Slutreplik om neutraliteten
Min artikel ”Missuppfattningar om neutraliteten” i SvJT 1997 s. 576 ff. har föranlett en replik av professor Ove Bring (SvJT 1997 s. 855 ff.). Brings huvudtes är att jag har nöjt mig med en analys av vad som gällde 1907, efter antagandet av de två neutralitetsrättsliga Haagkonventionerna. Det stämmer naturligtvis inte. I artikeln åberopar jag t. ex. de 1994 antagna San Remo-reglerna om sjökriget. Definitionen av ordet ”neutral” där lyder: varje stat som inte deltar i konflikten. Att utvecklingen i vissa fall har gått ifrån 1907 års neutralitetsregler har jag hävdat t. ex. i en artikel om vapenexporten i Dagens Nyheter den 14 augusti 1992. Den frihet som enligt 1907 års regler gällde för ”privat” vapenexport har upphört. Numera förekommer ”privat” export av krigsmateriel endast illegalt.1 Bring ställer kollektiv säkerhet i motsats till neutralitet. Det har dock gått bra att förena medlemskap i NF och FN med neutralitet. Detta har jag behandlat utförligare i artikeln ”Neutralitet och sanktioner” i SvJT 1985 s. 634 ff. Ove Bring och Krister Wahlbäck talar om en i folkrätten oreglerad ställning som ”icke-krigförande” (”non-belligerency”). Jag kritiserade detta liksom resonemanget om nödvändigheten av neutralitetsförklaringar i min artikel. Wahlbäck påstår att han funnit stöd för hållningen som ”icke-krigförande” hos Åke Hammarskjöld i ett uttalande inför International Law Association 1934.2
1 Jfr George P. Politakis, Variations on a Myth: Neutrality and the Arms Trade, i: German Yearbook of International Law 1992, s. 435–506. Han sammanfattade att utvecklingen utplånat ”the distinction between the State entity and private citizens as regards arms manufacture and their transfer to third States” (s. 505).
Den som noggrant läser vad Åke Hammarskjöld sade finner dock att han använde ”neutrality” och ”non-belligerency” ungefär som synonymer. Efter tillkomsten av Nationernas Förbund och Kelloggpakten ansåg han att det fortfarande fanns möjlighet för en stat att inte delta i ett krig. Regler borde uppställas för en sådan form av ”non-belligerency”. Som utgångspunkt hänvisade han till neutralitetsreglerna som de förelåg 1914. Det som föresvävade Hammarskjöld var således en syntes mellan neutralitets- och NF-reglerna. Liknande svårigheter hade man på vissa håll att förena neutralitet med FN:s sanktionsbestämmelser. I praktiken har det inte uppstått några problem. Man kan formulera det så att neutralitetsrätten äger fortsatt giltighet men att ett undantag gäller för bindande sanktionsbeslut av säkerhetsrådet enligt FN:s stadga. Bring hänvisar till några verk för att stödja sin uppfattning att ”det finns en mellanposition mellan krigförande och neutral, nämligen en oreglerad ickekrigförande-status (”non-belli-
2 Krister Wahlbäck, Neutralitet och solidaritet — ett dilemma i svensk säkerhetspolitik 1920–1996, i: Brobyggare; En vänbok till Nils Andrén, 1997, s. 36. — International Law Association, Report of the Thirtyeighth Conference held at Budapest, 1934 (utgiven 1935), s. 31.