Litteratur

Ny juridisk litteratur
Civilrätt
Bertil Bengtsson Försäkringsrätt. Några huvudlinjer (6 uppl. Norstedts 2004, 117 s.). Lärobok som behandlar både gällande regler och den föreslagna nya försäkringsavtalslagen. Ulf Bernitz, Gunnar Karnell, Lars Pehrson och Claes Sandgren Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens (8 uppl. Jure 2004, 370 s.). Bl.a. rättsutvecklingen inom EU har lett till ändringar beträffande mönsteroch varumärkesrätten. Ny rättspraxis angående renommésnyltning har tillkommit. Avsnitten om immaterialrätt och avtalsrätt har byggts ut. Bo Bylund m.fl. Anställningsskyddslagen med kommentarer (9 uppl. Prisma 2004, 328 s.). Ajourförd lagkommentar, vars förra utgåva kom ut 1999. Erik Danhard Lön i konkurs med 2004 års regler om förmånsrätt och lönegaranti (Lars Åhnberg AB 2004, 143 s.). Handbok om arbetstagares rättigheter och skyldigheter i samband med obeståndsförfaranden, dvs. konkurs, rekonstruktion och likvidation. Svend Danielsen Nordisk børneret II. Forældreansvar. Et sammenlignende studie af dansk, finsk, islandsk, norsk og svensk ret med drøftelser af hamoniseringsmuligheder og reformbehov (Nord 2003:14, 391 s.). — Forældres pligter. Børns rettigheder. En sammenlignende studie af engelsk, skotsk og australsk børnelovgivning samt canadiske overvejelser, med tanker om mulige inspirationer for nordiske reformer (Nord 2004:2, 423 s.).
    Genomförande av direktivet om information och samråd. Betänkande av Utredningen om information och samråd med arbetstagare (SOU 2004:85, 156 s.). Hans Gullberg och Karl-Ingvar Rundqvist Arbetsmiljölagen i lydelse den 1 januari 2004. Kommentarer och författningar (13 uppl. Norstedts 2004, 455 s.). Ajourförd lagkommentar vars förra utgåva kom ut 2001. Håkan Göransson Arbetsrätten. En introduktion (3 uppl. Norstedts 2004, 125 s.). Uppdaterad översikt. Håkan Göransson och Claes Nordlöf Arbetslagstiftning. Lagar och andra författningar som de lyder den 1 juli 2004 (31 uppl. Norstedts 2004, 536 s.). Bland nyheterna i denna utgåva kan nämnas en ny lag om arbetstagarinflytande i europabolag. Johnny Herre under medverkan av Jan Ramberg Konsumentköplagen. En kommentar (2 uppl. Norstedts 2004, 627 s.). Sedan förra utgåvan (1999) har EG-direktiv implementerats och konsumentköplagen ändrats också i andra hänseenden samt ny praxis tillkommit. Ulf Jensen Panträtt i fast egendom (7 uppl. Iustus 2004, 248 s.). Nytt i denna upplaga är inteckningar i utländsk valuta och ett nytt kapitel om internationell information angående fastighetspant. Gertrud Lennander Återvinning i konkurs (3 uppl. Norstedts 2004, 463 s.). Ny lagstiftning, rättspraxis och litteratur har beaktats i denna utgåva, tio år efter den förra. Den nya lagstiftningen avser ordinära säkerställanden, företagsinteckning och förmånsrätt. Peter Lødrup, Anders Agell o c h Anna Singer Nordisk børneret I. Farskap, morskap og underhåll till

