Svart arbete — resultatet av en undersökning

 

 

Av verksjuristen LARS EMANUELSSON KORSELL, prognoschefen STAFFAN IVARSSON och jur. kand. JAN LILJEWALCH

Svart arbete är ett allvarligt samhällsproblem. Inte mindre än 11–14 procent av befolkningen mellan 18 och 74 år arbetade svart någon gång under 1997. Skattebortfallet kan beräknas till 20–40 miljarder kr per år.
I artikeln beskrivs den omfattande kartläggning som Riksrevisionsverket nyligen gjort över det svarta arbetet i Sverige. Undersökningen visar att det inte är möjligt att få bort det svarta arbetet genom enkla lösningar, som att enbart genomföra vissa förändringar av skatterna eller öka repressionen genom utökad kontroll. Istället krävs ett bredare anslag, där inte minst de etiska frågorna får en framskjuten plats. Det gäller också att stimulera de skattskyldigas frivilliga medverkan.

 


1. Inledning
På regeringens uppdrag har Riksrevisionsverket, RRV, under hösten 1997 och våren 1998 kartlagt och analyserat det svarta arbetet i Sverige. Studien har gällt att kartlägga och analysera omfattningen av, strukturen på samt motiven för det svarta arbetet i ekonomins olika delar. Vidare har RRV presenterat förslag till förändringar av regelverk m. m. för att minska det svarta arbetet. RRVs projektgrupp utgjordes av revisionsdirektören Staffan Ivarsson (projektledare), förste revisorer Henrik Jönsson och förste revisor Martin Sundelius. Till gruppen knöts de två experter som också är författare till denna artikel, nämligen verksjuristen Lars Emanuelsson Korsell samt jur. kand. Jan Liljewalch. Kartläggningen har bedrivits tvärvetenskapligt med hjälp av nationalekonomer, jurister, företagsekonomer, statistiker och sociologer. Arbetet skedde i nära samarbete med forskare vid Regioplan i Amsterdam och Rockwool Fonden i Köpenhamn.
    Bakgrunden till undersökningen var att RRV under mitten av 1990-talet genomförde ett antal studier av fusk, brister och missbruk inom ett antal transfereringssystem riktade till hushållen (t. ex. FUSK — systembrister och fusk i välfärdssystemen, RRV 1995:32). De tidigare undersökningarna hade uteslutande fokuserat på statsbudgetens utgiftssida och därför framstod det som naturligt att fortsätta studierna av inkomstsidan, dvs. av skatter och socialavgifter.

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 331 Utredningsarbetet delas upp i fyra delar eller ”rapporter”. Den första rapporten (Svart arbete — Insatser, RRV 1997:59) innehåller uppgifter om vilka insatser som har gjorts mot svart arbete: Begreppet svart arbete definieras, svensk och internationell forskning i ämnet inventeras, det svarta arbetets inverkan på olika åtaganden redovisas, myndigheternas kontrollresurser beskrivs och den kollektiva kunskapen på området kartläggs. Den andra delen (Svart arbete — Omfattning, RRV 1998:28) innehåller beräkningar av det svarta arbetets omfattning. Där finns också en redogörelse över tidigare beräkningar. I den tredje rapporten (Svart arbete — Struktur, RRV 1998:29) redovisas undersökningar som visar strukturen på det svarta arbetet, dvs. vilka aktörerna är, varför de arbetar svart, inom vilka sektorer de arbetar svart osv. I den fjärde rapporten (Svart arbete — Förslag, RRV 1998:36) redovisas förslag på hur det svarta arbetet skall minska.
    Undersökningarna är de mest omfattande som skett i landet på detta område. Liknande utredningar har gjorts i andra länder, bl. a. i Danmark och Nederländerna, men inte av den omfattning som nu skett.
    När det gäller omfattningen av det svarta arbetet framgår av undersökningarna att

 

• 11–14 procent av befolkningen mellan 18 och 74 år, eller mellan 650 000 och 800 000 personer, arbetade svart under år 1997
• närmare hälften av Sveriges befolkning kan tänka sig att i någon utsträckning arbeta svart
• det svarta arbetet utgör omkring fem procent av det totala utförda arbetet i landet
• det svarta arbetet motsvarar tre procent av BNP
• den enskilde aktören på den svarta marknaden i genomsnitt tjänar 25 000 kr svart per år
• det svarta arbetet innebär ett skattebortfall motsvarande 20–40
miljarder kr per år.

 

När det gäller strukturen på det svarta arbetet visar undersökningarna att

 

• det svarta arbetet utförs som en integrerad del av den vita ekonomins samtliga delar och består av sådana aktiviteter som produceras även i den formella ekonomin
• det inte finns några enskilda branscher eller geografiska områden som är befriade från svart arbete, utan det svarta arbetet finns överallt i näringslivet
• en betydande del av det svarta arbetet förekommer i den delvis hushållsnära tjänstesektorn

332 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 • svart arbete förekommer inte enbart i arbetskraftsintensiva företag utan de svarta arbetena speglar i stort sett samma relationer mellan arbete och kapital som gäller för det reguljära näringslivet
• män utför svart arbete i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor
• företagare, studenter och yrkesutbildade arbetare är de vanligast förekommande aktörerna på den svarta arbetsmarknaden

 

En central fråga är vilka konsekvenser det svarta arbetet får för samhället. Det är uppenbart att statens inkomster av skatter och socialavgifter minskar till följd av svart arbete. Som kommer att beskrivas nedan är också svart arbete per definition att arbetsinkomster inte beskattas. Men även statens utgiftssida påverkas, bl. a. genom att bidrag av olika slag blir för höga till följd av att myndigheterna inte känner till samtliga inkomster. Det skattemässiga inkomstbegreppet ligger nämligen till grund för ett stort antal regelsystem som resulterar i in- och utbetalningar mellan den enskilde och det allmänna, exempelvis bostadsbidrag och daghemsavgifter. Att inkomstuppgifterna är riktiga är därför av strategisk vikt för statens ekonomi, inte enbart för inkomst- utan även för utgiftssidan.
    En annan effekt som det svarta arbetet för med sig är att statsmakternas möjligheter till styrning försämras. Om en viss del av ekonomin inte fångas upp av den offentliga statistik som utgör ett viktigt beslutsunderlag för statsmakterna, finns en uppenbar risk att informationen inte ger en rättvis bild av de verkliga förhållandena. I verkligheten skiljer sig exempelvis hushållens ekonomi i större eller mindre grad från den officiella bilden. Man betalar inte de skatter som skulle betalas och man åtnjuter bidrag som man inte har rätt till.
    Det svarta arbetet har en negativ effekt på näringslivets konkurensförhållanden. Den illojala konkurrensen är kännbar för de seriösa företagen och inom vissa branscher är konkurrensen till stor del satt ur spel. När ineffektiva företag kan konkurrera ut effektiva företag med illojala metoder försämras samhällsekonomin och grunden för en fortsatt välfärd.
    Om den svarta ekonomin breder ut sig kommer förtroendet att gradvis minska för de politiska systemen. Följden blir att medborgarnas delaktighet minskar i samhället. Vi kommer att få ett annorlunda samhälle och hur det ser ut går bara att spekulera om.

