Notiser
HD om tillsammans och i samförstånd
I 23 kap. 4 § BrB finns bestämmelser om medverkan till brott. Av andra stycket framgår att även annan än den som ”utfört gärningen” kan vara att bedöma som gärningsman. I åklagarnas gärningsbeskrivningar beskrivs sådana fall ofta genom att det sägs att gärningen utförts tillsammans och i samråd eller samförstånd med annan. Av en sökning bland rättsfallen i referatavdelningen i NJA framgår att den förra formuleringen efter tidigare enstaka förekomster började användas mer allmänt i början på 80-talet för att kring millennieskiftet ersättas med den senare. Vid det nordiska juristmötet år 2002 var ett av förhandlingsämnena också Tillsammans och i samförstånd — ett nytt begrepp för gärningsmannaskap. Referent var professor Suzanne Wennberg som därefter också behandlat frågan i en artikel i JT 2002–03, nr 3.
Högsta domstolen har nyligen i två fall tagit ställning till åtal som avsett gärningar som enligt gärningsbeskrivningen utförts ”tillsammans och i samråd”. Det första (dom den 28 oktober 2003 i mål B 2854-02) avsåg förvaring av narkotika. HD uttalade att det stod klart att den tilltalade inte i den mening som avses i 23 kap. 4 § första stycket brottsbalken utfört gärningen och att enbart ett godtagande av förvaringen uppenbarligen inte heller var tillräckligt för att den tilltalade skulle kunna anses vara gärningsman med stöd av 23 kap. 4 § andra stycket. HD övergick därefter till att pröva om den tilltalade genom att inte ingripa hade främjat förvaringen på ett sätt som var att bedöma som medhjälp till brottet.
Det andra fallet (dom den 22 december 2003 i mål B 1437-02) avsåg olovligt brukande av en bil. I domskälen uttalade HD att omständigheterna vid en bilfärd kunde vara sådana att det får anses vara berättigat att beteckna även andra än föraren som deltagit i färden som i vart fall medgärningsmän i den mening som avses i 23 kap. 4 § andra stycket. Enbart den omständigheten att någon följt med i en bil kunde emellertid enligt HD (majoriteten) inte anses vara tillräckligt för att någon skall anses vara medgärningsman. För detta bör krävas en sådan medverkan när det gäller exempelvis initierandet av färden eller färdväg eller färdsätt att själva brukandet framstår som ett för de medverkande gemensamt företag eller en gemensam verksamhet. Som målet förelåg till bedömning i HD (målet avgjordes på föredragning) hade det inte visats föreligga några sådana omständigheter. Att den tilltalade inte kunde betraktas som medgärningsman till brukandet uteslöt enligt vad HD uttalade inte att gärningen skulle kunna vara att bedöma som medhjälp till olovligt brukande. Detta förutsatte dock att den tilltalade genom sitt agerande kunde anses ha främjat det olovliga brukandet. Då det i målet inte förekom några uppgifter som kunde uppfattas som ett påstående om att den tilltalade på visst sätt hade främjat det olovliga brukandet fanns enligt HD inte heller förutsättningar för att döma RL för medhjälp till olovligt brukande. Dag Victor
HD om otjänliga försök
Enligt 23 kap. 1 § BrB skall den som påbörjat utförandet av ett visst brott som inte fullbordats dömas för försök även när det inte förelegat nå-
gon fara för att handlingen skulle leda till brottets fullbordan om faran endast varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter. Om fa-