näringsidkarens rörelse? I en del fall är informationen nedskriven i handböcker för personalen. I dessa fall är frågorna lätta att besvara. I andra fall kan avgörandena vara betydligt svårare.

 

22 Som exempel kan nämnas om ett kosmetikapreparat är tillverkat med hjälp av animaliska eller vegetabiliska råvaror.

 

Den kommersiella informationen avser ofta de ställningstaganden som ligger bakom ett visst agerande på marknaden. Företagets blotta existens kan därför göra det möjligt för initierade att förstå vilka ställningstaganden som ligger bakom. Detta skulle kunna påverka bedömningen av om informationen är hemlig eller inte. Det har dock ansetts att kravet på hemlighållande inte innebär att informationen skall vara omöjlig att få fram genom t. ex. en kemisk analys. Företagshemligheter bör dock vara svårforcerade.23 Detta gäller även för kommersiella hemligheter. Bara för att en kund kan se själva agerandet har informationen om bakomliggande strategier inte nödvändigtvis avslöjats.24 Värdet av den kommersiella informationen är svårt att direkt ange. Detta påverkar bedömningen huruvida ett röjande skulle medföra skada i konkurrenshänseende. Bedömningen härav torde dock vara lättare än vid den administrativa informationen.
    När det gäller kommersiell information händer det att företagen för att skydda informationen skapar grupper med en särskild kompetens.25 Ett problem är om den samlade informationen i gruppkompetensen skall bedömas som helhet eller uppdelad i enlighet med uppdelningen inom gruppen. Om informationen delas upp är det inte säkert att alla delar kan uppfylla kraven för att få skydd.

 

Rättegångsbalken, RB
I RB återfinns regler om yrkeshemligheter på åtskilliga ställen. De flesta har med bevisning att göra.26 Det finns en konflikt mellan intresset av att skydda yrkeshemligheter och intresset av tillräcklig bevisning. Reglerna är till för att ge en lösning på denna konflikt. Jag har valt att koncentrera mig kring regeln i RB 36:6 andra meningen, framförallt beroende på att det kring denna regel finns praxis av betydelse för begreppets avgränsning.27 I bestämmelsen anges att ett vittne kan vägra att yttra sig om det skulle innebära att en yrkeshemlighet skulle avslöjas. Undantag kan göras om det finns synnerlig anledning att höra vittnet i frågan.

”...Vittne må även vägra att avgiva utsaga, varigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning förekommer, att vittnet höres därom.”

23 SOU 1966:71 s. 140. 24 Jfr SOU 1983:52 s. 288 med hänvisning till SOU 1966:71 s. 139 ff. 25 Se ovan. 26 Regler om befrielse från skyldighet att avslöja yrkeshemlighet återfinns i RB 36:6, 37:3, 38:8, 39:1, 5 och 40:4, 5. I RB 5:1 finns regler om stängda dörrar i domstolen. 27 Av betydelse för tillämpningen av RB 36:6 andra meningen är givetvis den avvägning som domstolen kan göra. Rätten har möjlighet att väga sekretess- och utredningsintresset mot varandra.(Se Ekelöf, Rättegång IV 6:e uppl., 1992, s. 182–184.) Denna fråga skall inte diskuteras här. För intressant diskussion på temat, se Heuman, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister, del I, JT 1989–90, s. 3. Frågorna tas även upp i en rättsfallskommentar av Heuman, Editionssökandens moment 22 och yrkeshemligheter, JT 1995–96, s. 449.

 