 

2. Definition
En förutsättning för att beräkna det svarta arbetet är att man entydigt slår fast vad som menas med svart arbete. Det finns många åsikter om vad som skall räknas som svart arbete och i litteraturen

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 333 används en mängd olika begrepp och definitioner (se redogörelsen i RRV 1998:29).
    Den definition som RRV tagit fram tar sikte på oredovisade inkomster vid beskattningen och som leder till bl. a. lägre skatt. Beroende på den enskildes situation kan effekterna också bli, som redan nämnts, felaktiga bidrag och för låga avgifter:

 

”Med svart arbete avseende arbetstagare menas arbete som utförs av en arbetstagare mot ersättning som, trots att den skall beskattas, inte redovisas till skattemyndigheten”.

”Med svart arbete avseende företagare menas arbetsinkomster i en näringsverksamhet som kommer företagaren till godo och som, trots att de skall beskattas, inte redovisas till skattemyndigheten”.

 

Definitionen ansluter till skatterätten, vilket är naturligt eftersom uppdraget slutligen gällde att ta fram förslag hur det svarta arbetet kan minska. Sådana förslag måste grundas på en juridisk definition. Om syftet i stället hade varit att ur ett annat perspektiv kartlägga svart arbete kanske en ekonomisk eller sociologisk definition hade varit mer adekvat.
    Definitioner talar om ersättning för svart arbete eller inkomster som kommer företagaren till godo. Det innebär att det saknar betydelse vilken form den skattepliktiga ersättningen eller förmånen har. Det kan exempelvis vara fråga om arbetsbyten eller ersättning in natura.
    För arbetstagare är det förhållandevis entydigt vad som skatterättsligt menas med svart arbete, nämligen ersättning för arbete som inte redovisas till skattemyndigheten och därmed primärt undgår beskattning. För näringsidkare är situationen något mer komplicerad. På samma sätt som en arbetstagare kan en näringsidkare undvika att redovisa kontanta inkomster eller uppbära ersättningen på annat sätt. Men en näringsidkare kan också utnyttja företagsbeskattningen och redovisningen genom att bokföra fiktiva fakturor och således göra en kontant utbetalning till sig själv. En annan variant som förekommer är att bokföra privata levnadskostnader på firman. Inköpt byggnadsmaterial till företaget kan användas till den privata sommarstugan eller det som på kvittot anges som ”diverse järnvaror” kan i realiteten vara ett ankare till fritidsbåten. Näringsidkaren kan på detta sätt tillgodogöra sig arbetsinkomster från näringsverksamheten utan beskattning. Det är således svarta inkomster från arbete, svart arbete, men med en annan teknik än att inte redovisa samtliga löpande inkomster.
    Begreppet svart arbete är stigmatiserande och för gärna tanken till arbetskraftsintensiva arbeten som utförs av lågutbildade eller av småföretagare inom vissa branscher. Attitydmässigt belastas således

334 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 begreppet av en klasstämpel. Fördomarna säger oss också att betalningen sker kontant under bordet som en direkt ersättning för en bestämd arbetsprestation. RRV:s undersökningar visar att det svarta arbetet utförs i hela näringslivet. Det är mycket som tyder på att tjänstemän, som tidigare ansetts ha lite att utbjuda på den svarta arbetsmarknaden, är underrepresenterade i RRV:s undersökning och att denna grupps svarta arbete ersätts med oredovisade förmåner. Eftersom begreppet svart arbete för tanken fel ansåg många respondenter, att skattepliktiga ersättningar i form av oredovisade belöningar för utförda arbeten i form av exempelvis ”affärsresor” som maskerade nöjesresor inte räknas som svart arbete. Men i grunden är det ersättning för arbete, som genom manipulationer blir skattefri för mottagaren.

 

3. Vilka regelsystem påverkas av svart arbete?
De regelsystem som påverkas av svart arbete är främst på skatte-, socialavgifts-, socialförsäkrings- och bidragsområdena.
    Svarta inkomster redovisas inte vid inkomstbeskattningen. Följden blir att den skattskyldige inte betalar kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt. Företagare kan formellt redovisa inkomsterna, men ändå få ut en del av arbetsinkomsterna utan beskattning genom manipulationer på avdragssidan.
    Inkomster av arbete skall också bli föremål för uttag i någon form av socialavgifter. Dessa baseras på redovisade inkomster av tjänst och näringsverksamhet. Oredovisade inkomster till följd av svart arbete leder till minskade statliga inkomster.
    Mervärdesskatt skall betalas på omsättning av varor och tjänster som är skattepliktiga och görs i en yrkesmässig verksamhet. Om näringsidkaren underlåter att bokföra en intäkt redovisas inte heller någon utgående mervärdesskatt. Om luftfakturor e. d. används, reducerar den på fakturan ingående mervärdesskatten den utgående mervärdesskatten. Således blir den överskjutande utgående mervärdesskatten för låg. Alternativt får företagaren tillbaka den ingående mervärdesskatt som belöper på den falska fakturan.
    Det är inte bara skattesystemet som påverkas när individen arbetar svart. Socialförsäkringen, dvs. de transferingar som utbetalas till hushållen via allmänna försäkringskassor och angränsande bidrags- och ersättningssystem kan delas in i två grupper: bidrag som grundas på inkomst och bidrag som utgår oavsett inkomst. I det följande skall den förstnämnda typen av bidrag tas upp.
    Den som arbetar svart kan i strid mot ersättningsreglerna få förmåner som egentligen skulle ersätta inkomstbortfall när det gäller arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller förtidspension. På detta sätt kan den enskilde erhålla dubbla inkomster. Vidare kan inkomstrelaterade eller behovsprövade bidrag betalas ut eftersom

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 335 de oredovisade inkomsterna från svart arbete medför att den redovisade inkomsten berättigar till stöd.
    Möjligheten att redovisa inkomster från bidrag kan ibland också vara en förutsättning för att arbeta svart. Den som uppbär sjukpenning, arbetslöshetsersättning eller socialbidrag kan inför skattemyndigheten redovisa hur de privata levnadskostnaderna bestrids. Det kan således föreligga en växelverkan mellan å ena sidan svart arbete och icke redovisade inkomster, å andra sidan ersättningar och bidrag.
    I det följande beskrivs några bidrag särskilt.

