Integrera mera?

Regeringsförhandlingar om (bl. a.) civilprocessrätten i EU!

 

 

Av professor PER HENRIK LINDBLOM

Enligt det aktuella förslaget skall bland annat en del av civilprocessrätten föras över från den ”tredje” till den ”första pelaren” samtidigt som
EU ges större inflytande även över rättsområden som inte flyttas med.
Detta innebär ökad överstatlighet i flera hänseenden. Men förslaget är oklart och föranleder att det finns skäl att dämpa integrationstakten, åtminstone vad gäller civilprocessrätten.

 

1. Dagsläget
Det rättsliga och inrikes samarbetet förefaller vara en av de viktigaste frågorna i den pågående regeringskonferensen om ändringar i EU:s fördrag. Ryktena om förhandlingarnas juridiska innehåll korsar luften. Ett förslag till ändringar i bestämmelserna för bl. a. tredjepelarsamarbetet har lagts fram av det nederländska ordförandeskapet och lär i hög grad spegla majoritetsuppfattningar när man nu närmar sig slutet på överläggningarna. Juristerna — och inte minst vi processrättare — har alltså all anledning att noggrant följa utvecklingen.
    Men det är inte lätt att hänga med i svängarna; förslaget förefaller ändra gestalt kontinuerligt och är mer eller mindre svårtillgängligt i ett allt större antal till svenska mer eller mindre välöversatta varianter, säkerligen åtföljda av ett antal mer eller mindre konfidentiella arbets-PM i justitiedepartementet. Att SvJT — med sina klara redaktionella kopplingar till regeringskansliet — initierar en snabbdebatt om saken i sina spalter är högst lovvärt. Men det måste gå undan på ett sätt som är ovant för oss tröga svenska gnällspikar, vana vid grundliga officiella betänkanden och omfattande remissomgångar, lagrådsgranskningar etc. innan det möjligen är dags för lagstiftning rörande de delar av förslagen som samlat tillräckligt stöd och väckt minsta möjliga upphetsning och förargelse.
    EU-samarbetet ger alltså inte bara juridiken, juristerna och domstolarna en ny roll i samhället; det tvingar också, på gott och ont, fram en ny typ av juridisk diskussion. Vill vi jurister vara med och påverka inom och utom den nationella sfären måste vi nog, åtminstone ibland, släppa traditionella krav på noggrannhet, eftertanke, vederhäftighet, totalargumentredovisning, konsekvensanalyser osv. Kanske är det numera rent av vår samhälleliga skyldighet att

prestigelöst tvärtycka till och anlägga i all hast framfödda och föga genomtänkta synpunkter för att i tid belysa åtminstone några konsekvenser av alla de förslag som flimrar förbi likt rutor på stumfilmsbiografen. Skrik i tid! Det måste gå undan för att inte synpunkter de lege ferenda skall vara rättshistoria redan innan de når trycket. Hellre en snabbkommentar — med risk att hugga i sten — medan lagstiftningsärendet är vid liv än en noggrann analys när förslaget väl blivit lag (men helst båda delarna). Åtminstone när det gäller regeringsförhandlingar om EU-fördragens framtida innehåll och utformning kan man knappast räkna med gehör för aldrig så berättigad kritik mot ett redan genomfört förslag förrän det är dags för nya förhandlingar, vilket inte torde bli i brådrasket.
    Låt oss alltså anta utmaningen och vara lite slarviga! Den version av tredjepelarförslaget jag tagit del av1 föranleder a prima vista bl. a. följande civilprocessuella frågor och slutsatser.

 

2. Förslagets innehåll
Allmänt sett siktar förslaget till att öka effektiviteten då det gäller att förverkliga den fria rörligheten för personer genom att flytta över bl. a. frågor om ”civilrättsligt”,2 inklusive civilprocessuellt, samarbete från den tredje till den första pelaren. Effekten av en sådan överflyttning är att man åstadkommer ökad överstatlighet på området; förordningar och direktiv beslutade inom första pelaren är ju direkt bindande för medlemsstaterna. Beslut inom tredje pelaren — bl. a. konventioner — är däremot uttryck för mellanstatligt samarbete och inte direkt bindande.
    Men förslaget innebär en ökad överstatlighet också vad avser det som blir kvar i den tredje pelaren; dagens krav på (i princip) enhällighet för reformer på det området sätts ifråga och dessutom avses vissa beslut som rådet fattar inom tredje pelaren bli bindande på samma sätt som direktiv är det inom den första pelaren. Det gäller bl. a. ”rambeslut” om nationell lagstiftning; efter ett sådant beslut skall det vara medlemsstaternas skyldighet att genom nationell lagstiftning fylla upp med de bestämmelser som krävs och ryms inom ramen.3 Formen och omfattningen kan alltså variera medlemsstaterna emellan men innehållet och konsekvenserna skall bli desamma.
    Ytterligare ett uttryck för inriktningen mot ökad överstatlighet är att EG-domstolen, som idag har till uppgift att lösa tvister mellan medlemsstaterna och tolka EG-rätten inom den första pelaren,

