Aktuella frågor
Reformera reglerna om förvar i utlänningsärenden
Inledning
Det ökade antalet flyktingar i världen i dag skapar svåra problem för alla länder som tar emot flyktingar. Ekonomisk lågkonjunktur och hög arbetslöshet inom den egna befolkningen har medfört åtstramningar inom flyktingpolitiken och ofta också skapat främlingsfientliga stämningar. Flyktingarna ses allt mer som en ekonomisk påfrestning, och är därför ovälkomna. Detta har medfört en allmän försämring i behandlingen av flyktingar i många länder. Tillämpning av principen om ett säkert tredje land har också betytt att asylsökande flyttas runt mellan länder likt oönskade varor som ingen vill behålla.
Under sådana förhållanden glömmer man inte sällan den humanitära aspekten i alla utlänningsärenden. Frustrerade flyktingar flyttas runt och möts med misstanke var de än hamnar. De behandlas nära nog som brottslingar trots att de inte begått något brott. Förvarstagande i utlänningsärenden är ett exempel på sådan behandling. Asylsökande kan sålunda bli berövade friheten på ibland mycket vaga grunder. Av någon anledning placeras de i förvar tagna asylsökandena även i vanliga fängelser eller häkten. Flyktingar, som ofta flyr förföljelse och traumatiska erfarenheter, bevakas sålunda av uniformerad personal, när specialutbildad civil personal lika väl kunnat utföra arbetsuppgifterna. Det är min uppfattning att användningen av förvar i utlänningsärenden borde starkt begränsas. Länder borde även tilllämpa olika former av icke frihetsberövande åtgärder som föreskrivs i deras lagstiftning. Det måste rimligen finnas andra sätt än förvar för att försäkra sig om att flyktingar inte avviker och går under jorden. I stället för förvar kunde olika former av uppsikt införas. Om ändå förvar bedöms vara oundgängligt måste det ske under värdiga förhållanden i vanliga bostadshus under övervakning av civil personal, i stället för i fängelser eller häkten. Särskild uppmärksamhet måste därvid ges till barn. När förvar tillämpas före en utvisning borde frivilligorganisationer beredas utrymme att delta i utformandet av ett program för att underlätta återvändandet. Överhuvudtaget måste förvar i dessa fall ges ett konstruktivt innehåll som förbereder återvändandet, i stället för att endast utgöra ett rent frihetsberövande. Olika länder och deras invandringsmyndigheter måste alltid ha i åtanke att de inte har att göra med brottslingar, utan med människor i en mycket utsatt situation. Vid UNHCR:s 37:e session 1986 med dess exekutivkommitté gjordes i resolution nr. 44 ett viktigt uttalande om förvar av flyktingar och asylsökande. Uttalandet gjordes med hänvis-