 

Sjukpenning utbetalas med 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Den högsta möjliga SGI som den försäkrade kan få är 7,5 basbelopp. Svarta inkomster är till nackdel för beräkningen av SGI då dessa inkomster inte påverkar storleken på denna. Som nämnts kan emellertid sjukpenningen i strid mot reglerna kombineras med svart arbete och den försäkrade kan på detta sätt erhålla dubbla inkomster.
    Den sjukpenninggrundande inkomsten har även betydelse för andra ersättningssystem. Exempel på sådana är sjuklönegaranti, arbetsskadeförsäkring (sjukersättning), föräldrapenning och statligt personskadeskydd.

 

Bostadsbidrag är ett inkomstprövat bidrag som riktas till hushåll med låga inkomster. Bostadsbidrag utges dels till barnfamiljer, dels till hushåll utan barn under förutsättning att ingen av hushållets medlemmar fyllt 29 år. Inkomstprövningen innebär att uppskattade inkomster skall kontrolleras i efterhand och att utbetalt belopp skall justeras så att bidragstagaren får bostadsbidrag i enlighet med de faktiska förhållanden som råder. Som grund för beräkningen av bidragets storlek används ett inkomstbegrepp kallat bidragsgrundande inkomst (BGI), som något förenklat motsvarar den taxerade inkomsten. BGI är således beroende av att den skattemässiga inkomsten är riktig. Svarta inkomster ingår naturligtvis inte i BGI. Det betyder att den som arbetar svart får lägre BGI än vad denne annars skulle ha fått. Den som arbetar svart och därmed uppvisar en för låg inkomst kan på falska grunder erhålla bostadsbidrag eller för högt bidrag.

 

Arbetslöshetsersättning: De nya reglerna kan sägas innebära att de tidigare bestämmelserna om KAS (kontant arbetsmarknadsstöd) och arbetslöshetsförsäkring slagits ihop. Den som är försäkrad i en A-kassa och blir arbetslös har rätt att erhålla ersättning. Den som uppbär arbetslöshetsersättning kan i strid mot reglerna arbeta svart och härigenom uppbära dubbla inkomster.

 

336 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 Förtidspension/sjukbidrag: Den som fyllt 16 men inte 65 år har rätt till förtidspension om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den psykiska eller fysiska arbetsförmågan. Arbetsförmågan skall vara nedsatt med minst en fjärdedel och vara varaktig. Om nedsättningen inte är varaktig men anses bli bestående en avsevärd tid har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Den som arbetar svart får, under förutsättning att inkomsten understiger 7,5 basbelopp, en lägre pensionsgrundande inkomst än om samtliga inkomster redovisades. På samma sätt som för sjukförsäkringen kan svart arbete vara till nackdel för den försäkrade om inte samtliga inkomster redovisats. Emellertid kan den som arbetar svart och samtidigt har förtidspension/sjukbidrag erhålla dubbla inkomster.

 

Underhållsstöd är riktat till barn vars föräldrar inte längre bor tillsammans. Underhållsstödet (1 173 kr per månad) har ersatt det tidigare bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Underhållsstödet betalas till boföräldern, dvs. den förälder som barnet bor hos. Den förälder som ska betala underhållsstödet kallas bidragsskyldig. Den bidragsskyldige ska betala tillbaka underhållsstödet till försäkringskassan enligt särskilda regler. Försäkringskassan inhämtar uppgifter om inkomstförhållanden direkt från skattemyndigheten. Det betyder att återbetalningsskyldigheten är beroende av att rätt inkomst fastställs vid taxeringen. Eftersom återbetalningsskyldigheten baseras på inkomstförhållandena kan det i vissa situationer vara särskilt intressant för den återbetalningsskyldige att arbeta svart. Förutom att inkomsten är skattefri kommer den inte heller att betalas tillbaka till staten som återbetalning av underhållsstöd.

 

Socialbidrag: Den enskilde får socialbidrag om denne inte klarar sin försörjning och livsföring på annat sätt. Socialtjänsten gör en individuell bedömning av varje sökandes behov. Den som ansöker om socialbidrag måste uppge sina ekonomiska förhållanden. Den sökande ska alltid uppge hur han eller hon klarat sin försörjning de senaste två månaderna. Socialtjänsten kontrollerar att den sökandes uppgifter om bl. a. inkomst är riktiga. Den som arbetar svart och därmed har oredovisade inkomster kan erhålla socialbidrag som denne inte är berättigad till.

 

Kommunal barnomsorg: Enligt socialtjänstlagen är kommunerna skyldiga att tillhandahålla plats inom barnomsorgen för alla barn mellan 1–12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Kommunerna får enligt socialtjänstlagen ta ut skäliga avgifter för barnomsorgen. I de allra flesta kommuner är barnomsorgsavgifterna även beroende av föräldrarnas inkomster. År 1995 hade 85

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 337 procent av kommunerna en sådan inkomstrelaterad taxa vid daghemmen. Förutom uppgifter om familjeförhållanden skall föräldrarna lämna uppgifter om inkomster eller om andra bidrag än socialbidrag utgår. Den sökande godkänner att kommunen kontrollerar uppgifter hos försäkringskassa, arbetsförmedling och skattemyndighet. Den som arbetar svart och därmed uppger för lågt taxerad inkomst kan få en lägre daghemsavgift än vad han annars skulle ha fått betala.

 

Beneficiereglerna: De förutsättningar som krävs för att egendomen får utmätas är att denna tillhör gäldenären och att egendomen kan överlåtas samt har ett förmögenhetsvärde. Även om egendomen är utmätningsbar är det inte säkert att förrättningsmannen får utmäta all sådan egendom. För att gäldenären inte skall blottställas är viss egendom undantagen från utmätning. Sådan egendom kallas beneficieegendom. Den som arbetar svart och därmed har oredovisade inkomster kan i strid mot reglerna om utmätning behålla mer än vad han annars skulle vara berättigad till. Den som t. ex. har köpt en bostadsrätt eller bil för pengar som han eller hon har tjänat i samband med svartarbete, kan vara skyddad från utmätning enligt reglerna om gäldenärens beneficium vid utmätning. Beneficiereglerna gör det sålunda möjligt för gäldenären att ”tvätta” svarta pengar till sådan egendom som skall undantas från utmätning. Den som är utsatt för utmätning eller införsel kan arbeta svart och genom att inkomsterna är oredovisade få behålla mer än vad som är tillåtet.
    Reglerna om utmätning och införsel kan också påverka den enskildes vilja att arbeta svart. Från gäldenärens perspektiv kan alternativet uppfattas som att ökade redovisade inkomster enbart går till kronofogden.