 

1 CONF 2500/96 ADD 1, framlagt som ett tillägg till de fördragsutkast som det irländska ordförandeskapet presenterade vid ”Dublin II-mötet”. 2 Se nedan vid not 5. 3 Se nedan under 3 c.

 

också skall ges behörighet att tolka och medverka vid tvistlösning inom den tredje pelaren.4 Det är alltså fråga om ökad överstatlighet beträffande de frågor som idag hör till den tredje pelaren och då inte endast vad gäller det som flyttas över till den första pelaren utan även — och i flera avseenden — för det som ligger kvar i den tredje.
    Vad skall då flyttas över till den första pelaren? Enligt den svenska översättningen av Del B (”Ny avdelning i FEU. Bestämmelser om fri rörlighet för personer, asyl och invandring”) artikel F i förslaget skall de ”civilrättsliga åtgärderna”5 i sammanhanget omfatta regler om delgivning, erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, tillnärmning av bestämmelser om lagvalsregler och domstolars behörighet samt ”tillnärmning av bestämmelser om civilprocesslagen, särskilt bestämmelser om godtagbara bevis”. Jag inskränker mig här till att diskutera den sistnämnda åtgärden — harmonisering av civilprocessrätten — och utgår från förslaget i dess svenska översättning i den variant jag tagit del av (något annat har inte varit för mig tillgängligt). Såvitt jag förstår kommer andra att kommentera övriga delar. Att några av synpunkterna nedan möjligen redan är överspelade ger, som framgått, inte alibi att avstå från att delta i diskussionen.

 

3. Klarhet och oklarheter
Från civilprocessuell synpunkt bringar förslaget klarhet i en fråga (a.) men det föranleder samtidigt betydande oklarhet i (minst) två avseenden (b. och c.).

 

a. EU:s kompetens på det civilprocessuella området
Klart är väl att EU, enligt den uppfattning som ligger till grund för förslaget, idag saknar kompetens att fatta bindande beslut rörande den nationella processrätten. Man föreslår att delar av detta rättsområde skall flyttas över från den tredje till den första pelaren och det går ju inte att flytta över något till den första pelaren som redan finns där. Därmed får EU kompetens att med direkt bindande verkan för medlemsstaterna reglera den nationella processordningen.6 Såvitt jag förstår innebär detta en betydande ökning av överstatligheten på det processuella området. På sitt sätt utövar visserligen EG-rätten redan nu en tvingande inverkan på nationell processrätt. Materiella regler kan ju — till följd av vad

 

4 Se nedan vid not 15. 5 Enligt svensk terminologi består de föreslagna ”civilrättsliga” åtgärderna enbart av civilprocessuella och internationellt privat- och processrättsliga frågor. 6 För svenskt vidkommande innebär det troligen inte bara Rättegångsbalken utan även Ärendelagen och Förvaltningsprocesslagen, kanske även Rättsprövningslagen (jfr nedan under b. ).

 

