Litteratur

 

 

 

MICHAEL BOGDAN, The Brussels Jurisdiction and Enforcement Convention — an EC Court Casebook, Kluwer, Haag, Norstedts Juridik, Stockholm och Tano Aschehoug, Oslo, 403 s.

 

Allmänna synpunkter
Michael Bogdan har samlat samtliga domar (cirka 80 st) som meddelats av De europeiska gemenskapernas domstol (GD) och som gäller tolkningen av Brysselkonventionen.
    Brysselkonventionen, som är från år 1968, är en s. k. dubbelkonvention som reglererar både domstols behörighet och erkännande av domar inom konventionens tillämpningsområde. När det gäller domstols behörighet är konventionen med några undantag tillämplig endast i de fall där svaranden har hemvist i en konventionsansluten stat. I fråga om erkännande och verkställighet gäller att om domen har meddelats i en konventionsstat så skall den erkännas och verkställas i de övriga fördragsslutande staterna oavsett om behörigheten grundats på konventionens domsrättsregler eller på andra regler.
    Luganokonventionen från år 1988, som gäller mellan EG- och EFTA-staterna, är en parallellkonvention till Brysselkonventionen. Luganokonventionen, som med vissa mindre undantag helt överensstämmer med Brysselkonventionen, trädde i kraft den 1 januari 1993 för Sveriges del. När det gäller Brysselkonventionen kommer enligt uppgift en lagrådsremiss om att konventionen skall träda i kraft även för Sveriges del att läggas fram under hösten 1997. Syftet med Michael Bogdans bok har varit att göra GD:s domar inom Brysselkonventionens område lätt tillgängliga. Endast avgörandena och grunderna för dessa har tagits med. Den del av domen som behandlar rättegångskostnaderna har sålunda utelämnats. För en person som inte tidigare tagit del av GD:s domar är det redan av det skälet tankeväckande och lärorikt att följa domstolens bedömningar och sätt att resonera. För min egen del kunde jag konstatera att domstolen i många fall agumenterade och bedömde de framlagda materialet på ett sätt som ligger mycket nära en svensk domstols eller svensk advokats sätt att lösa motsvarande problem. De lösningar som GD kommit fram till i de olika fallen tycker jag i flertalet fall framstår som rimliga och väl övervägda. Rättsfallssamlingen upptar fall som hänför sig till dels konventionens behörighetsregler och här återfinns de flesta fallen, dels till erkännande och verkställighet. När det gäller tolkningen av konventionen synes GD följa de principer som använts vid tolkning av Romfördraget samt an-

nan primär och sekundär gemenskapsrätt. GD har sålunda uttalat att konventionen har företräde framför nationell rätt (Tessili v. Dunlop, 1976 ECR 1473). I fråga om GD:s tolkningsprinciper se i övrigt Lennart Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, Stockholm 1995.
    En stor del av rättsfallen upptas av tolkningar av konventionens forumregler. Även om huvudregeln är svarandens hemvist finns det flera bestämmelser som avviker från denna.
    Så t. ex. hittar man här flera fall om tolkningen av var en förpliktelse skall anses uppfylld, om var en skada utanför ett avtalsförhållande skall anses ha inträffat och frågor om en tvist skall anses hänförd till verksamheten vid en filial, agentur eller liknande.
    Det bör uppmärksammas att Brysselkonventionen innehåller exklusiva behörighetsregler, dvs. behörighetsbestämmelser som alltid måste iakttagas av domstolen. Enligt artikel 16.1 skall tvister om sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt i sådan egendom ankomma exklusivt på domstolen i den konventionsstat där egendomen är belägen (forum rei sitae). GD har uttalat i fallet Rösler v. Rottwinkel, 1985 ECR 99, att också tvister om hyra och arrende hör hit. Ett rättsfall som över huvud taget innehåller långtgående tolkningar.
    I rättsfallssamlingen finns också flera fall som rör tolkningen av artikel 21, som behandlar frågor om lis pendens; ett område som kan bli aktuellt för bedömning av svensk domstol. När det gäller verkställighetsreglerna kan här pekas på det intressanta rättsfallet Denilauler v. Couchet Frères, 1980 ECR 1553, där domstolen — klokt nog — kom fram till att säkerhetsåtgärder inte faller under konventionens tillämplighetsområde när det gäller verkställighet. I annat fall skulle ju kravet i konventionen på kommunikation ofta riskera ändamålet med åtgärden. Fallsamlingen ger också en hjälp när det gäller att ställa frågor till GD om tillämpningen av konventionen. Det bör dock uppmärksammas att endast domstolar ”sitting in an appelate capacity” har rätt att ställa sådana frågor (se bl. a. Habouradin v. Italocremona, 1983 ECR 3639).

 

Särskilda synpunkter
Jag startade med att läsa boken från pärm till pärm vilket visade sig vara ett mycket mödosamt arbete. GD:s argumentation krävde eftertanke och domstolens domar var inte skrivna på någon konversationsengelska precis. Även om jag tyckte att jag lärde mig mycket så är det tveksamt om en yrkesverksam jurist har den tid som behövs för att sätta sig in i de olika rättsfallen. Syftet med rättsfallssamlingen är väl — får man förmoda — att i stället vara en uppslagsbok för de jurister som kan tänkas komma i kontakt med detta verksamhetsområde. I bokens början finns såväl en innehållsförteckning, som ett systematiskt index, vilka underlättar läsningen. Den systema-

 

tiska förteckningen upptar rättsfallen under respektive konventionsbestämmelse. I denna del saknas dock sidhänvisning, vilket gör att man hela tiden måste gå tillbaka till innehållsförteckningen för att få fram sidan. En sidhänvisning bör således göras även i indexdelen.
     I högsta domstolens rättsfallsamling (Nytt Juridiskt Arkiv I) inleds varje rättsfall av en föredömlig sammanfattning av vad rättsfallet handlar om. Sådana saknas så gott som helt i Michael Bogdans samling. Detta är en brist. Det är alltid nödvändigt att läsa stora delar av rättsfallet för att få veta vad det handlar om. Dessutom tycker jag att det skulle ha varit bättre om rättsfallen — på sätt som skett i indexdelen — samlats under respektive ämnesområde och då naturligast den konventionsbestämmelse som fallet hör till.
    En annan brist — som jag upplevde det — är att konventionstexten på de väsentliga språken inte är bifogad boken. Detta hade i högsta grad underlättat läsbarheten. Det är inte så lätt att snabbt finna Brysselkonventionen i fulltext på svenska, engelska och franska. I åtminstone ett fall hade konventionen dessutom ändrats, vilket gjorde att rättsfallet blev ointressant. Detta borde åtminstone ha anmärkts på något sätt. Som det nu är kan rättfallssamlingen med behållning endast användas som ett komplement till en konventionskommentar såsom t. ex. Lennart Pålssons ovannämnda arbete. Är det så Michael Bogdan har tänkt sig att hans samling skall användas är allting gott och väl. Personligen tycker jag dock att rättsfallssamlingen borde kunna användas separat. Sammanfattningsvis anser jag att Michael Bogdans initiativ till och arbete med att göra denna rättsfallssamling är berömvärt. Bogdan har utlovat en fortsättning och jag hoppas för egen del att en sådan också kommer till stånd. Bogdans samling är en utomordentlig källa för den som vill bekanta sig såväl med GD:s sätt att resonera som med vad som gäller inom detta intressanta och viktiga rättsområde.
Jan Vilgeus