 

Sammanfattning: Inventeringen av bidragen m. m. visar att det är inkomsten som de beskrivna systemen kretsar kring. Samtliga system behöver beräkna en inkomst för att bestämma behovet av stöd eller den enskildes förmåga att utge något. Systemen har gemensamt att de bygger på den skattemässiga inkomsten. Kärnfrågan är om den skattemässiga inkomsten blir riktigt redovisad eller ej och att det inte förekommer några oredovisade inkomster till följd av svart arbete. Om den enskilde arbetar svart och därmed inte redovisar sin rätta inkomst slår detta igenom på andra system. För den offentliga sektorn leder svart arbete dels till lägre inkomster i form av skatter, socialavgifter, daghemsavgifter och återbetalning av underhållsstöd, dels till högre utgifter för ersättningar och bidrag.
    Svart arbete kan också leda till lägre utgifter för staten genom att sjukpenning och pension blir lägre till följd av felaktig SGI och PGI (gäller inkomster under 7,5 basbelopp). Härigenom kan den

338 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 enskilde förlora på att arbeta svart. Å andra sidan kan låg inkomst kompenseras med bidrag, t. ex. bostadsbidrag, vilket i sådana fall förtar effekten av statens minskade utgifter för sjukpenning och pension.

 

4. Kontroll
På skatteområdet är kontrollen främst inriktad på att genom maskinella granskningssystem kontrollera och jämföra de uppgifter som lämnas till skattemyndigheten i form av självdeklarationer, skattedeklarationer, kontrolluppgifter och bokföringsposter (SRU-uppgifter). Problemet är dock att de svarta inkomsterna inte redovisas. Kontrollen kan därför endast i begränsad utsträckning upptäcka svart arbete. Även vid djupare kontroll, som vid revision av företag, är det många gånger svårt att upptäcka de svarta inkomsterna. Detta beror på att oredovisade inkomster lämnar få spår efter sig i form av handlingar o. dyl.
    Socialförsäkringarna och övriga bidragssystem är starkt beroende av den skattemässiga inkomsten för att bestämma om bidrag skall utgå och till vilket belopp. Svarta inkomster kan således leda till att för höga belopp betalas ut. Den kontroll som försäkringskassorna och andra bidragsmyndigheter gör för att kontrollera att den försäkrade inte har svarta inkomster är mycket begränsad. Man förlitar sig på den försäkrades och skattemyndighetens uppgifter. Den kontroll som utförs av inkomsten tar i huvudsak sikte på det vita fusket, dvs. att den försäkrade lämnar varierande uppgifter till olika system i syfte att nå maximal fördel.
    Försäkringskassan är enligt ett regeringsuttalande (prop.1996/97:121 s. 31) förhindrad att bedriva spaning eller liknande observationsverksamhet. Det innebär att försäkringskassan har små möjligheter att kontrollera att inga svarta inkomster förekommer. I den mån försäkringskassorna aktivt arbetar mot misstänkt svart arbete genom att utföra egna utredningar o. dyl. har det visat sig svårt att få till stånd en fungerande spaning från polisens sida. Resultatet är att få fall av bidragsbedrägeri i kombination av svart arbete upptäcks och beivras. Myndighetsgemensamma aktioner och Preventiv ekonomisk kontroll, PEK, framstår dock som en framkomlig metod att förebygga och motverka bidragsfusk och svart arbete.

 

5. Omfattning och struktur
Direkta och indirekta undersökningsmetoder
Det är naturligtvis svårt att ange omfattningen av det svarta arbetet, dvs. en verksamhet som inte bokförs och där syftet också är att uppgifterna om arbetet skall hållas hemliga. Det svarta arbetet är emellertid inte helt osynligt. Det finns metoder för att i viss

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 339 utsträckning synliggöra det. Det är också svårt att undersöka strukturen på det svarta arbetet, dvs. vilka som arbetar svart, motiven till det svarta arbetet osv.
    Undersökningsmetoderna kan delas in i direkta och indirekta, som skiljer sig från varandra beroende på vilka data som används. Direkta metoder utgår från insamlade primärdata, där uppgifterna eller värdena direkt speglar det svarta arbetet. Exempel på direkta metoder är enkäter och intervjuer. De indirekta metoderna utgår från befintliga data. När indirekta metoder används gör man vissa antaganden för att på detta indirekta sätt spegla förekomsten av svart arbete. Vanligtvis används olika makroekonomiska variabler som inkomst, konsumtion och sparande.
    Fördelen med indirekta metoder är att man inte är beroende av att den svarta ekonomins aktörer själva meddelar sina erfarenheter. Nackdelen är att metoden är beroende av ett tillförlitligt datamaterial och att sådana arbeten som över huvud taget inte lämnar några avtryck efter sig inte fångas upp.
    Det är naturligtvis känsligt för respondenterna att besvara frågor om svart arbete. Resultatet från sådana undersökningar är därför beroende av hur frågorna ställs. Det har visat sig att det bästa resultatet uppnås vid personliga intervjuer och där frågorna ställs indirekt eller är fritt formulerade.
    Styrkan med direkta metoder är att uppgifterna om det svarta arbetet kan ske med större precision än när indirekta metoder används. Sannolikt finns det personer som trots garantier om anonymitet undviker att berätta om att de har arbetat svart och häri ligger också metodens svaghet. Omfattningsberäkningar som baseras på direkta metoder visar därför regelmässigt ett lågt resultat.
    För att dra nytta av undersökningsmetodernas olika fördelar och kompensera nackdelarna använde RRV tre olika metoder för att genomföra fyra olika undersökningar. En kombination av direkta och indirekta metoder samt en simuleringsmodell användes för att få ett så tillförlitligt undersökningsresultat som möjligt.

 

• Indirekta metoder — disponibla inkomstmetoden och BNPinkomstmetoden — där beräkningarna baserades på data från nationalräkenskaperna. Genom den disponibla inkomstmetoden studerades skillnaden mellan hushållens inkomster och utgifter. Skillnaden består bl. a. av svarta inkomster. Undersökningarna utfördes av SCB:s tidigare statistikchef Åke Tengblad.
• Direkt metod genom brevenkät med frågor om svart arbete. Undersökningen skedde i samarbete med SCB. Resultatet användes i huvudsak som jämförelsematerial. Svarsfrekvensen var 74,6 procent.

340 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999
• Direkt metod med telefonintervjuer. Undersökningen genomfördes i samarbete med SCB. Sammanlagt utfördes 2 181 intervjuer, vilket med ett urval på knappt 3 000 personer motsvarar en svarsfrekvens på 72,8 procent.
• Simuleringsmodell av hushållens inkomster och utgifter baserad på befintliga registerdata. Genom att addera alla kända inkomstuppgifter till 30 000 hushåll och sedan subtrahera alla kända utgifter samt vissa schablonvärden ges ett positivt eller negativt värde för resp. hushåll. Slutsatsen är att en del av underskotten finansieras genom svart arbete.

