Litteratur

STIG STRÖMHOLM m.fl. (red.), Svensk rätt — en översikt, Iustus förlag 2001, 744 s.

Arbetet med Svensk rätt — en översikt har letts av en redaktion bestående av fyra för SvJT:s läsekrets välkända personer, nämligen professor emeritus Stig Strömholm (huvudredaktör), professor Lars Engwall, professor Bengt Lindell och generaldirektör Stefan Strömberg. Själva texterna rörande de olika rättsområdena har utarbetats av ett trettiotal svenska jurister — mestadels namnkunniga personer i vetenskaplig och/eller praktisk verksamhet — vilka enligt förordet har det gemensamt att de är verkligt framstående experter på sitt ansvarsområde. Utifrån recensentens i detta hänseende inte alltigenom fria utsiktspunkt är det bara att hålla med om sistnämnda påstående.
    Utgivandet av en helt ny bok innehållande en introduktion till den svenska rätten kräver uppenbarligen ingående överväganden rörande arbetets inriktning och omfattning. Vilken läsekrets man skall vända sig till, vad man skall ta med resp. inte ta med, hur detaljerad man skall vara etc. måste ha varit grannlaga frågeställningar för redaktionsmedlemmarna — och i sinom tid även för författarna.
    Redaktionen redogör i förordet för något om sina överväganden rörande de nu nämnda frågorna. Efter att förgäves ha försökt finna den ”typiske” läsaren har man stannat för att vända sig till flera olika läsargrupper. Som exempel på personer som kan ha nytta av boken nämner man studenter inom juridiska, ekonomiska, sociala, administrativa och samhällsveten-

skapliga program, yrkesverksamma jurister samt dem som utan att ha juridisk utbildning arbetar inom juridiska, ekonomiska, sociala och närliggande yrkesområden. Härtill kommer de som behöver juridisk information för studier, föreningsliv eller annan medborgerlig verksamhet eller för skötseln av privata angelägenheter. En sak som faller i ögonen redan vid en översiktlig genomgång av de olika avsnitten om svensk rätt är att ämnesområdena behandlas på ett sådant sätt att redovisningarnas presumtiva avnämare antagligen skiljer sig åt en hel del. Sålunda torde exempelvis den kortfattade genomgång av huvuddragen i det svenska rättegångsförfarandet som görs i boken vara av intresse i första hand för den som över huvud taget inte har läst juridik tidigare, medan andra ämnesområden — t.ex. genomgången av IT-rätten i rättssystemet — är en spännande och angelägen läsning även för många som sedan lång tid har juridiken som sitt arbetsfält. Det förhåller sig också på det sättet att vissa avsnitt kräver en hel del av läsaren när det gäller nivån på språket, medan andra delar utmärker sig för relativt enkelt språk. Ambitionsnivån är enligt förordet att boken skall utgöra en informativ och stimulerande introduktion snarare än en handbok. Det är alltså fråga om ett delvis annat upplägg än t.ex. Norstedts Juridiska Handbok. Följdriktigt saknas också en formulärsamling av det slag som sistnämnda handbok innehåller. Karaktären av in-