Torbjörn Andersson7 i sin i maj i år publicerade doktorsavhandling kallar ”rättsskyddsprincipen”8 — tvinga fram ändringar i och kompletteringar av den nationella civilprocessrätten. Men detta är då en konsekvens av att ifrågavarande materiella reglering hör hemma inom den första pelaren, inte ett bevis för att processrätten i sig skulle göra det.9 Den åker bara i vissa delar och endast vid vissa tillfällen snålskjuts in på de överstatliga området eftersom den hittills inte utrustats med egen biljett i EU-fördragen det avseendet.
    Civilprocessrätten ”i sig” ligger alltså enligt förslaget i regeringsförhandlingarna än så länge tydligen inom den tredje pelaren. Det är välkommet med en ”officiell” bekräftelse så att klarhet uppnås i detta avseende. Som framgått i ett tidigare nummer av denna tidskrift utgick man ju i den s. k. Stormerapporten kanske alltför lättvindigt från motsatsen i det omfattande förslag till direktiv rörande harmonisering av processrätten som presenterades för att par år sedan och fortfarande är föremål för debatt i medlemsländerna.10 Att EU i regeringsförhandlingar skulle arbeta för en överflyttning av processrätten från den tredje till den första pelaren bara ”för säkerhets skull”, dvs. som en gardering för den händelse den inte redan skulle ligga där, framstår inte som troligt. Men nu är man uppenbarligen på gång mot ökad överstatlighet inom processrätten med ambitionen att åstadkomma bl. a. just en ”tillnärmning” (med ordvalet i Stormerapporten en ”approximering”) av civilprocessrätten.
    Som jag försökte visa i den nyss nämnda uppsatsen är förvisso fördelar men också en rad nackdelar förenade med processuell lagharmonisering.11 Det får här räcka med att erinra om att en kodifiering, t. ex. i form av ett detaljerat direktiv, kan innebära flera steg bakåt för de länder som redan har en välutvecklad processrätt, vilket vi väl, åtminstone så här i de nationella debatten, törs påstå gälla bl. a. just det land där SvJT har sina flesta läsare. Det förslag till direktiv som lades fram i Stormerapporten får det knappast att vattnas om munnen på en svensk processualist. Vidare kan en processuell lagharmonisering leda till ökad komplexitet, nationell desintegration och en petrifiering som gör det svårt att tillräckligt snabbt anpassa processlagen till successivt uppkommande behov till följd av samhällsutvecklingen, inte minst just europaintegrationen. Fördelarna med en omfattande harmonisering överväger knappast dessa nackdelar, åtminstone inte om man inte lyckas åstadkomma ett avsevärt bättre förslag än det som presenterades i Stormerapporten. Det är troligen klokare att arbeta

 

7 Jag har, som vanligt, haft gott utbyte av samtal med Torbjörn Andersson om utkast till detta inlägg. 8Torbjörn Andersson, Rättsskyddsprincipen. Iustus Förlag 1997. 9 Se härom Anderssons nämnda avhandling. 10 Se Lindblom i SvJT 1996 s. 804 ff. 11 A. a. s. 806–812.

 

för en successiv harmonisering vad gäller innehållet i vissa institut än att klämma in all europeisk processrätt under ett gemensamt raster av mer eller mindre lyckade detaljregler.
    Förslaget i regeringsförhandlingarna bringar alltså (a.) klarhet i att processrätten idag hör hemma i den tredje pelaren men inger samtidigt oro genom att det uttrycker en strävan mot ökad överstatlighet just genom en överföring till första pelaren. Vidare ger det upphov till betydande oklarhet, bl. a. om (b.) hur mycket man avser att flytta över till den första pelaren, och (c.) vad som skall hända med det som ligger kvar i den tredje.

 

b. Vad flyttas över till den första pelaren?
När man ställs inför förslaget i den variant jag tagit del av framstår det som utomordentligt oklart vad som egentligen skall omfattas av den ökade överstatlighet som följer av en överflyttning från den tredje till den första pelaren. Förslagets rubriker ger uttryck för två helt oförenliga ståndpunkter. Enligt den ena, som vinner stöd av förslaget till rubrik till Del B i FEU (”Bestämmelser om fri rörlighet för personer, asyl och invandring”) är det endast fråga om att flytta över (bl. a.) civilprocessuella frågor i den mån de avser ”fri rörlighet för personer, asyl och invandring”. Det är nämligen under denna rubrik det sägs att rådet skall ”anta åtgärder” (det är så den svenska översättningen lyder) på det civilrättsliga området i enlighet med artikel F, vars innehåll jag återgivit ovan under 2. Men rubriken till Del C i förslaget, som avser avdelning VI i FEU, dvs. samarbetet inom tredje pelaren, lyder i sin nya tappning ”Bestämmelser om polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor”. Nu gällande lydelse är ”Bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor”. Härav kan man ju e contrario dra slutsatsen att även alla de civilrättsliga frågor, inklusive de civilprocessuella (som idag finns i artikel VI K 1 punkt 6) som inte gäller fri rörlighet för personer, dvs. rubbet, lyfts bort från den tredje pelaren och antingen flyttats med över till den första pelaren eller placerats vid en ny pelare på en plats fördold för mig. Annars blir ju hela civilrätten (i de delar den inte redan ligger i första pelaren, som t. ex. konkurrensrätten och regler om offentlig upphandling m. m.) och all civilprocessrätt — som inte rör ”fri rörlighet för personer, asyl och invandring” — totalt hemlös och oreglerad. Och det kan väl inte vara meningen? Eller? Låt oss först — trots den snäva formuleringen i rubriken till Del B i förslaget — anta att all civilprocessrätt skall flyttas över till de första pelaren. Det vore klart och redigt men är som nyss påpekats knappast sakligt motiverat och skulle medföra en rad nackdelar. Jag utgår från att detta inte är avsikten.

