EVA JENSEN, Myndigheternas databaser — Ensamrätt och tillgänglighet. Norstedts Juridik, Stockholm 1997. 128 s. inkl. bilaga och register.

 

Myndigheternas databaser är en utmärkt titel på en bok som säkert behövs och en diskussion som bör föras. Frågan är bara om titeln inte är litet för bra — eller rättare lovar för mycket — när det gäller Eva Jensens bok. Min litet kritiska upptakt riktar sig dock inte primärt mot författarens insats som sådan. Den riktar sig mot förlaget, som lanserar en i och för sig utmärkt studentuppsats under denna titel och därtill utan att nämna att det rör sig om just en studentuppsats i baksidestexten. Det får läsaren veta först i förordet.
    Nu tog jag till mig den här skriften med falska förväntningar och blev litet besviken. Det kommer nog i än högre grad att hända den som av titeln tror sig ha funnit en bok med anpassad information. Så är det inte. Författaren anger i förordet att för att få en viss verklighetsanknytning har hon valt att presentera och exemplifiera med hjälp av två myndigheter, SMHI och Lantmäteriverket. Visst kan de också väl tjäna som åskådningsexempel för databasproblem av skilda slag. Men Jensens bok är inte problemorienterad i den bemärkelsen att man kan få en direkt belysning eller svar på frågor kring myndigheternas databaser, inte ens om SMHIs eller Lantmäteriverkets. Den består i stället av en allmän beskrivning av det immaterialrättsliga skyddet för data-

baser samt tre separata avsnitt om gränssnitt som — tyvärr — aldrig förs samman. Kapitel 2 handlar alltså om databasers upphovsrättsliga skydd i Sverige och EU. Vad utvikningen om det amerikanska fallet Feist v. Rural har att göra i sammanhanget kan ifrågasättas. I varje fall används den informationen inte på något för läsaren begripligt sätt. Kapitel 3 diskuterar upphovsrätt och offentlig rätt. Det är i detta kapitel framför allt som SMHI och Lantmäteriverket kommer in. Kapitel 4 tar upp relationen mellan upphovsrätt och konkurrensrätt. Kapitel 5 om offentlig rätt och konkurrensrätt känns slutligen alltför outvecklat för att bilda bokens avslutning, som saknas i egentlig mening. Sammanfattningsvis slutar det hela alltså litet snopet. Myndigheternas databaser är en god materialsammanställning och tjänar syftet att peka ut ett antal områden som bör beaktas vid det offentligas hantering av databaser. Grundläggande regler, rättskällor och rättsfall av betydelse presenteras ur ett EG-rättsligt perspektiv. Och som sagt, som studentuppsats är det ett gott arbete. Men ett grundläggande problem med presentationen tror jag är att Jensen inte haft en verklig avnämare av skriften i sinnet när hon skrev, dvs. en läsare som ser ut på ett annat sätt än min professorskollega som skulle sätta betyget.
Marianne Levin