 

Djupintervjuer
Systematiska djupintervjuer gjordes under två månader på sex orter i landet. Det var nödvändigt för utredarna att bo på respektive ort en längre tid för att förstå de faktorer som ligger bakom den svarta verksamheten. På detta sätt fick medarbetarna insikt i bakomliggande faktorer som kultur, traditioner, ekonomiska och regionala förhållanden samt sociala nätverk m. m. Undersökningen genomfördes i samråd med ek. dr. Piet Renooy, som utfört en liknande studie i Nederländerna i början av 1990-talet. Syftet med undersökningen var att besvara frågeställningar som

 

• Vilka aktiviteter utförs på den svarta arbetsmarknaden?
• Vilka aktörer är involverade?
• Vilka orsaker och bakomliggande faktorer är avgörande för deltagandet i den svarta ekonomin?
• Vilken betydelse har inkomsterna från svart arbete?
• Skiljer sig attityderna mellan olika aktiviteter inom den svarta sektorn?
• Hur ersätts det svarta arbetet?

 

De orter som valdes ut för djupintervjuerna var Jokkmokk, Luleå, Hedemora, Stockholm, Malmö och Simrishamn. I valet togs bl. a. hänsyn till geografisk spridning, arbetslöshet, ortens storlek, utbildningsnivå och demografiska förhållanden. Det var också viktigt att orter med olika traditioner, normer och värderingar fanns med i undersökningen. Studien fokuserade förhållanden som i de flesta fall kan antas råda på liknande orter i hela landet. Det var med andra ord inte de informella aktiviteterna på de utvalda orterna som var av betydelse utan de generella slutsatser som kunde dras. Resultatet av undersökningarna har delats upp på storstads- respektive landsbygds-/glesbygdsnivå.
    Utredarna började med att kontakta nyckelpersoner på orten. Det kunde röra sig om t. ex. chefen för försäkringskassan respektive arbetsförmedlingen eller andra statliga befattningshavare eller

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 341 någon annan med särskild insikt i de förhållanden som råder på orten. Samtalen som fördes behandlade dels de svarta arbeten som förekom på orten, dels förhållanden av mer allmän karaktär som var nödvändiga för att förstå ortens situation. Många gånger kunde nyckelpersonerna hjälpa till med att finna personer att intervjua som var engagerade i den informella ekonomin. För att belysa så många aspekter som möjligt var det viktigt att försöka uppnå en så stor variation av respondenter som möjligt. Olika kategorier av människor, olika roller i den informella ekonomin samt skilda motiv var av stort intresse, liksom variation av ålder, kön, sysselsättning m. m.
    Eftersom ämnet uppfattas som känsligt var det viktigt att förtroende skapas mellan intervjuaren och respondenten.
    Intervjuaren blev på olika sätt introducerad med den person som skulle intervjuas. Detta löstes med hjälp av bl. a. nyckelpersonerna. Efter en genomförd intervju ombads respondenten att om möjligt ta kontakt med någon eller några ytterligare personer som kunde vara till hjälp för undersökningen. I de fall respondenten förmedlade ytterligare kontakt fick denne i uppdrag att förklara intervjuarens syfte med undersökningen. Detta medförde att intervjuaren automatiskt fick kontakt med ytterligare en respondent och att ett visst förtroende mellan intervjuaren och den nya kontakten skapades. Metoden kan beskrivas som en ”snöbollsmetod”. Fördelen med metoden var att varje ny respondent blev kontaktad av en person han känner eller känner till.
    För att skapa en känsla av trygghet hos respondenterna genomfördes intervjuerna ofta i dennes hem eller på kaféer och likande platser. En öppen diskussion kunde lättare föras, där respondenten fick möjlighet att avge personliga reflexioner och åsikter. I de flesta fall var respondenterna mycket öppna och berättade gärna om sin situation och de problem de ansåg vara viktiga i sammanhanget.
    Respondenterna i undersökningen har garanterats fullkomlig anonymitet. Totalt genomfördes 164 intervjuer, varav 106 var djupintervjuer med aktörer i den informella ekonomin.

 

6. Resultatet av undersökningarna
Omfattning
Enligt den disponibla inkomstmetoden beräknades de svarta inkomsterna uppgå till 75,3 miljarder kr år 1995, vilket motsvarar 4,57 procent av BNP. Vid användning av en liknande metod (BNPinkomstmetoden) beräknades de svarta inkomsterna samma år till 52 miljarder kr eller 3,17 procent av BNP. Spannet mellan de två undersökningarna visar svårigheterna att med någon större grad av säkerhet beräkna de svarta inkomsterna genom indirekta metoder.

342 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 Brevenkäten visade att 14 procent av befolkningen under de senaste 12 månaderna hade utfört svart arbete. En stor andel av det svarta arbetet ersattes på annat sätt än genom kontanter.
    Telefonintervjuerna gav ett lägre resultat än brevenkäten då 11,1 procent av respondenterna uppgav att de utfört svart arbete under de senaste 12 månaderna. När det gäller omfattningen av det svarta arbetet kunde så många som 50,7 procent inte uppskatta den genomsnittliga tidsåtgången per vecka. Orsaken är bl. a. att det svarta arbetet inte bokförs. En annan förklaring kan vara att respondenten mitt under intervjun bestämde sig för att inte vilja ge något närmare besked om skatteundandragandets omfattning. Den genomsnittliga tidsåtgången för svart arbete beräknades till fyra timmar och 43 minuter per vecka.
    Tvärtemot vad man kan tro utförs inte det svarta arbetet av enstaka företag och individer. I stället tycks det svarta arbetet utföras av en förhållandevis stor andel av det svenska folket. I de två separata och av varandra oberoende intervjuundersökningarna angav 11–14 procent av de tillfrågade (personer mellan 18–74 år) att de själva utfört svart arbete. Slutsatsen är därför att mellan 650 000 och 800 000 personer någon gång arbetat svart under 1997. De som i intervjuundersökningarna upplyst om att de arbetat svart uppgav att de i genomsnitt arbetat svart knappt fem timmar i veckan. Utifrån bl. a. denna uppgift har RRV bedömt att det svarta arbetet uppgår till omkring fem procent av det arbete som utförs i landet. Vidare beräknas det svarta arbetet motsvara tre procent av BNP. Närmare hälften av landets befolkning kan i någon utsträckning tänka sig att arbeta svart. Attitydmässigt finns en potential för ett ökat deltagande i den svarta ekonomin.
    Svart arbete ersätts både med kontanter och genom byten av arbete och/eller varor. I vissa fall ersätts arbetet endast med kontanter eller byten, i andra fall utgår ersättningen både i form av kontanter och byten. Närmare 40 procent ersätts kontant, och lika mycket genom byten. En mindre andel, eller ca 20 procent utgörs av transaktioner där såväl byten som kontanter utgör själva ersättningen. Den kontanta ersättningen varierar mellan de olika branscherna i ekonomin, ungefär på samma sätt som i den vita.
    Undersökningarna visar att det svarta arbetet ersätts med igenomsnittb112 kr per timme. Den högsta genomsnittliga svarta timersättningen har företagare, medan pensionärer och studerande erhåller den lägsta ersättningen. Mot bakgrund av en genomsnittlig svart arbetsprestation om knappt fem timmar i veckan skulle den årliga svarta inkomsten uppgå i genomsnitt till 25 000 kr. Med hänsyn till att kommunalskatt inte betalas på inkomstbeloppet motsvarar det en ökad bruttoinkomst med knappt 3 000 kr i månaden per person. Om individen eller hushållet uppbär inkomstrelaterade bidrag, t. ex. bostadsbidrag eller