872 Litteratur SvJT 2004barn. En sammenlignende studie af dansk, finsk, islandsk, norsk og svensk ret med drøftelser av harmoniseringsmuligheder og reformbehov (Nord 2003:4, 482 s.). Mikael Mellqvist och Ingemar Persson Fordran och skuld (7 uppl. Iustus 2004, 284 s.). Uppdaterad utgåva av denna lärobok om främst skuldebrevslagen och dess tillämpning. Allmänna fordringsrättsliga frågor berörs som en bakgrund till framställningen.
    Nyemission av aktier — de lege lata och de lege ferenda. Red. Rolf Skog (2004, 146 s.). Boken redovisar ett seminarium som hölls våren 2003. Göran Nyström, Robert Ohlsson och Rolf Skog Nya takeover-regler på den svenska aktiemarknaden (2004, 51 s.). Boken behandlar nya regler från Näringslivets börskommitté. Jan-Åke Nyström Kontraktsbrott vid agenturavtal (3 uppl. Norstedts 2004, 240 s.). Sedan förra utgåvan (1988) har 1991 års lag om handelsagentur tillkommit liksom ny lagstiftning i andra nordiska länder och Storbritannien med utgångspunkt i EG-direktiv. Marcus Radetzki Skadeståndsberäkning vid sakskada (Svenska försäkringsföreningen 2004, 254 s.). Boken behandlar de regler och principer som i svensk utomkontraktuell skadeståndsrätt styr skadeståndsberäkningen vid sakskada.
    Reformerad hyressättning. Betänkande av Hyresättningsutredningen (SOU 2004:91, 201 s.).
    Ett steg mot ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande. Betänkande av Skuldsaneringsutredningen (SOU 2004:81, 316 s.).
    The Swedish company act — a translation of aktiebolagslagen (1975:1385) (6 uppl. Industrilitteratur 2004, 191 s.). Carl Anders Svensson Den svenska marknadsföringslagstiftningen (13 uppl. Studentlitteratur 2004, 211 s.). Kursbok i ny utgåva. Daniel Tornberg och Katarina Ladenfors Medierätt 2. Marknadsrätt (3 uppl. Studentlitteratur 2004, 74 s.). Uppdaterad kursbok. Annika Westergren Förhandla. Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet. MBL. LAS. Tolkningsföreträde. Vetorätt. Förhandlingsordning. Skadestånd. Rättsfall. Råd och tips (Tholin & Larsson 2004, 144 s.). Handbok i arbetsrätt. Carl Wetter, Johan Karlsson, Olle Rislund och Marie Östman Konkurrensrätt. En handbok (3 uppl. Thomson Fakta 2004, 958 s.). Redogörelse för tolkningen och tilllämpningen i Sverige av de EGrättsliga och svenska konkurrensreglerna. Både materiella och processuella aspekter behandlas. I den nya utgåvan har beaktats nya regler om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete, svensk tillämpning av EG:s centrala konkurrensregler och koncentrationskontroll inom EU. Tommy Österberg Samfälligheter. Handbok för samfällighetsföreningar (8 uppl. Norstedts 2004, 194 s.). Uppdaterad handbok.

Straffrätt
Christian Häthén Stat och straff. Rättshistoriska perspektiv (Studentlitteratur 2004, 278 s.). Boken behandlar utvecklingen inom den konstitutionella rätten och straffrätten i Europa, och särskilt Sverige, från medeltiden till 1900-talet. I första hand är den avsedd som lärobok. Annika Norée Polisers rätt att skjuta (Norstedts 2004, 143 s.). Lärobok med huvuddragen av den rättsliga regleringen. Sexuell exploatering av barn i Sverige. Betänkande av Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige (SOU 2004:71, 357 s.).

SvJT 2004 Ny juridisk litteratur 873Utsatta och sårbara brottsoffer. Red. Magnus Lindgren, Karl-Åke Pettersson och Bo Hägglund (Jure 2004, 299 s.). Bok som syftar till att lyfta fram situationen för särskilt sårbara brottsoffer som funktionshindrade, kvinnor, barn och ungdomar.

Processrätt
Genetiska fingeravtryck (Ds 2004: 35, 143 s.).
    Kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Delbetänkande av Utredningen om föräldraansvar och skydd av barn i internationella situationer (SOU 2004:80, 157 s.).

Offentlig rätt
Alf Bohlin och Wiweka Warnling
Nerep Förvaltningsrättens grunder (Norstedts 2004, 428 s.). Lärobok om bl.a. förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Den tar upp också den mera generella frågan om domstolskontroll av förvaltningsbeslut. Europarättens inverkan behandlas. Erik Boman och Anders Wimert
Rättsfallssamling. Offentlig upphandling (Jure 2004, 606 s.). Sammanställning av 43 prejudikat från bl.a. EG-domstolen, Högsta domstolen, Regeringsrätten och kammarrätterna. Återgivandet av avgörandena föregås av en ämnesindelad förteckning med korta referat. Jan-Erik Falk och Kristian Pedersen
Centrala frågeställningar vid offentlig upphandling (Jure 2004, 234 s.). Handbok för dem som sysslar med offentlig upphandling. Grundläggande principer, begreppet upphandlande enhet, anbudsutvärdering, ramavtal och tilldelningsbeslut utgör huvuddelarna av boken. Niclas Forsberg Offentlig upphandling i praktiken (3 uppl. Norstedts 2004, 313 s.). Uppdaterad handbok.


