Litteratur

 

 

BERNHARD GOMARD, Samarbejde og ansvar i selskaber og koncerner, GAD JURA, Köpenhamn, 1997, 136 s.

 

I SvJT 2/97 hade jag nöjet att anmäla tre nya danska böcker inom det aktiebolagsrättsliga specialområdet koncernrätt. Till dessa kan nu läggas en fjärde titel, nämligen Samarbejde og ansvar i selskaber og koncerner, författad av professor Bernhard Gomard.
    Samarbejde og ansvar i selskaber og koncerner skall läsas i ljuset av den diskussion som länge förts i Danmark och andra länder om möjligheten att i vissa situationer bryta igenom den grundläggande principen, att aktieägarna inte bär något personligt betalningsansvar för aktiebolagets förpliktelser. Det har ofta ansetts att en sådan möjlighet till s. k. ansvarsgenombrott skulle vara särskilt betydelsefull i koncernförhållanden.
    Bernhard Gomard tillhör dem som inte ser något behov av institutet ansvarsgenombrott och han beskriver själv den senaste boken som ”endnu et forsøg på at give en retlig og retspolitisk analyse av hæftelsebegrænsningen og dens betydning”.
    Boken är en beskedlig volym på drygt ett hundra sidor fördelade på tio kapitel. Det första, Ansvarsbegrænsning i selskaber, är närmast av inledningskaraktär. Det andra kapitlet, Ansvarsbegrænsningens betydning, innehåller bl. a. en del statistik om olika bolagsformers utbredning i det danska näringslivet och en kort diskussion om ansvarsbegränsningens betydelse för bolagets aktieägare och borgenärer. Det tredje kapitlet bär rubriken Jura, retssociologi og retsøkonomi och det fjärde kapitlet Juridisk metode. Gomard för här en diskussion om lagstiftning contra andra regleringsmetoder, om avreglering och om kontraktsfrihet på bolagsrättens område. Han argumenterar emot dem som tagit enstaka ”skandaler” i det danska näringslivet till intäkt för att kräva mer detaljerade lagregler om bolagens organisation och ledning. ”Mængden af specielle regler affødt af et tilsyneladende behov i en konkret situation er allerede for stor”, säger han och menar att man i andra länder i stället är på väg mot ökad avtalsfrihet inom bolagsrätten. Det femte kapitlet, Valg av selskabsform, handlar om vilka faktorer som styr valet av bolagsform. Gomard pekar här på ansvarsbegränsningens betydelse för företagare som väljer att övergå från enskild näringsverksamhet till anparts- eller aktieselskabsformen, men hävdar inte att ansvarsbegränsningen skulle vara den enda eller ens den avgörande faktorn i det sammanhanget. Åtskilliga, mer väsentliga, faktorer står att finna dels inom andra rättsområden (skatt, miljö m. fl.), dels utanför

rättsreglerna (infrastruktur, ekonomiskt klimat m. m.).
    Budskapet i det sjätte kapitlet, Typer av selskaber med begrænset ansvar, är att det även inom grupperna anparts- och aktieselskaber finns en betydande variation i fråga om bl. a. bolagens verksamhetsinriktning, verksamhetens omfattning och ägarkretsens utseende och att ansvarsbegränsningen är av olika betydelse i dessa bolag. En aktieägare i ett fåmansägt bolag åtnjuter visserligen samma frihet från personligt betalningsansvar som småaktieägaren i ett börsbolag, men riskerar ett ansvar som ”shadow director” om han de facto uppträder som bolagets styrelse eller verkställande direktör.
    I bokens sjunde kapitel kommer Gomard till koncernrättsproblematiken. Kapitlet heter kort och gott Koncernret, och den fråga han här behandlar är om ett moderbolag enligt gällande dansk rätt kan underställa sina dotterbolag en gemensam ledning och kräva att de underkastar sig en gemensam koncernpolicy, trots att de i lagens mening är självständiga rättssubjekt.
    Gomards svar är jakande och stöd för detta finner han primärt i den aktiebolagsrättsliga koncerndefinitionen. Av definitionen i aktieselskabslagen framgår att ett koncernförhållande kan grundas bl. a. på det faktum att ett bolag kan utöva ett bestämmande inflytande över ett annat bolag. Den bestämmelsen får enligt Gomard ett meningsfullt innehåll endast om den förstås på det sättet att moderbolaget har en koncernledningsrätt som går längre än vad som följer av att bolaget kan uppnå röstmajoritet på en bolagsstämma. Även andra bestämmelser i aktieselskabslagen och annan lagstiftning pekar på att moderbolaget har en ledningsrätt i förhållande till dotterbolaget. ”Hovedspørgsmålet i koncernretten, om det er acceptabelt, at moderselskabet integrerer sine datterselskaber i en fælles organisation med fælles ledelse, således at datterselskabernes bestyrelser og direktører underlægges denne centrale ledelse, må besværes bekræftende”, skriver han och förkastar synsättet att styrelsen i ett dotterbolag skulle kunna agera uteslutande i dotterbolagets intresse. Det är för Gomard ett föråldrat synsätt utan kontakt med ”virkelighedens verden”, som skulle tvinga fram mängder av fusioner i näringslivet om det tillämpades i praktiken. Det är därför en ”praktisk nødvendighed” att acceptera samarbete och samordning i koncerner. Men hur går det med skyddet för dotterbolagets borgenärer och, i förekommande fall minoritetsaktieägare? Bör man efter t. ex. tysk förebild införa ett system enligt vilket moderbolaget kan instruera dotterbolaget att agera i koncernens intresse endast under förutsättning att det tar på sig ett ansvar för dotterbolagets förluster? Nej, säger Gomard i bokens åttonde kapitel, som har rubriken Særregler om beskyttelsen i koncerner? De tyska koncernreglerna är ”vanskelige eller umulige at anvende i praksis” och redan exis-

 

terande, traditionella aktiebolagsrättsliga regler till skydd för fordringsägare och minoritetsaktieägare är tillfyllest även i koncernförhållanden.
    I bokens nionde kapitel, Prøvelse af enkelte argumenter for hæftelsegennembrud eller identifikation i koncerner, granskar Gomard närmare de argument som anförts till stöd för ansvarsgenombrottsinstitutet, framför allt i koncerner. Bör t. ex. det förhållandet att ett bolag väljer att lägga särskilt riskfylld verksamhet i ett eget dotterbolag kunna ådra moderbolaget ett ansvar i förhållande till dotterbolagets fordringsägare? Gomards svar är nekande. Bolagets medkontrahenter ”må tage bestik efter deres tillid til koncernledelse og efter de oplysninger om det enkelte selskabs økonomi, der er offentligt tilgængelige eller særligt kan indhentes”.
    Bokens sista kapitel, Den faste indskudskapital i aktie- og anpartsselskaber, innehåller en fördjupad diskussion om lagens krav på aktie- och anpartskapitalets minsta storlek.
    Samarbejde og ansvar i selskaber og koncerner är kanske inte den mest genomarbetade boken i Bernhard Gomards rika produktion, men den innehåller utan tvekan tillräckligt med intressanta och tankeväckande synpunkter för att kunna rekommenderas den som vill följa med i debatten om den framtida regleringen av koncernförhållanden.
Rolf Skog