Med yrkeshemlighet avsågs ”fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat, som kan anses såsom för ett visst affärsföretag egendomligt och beträffande vilket innehavaren har skäligt anspråk, att det ej uppenbaras”.28 Begreppet skulle alltså ha samma omfattning som i lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, IKL.29 Vad gäller vilken typ av information som skyddades kan generellt sägas att teknisk, administrativ och kommersiell information innefattades. I arbetet mot en ny lag om företagshemligheter betonades vid ett flertal tillfällen att termen ”yrkeshemlighet” i IKL var för snäv.30 Därför valdes ”företagshemlighet” i den nya lagstiftningen. Begreppet ”yrkeshemlighet” i IKL och ”företagshemlighet” i FHL är därför inte utbytbara. Företagshemlighet i FHL är mera vidsträckt och framförallt är det noga beskrivet och definierat.31 Företagshemligheter skulle ses som en funktion av marknadsekonomin.32 Det visar att begreppets innehåll kan förändras över tiden.
    Mot denna bakgrund är det intressant att undersöka om ”yrkeshemlighet” i RB har samma innebörd idag som när lagstiftningen trädde ikraft eller om det skett en betydelseförskjutning i riktning mot FHL:s begrepp. Om en sådan förskjutning inte skett faller viss information som är skyddad enligt FHL utanför RB:s skyddsregler. Några rättsfall bildar utgångspunkt för bedömningen.
    I NJA 1953 s. 19 ansåg HD:s majoritet att yrkeshemlighet inte skulle avslöjas om utdrag ur bokföring lämnades ut. I målet var fråga om skadestånd för patentintrång och käranden menade att uppgifter behövdes kring tidpunkt och omfattning av tillverkning och försäljning.33 Majoriteten uttalade att yrkeshemlighet i och för sig skulle avslöjas om handlingarna i sin helhet lämnades ut, men alltså att detta inte skedde om endast styrkta utdrag företeddes jämlikt RB 38:1.34 Minoriteten fann att även utelämnandet av de uppgifter som hade direkt betydelse för fallet skulle innebära att yrkeshemlighet avslöjades.35 Något annorlunda blev bedömningen i NJA 1986 s. 398. Här var det frågan om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt. För att storleken på skadeståndet skulle kunna bestämmas begärde käranden att svaranden skulle lämna styrkta uppgifter om antalet

 

28 SOU 1938:44 s. 394. 29 I utredningen (s. 394) hänvisas till 1931 års IKL (SFS 1931:152). Begreppet yrkeshemlighet har där samma omfattning som i 1919 års IKL, (SFS 1919:446). 30 Se t. ex. SOU 1966:71 s. 118, SOU 1983:52 s. 294 och prop. 1987/88:155 s. 37. 31 SOU 1983:52 s. 285. 32 SOU 1983:52 s. 284. 33 Målet rör alltså RB 38:2 jämförd med RB 36:6 andra meningen. 34 Se referatet i NJA s. 21–22. 35 Se referatet i NJA s. 22.

 

sålda enheter samt ange pris och försäljningsdag.36 Här ansåg HD:s majoritet att även de utdrag som begärdes utlämnade skulle anses utgöra yrkeshemlighet. HD hänvisade särskilt till konkurrenssituationen på marknaden.37 En liknande bedömning gjordes även i NJA 1988 s. 652. Käranden krävde att en viss prisuppgift skulle lämnas ut. Prisuppgiften ansågs utgöra yrkeshemlighet.38 1995 avgjorde HD ett fall där frågan om yrkeshemlighet i rättegångsbalken togs upp till diskussion. I målet, NJA 1995 s. 347, var fråga om editionsföreläggande för en bank i samband med ett skadeståndsyrkande.39 Aktuell information skulle visa att det fanns skäl att jämka skadestånd på grund av medvållande från bankens sida. I målet använde HD sig uttryckligen av den definition av företagshemlighet som återfinns i 1 § FHL för att avgöra om berörd information var en yrkeshemlighet i RB:s mening.40 Fallen indikerar att begreppet yrkeshemlighet i RB har utvidgats. Även enstaka uppgifter om ekonomiska förhållanden har ansetts omfattas av begreppet. Heuman menar att värderingarna bakom avgörandena i 1953 års fall delvis kan vara överspelade av utvecklingen inom näringslivet.41 Heuman har tidigare påpekat att begreppet yrkeshemlighet i RB och begreppet företagshemlighet i FHL inte är utbytbara, men att skillnaderna kanske inte är så stora.42 I det senaste målet gör HD en hänvisning till detta uttalande för att sedan konstatera att företagshemlighet i FHL i allt väsentligt överensstämmer med yrkeshemlighet i 1931 års IKL. Såsom påpekats ovan är så inte fallet.43 Däremot får begreppet yrkeshemlighet i RB mot bakgrund av NJA 1995 s. 347 i princip anses ha samma innebörd som företagshemlighet i FHL.