SvJT 2001 Anm. av Stig Strömholm m.fl. (red.), Svensk rätt — en översikt 631troduktionsinstrument innebär — som nyss antytts — ingalunda att framställningen genomgående skulle sakna intresse för praktiskt verksamma jurister; jag kan tänka mig att vissa delar är högintressanta för en jurist, just som introduktion till ett ämnesområde som man inte kommer i kontakt med i den dagliga verksamheten. Genomgången av varje ämnesområde avslutas med hänvisningar till den viktigaste litteraturen på området, vilket givetvis är av stor betydelse för att vid behov kunna gå vidare.
    Boken inleds med ett par allmänna avsnitt. Det första redovisar juristens traditionella arbetsredskap — lagtext, förarbeten, rättspraxis och litteratur. Härefter följer en redovisning av den allmänna rättslärans grundproblem under rubriken Rättsordningen och rättstillämpningen. Här finns bl.a. en även för den praktiskt verksamme juristen — t.ex. domaren — mycket nyttig genomgång av rättstilllämpningens komponenter och av olika lagtolkningsmetoder. Läsningen underlättas av pedagogiskt — och humoristiskt — upplagda exempel.
    Härefter följer den genomgång av olika materiella rättsområden som utgör bokens huvuddel. Det är som nyss sagts fråga om ett trettiotal avsnitt, enligt förordet strukturerade i väletablerad svensk tradition. Härtill kommer tre avsnitt rörande rättsområden där enligt förordet liknande sammanfattningar hittills saknats — det gäller social- och vårdrätt, högskolerätt samt IT-rätt.
    Först bland de materiella avsnitten kommer som sig bör en genomgång av den konstitutionella rätten, där författaren på knappa 20 sidor lyckats med konststycket att redovisa grundlagarna, grunddragen i det svenska statsskicket, de grundläggande fri- och rättigheterna, regeringens och riksdagens uppgifter samt grunddragen i tryck- och yttrandefrihetsrätten. Det säger sig självt att karaktären av just introduktion här blir mycket tydlig. Efter detta följer tre avsnitt med internationell anknytning och antagligen med delvis olika personkategorier som intressenter. Det första utgör en genomgång av folkrättens problematik, där de som är intresserade av internationell politik bör ha mycket att hämta när det gäller t.ex. vad stater enligt folkrätten får eller inte får företa sig gentemot varandra. Det andra behandlar ett så akut ämne som den europeiska unionen, där läsaren utöver en historisk tillbakablick får en kort men pedagogisk genomgång av de rättsliga strukturerna när det gäller de europeiska gemenskaperna och den europeiska unionen. En sådan genomgång bör, tror recensenten mot bakgrund av egna erfarenheter, vara av stort intresse även för ordinarie domare som visserligen genomgått ambitiösa introduktionskurser i Domstolsverkets regi men som — den dagen ett mål med EU-rättslig anknytning dyker upp på roteln — finner att bristen på daglig användning av kunskaperna medfört att dessa hamnat i den mentala malpåsen. Motsvarande kan väl i viss mån sägas om nästa ämnesområde, den internationella privaträtten. Här förs läsaren på ett pedagogiskt och väl strukturerat sätt in i mysterierna i detta även för den praktiserande juristen ganska svåröverblickbara område. Framställningen återvänder härefter till den mer renodlat svenska juridiken, först i form av familjerätten. Denna utförliga och samtidigt lättfattliga framställning vänder sig säkerligen i första hand till den intresserade lekmannen, men även en jurist, t.ex. en domare, kan ha nytta av bl.a. den genom-

632 Litteratur SvJT 2001gång av reglerna om underhåll till barn som görs. Den centrala förmögenhetsrätten rörande lös egendom behandlas härefter i fyra avsnitt, som bitvis når mästarklass i fråga om pedagogik och som bör vara till stor nytta även för den lekman som t.ex. råkar in i en tvist rörande lös egendom. Här ges också praktiska råd i fråga om vilka handlingsmöjligheter som finns och vilka överväganden man bör göra innan man öppnar en tvist vid domstol.
    Turen kommer sedan till skadeståndsrätten och försäkringsrätten, vilka behandlas i elegant kortfattade avsnitt. En icke juridiskt bevandrad person som blivit utsatt för brott skulle måhända här önska sig en mer handfast och lättfattlig handledning i fråga om vilka möjligheter att utkräva skadestånd som i praktiken finns och om vilka belopp som kan bli aktuella.
    Det återstår ett stort antal tunga avsnitt i boken som utrymmet inte medger att jag kommenterar särskilt — associationsrätt, arbetsrätt, immaterialrätt, marknadsrätt, konkurrensrätt, transporträtt, rättsregler rörande fast egendom, miljörätt, markrätt, förvaltningsrätt, kommunalrätt, social- och vårdrätt, högskolerätt, skatterätt, straffrätt, rättegångsreglerna, utsökningsrätt, insolvensrätt och IT-rätt. Alla dessa avsnitt synes mig i hög grad läsvärda utifrån de förutsättningar och för de personkategorier som tidigare nämnts. Det är alltså ett mycket omfattande ämnesområde som täcks av Svensk rätt — en översikt, och det torde ha framgått av ovanstående rader att boken bör vara av stor nytta, både för jurister och andra intresserade. Man kan fråga sig om det finns någon för en bredare läsekrets väsentlig del av den svenska juridiken som inte finns representerad i boken. För egen del har jag inte kunnat finna något om rättshjälp — ett ämne som enligt min mening väl förtjänar att lyftas fram i ett verk av denna typ. Det kanske kommer i nästa upplaga.
Lars Eklycke