Lilla lagboken, Utgiven under redaktion av Per Henrik Lindblom och Kenneth Nordback, Iustus Förlag, Uppsala 1998, 1284 s.

 

Varför en ny lagbok? Denna fråga ställer utgivarna i förordet, och fortsätter: Vi har ju redan Svensk Författningssamling i dussintals stora band, den vackra och väldiga Blå och den ännu större och tyngre Röda! Finns det plats för en ny lagsamling i bokhyllan? När jag började läsa juridik i slutet av sextiotalet tycktes detta ämne bäras upp av fyra publikationer: lagboken, Nytt Juridiskt Arkiv, Svensk Juristtidning och Malmströms lärobok i civilrätt. Länge förblev det så. Under de senaste åren har det emellertid skett en utveckling när det gäller den juridiska litteraturen som påverkat detta mönster. Utgivningen har ökat. Nya förlag har tagit upp konkurrensen med de etablerade produkterna. Marknaden förfaller ha breddats och de ekonomiska förutsättningarna för att kasta sig in i publikationen av juridiska standardverk tycks ha blivit väsentligt bättre. Den encyklopediska Karnov med sin blandning av lagbok och kommentar har gjort sitt intåg, i varje fall i bokhyllorna. Samtidigt har CD-ROM och Internet skapat nya produkter både när det gäller författningar och rättsfall. Inte heller Svensk Juristtidning får regera ensam. I Juridisk Tidskrift har SvJT fått en värdig kollega eller konkurrent — hur man nu vill se det. Den enda publikation som förefaller ohotad är läroboken i civilrätt som emellertid numera skall kallas Agells lärobok i civil-

rätt eftersom professor Anders Agell sedan flera år tillbaka är utgivare av denna utmärkta introduktion till civilrätten. Tillbaka till Lilla Lagboken. Min första reflektion när jag för första gången tog Lilla Lagboken i min hand var: Varför har ingen tänkt på detta förut? En lagsamling som har ett sådant format att den kan hanteras. Kanske är det så att vi länge levt i tron att en lagsamling måste ha den blåas format. Den röda, Sveriges Lagar, som är än mer väldig, stöder ett sådant antagande. Detta med storleken har sin betydelse. Den som suttit vid de europeiska kommitté- och förhandlingsborden har med avundsjuka kunnat se hur våra kontinentala juristkolleger tagit hjälp av små smidiga lagsamlingar och samlingar av konventionstexter. Dessa publikationer har ungefär samma format som en pocketbok och har dessutom ofta mjuka pärmar. De svenskar som inte orkar släpa på den blåa är hänvisade till att botanisera i buntar med fotokopior. Varför skall det behöva vara på det sättet? Inte kan väl tanken ha varit den att svensk rätt passar bäst hemma i Sverige och då i en bokhylla eller på något annat fast underlag? Nej, frågan är nog egentligen om inte en ny lagbok borde vara ännu mindre än Lilla Lagboken och kanske ha mjuka pärmar. För det är ju använd en lagbok skall vara. I bokhyllan gör den ingen nytta. Jag tycker i

alla fall att Lilla lagboken är ett utmärkt initiativ. Och ser man till innehållet är det ingen liten lagbok.
    Av förordet framgår att Lilla lagboken innehåller (med undantag för viss förvaltningsrätt och nästan hela skatterätten) all lagtext en juris studerande använder under de obligatoriska kurserna i landets juristutbildningar, och mer därtill. Den är tänkt som ett hjälpmedel för juris studerande — men inte bara. Därmed täcks också enligt utgivarna så gott som allt en praktiskt verksam jurist begagnar i vardagslag.
    Det sista antagandet förefaller riktigt. Detta hindrar naturligtvis inte att en och annan praktiker kommer att sakna någon särskild författning. Men så är det faktiskt med den blå också. Mer än en gång har jag fått söka mig till SFS därför att lagboken nöjt sig med att ha med rubriken till en författning.
    Men urvalet är naturligtvis en knepig fråga och i varje fall en sak har jag undrat över. Under processrätt finns åklagarförordningen intagen, men inte någon motsvarande författning på domstolssidan. Att ta med tingsrättsinstruktionen skulle säkert göra denna lagbok mer attraktiv bland underrättsdomare och notarier. Men hur det än må vara med det är urvalet i denna del lite gåtfull för mig. Lilla lagbokens disposition är säkert en källa till diskussion. Lagarna kan säkert ordnas på många olika sätt. Jag tycker att det är en bra och översiktlig disposition och den tveksamhet jag någon gång kan känna inför dispositionen har nog mer med bristande vana hos mig att göra. Däremot tror jag att förkortningarna i sidtitlarna skulle kunna förbättras. Förkortningar som TRA och POLI känns lite för hemmasnickrade för en publikation av detta slag. Jag har inhämtat att Lilla Lagboken kommer att döpas om till Svensk Lag i 1999 års upplaga. Skälet till ändringen sägs vara att lilla skulle vara pejorativt. Som jag tidigare sagt ser jag det närmast som en fördel att lagboken är liten så länge den är stor till innehållet. För egen del blir Lilla Lagboken-Svensk Lag min lagbok i framtiden. Vad den inte ger svar på finner jag lätt med hjälp av min dator.
Stefan Strömberg