    Förstärkt kontroll av vapen m.m. (Ds 2004:32, 177 s.). Insyn och sekretess — i statliga företag — i internationellt samarbete. Slutbetänkande av Offentlighets och sekretesskomittén (SOU 2004:75, 300 s.). Lag om tillträdesförbud (Ds 2004:40, 94 s.). Marknadsmissbruk. Betänkande av Marknadsmissbruksutredningen (SOU 2004:69, 288 s.). Förslag till ändringar i insiderlagstiftningen. Ny reglering för transporter av farligt gods. Betänkande av Utredningen om transport av farligt gods (SOU 2004:87, 227 s.). Christina Nylander Medierätt 1. Yttrandefrihet och tryckfrihet i tryck, radio, och tv (3 uppl. Studentlitteratur 2004, 96 s.). Kursbok. I denna utgåva har avsnittet om ansvar för material på Internet utökats. Samordnad upphandling (Ds 2004:37, 35 s.). Per Samuelsson Statistikrätt. Om officiell statistik (2 uppl. Norstedts 2004, 159 s.). Under de tio åren från den första utgåvan har flertalet bestämmelser i ämnet ändrats. The Swedish local government act (Ds 2004:31, 93 s.). Tobaksreklam i internationellt perspektiv. Betänkande av Utredningen om genomförande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll m.m. (SOU 2004:88, 257 s.). Var går gränsen? Delbetänkande från Alkoholinförselutredningen (SOU 2004:86, 248 s.). Wiweka Warnling-Nerep En introduktion till förvaltningsrätten (7 uppl. Norstedts 2004, 126 s.). Uppdaterad lärobok där avsnittet om EG utvidgats och ett nytt kapitel tillkommit om prövning av förvaltningsbeslut i allmän domstol. Bertil Wennergren Offentlig förvaltning i arbete. Om verksamheten och ärendehandläggningen i stat och kommun (2 uppl. Nor-

874 Litteratur SvJT 2004stedts 2004, 207 s.). Ajourförd framställning om framför allt förvaltningslagen.

Skatterätt
Jan Kellgren Redovisning och beskattning — om redovisningens betydelse för inkomstbeskattningen (Studentlitteratur 2004, 180 s.). Belysning av räkenskapernas roll för företagsbeskattningen. Också skatternas betydelse för redovisningen belyses. Redovisningsrättens regleringsmetoder behandlas. Robert Påhlsson Företagens inkomstskatt (2 uppl. Iustus 2004, 144 s.). Uppdaterad lärobok. Gunnar Rabe Skattelagstiftning. Lagar och andra författningar som de lyder den 1 juli 2004 (uppl. 04:2 Norstedts 2004, 884 s.). Utgåvan avser i första hand 2006 års taxering men även tidigare bestämmelser som är tillämpliga föregående taxeringsår finns med i många fall.

Utländsk och internationell rätt
Olle Allgårdh och Sven Norberg EU och EG-rätten. En handbok och lärobok om EU och i EG-rätt (4 uppl. Norstedts 2004, 618 s.). Fem år har gått sedan den förra upplagan och utvecklingen fram till sommaren 2004 avspeglas nu. Framställningen koncentreras på EU, institutionerna, de fyra friheterna, konkurrensreglerna och EMU, medan tidigare avsnitt om transporter, energi, social- och arbetsmarknad m.m. har utgått. Överenskommelsen om EU:s nya konstitution tas upp i möjlig mån.
    Internationella skattehandboken. Red. Elisabeth Bergmann och Anders Köhlmark (5 uppl. Norstedts 2004, 393 s.). Bl.a. nya regler om skattefria utdelningar och kapitalvinster samt utvecklingen inom EU har föranlett denna utgåva. Vicki Paskalia Free movement of persons and social security. Gender implications of EC regulation 1408/71 (Stockholms universitet 2004, 470 s.). Akademisk avhandling i EG-rätt som tar sikte på frågor om barnledighet, samboförhållanden och upplösta äktenskap. Peace and security. Current challenges in international law. Red. Diana Amnéus och Katinka Svanberg-Torpman (Studentlitteratur 2004, 419 s.). Boken analyserar aktuell utveckling av reglerna om internationell fred och säkerhet samt användning av våld. Sveriges tillträde till FN:s tillläggsprotokoll mot människosmuggling (Ds 2004:38, 115 s.).