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 343 betalar avgifter som är inkomstrelaterade, t. ex. daghemsavgift eller återbetalning av underhållsstöd, leder det svarta arbetet till en ännu högre inkomstökning.
    Det svarta arbetet leder till ett skattebortfall som uppgår till mellan 20 och 40 miljarder kr per år. Beräkningarna utgår från en hypotetisk övergång från svart till vitt arbete, vilket hade lett till att priset på arbetet ökat med 50 procent samtidigt som det skulle ske en kvantitetsminskning med 33 procent.
    Undersökningarna visar att det svarta arbetet finns överallt. De typer av aktiviteter som utförs i den vita sektorn utförs också i den svarta sektorn. Det är inte någon viss typ av aktivitet som är svart utan istället det förhållande att aktiviterna inte kommer att beskattas som definierar dessa som svarta. De svarta aktiviteterna är ofta integrerade i den formella ekonomin.

 

Branscher
Svart arbete är vanligast förekommande inom byggbranchen samt i de brancher där handel, reparationer, hotell- och resturangtjänster utförs. Tabellen visar hur svart arbete (andelen personer som arbetat svart) fördelar sig mellan olika brancher:

 

Bransch Procent

 

Skogsbruk, jordbruk och fiske 11,0 Tillverkning 6,4 Byggnation 23,3 Handel, reparation, hotell, restaurang 20,5 Transport och telekommunikation 4,9 Uppdrags- och konsultverksamhet 12,0 Hushållstjänster 14,5 Övrigt 7,4

 

Vilka aktörer arbetar svart?
RRV har funnit att åtminstone 11–14 procent av det svenska folket utfört svart arbete under 1997. Männen arbetar dubbelt så mycket svart som kvinnorna. Drygt 15 procent av männen arbetade svart någon gång under 1997. Av kvinnorna var det enbart sju procent .

 

 

 

 

 

 

 

344 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 Svart arbete fördelat på sysselsättning. 18–74 år. December/januari 1997/98.

 

 

 

 

 

 

Ja Nej Vill ej svara

 

Företagare 17,5 81,8 0,7 Tjänstemän 7,2 92,5 0,4 Yrkesutbildade arbetare 15,8 83,3 0,9 Övriga arbetare 13,4 85,9 0,8 Arbetslösa inkl. åtgärder 10,6 89,4 Pensionärer 3,3 96,4 0,3 Studerande 23,5 76,5 Övriga 7,8 92,2 Totalt 11,1 88,4 0,5 Det är huvudsakligen studerande, företagare samt yrkesutbildade arbetare som deltar i den svarta arbetsmarknaden.
    Nästan var fjärde student arbetade svart under 1997. Den som studerar får ofta sin inkomst i form av lån från Centrala Studiemedelsnämnden, CSN. Lånets konstruktion innebär att studenten endast får tjäna en viss summa per termin, s. k. fribelopp. Överstiger inkomsterna fribeloppet blir studenten återbetalningsskyldig i förhållande till hur mycket denne har tjänat. Konstruktionen innebär att många studenter antingen låter bli att arbeta för mycket eller arbetar svart. Utifrån de iakttagelser RRV gjort är detta orsaken till att flertalet studenter arbetar svart. Detta förhållande bidrar till att studenter är överrepresenterade bland dem som arbetar svart.
    Förklaringen till att så få arbetslösa och pensionärer arbetar svart kan bero på att dessa grupper har en svagare koppling till arbetsmarknaden än övriga grupper. Det finns också en rädsla att förlora arbetsmarknadspolitiska bidrag och stöd. Denna orsak är vanligast i norra Sverige, vilket delvis kan bero på att det sociala trycket är större där än i mer tätbefolkade regioner.
    RRV har funnit att själva kopplingen till den vita ekonomin har mycket stor betydelse för möjligheterna att agera på den svarta arbetsmarknaden. För många företagare eller anställda är det relativt lätt att låna eller utnyttja delar av produktionsanläggningen till den svarta verksamheten. Till detta kommer det nätverk av kontakter som en anställd på ett naturligt sätt får tillgång till. Dessutom kommer den anställde genom sitt arbete att utveckla och uppdatera sin kompetens på det aktuella området. De ovan beskrivna förutsättningarna saknas för den arbetslöse. Den arbetslöse saknar dessutom en naturlig koppling till arbetsmarknaden. Detta kan delvis förklara varför andelen arbetslösa som arbetar inom den

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 345 svarta verksamheten är något lägre jämfört med dem som har arbete.
    Detta styrks även av undersökningen där det framgår att endast nio procent av de långtidsarbetslösa har arbetat svart. Av de korttidsarbetslösa är motsvarande siffra 15 procent.
    Av undersökningen framgår att tjänstemän är förhållandevis lågt representerade på den svarta marknaden. Detta har sin förklaring i att tjänstemännen i undersökningen inte uppfattat de svarta inkomster som förekommer som svart arbete. En del av ersättningen för arbetet sker genom subtila skattemässiga konstruktioner där tjänstemannen exempelvis utför en ”tjänsteresa” som i realiteten är en nöjesresa. Ersättningen för arbetsprestationen blir härigenom ”skattefri”. Slutsatsen är därför att tjänstemännens deltagande i den svarta ekonomin är av större omfattning än vad undersökningarna ger vid handen.
    Undersökningen visar att det finns en direkt negativ korrelation mellan ålder och deltagande på den svarta arbetsmarknaden. Yngre personer är överrepresenterade, medan det inte är lika vanligt att äldre personer arbetar svart. Nästan 25 procent av de som är mellan 18 och 19 år har arbetat svart. För personer mellan 20–39 år är motsvarande siffra 17 procent. För personer mellan 40–49 år är siffran tolv procent och för personer mellan 50–69 år är siffran ungefär fyra procent.
    En anledning till att svart arbete är vanligare bland yngre än äldre är sannolikt att deras ställning på arbetsmarknaden är förhållandevis svag. Många yngre menar att de inte har något annat val än att arbeta svart. Dessutom är många av de arbeten som står till buds för unga till sin natur svarta. Det kan röra sig om arbeten i affär, kiosk, hushållsarbeten, barnpassning, restaurang m. m. Många av dessa arbeten sker extra eller på tider som är obekväma och där det ur företagarens synvinkel uppfattas som alltför kostsamt att anställa vit arbetskraft.
    De som är äldre har ofta en högre lojalitet till samhället än vad de yngre har. Många unga ser också det svarta arbetet som en tillfällig lösning av övergående natur.
    Sammanfattningsvis kan man säga att de typiska aktörerna på den svarta arbetsmarknaden är företagare samt yngre män med hög kompentens och/eller god utbildning. De aktörer som klarar sig bra i den vita ekonomin klarar sig också bra i den svarta ekonomin. Enligt undersökningen är de arbetslösa underrepresenterade när det gäller deltagande på den svarta arbetsmarknaden.