 

Antag då att endast sådana civilprocessuella bestämmelser som kan ha relevans för mål om ”fri rörlighet av personer, asyl och invandring” skall flyttas över och därefter tvångsharmoniseras. Från justitiedepartementet har jag — informellt — fått beskedet att man numera (men i strid med vad som hävdats i en tidigare promemoria) uppfattar saken på det sättet. Vilka processuella regler blir det då fråga om? I artikel F anges först obestämt ”tillnärmning av bestämmelser om civilprocesslagen” följt av ”särskilda bestämmelser om godtagbara bevis”. Det sistnämnda uttrycket leder givetvis tanken till frågor om t. ex. rätten att begagna obehörigen åtkommen bevisning. Men nu sägs i departementet att lokutionen ”bestämmelser om godtagbara bevis” är resultatet av en olycklig översättning till svenska; vad som avses är i själva verket ”regler om bevisupptagning vid utländsk domstol”. Det är ju endast delvis samma sak men ett område som är åtminstone någorlunda möjligt att avgränsa från övrig processrätt. Jag föreställer mig att t. ex. frågor om tillåtligheten av vittnesattester och hearsaybevisning kan aktualiseras. Skall då de nya reglerna om bevisupptagning tillämpas endast i den mån de aktualiseras i tvistemål rörande ”fri rörlighet för personer, asyl och invandring” eller i alla nationella och internationella mål? Den partiella kompetens som följer av rubriken till Avdelning B tycks inte ge utrymme för det sistnämnda. Ett tvistemål12 måste alltså konstateras tillhöra ”rörlighetskategorin” för att de kommande förstapelarreglerna skall bli tillämpliga. Samtidigt kommer nationella regler om samma processuella frågor i andra mål att leva kvar i den tredje pelaren för alla de mål som inte gäller ”fri rörlighet” etc.
    Dessa problem och svårtillämpade distinktioner aktualiseras inte endast vad gäller regler om bevisupptagning vid utländsk domstol utan även beträffande alla de andra regler som — möjligen — kommer att tvångsharmoniseras enligt den inledande vaga formuleringen ”tillnärmning av bestämmelser om civilprocesslagen”, kopplad till ”fri rörlighet för personer, asyl och invandring.” Vilka regler skall man ge sig på? Preklusion, talerätt, intervention, rättskraft, muntlighet etc.? Eller rubbet? Och skall de nya harmoniserade reglerna gälla generellt eller bara i mål rörande fri rörlighet för personer? Hur skall denna målkategori definieras och avgränsas? Till all denna ovisshet kommer frågan hur ordet ”civilprocesslagen” skall förstås i sammanhanget. Självfallet har man inte i det nederländska förslaget eller i regeringsförhandlingarna använt termen i just den innebörd som ligger närmast till hands för en svensk jurist, nämligen Rättegångsbalken. Mera sannolikt är att

 

12 Såvitt jag förstår (not 6 ovan och nedan i text) kommer reglerna att gälla även bl. a. vissa mål vid förvaltningsdomstol.

 

man även avser den typ av processer som hos oss handläggs som ärenden, i förvaltningsdomstol och i Regeringsrätten i form av rättsprövning.
    Det är alltså i hög grad oklart vad som förs över till första pelaren och därmed till den överstatliga sfären. Även om man skulle stanna för den mest restriktiva tolkningen — endast frågor som har särskild aktualitet vid processuell prövning av frågor om fri rörlighet, asyl och invandring och endast om det aktuella målet gäller en sådan fråga — är det en beaktansvärd och svårbedömd förskjutning. Skall man i Bryssel genom tvingande, detaljerade och för alla länder gemensamma direktiv bestämma hur t. ex. frågor om asyl, invandring och vissa frågor som idag kan bli föremål för rättsprövning skall hanteras processuellt i svenska domstolar i mål av denna typ? Redan den mest begränsade tolkningsvarianten inger tvekan och föranleder åtminstone mig att av ovan antydda skäl13 förorda att så lite ”civilprocessrätt” som möjligt flyttas från den tredje till den första pelaren. Minimera maximalt! Men då uppkommer frågan om vad som skall hända med resten.