Allmän och blandad juridik
Ulf Bernitz m.fl. Finna rätt. Juristens källmaterial och arbetsmetoder (8 uppl. Norstedts 2004, 254 s.). Uppdaterad utgåva. Lars Heuman Process- och straffrätt för juridisk översiktskurs (20 uppl. Norstedts 2004, 128 s.). Omarbetad utgåva av denna översikt. Rolf Höök Studiematerial för juridisk introduktionskurs (7 uppl. Norstedts 2004, 509 s.). Reviderad utgåva med rättsfall, frågor med facit m.m. Hedvig Lokrants Bernitz Medborgarskapet i Sverige och Europa. Räckvidd och rättigheter (Iustus 2004, 621 s.). Akademisk avhandling med en samlad analys av de två medborgarskapens rättsverkningar och betydelse för den enskilde individen. Medborgarskapet som mänsklig rättighet, förvärv och förlust av medborgarskap, dubbelt medborgarskap, rörelsefrihet, rösträtt samt diplomatiskt skydd är frågor som behandlas i boken. Said Mahmoudi och Stefan Rubenson Miljörättens grunder. Svenska och europeiska regler i ett internationellt perspektiv (Norstedts 2004, 256 s.). Boken behandlar olika delar av miljörätten på internationell, EU-rättslig och svensk

SvJT 2004 Ny juridisk litteratur 875nivå. Detta gäller såväl mera allmänna principer och regler som sektorspecifika områden. Också kontrollen tas upp på så vis. Gabriel Michanek och Charlotta Zetterberg Den svenska miljörätten (Iustus 2004, 513 s.). Presentation med tyngdpunkt på miljöbalken men även bl.a. plan- och bygglagen och skogsvårdslagen behandlas. EG- och annan internationell miljörätt tas upp. Marie Sandström Rättsvetenskapens princip. Till frågan om rättsvetenskapens värdelöshet och Friedrich Julius Stahls rättsinstitutslära (Institutet för rättshistorisk forskning 2004, 286 s.). Rättshistorisk studie över den juridiska metodlärans utveckling under 1800talet. Stig Strömholm Immateriellt och internationellt. Rättvetenskapliga uppsatser (Norstedts 2004, 368 s.). Samlingsvolym med 29 uppsatser som mestadels publicerats tidigare i tidskrifter och samlingsverk. En huvudgrupp behandlar principiella problem och rätthistoriska ämnen. En andra grupp omfattar immaterialrätt och internationell

privaträtt och mötet mellan dessa rättsområden. Jacob W.F. Sundberg Från Ekelöf till Europa. Om doktrinen, det offentliga samtalet och Eurpakonventionen (Hägglunds 2004, 119 s.). Uppföljning till förf:s Fr. Eddan t. Ekelöf (1978 och 1990). Bl.a. beskrivs europakonventionens genomslag i Sverige. Transport av farligt gods. Lärobok (Prevent 2004, 232 s.). Bl.a. redovisas lagstiftning om transporter av farligt gods på väg och järnväg, till sjöss och med flyg samt om radioaktiva ämnen. Peter Wahlgren, Wiwkeka Warnling-Nerep och Pål Wrange Juridisk skrivguide (3 uppl. Norstedts 2004, 160 s.). Boken, som uppdaterats och kompletterats, har också försetts med ett kapitel om formatering. Stefan Zetterström Juridiken och dess arbetssätt (Iustus 2004, 162 s.). Kursbok om juristens olika roller och uppgifter, rättskällor, domstolarnas verksamhet och det juridiska språket.
Göran Regner


CHRISTOFFER WONG. Criminal Act, Criminal Jurisdiction and Criminal Justice. Polpress Publisher, Kraków, 2004, 237 s.

”Livet är för kort för att man skall hinna läsa tjocka böcker i en följd. Pest över alla långa avhandlingar.” Uttalandet är gjort — ehuru på franska — av François-Marie Arouet, mer känd som Voltaire. Det är lika sant nu som för ett kvarts årtusende sedan. De juridiska fakulteterna har länge försökt övertyga sina doktorander om att en avhandlings värde ligger i dess kvalitet, inte dess sidmässiga omfång. Den löpande texten i Christoffer Wongs doktorsavhandling — försvarad vid Juridiska fakulteten i Lund den 17 maj 2004 — utgör 202 sidor, vilket är fullt tillräckligt.