 

Strukturella faktorer
Det finns ett flertal strukturella faktorer som påverkar förekomsten av svart arbete. Den sociala kontrollen har stor betydelse. Den verkar både återhållande och pådrivande för deltagandet i den

346 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 svarta ekonomin. Den sociala kontrollen är betydligt starkare i glesbygd, där ”alla-känner-alla”. Risken för upptäckt är större. Om den svarta verksamheten blir för omfattande är det risk för att konkurrensen snedvrids på ett påtagligt sätt och myndigheterna får tips om de svarta aktiviteterna. Ett exempel kan vara att det är svårt att köra taxi svart på en mindre ort och konkurrera med det vita taxiföretaget. Till skillnad från glesbygdsområdena är det lättare att vara anonym på en större ort.
    En annan strukturell faktor som förklarar förekomsten av den svarta sektorn är lagstiftningen på ett flertal områden. Många respondenter anser att regelverket är svårbegripligt eller inte anpassat till de förhållanden som råder. Byråkrati och regelutformning är en stark bidragande orsak till det svarta arbetet, särskilt för företagarna.
    De arbetsmarknads- och socialpolitiska ersättningssystemen grundas på de inkomstuppgifter som lämnas till skattemyndigheten. Individen välja att arbeta svart för att undvika att inkomsten rapporteras till skattemyndigheten. På detta sätt kan den svartarbetande behålla eller erhålla inkomstbaserade bidrag. Många respondenter har uppgett att regelutformningen bidragit till inträdet på den svarta arbetsmarknaden. I vissa fall kan de totala inkomsterna komma att reduceras om individen arbetar vitt. Här uppkommer problemet med de samlade marginaleffekterna; när inkomsten stiger ökar också skatten och daghemsavgiften, samtidigt som bostadsbidraget minskar. De samlade marginaleffekterna kan leda till att den enskildes vinst av att arbeta svart inte enbart gäller beskattningen utan även andra inkomstrelaterade system.
    På samma sätt som det finns marginaleffekter inom studiemedelssystemet återfinns de inom skattesystemet liksom inom övriga bidrags- och försäkringssystem. De flesta respondenter har uppgett att skatten är en av de viktigaste förklaringarna till att de arbetar svart. De flesta tycker det är riktigt att betala skatt, men bara till en viss nivå. Även regelkonstruktionen vid vissa bidrag utgör ett incitament för individen att avstå från att redovisa inkomster till myndigheten. Till detta kommer att kommunala avgifter och taxor ofta är inkomstrelaterade.
    Även utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen och andra regler som har betydelse för förhållandet arbetsgivare och arbetstagare har betydelse för det svarta arbetet. Det kan röra sig om småföretagare som anser att reglerna om anställningstrygghet inte motsvarar deras önskemål eller förväntningar.
    Andra faktorer som uppmärksammats i undersökningen kan vara upplevda konkurrenssnedvridningar när exempelvis konkurrerande företag använder subventionerad arbetskraft, eller enskilda personer erhåller ersättningar och bidrag i allt för stor utsträckning. Resultaten kan bli att företag och enskilda deltar på

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 347 den svarta arbetsmarknaden i syfte att kompensera en, ur deras synvinkel, snedvriden konkurrenssituation eller andra orättvisor.
    En tillkommande strukturell faktor är när individer inte har någon möjlighet att agera på den vita arbetsmarknaden. Ett exempel är människor som befinner sig i landet utan erforderliga tillstånd.

 

7. Förslag
RRV:s undersökningar visar att det svarta arbetet inte kan bekämpas genom någon enkel metod. Det beror på att det svarta arbetet utförs och efterfrågas av ett stort antal personer och finns i hela näringslivet och ofta utgör en integrerad del av den reguljära ekonomin samt beror på ett flertal strukturella och individrelaterade orsaker. Det räcker inte med att enbart göra vissa förändringar av beskattningen eller inrikta sig på repressiva metoder. I stället krävs en kombination av insatser. Dessa kan indelas i följande:

 

• Att påverka attityderna och samhällsmoralen • Att skapa incitament att handla rätt • Att öka risken för upptäckt.

 

Den diskussion som förs i RRV:s slutrapport om de närmare förslagen till åtgärder återfinns under någon av dessa rubriker.
    Eftersom det svarta arbetet måste motverkas genom en kombination av insatser som påverkar attityder, skapar incitament och ökar risken för upptäckt blir följden att åtgärderna kommer att spänna över ett brett område. Det betyder att insatserna sträcker sig från utformningen av socialförsäkringar, skatter och företagsstöd, till etiska normer för den offentliga sektorn och till skattemyndighetens kontrollverksamhet. I ett tidsmässigt perspektiv tar insatserna sikte på allt från tillfälliga kampanjer till genomgripande och långsiktiga förändringar av centrala regelverk. Inte minst rör förslagen politiskt viktiga och känsliga områden.
    För att klara ett så omfattande och svårt arbete föreslås att en delegation bildas under regeringen. Dess uppgift är att förverkliga ett nationellt program mot svart arbete. Själva programmet är av policykaraktär, men fylls av konkreta åtgärder. Det nationella programmet förutsätter att det skapas en ny kunskapsbas över det svarta arbetets omfattning och struktur. Kunskaperna om det svarta arbetet måste öka och vidmakthållas för att motåtgärderna skall kunna ske med precision. De förslag som diskuteras i slutrapporten är följande:

 

348 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 Påverka attityderna och samhällsmoralen
En nationell kampanj genomförs mot svart arbete. Syftet är att påverka attityderna och samhällsmoralen. Liknande kampanjer har genomförts i Norge och Finland. En svensk kampanj bör ta fasta på de nackdelar som det svarta arbetet innebär för såväl individen som för samhället.
    Åtgärder bör vidtas som stimulerar skattebetalarnas frivilliga medverkan. Det gäller regelförenklingar för näringsidkare, enklare regler för att anlita arbetskraft, fortsatt satsning på service och information till de skattskyldiga samt vaksamhet vad gäller utformningen av stöd inom näringslivet som kan snedvrida konkurrensen.
    En kodifierad sammanställning över etiska förhållningssätt och handlingsregler för tjänstemän i offentlig tjänst bör tas fram. Klarhet vad gäller etik, förhållningssätt och normer skall skapas för dem som är i det offentligas tjänst. Detsamma gäller offentligt ägda bolag. Liknande insatser bör kunna ske inom näringslivet. Skälet är att olika ”affärer” hos samhällets högre skikt fungerar som legitimation för mångas svarta arbete.

