Nationella avsteg från EU:s stadga om grundläggande rättigheter
Av professor PÄR HALLSTRÖM
Det kan tyckas paradoxalt att granska möjligheterna för medlemsstaterna att göra avsteg från en rättsakt, EU:s stadga om grundläggande rättigheter, som inte är formellt bindande. I denna artikel tecknas emellertid stadgan mot bakgrund av de rättsfilosofiska rättvise- och rättighetsidéer, författningsrättsliga teorier och konstitutionell EG-rätt som förklarar stadgans förhållande till den gemensamma västerländska värdegrunden och varför utrymmet för nationella särlösningar och avsteg är begränsat. Inledningsvis sätts stadgan i relation till pågående arbete att reformera EU:s konstitution.
1. Rättighetsstadgan och reform av fördraget om Europeiska unionen
En del av det arbete som det konvent som nu arbetar fram ett förslag till förändringar av fördraget om den Europeiska unionen är redan färdigt.1 Det gäller formuleringen av en rättighetskatalog som skulle kunna ingå i portalparagrafen för ett konstitutionsliknande fördrag.2 Detta gjordes av det konvent som presenterade en stadga med bifogade förklaringar vid Europeiska Rådets möte i Biarritz i oktober 2000. Denna antogs av Europaparlamentet, Rådet och Kommissionen vid Europeiska rådets möte i Nice den 13 december 2000.3 Varje gång förslag ställts om ett fastare samarbete mellan de europeiska länderna har viljan funnits att i fördraget införa bestämmelser som återspeglar att samarbetets yttersta syfte är att befästa gemensamma värden dvs. principerna om rättsstatlighet, demokrati och grundläggande rättigheter. I förslaget om den Europeiska politiska gemenskapen 1953 förutsågs till och med att Gemenskapen kunde fatta beslut om att militärt ingripa på medlemsstaternas territorier för att säkerställa respekten för de demokratiska institutionerna. Detta syfte återspeglas också i de förslag om europeisk union som Europaparlamentets konstitutionella utskott presenterat 1984, 1990 och 1994.4
1 Beslut om att upprätta konventet fattades vid det Europeiska Rådets möte i Laaken i december 2001. Det skall presentera sitt förslag år 2004.2 Punkt V Europaparlamentets resolution med anledning av författandet av en stadga 16.3 2000 (A5-0064/2000) lyder ”[T]he Charter of Fundamental Rights should be regarded as a basic component of the necessary process of equipping the European Union with a constitution”.3 [2000] O.J. C 364/8.4 Det konstitutionella utskottet bildades 1981, efter det att Europaparlamentet valts genom direkta val, och det har framlagt följande rapporter: Spinelli ”Förslag till författning för den Europeiska unionen [1984] O.J. Nr C 77, 19 March 1984 p. 33; Colomborapporten [1990] Doc.A3-165/90, O.J. Nr. C 231, 17 Sept. 1990 p. 91;