    Boken handlar om centrala principiella frågor rörande nationell domstols behörighet i brottmål med utländsk anknytning, med betoning på principer för lokalisering av brott. Undersökningen genomförs med särskild uppmärksamhet på vad folkrätten tillåter och mot bakgrunden av ett uttalat humanitärt ideologiskt perspektiv. Den drivs av en önskan att visa att den s.k. territorialitetsprincipen missbrukas och att dess tilllämpning bör begränsas om man vill undvika orimliga konsekvenser. En huvudtanke är att begränsningen kan åstadkommas genom en viss modell för hur brott lokali-

876 Litteratur SvJT 2004seras. Enligt Wong finns snarast för mycket än för litet nationell jurisdiktion, och ett syfte med boken är att lugna dem som är rädda för att begränsningar leder till straffimmunitet.
    Avhandlingen är en mycket läsvärd, originell och spännande bok. Den tes som Wong framför mot slutet av boken framstår som tämligen idealistisk, men det gör inte så mycket. Viktigare är några brister till vilka jag återkommer i slutet av min anmälan.
    Boken består av sex kapitel, ett utförligt förord och fem register. Inget av registren undgår anmärkningar. Även i övrigt kan en hel del anmärkningar riktas mot detaljer. På ett par ställen förekommer cirkelresonemang. Ibland saknas förklaringar som rimligen borde ha gjorts. Wong har haft modet att inte låta sig nämnvärt lockas från den raka väg han stakat ut, och det har ibland resulterat i en överdriven knapphändighet. I några fall har hans strävan att hålla omfånget nere resulterat i textavsnitt som mest innehåller halvsanningar. Man kommer inte ifrån ett intryck av att en relativt liten arbetsinsats (ytterligare fem–tio sidor text och någon veckas överarbetning) skulle ha gjort boken synbart bättre. Att närmare gå in på den här typen av brister finner jag emellertid vara småaktigt, när det i huvudsak rör sig om en välskriven, klar och koncis framställning av en författare som texten avslöjar som en betydligt mer lärd man än vad han själv vill ge sken av.
    Kap.1 (Introduction) innehåller en skicklig genomgång av den rättsliga och doktrinära bakgrunden och av hur undersökningen lagts upp. Att så sker är särskilt viktigt när det gäller en studie som på varje sida inbjuder till utvikningar och fördjupningar. I sin beskrivning av undersökningens uppläggning framträder Wong som en förebildlig vetenskapsman. Juridiska detaljer i straffrätt, straffprocessrätt och folkrätt är främst råmaterial för diskussion. Det viktiga är argumentation, bedömning av skäl som talar i ena eller andra riktningen. Frågan VARFÖR? är ständigt närvarande, och det som efterfrågas är inte kausalitet utan rättfärdigande (justification). Boken handlar endast indirekt om gällande rätt, den är mer principiellt inriktad. Men även om diskussionen främst gäller allmänt accepterade grundsatser, bygger den på omfattande studier i nordisk, engelsk, tysk, fransk, belgisk och US-amerikansk rätt. Bokens adressater är främst akademiker och lagstiftare samt andra rättspolitiskt intresserade, men det bör sägas att kap.2 och 3 (nästan halva boken) står helt på egna ben och är utomordentligt nyttig läsning för var och en som sysslar med brottmål med utländsk anknytning, kanske framförallt i engelskspråkiga länder där jurisdiktionsreglerna på ett föråldrat sätt domineras av territorialitetsprincipen. Av särskilt intresse är avsnitt 1.3 (Issues of Ideology). Här möter man sympatiska ställningstaganden rörande hur ett straffrättssystem bör utformas, och här ställs den för boken centrala frågan om när det är legitimt för en stat att ingripa vid brott med utländsk anknytning: ”the question how punishment of a non-member of a community is justified when there is no communication between the community and members of other communities” (s.45). Wong ser här två möjligheter. Den ena innebär att en lokal gemenskap övergår i en global gemenskap. Den andra går ut på att sänka kraven för ”medlemskap” i en lokal gemenskap. Enligt Wong kvarstår dock ”a question whether the exercise of jurisdiction is the most appropriate way of doing justice” (s.46).