 

c. Vad skall hända med det som ligger kvar i tredje pelaren?
Som framgick inledningsvis innehåller förslaget även betydande uppskärpningar i riktning mot ökad överstatlighet beträffande sådana ämnesområden som blir kvar i tredje pelaren: majoritetsbeslut föreslås14 kunna förekomma, ramlagstiftning med efterföljande utfyllnadsskyldighet på de nationella planen förutskickas och EG-domstolen skall, på begäran av nationell domstol,15 kunna delta i tvistlösning och tolkning även beträffade frågor som inte hör till den första utan till den tredje pelaren.16 Därtill kommer ytterligare uppstramning och effektivisering av tredjepelarsamarbetet i form av förslagsrätt för kommissionen, utökad skyldighet att höra parlamentet och tidigare ikraftträdande av konventioner i vissa fall.
    På det här sättet utjämnas i viss — inte obetydlig — mån de skillnader som idag råder mellan den rättsliga regleringen i den första respektive den tredje pelaren; följaktligen är frågan om vad som flyttas över inte lika konsekvenstyngd (men ändå förvisso betydelse-

13 Ovan vid not 11, se vidare i SvJT 1996 s. 793 ff. 14 Frågan om majoritetsbeslut eller krav på enhällighet skall gälla lämnas öppen i förslaget. 15 Det är alltså fråga om en möjlighet för nationell slutinstans, inte som beträffande frågor inom första pelaren en skyldighet, att begära besked från EG-domstolen. 16 Idag finns denna möjlighet endast beträffande tolkning av konventionsbestämmelser i vissa sammanhang.Enligt den nya Artikel 7 skall däremot EGdomstolen ha behörighet att lämna förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen av rambeslut och tolkningen av konventioner, ha behörighet att pröva lagligheten av fattade rambeslut samt ha till uppgift att slita tvister mellan medlemsstater gällande tolkning eller tillämpning av beslut som rådet fattar i tredje pelaren.

 

full) som den skulle vara om förflyttningen skedde i nu gällande regelsystem. Fördelarna med denna avdramatisering skall dock ställas mot den avsevärda tuffhet förslaget innebär genom sin dubbelskärpning; man kan inte slippa ifrån att delta i reformen och låta det förbli vid det gamla genom att låta vissa ämnesområden ”stanna hemma” i den tredje pelaren.
    Huruvida denna uppskärpning är befogad och mogen att genomföras vad gäller sådant som enligt den nya rubriken till Avdelning VI i FEU (”Bestämmelser om polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor”) otvetydigt ligger kvar i den tredje pelaren i dess nya utformning tillkommer det inte mig att kommentera. Vad gäller civilprocessen sprider förslaget, som redan framhållits upprepade gånger, oklarhet och förvirring främst vad gäller tillämpningsområdet. Inte nog med att det är svårt att förstå hur mycket som flyttas över till den första pelaren, rubriksättningen gör att det dessutom är oklart om det som inte flyttas över skall ligga kvar i den tredje pelaren i dess nya konstruktion eller leva vidare på något annat sätt. Skulle processrätten — i större eller mindre utsträckning — hamna i (ligga kvar) i den tredje pelaren är det klart att rådet, på förslag av medlemsstat eller kommissionen, enligt artikel K 6 punkt 2. b) skulle få kompetens att, efter att ha rådfrågat Europaparlamentet (punkt 3), ”anta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och förordningar; rambeslut skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall uppnås men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att välja form och metoder; de skall inte inbegripa bestämmelser vars innehåll kan ha direkt effekt,”17 Enligt min mening har förslaget vissa skäl för sig i den här delen. Visserligen är sannolikt behovet av total processuell harmonisering inte så stort att behovet överväger nackdelarna. Men om nu siktet skall vara inställt på en ”tillnärmning” förefaller det mer konstruktivt att bygga på (den nya, starkare) tredje pelaren än att satsa på den ännu mer hårdföra förstapelarvarianten. Klåfingrigheten är nedbringad och ett slags processuell subsidiaritetsprincip kommer att gälla med innebörd att den närmare utformningen av de regler som skall leda till målet bäst sker på hemmaplan. Hotet mot en redan välfungerande nationell processordning framstår därmed som betydligt mindre än om frågorna förs över till den första pelaren. Visserligen innebär förslaget om majoritetsbeslut m. m.18 i tredje pelaren en avsevärd skärpning jämfört med idag. Men jag är chauvinistisk nog att tro att för svenskt vidkommande skulle det många gånger bara bli fråga om att konstatera att målet redan är uppnått. Då så inte kan påstås vara fallet kan den nya regleringen

 

17 Mina kursiveringar, jfr däremot betr. direkt effekt av beslut inom första pelaren ovan efter not 2. 18 Ovan vid not 14.