 

Arbetsmiljölagen, AML
AML 7:13 innehåller en regel om de skyldigheter som åligger skyddsombud m. fl. vad gäller yrkeshemligheter.44 Han:

”...får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, arbetsförhållande,

 

36 Även här är det alltså fråga om RB 38:2 jämförd med RB 36:6 andra meningen. 37 Se referatet i NJA s. 401. 38 Se referatet i NJA s. 657. 39 Domen diskuteras ingånde av Heuman i Editionssökandens moment 22 och yrkeshemligheter, JT 1995–96, s. 449. 40 Se referatet i NJA s. 350. 41 Heuman i JT 1989–90, s. 39. 42 Heuman i JT 1989–90, s. 40, med hänvisning till SOU 1983:52 s. 284 ff. och prop. 1987/88:155 s. 37. 43 HD hänvisar (s. 350) till NJA II 1990 s. 568 för att belägga sitt påstående. I NJA II står dock ”…begreppen är inte utbytbara…”. Möjligen kan det vara så att HD ansåg att den viktigaste slutsatsen är att begreppet företagshemlighet i FHL inte är ett vidare begrepp än yrkeshemlighet i IKL. För detta finns stöd i NJA II 1990 s. 568. 44 SFS 1977:1160.

 

enskilds personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar”.45

Bakgrunden till regeln i arbetsmiljölagen är att skyddsombud och andra med ansvar för arbetsmiljön måste få ta del av information för att kunna göra sina bedömningar. Samtidigt är det inte i någons intresse att den information som lämnas ut med detta syfte sprids vidare. Därför beläggs alltså skyddsombud m. fl. med en tystnadsplikt. Redan i 1889 års lag angående skydd mot yrkesfara fanns en liknande regel.46 Förhållandet mellan AML och FHL är reglerat så att om ett skyddsombud avslöjar något skall AML tillämpas. Det innebär att om ett skyddsombud gör ett avslöjande som är tillåtet enligt FHL, kan han fortfarande straffas för brott mot tystnadsplikten.47 Det definieras inte i lagtexten vad som avses med yrkeshemligheter. Istället anges en mängd företeelser, som alltså inte anses omfattas av begreppet yrkeshemlighet i AML:s mening, trots att flera av de företeelser som beskrivs faktiskt omfattas både av yrkeshemlighet i IKL:s mening och av företagshemlighet i FHL:s mening. Det som omfattas av både yrkeshemlighet i IKL:s mening och av företagshemlighet i FHL:s mening är ”arbetsförfarande” och ”arbetsförhållande”.
    För att kunna se vad som omfattas av ”yrkeshemlighet” i AML 7:13 är en möjlighet att studera vad som är kvar när man tagit bort arbetsförfarande och arbetsförhållande.48 Vilka krav som ställs på informationen i form av hemlighållande osv. är svårt att säga, eftersom ingen definition har givits.
Teknisk information. Mycket av den tekniska informationen omfattas av det som kallas arbetsförfarande. I princip skulle man kunna påstå att t. ex. all optimeringsteknik är just skilda arbetsförfaranden. Utanför arbetsförfarande faller information som skapats i forsknings- och utvecklingsarbete. Sådan information har ju inte med något direkt arbetsförfarande att göra, möjligen med ett framtida arbetsförfarande. I stort sett ingen teknisk information kan hänföras till arbetsförhållande. Ett undantag utgör användning av viss teknik för att undvika belastningsskador o. d. I övrigt kan teknisk information anses som yrkeshemlighet i arbetsmiljölagens hänseende om övriga krav är uppfyllda.49
Administrativ information. Mycket av det som kan definieras som administrativ information faller innanför begreppen arbetsförfarande och arbetsförhållande. Mycket lite av den administrativa informationen faller inom ramen för yrkeshemlighet.

45 7:13 1 st. AML. 46 Lag angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889. Prop. 1889:5. 47 Se Fahlbeck, a. a. s. 150. 48 Som framkommer nedan tolkas här arbetsförfaranden och arbetsförhållanden tämligen snävt. 49 Se ovan om övriga krav.

 

Kommersiell information. Kommersiell information är ofta information om arbetsförfarande. Dit hör t. ex. information om hur en tjänst bäst utförs. Information kring priser, prispolitik m. m. kan hänföras till yrkeshemligheter.