SvJT 2004 Anm. av C. Wong, Criminal Act, Jurisdiction and Justice 877De nämnda frågorna tas upp till samlad diskussion i bokens sista kapitel, kap.6 (Conclusion: Doing Criminal Justice). Inspirerad av Antony Duff argumenterar Wong här för tre saker: brottmålsprocessen bör ses som en form av kommunikation (ett tvåvägssamtal), inte bara som en deklaration av klander och värderingar — ett sådant synsätt är meningsfullt endast inom ramen för en gemenskap med gemensamma grundvärderingar — jurisdiktion bör inte utövas av den som inte kan motivera inblandningen: det viktiga är att ”rättvisa skipas”, inte att vem som helst kan göra det. Det rör sig här om ideologiska ställningstaganden, i sig sympatiska men inte utan utopiska inslag. Men Wong är naturligtvis medveten om att en utveckling där ökat samarbete delvis ersätter nationell jurisdiktion förutsätter ömsesidigt förtroende. Däremot berör han inte kostnadsaspekten.
    De nämnda ställningstagandena har tydligen spelat en viktig roll för undersökningens inriktning och genomförande, även om de presenteras sist i boken. Wong hävdar emellertid (s.220) att önskemålet om ökat internationellt samarbete inte påverkar argumenten i kap. 2–5 rörande begränsning av möjligheterna till jurisdiktion.
    Kap.2 (Criminal Jurisdiction and its Justification) innehåller en utomordentligt värdefull diskussion av de olika principerna för utövande av jurisdiktion över brott med utländsk anknytning, hur de kan rättfärdigas och vilka folkrättsliga begränsningar de är underkastade. Principerna kan översiktligt karakteriseras på följande sätt: Territorialitetsprincipen innebär (i kombination med principen om flaggans lag) att en stat har jurisdiktion över brott som begåtts på statsområdet eller på inhemska fartyg och luftfartyg. Den aktiva personalitetsprincipen och den passiva personalitetsprincipen använder gärningsmannens respektive brottsoffrets nationalitet, hemvist e.dyl. som anknytningsfaktum. Dessa principer förenas normalt med krav på dubbel straffbarhet. Statsskyddsprincipen innebär att varje stat har rätt att skydda sina grundläggande intressen. Universalitetsprincipen ger jurisdiktion över vad som är ”världsbrott” enligt folkrätten. Principen om ställföreträdande straffrättsskipning tillåter att man s.a.s. dömer i annans ställe, i regel på begäran (t.ex. när det finns hinder för utlämning till den stat där brottet begåtts). Liksom personalitetsprinciperna kombineras den sistnämnda principen normalt med ett krav på dubbel straffbarhet. Det råder ingen fullständig överensstämmelse mellan vad folkrätten med säkerhet tillåter och vad staterna tillåter sig själva att göra. Svensk domstol är behörig att döma över alla brott som är brott mot svensk lag och har ett minimistraff på fyra års fängelse. Svensk domstol är också behörig att i vissa fall döma en person vars enda anknytning till Sverige är att hon frivilligt befinner sig här. I dessa fall saknas folkrättsligt stöd. Territorialitetsprincipen är Wongs främsta objekt för kritik och den underkastas en lika ovanlig som motiverad granskning. Den behandlas på lika många sidor som de andra fem principerna tillsammans. I de flesta framställningar tas territorialitetsprincipen närmast som självklar, men i vetenskapen bör ju ingenting vara självklart. I kap.3 (Constituent Elements of

Offences) diskuterar Wong ett antal straffrättsdoktrinära distinktioner. Viktigast är här diskussionen av rumsrekvisit (territoriella begränsningar av straffbestämmelsers tilllämplighet och territoriella brotts-

878 Litteratur SvJT 2004förutsättningar) och klarläggandet av skillnaden mellan brottsrekvisit och förutsättningar för jurisdiktion. I många länder (särskilt common law-länder) uppmärksammas sällan den grundläggande skillnaden mellan vad som är ett brott mot nationell lag (strafflagens territoriella tillämplighet) och nationell domstols behörighet att döma över brott med utländsk anknytning (dvs. det som regleras i BrB kap.2). Resultatet blir, som Wong skriver, ”much confusion” (s. 141).
    I kap.4 (Localization of Crimes) byter framställningen karaktär. Där framförs ett förslag om reglering av kriterier för lokalisering av brott. Grundidén är att handling är lika med kroppsrörelse. Wong betonar noga att han inte avser att försvara ett handlingsbegrepp som tänks vara användbart i andra sammanhang, t.ex. för lokalisering av brott i tiden i stället för rummet, eller för etiska bedömningar. Handling är ett socialt begrepp, men inte här. Här är det ett tekniskt begrepp, avsett att möjliggöra begränsningar i tillämpningen av territorialitetsprincipen. Visst kan man göra så. Man behöver inte ens tala om handling, utan man kan direkt utnämna kroppsrörelse till lokaliseringskriterium. Jag har inga principiella invändningar mot begreppsanalysen, men tror att begreppsbildningen avviker alltför mycket från allmänt språkbruk för att kunna tillämpas i praktiken.
    Alltnog: handlingsbrott lokaliseras till platsen för kroppsrörelsen. Diskussionen av lokalisering av underlåtenhetsbrott innehåller ett tankefel, vilket gör att det är svårt att förstå vad Wong menar. Men texten går närmast ut på att brottet förövas där en kroppsrörelse senast borde ha ägt rum. Innehavsbrott konstrueras som underlåtenhetsbrott (underlåtenhet att se till att man inte har tillgång till objektet). Gemensamt för innehavsbrott och handlingsbrott är att de lokaliseras till den plats där gärningsmannen befinner sig; vid disputationen verkade Wong vilja hävda att detsamma gäller för alla underlåtenhetsbrott. Antag att A i elakt syfte sänder förgiftad choklad från Tyskland till B i Sverige. B blir mycket sjuk, och A har således förövat misshandel. Kroppsrörelse i Tyskland, fullbordat brott i Sverige. Skulle då inte territorialitetsprincipen vara tilllämplig med Wongs modell? Jo, i fall av rumsutsträckta brott, där en gräns passeras, och en underlåtenhet att förhindra resultatet faller under brottsbeskrivningen och kan lokaliseras till den stat där brottet fullbordas. I exemplet kan således misshandel ha förövats i Sverige på grund av underlåtenhet av en person i garantställning (föregående handlande behöver inte ha utförts i Sverige), trots att det rör sig om ett handlingsbrott som enligt Wongs modell inte har förövats i Sverige. (Men först måste man ta reda på om underlåtenheten skall lokaliseras till Sverige.) Även om oklarheter kvarstår är det uppenbart att förslaget innebär en väldig inskränkning av territorialitetsprincipens tillämpning. I det skolexempel som ibland kallas ”Dansen kring Treriksröset” befinner sig A i Norge, där han med ett gevär skjuter B som befinner sig i Finland, varefter den skadade B tar sig över gränsen till Sverige och dör där. Enligt svensk rätt har brottet förövats i alla tre länderna, enligt Wongs förslag endast i Norge. Även om det i fall av brott över en statsgräns finns möjlighet att åberopa någon annan jurisdiktionsprincip (vilket det inte alltid gör) är begränsningen opraktisk. Hur upptäcks brott? Genom resultat eller kroppsrörelser? I vart fall ofta genom att en skada konstateras ha skett. Kroppsrörelserna kan vara helt okända. Vid utredningen