 

Öka incitamentet att handla rätt
Det främsta syftet att arbeta svart är att undgå skatt. Särskilt vissa grupper av inkomsttagare är känsliga för marginaleffekter. En inventering bör därför göras över olika skatters upplevda och faktiska effekt hos olika skattebetalarkollektiv. Syftet är att undersöka vilka förändringar som kan göras vid beskattningen för att minska det svarta arbetet.
    Ökade förmåns- och försäkringsinslag i socialavgiftssystemet gör det mer intressant att redovisa samtliga inkomster. Studiemedelssystemet bör ses över för att minska marginaleffekterna.
    Småföretagare och arbetstagare uppfattar i vissa situationer att arbetsrätten är otidsenlig och motverkar ett fritt och flexibelt arbetsutbud. Genom svart arbete sätter man sig över reglerna. Det behövs därför en översyn av arbetsrätten för att utreda om det är möjligt att i större utsträckning än tidigare beakta dessa reglers effekt på den svarta ekonomin.
    De stödsystem som finns för näringsidkare bör ses över eftersom många företagare i undersökningarna uppgett att de upplever både regler och handläggning som orättvisa. Det finns således en koppling mellan administrativa regler som leder till snedvriden konkurrens och svart arbete.
    Svart arbete är vanligast förekommande bland hushållsnära tjänster, t. ex. bygg-, städ-, reparations- och frisörtjänster. Genom att stimulera användandet av fakturor och kvitton för hushållsnära tjänster kan den svarta sektorn minska. Stimulansen kan, på liknande sätt som nu gäller för vissa byggnadsarbeten, ske genom skattereduktion. Ett alternativ är att knyta rätten till grundavdrag

SvJT 1999 Svart arbete — resultatet av en undersökning 349 till att den skattskyldige har kvitton och fakturor på vissa tjänster till ett visst belopp.

 

Risken för upptäckt
En viktig del av det nationella programmet är att öka risken för upptäckt genom bättre skattekontroll. Kontrollverksamheten inom skatteförvaltningen bör styras av en strategi som bygger på informationsinhämtning och analys. Särskild personal bör finnas som tar in och bearbetar relevant information för att bättre kunna styra kontrollen. Även på det operativa planet bör informationshantering kunna användas för att styra kontrollen.
    Det svarta arbetet är spritt över stora delar av ekonomin. För att kontrollen skall ha den önskvärda förebyggande effekten måste den ske mer på bredden. De skattskyldiga måste uppleva att skattemyndigheten är närvarande. Fler bör kontrolleras vilket kan ske bl. a. genom mindre punktvisa kontrollinsatser. Men metoder måste också utvecklas för att spåra det svarta arbetet. I andra länder finns intressanta uppslag till metoder. Det gäller i hög grad att genom observationer på fältet upptäcka svart arbete.
    Skattemyndigheten bör tillföras ytterligare resurser för en effektivare kontrollverksamhet. Ett motiv för detta är att inkomstkontrollen behövs även för andra välfärdssystem, som är beroende av en hög kvalitet på inkomstuppgifter.
    Inom socialförsäkringssfären bör det bildas särskilda enheter vid försäkringskassornas huvudkontor för att spåra upp och motverka fusk. På samma område bör de administrativa sanktionerna öka för att få en effektiv reaktion på fusk.
    I vissa branscher har den svarta ekonomin blivit så vanlig att det krävs ingripande åtgärder för att sanera branschen. Förebyggande insatser och försök att ändra attityderna kommer inte ensamt att vara framgångsrika i sådana branscher.

 

8. Några egna reflexioner
I förhållande till andra liknande länder är det inga uppseendeväckande siffror om det svarta arbetets omfattning som kommit fram i de svenska undersökningarna. Slutsatsen skulle vara att det svarta arbetet inte är något större bekymmer. Men om man beaktar den ekonomiska strukturen i Sverige, med en omfattande offentlig sektor och ett mindre antal mycket stora arbetsgivare, kanske undersökningsresultatet är allvarligare. Vi utgår då från att svart arbete, inte minst av tekniska och administrativa orsaker, förekommer i mycket begränsad utsträckning i den offentliga sektorn och i de största företagen. Det är i ekonomins övriga delar som det svarta arbetet i huvudsak sker och om man översätter fem procent av de arbetade timmarna i landet till denna ”övriga” del av ekonomin hamnar vi på ca tio procent. I klartext betyder det att var

350 Emauelsson Korsell, Ivarsson och Liljewalch SvJT 1999 tionde arbetad timme utanför den offentliga sektorn och storföretagen sker svart. Det svarta arbetet skulle således vara omfattande i den ”tillväxtdel” av den svenska ekonomin, som vi fäster så stort hopp till när det gäller landets framtid. Detta är ett oroande resultat av undersökningen.
    Om man därtill beaktar det attitydmässiga resultatet, att närmare hälften av Sveriges befolkning i någon utsträckning kan tänka sig att arbeta svart finns det skäl till ännu större oro. Vidare är den yngre generationen mer benägen att arbeta svart än den äldre. I en framtid där en krympande yrkesarbetande andel av befolkningen får ett allt större ansvar för att bekosta pensioner, vård och omsorg av en växande andel äldre personer, kommer påfrestningarna på skattesystemet att ytterligare öka.
    Det finns ytterligare tecken på att det svarta arbetet kommer att öka. Antalet företagare växer vilket ökar möjligheterna till skatteundandragande. Fler och fler kommer att växla mellan projektarbeten och/eller företagande. Rörligheten över nationsgränserna ökar. Dessa faktorer ökar svårigheterna att upprätthålla skattekontrollen.
    För att återknyta till de förslag som redovisats är det angeläget att statsmakterna i samverkan med arbetsmarknadens parter och branschorganisationer kan bryta utvecklingen och minska det svarta arbetets omfattning och betydelse. I annat fall är risken stor för att den svarta ekonomin kommer att breda ut sig ytterligare. I ett sådant fall riskerar den långsiktiga finansieringen av välfärdsstatens olika åtaganden att äventyras. Skattebasen skulle helt enkelt börja erodera, något som betyder att insamlade skattemedel från allt färre skulle komma att behöva finansiera en given eller ökande produktion av offentliga nyttigheter.