 

Konkurrenslagen, KL
KL har en regel där begreppet ”företagshemligheter av teknisk natur” används:

 

”Vid ett åläggande enligt 45 § eller en undersökning enligt 51 § finns det inte någon skyldighet att röja företagshemlighet av teknisk natur.”50

Någon motivering till att det inte finns någon skyldighet att röja hemligheter av teknisk natur, men väl administrativ och kommersiell, ges inte i motiven. I propositionen står att 55 § motsvarar 31 § i 1982 års konkurrenslag.51 I 31 § i 1982 års konkurrenslag används dock inte motsvarande term; där används ”yrkeshemlighet av teknisk natur”. Någon motivering till ordbytet gavs inte.52 Anledningen kan vara att man i praktiken utgått ifrån att yrkeshemlighet med tiden fått samma betydelse som företagshemlighet53 eller endast är ett modernare uttryck för samma sak.54 Undantaget att endast slippa röja just företagshemligheter av teknisk natur har inte heller motiverats närmare. Hänvisningar har skett till annan lagstiftning där sådan begränsning finns. I motiven till 1982 års konkurrenslag hänvisades till att motsvarande regel fanns i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.(MDL) 18 § och i 4 § lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (uppgiftsskyldighetslagen).55 I propositionen till MDL gavs ingen motivering i specialmotiveringen till 18 §,56 men en hänvisning till att motsvarande reglering finns i 22 § 2 st. konkurrensbegränsningslagen.57 I propositionen till

 

50 55 § KL. 51 Prop. 1992/93:56 s. 112. 52 Samtidigt med den nya konkurrenslagen genomfördes en ändring i 18 § 2 st. 2 meningen i lagen (SFS 1970:417) om marknadsdomstol m. m. Där användes tidigare termen ”yrkeshemlighet av teknisk natur”. Med hänvisning till att ändring påkallades på grund av den nya konkurrenslagen ändrades detta till ”företagshemligheter av teknisk natur” (SFS 1993:22). Se prop. 1992/93:56 s. 123. 53 Jfr motsvarande utveckling i RB, ovan. I Carlsson, K m. fl., Konkurrenslagen, 2:a uppl. (1995), s. 493, framhålls att ändringen är en anpassning till terminologin i FHL. Med tanke på att FHL inte bara omfattar företagshemligheter av teknisk natur är anpassningen just bara en anpassning genom byte av ord. Det verkar aldrig ha varit en avsikt att ändra begreppsinnehållet. 54 SOU 1983:52 s. 40. 55 SOU 1978:9 s. 449 och prop. 1981/82:165 s. 300. Att observera är att i MDL har som sagt yrkeshemlighet bytts mot företagshemligheter, men i uppgiftsskyldighetslagen 4 § används fortfarande ”yrkeshemlighet av teknisk natur”. 56 Prop. 1970:57 s. 178. 57 SFS 1953:603.

 

konkonkurrensbegränsningslagen58 angavs ingen motivering alls kring ”yrkeshemlighet av teknisk natur”.
    Regeln i uppgiftsskyldighetslagen har inte heller motiverats vid den senare lagstiftningen. Hänvisning har skett till att 4 § uppgiftsskyldighetslagen motsvarar 7 § 2 st. i 1946 års lag (1946:448) om konkurrensbegränsning i näringslivet.59 I propositionen till 1946 års lag görs en hänvisning till att regelns utformning motsvarar 3 § 2 st. i 1925 års lag (1925:223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.60 Propositionen till 1925 års lag ger inte heller någon motivering, men det gör däremot det betänkande som ligger till grund för propositionen. Av betänkandet framgår att utredningar inom ramen för lagens tillämpningsområde bör vara så fullständiga att det enda som bör kunna undantas är yrkeshemligheter av teknisk innebörd. Om det skulle uppstå tvist om en yrkeshemlighet var av teknisk innebörd eller inte, skulle Konungen höra Tekniska Högskolans styrelse (i enlighet med 13 § i förslaget).61 Med tanke på den utveckling som skett i synen på affärshemligheter är det underligt att frågan om begränsningen i 55 § konkurrenslagen inte har diskuterats mera.62 Det gäller särskilt i samband med införandet av 1993 års konkurrenslag, eftersom man bytte ut ”yrkeshemlighet” mot ”företagshemlighet”. Problemet kanske ligger i att det är fråga om en specialregel i en lagstiftning som inte har till direkt syfte att skydda affärshemligheter, utan snarare tvärtom skall se till att information lämnas ut.
    Vad som omfattas av begreppet yrkeshemligheter av teknisk natur angavs i utredningen till 1982 års konkurrenslag vara information om t. ex. maskinell anordning eller framställningsprocess. När det gäller information om sådana saker råder det inte några tveksamheter. Hur begreppet i övrigt står sig gentemot teknisk information skyddad som företagshemlighet i FHL är svårare att säga.
    Relationen kan se ut på tre sätt. För det första kan begreppen ha samma omfattning. För det andra kan FHL:s skydd av teknisk information vara mer vidsträckt och alltså omfatta sådant som faller utanför konkurrenslagens begrepp företagshemligheter av teknisk natur. Slutligen kan konkurrenslagens begrepp omfatta sådant som inte skulle anses vara teknisk information skyddad som företagshemlighet i FHL.