SvJT 2004 Anm. av C. Wong, Criminal Act, Jurisdiction and Justice 879följs kausallinjer baklänges. Om en kausallinje går över gränsen försvinner i Wongs förslag underlaget för svensk domstols behörighet, åtminstone tillfälligt.
    Man kan invända att exemplet är verklighetsfrämmande. Men det finns platser i Europa där gränsen mellan två stater går mitt i gatan i en by. Att byta trottoar är att resa till ett annat land. Och efter utvidgningen av EU skrev Thomas Hall i Dagens Nyheter: ”På familjen Kalins restaurang i Obrezje serveras maten vid ett bord i Slovenien. Men vill man använda krogens toalett är det Kroatien som gäller. Gränsen mellan länderna går precis vid ena kortändan av biljardbordet och är utmärkt med en grönmålad linje på golvet.” Enligt Wong bör som sagt ett handlingsbrott anses vara förövat där handlingen har utförts, och handlingen bör anses ha utförts där kroppsrörelsen har ägt rum. En s.k. akademisk fråga är kanske frågan var kroppsrörelsen skall anses ha utförts. Var är en misshandel förövad om A jagar B fram och tillbaka över en statsgräns men använder sina knytnävar endast på ena sidan av gränsen? Problem kan även uppkomma vid brott med rumsrekvisit och brott som är territoriellt begränsade, om samma lokaliseringsprincip skall gälla som vid avgörande av jurisdiktionsfrågan.
    I avsnitt 4.5 (Conclusion: A Price Worth Paying?) och kap.5 (Multiple Bases of Jurisdiction) — i allt endast tolv sidor — vill Wong demonstrera att hans modell inte bara är möjlig utan även rekommendabel. Jag kan inte se att han lyckas med detta. Det torde vara ofrånkomligt att andra jurisdiktionsprinciper, som redan nu tillämpas extensivt och ibland kanske folkrättsstridigt, kommer att utsättas för ökat tryck på tillämpning i situationer där man nu åberopar territorialitetsprincipen. Som nämnts kan brottsutredningar försvåras på olika sätt. Av boken framgår — dock inte särskilt tydligt — att territorialitetsprincipen ibland har missbrukats i länder som ensidigt knyter jurisdiktion till denna princip. Men det framgår överhuvudtaget inte vad som är fel med den tilllämpning som sker bl.a. i Sverige. Visst kan man säga att man lokaliserar medverkan på ett sätt som är en rättslig fiktion, men det kan enkelt ändras om man vill. För övrigt är också Wongs lokaliseringsregler ”blatant legal fiction”, i och med att han använder lokaliseringskriterier som är betydligt snävare än brottets rumstidsaspekt. Vad Wong vänder sig mot är att territorialitetsprincipen ges företräde framför andra jurisdiktionsprinciper; han synes vilja ställa alla på samma nivå. Hans lokaliseringsmetod leder emellertid inte till principiella utan endast till slumpmässiga begränsningar. Så länge vi inte får veta mer om att territorialitetsprincipen har negativa verkningar finns det anledning att erinra om en annan princip: If it ain’t wrong, don’t fix it.
Nils Jareborg


GABRIEL MICHANEK & ULLA BJÖRKMAN (red.). Miljörätten i förändring — en antologi. Rättsfondens skriftserie, Iustus förlag, 2003, 328 s.