 

utformas så att den på bästa sätt går att anpassa till och arbeta ihop med den redan gällande.
    Det verkar således finnas flera skäl för Sverige att verka för en lösning som stämmer överens med den mest snäva tolkningen under a. ovan, dvs. att endast processuella regler av direkt betydelse för frågor om fri rörlighet för personer förs över till första pelaren och då med innebörden att nya gemensamma regler skall tillämpas bara i de enskilda mål som rör sådana frågor. Återstoden, dvs. nästan allt, blir då kvar i den nya tredje, mer uthärdliga, pelaren.
    Men kanske kan man, som redan antytts, också inta en ännu mer defensiv attityd. Man skulle då säga att inte nog med att rubriken till Avdelning B gör att ytterst lite processrätt berörs av flytten till den första pelaren, rubriken till Avdelning C gör dessutom att ännu mindre omfattas av den nyreglering som föreslås för den tredje pelaren. Endast civilprocessuella frågor av betydelse för polissamarbete och samarbete i straffrättsliga frågor, dvs. inget alls eller nästan inget,19 skulle omfattas. Om man anlägger en så snäv tolkning i båda dessa hänseenden kan man bygga ytterligare en försvarsmur kring vår förträffliga svenska rättegångsbalk och dessutom kring ärendelagen, förvaltningsprocesslagen och (den möjligen något mindre förträffliga) rättsprövningslagen. Huvuddelen av civilprocessen, liksom det mesta av allt annat som nu ligger i tredje pelaren, skulle då — om man inte reser en ny pelare eller antar att den tredje pelaren lever kvar i sin gamla form vid sidan av den nya — bli oreglerad i EG-rätten och regeringsförhandlingarna resultera i en integrationsrättslig atavism. Totalresultatet skulle alltså inte bli att man integrerar mera utan att man fortsättningsvis reglerar mindre. Det är en tolkningsmöjlighet som kanske känns inbjudande för vissa men framstår som absurd för många andra. Säg mig det ordförandeland som vill gå till integrationshistorien på en sådan reform: ett steg framåt och två steg tillbaka.
    Mycket talar för att en sådan baklängespromenad in i framtiden, liksom alla oklarheter om tredjepelarsamarbetet, bäst skulle undvikas genom att man tills vidare låter den tredje pelaren vara ifred. Det hastar inte; de harmoniseringsmöjligheter som redan erbjuds enligt gällande fördrag framstår som tillräckliga, åtminstone för civilprocessrätten.

 

4. Summering
Det förslag som nu håller på att ta slutlig form i regeringsförhandlingarna tar sikte på att förverkliga den fjärde av de s. k. fyra friheterna: den fria rörligheten för personer. Men det är svårt att

 

19 Det är svårt att finna exempel. Kanske kan målsägandeanspråk och skadestånd till följd av felaktig myndighetsutövning komma ifråga i vissa fall.

 

bedöma förslagets konsekvenser i (bl. a.) civilprocessuellt avseende; tolkar man förslaget med utgångspunkt i dess uppbyggnad och rubriksättning kommer en ytterst begränsad del av processrätten att föras till den första pelaren och — paradoxalt nog — en ännu mindre del att ligga kvar i den tredje pelaren med dess nya, tuffa, regleringsmöjligheter. En supersnäv tolkning leder till att det mesta av processrätten — liksom av civilrätten i övrigt — hamnar i ett rättsligt vakuum. Det kan knappast vara meningen. En vid tolkning leder å andra sidan till ökad överstatlighet i en utsträckning som knappast framstår som lockande för de länder som idag har någorlunda välfungerande processordningar.
    Vore det inte bäst för europasamarbetet över huvud taget att man tar det lugnt en tid, att man riktar in sig på att konsolidera läget och vinna ökad acceptans bland medborgarna? De som är övermätta på integration kan annars känna sig tvångsmatade med en hastighet som inte bara gör det svårt att svälja mera utan dessutom skapar ett illamående över redan svalda beslut. Det gäller nog även några av oss som röstade ja när det begav sig.
    Förslaget föranleder en hel rad invändningar. Det är förvisso lovvärt att försöka åstadkomma fri rörlighet för personer. Men hittills har man knappast uppnått fri rörlighet, bara fri rörighet.