 

58 Prop. 1953:103. 59 Prop. 1956:148 s. 61. 60 Prop. 1946:264 s. 39. 61 Trustlagstiftningskommitténs betänkande 1921 med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar, s. 164. 62 Jfr ovan om att skyddet för företagshemligheter skulle ses som en funktion av marknadsekonomin. Se även SOU 1983:52 s. 284.

 

Fördelen med att säga att begreppen är överensstämmande är att avgränsning och bedömning underlättas. En fråga man kan ställa sig är dock varför lagstiftaren i så fall inte har uttryckt sig på det viset och varför inte förarbetena nämner FHL (eller IKL på den tiden). Det valda uttrycket, ”företagshemligheter av teknisk natur”, tyder på att det är något annat som avses än rent teknisk information skyddad som företagshemlighet.63 Om det är någon skillnad mellan begreppen, är frågan vari denna består. Med teknisk information som är skyddad som företagshemlighet avses i huvudsak information som är rent teknisk. Enligt min mening kan begreppet företagshemlighet av teknisk natur ges en något vidare innebörd. Av det som definierats som kommersiell information ovan kan en tekniker få teknisk upplysning.64 Om så är fallet torde det vara möjligt att hävda att företagshemligheten är av teknisk natur. Därmed skulle den omfattas av 55 § KL, men inte ses som företagshemlighet baserad på teknisk information i FHL.
    Begränsningen till att endast undanta företagshemligheter av teknisk natur har som påpekats ovan inte diskuterats på senare tid. Det ställningstagande som låg bakom när regeln i 1925 års lag om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar infördes har väl viss giltighet även idag.65 Å andra sidan ser världen helt annorlunda ut idag.
    Att notera är även att trots att hemligheter baserade på administrativ och kommersiell information faller utanför regeln i 55 § konkurrenslagen innebär det inte att de måste lämnas ut hur som helst. I 56 § konkurrenslagen stadgas att en uppgiftsskyldig inte får betungas onödigt. Att tvingas avslöja administrativ och kommersiell information som näringsidkaren strävar efter att hemlighålla torde i många fall anses som onödigt betungande.66 Det är också möjligt att göra en annan tolkning. Eftersom det finns ett särskilt undantag för företagshemligheter av teknisk natur tyder det på att företagshemligheter av administrativ eller kommersiell natur sannolikt skall lämnas ut.

 

Slutord
I utredningen som föregick FHL angavs att de bestämmelser som utredningen föreslog i regel stämde bra överens med tystnadspliktsreglerna på andra områden. Därför menade man att det inte fanns någon anledning att genomföra ändringar i närliggande

63 Det finns ju inte heller någon bestämmelse i lagen om att någon skall höras i tveksamma fall, jfr ovan. 64 Jfr SOU 1983:52 s. 286 och SOU 1966:71 s. 139. Se även ovan om svårigheten att göra entydig gränsdragning mellan de olika typerna av information. 65 Se ovan om Trustlagstiftningskommitténs betänkande 1921 med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande monopolistiska företag och sammanslutningar. 66 Se diskussion i Carlsson, K, m. fl. a. a. s. 494 och s. 483 ff.

 

regelsystem.67 Vad gäller de områden som behandlades i utredningen kan man väl hålla med. Problemet är dock att termerna yrkeshemlighet och företagshemlighet används i annan lagstiftning utan att de definierats eller motiverats. Dena framställnings slutsats är just den att det är svårt att fastställa vad som omfattas av begreppen i de olika lagarna. Det är naturligt att reglerna i sig måste se olika ut beroende på vilket syfte de har. De skilda regler som diskuterats ovan ger exempel på de olika syften som kan finnas. Arbetsmiljölagens regel är en regel om tystnadsplikt för personer som får kännedom om olika förhållanden. Konkurrenslagens regler inskränker bl. a. en myndighets möjligheter att ålägga ett företag att lämna ut information. I så skilda situationer kan inte reglerna vara exakt lika. Men deras inbördes förhållande och avgränsningar skapar ändå osäkerhet, inte minst i avsaknad av domstolsavgöranden.

67 SOU 1983:52 s. 368.