Det finns vissa områden inom juridiken som har rykte om sig att vara svårtillgängliga och som den mer generellt inriktade juristen undviker att komma i kontakt med. Vissa områden inom immaterialrätten hör, i likhet med exempelvis delar av fastighetsrätten, till denna grupp. Detsamma gäller i viss utsträckning det miljörättsliga området.

880 Litteratur SvJT 2004Bland annat mot denna bakgrund är det mycket tillfredsställande att det nu i Rättsfondens skriftserie utkommit en brett upplagd antologi på det miljörättsliga området. Boken har titeln Miljörätten i förändring — en antologi och har utgetts under en redaktion bestående av Gabriel Michanek och Ulla Björkman. Boken innehåller — utöver en inledning av Michanek — nio fristående uppsatser, av vilka vissa kan tjäna som en bredare bakgrundsbeskrivning av utvecklingen på området medan andra erbjuder djupare analyser av en speciell frågeställning. Genom denna uppläggning ger antologin stor behållning även för den som i likhet med författaren av denna recension har att angripa de miljörättsliga frågorna från den praktiskt verksamme rättstillämparens perspektiv.
    De utgångspunkter som gäller för denna recension är således rättstillämparens. Det lämpliga i detta kan naturligtvis diskuteras med tanke på att uppsatserna i antologin är skrivna av rättsvetenskapligt verksamma personer. En läsning av antologin från praktikerns utgångspunkter bör dock kunna ha ett visst värde, särskilt som frågan om rättsvetenskapens betydelse för bl.a. rättstillämpningen diskuteras i antologin, främst av Michanek i den inledande uppsatsen Utvecklingen av miljörätten i Sverige. De frågor som Michanek tar upp tangerar därvid den debatt som förekommit bl.a. i denna tidskrift, se SvJT 2002 s.217 f.
    Michaneks artikel innehåller i övrigt en genomgång av hur miljörättsforskningen utvecklats under senare tid. Han pekar bl.a. på de fördelar som skulle kunna nås om miljörättsforskningen, utan att lämna sin fria och kritiska roll, bättre togs till vara i lagstiftningssammanhang.


    I den följande uppsatsen, Miljörätt och civilrätt, behandlar Bertil Bengtsson på ett intresseväckande sätt förhållandet mellan civilrätt och miljörätt. Såsom Bengtsson framhåller orsakar dessa frågeställningar kanske inte alltför ofta huvudbry i den praktiska verksamheten. Det hindrar dock inte att man av och till har anledning att ställa sig frågan om miljöbalkens allmänna principer får genomslag framför allt inom miljöskaderätten. En annan situation som Bengtsson inte direkt berör men som då och då uppkommer och som aktualiserar frågan om civilrätt och miljörätt är när villkor som meddelats i samband med en tillståndsprövning enligt miljöbalken i realiteten skapar ett civilrättsliknande tvåpartsförhållande mellan en verksamhetsutövare och någon enskild som berörs av verksamheten. Ett exempel på en sådan situation kan vara när det i ett tillståndsvillkor anges att en verksamhetsutövare skall utföra bullerisolerande åtgärder på vissa utpekade fastigheter. Sådana villkor skapar ett slags tvåpartsförhållande med civilrättsliga inslag. Även om frågor om förhållandet mellan miljörätt och civilrätt sålunda uppkommer stämmer säkerligen Bengtssons slutsats att problemet har visat sig ha mindre proportioner än vad man kunde tro på förhand. Nästa artikel — Något om JO:s syn på miljöskydd och rättssäkerhet av Annika Nilsson — tar upp frågan om rättsordningen i sig kan utgöra ett hinder för ett ändamålsenlig tillämpning av miljölagar, som i sig är ändamålsenliga och effektiva. Nilsson har valt att undersöka ett antal JO-ärenden. Valet av JO som föremål för granskningen har bl.a. berott på att den inställning som kommer till uttryck i JO:s beslut enligt Nilsson rimligen måste vara relativt väl förankrad i en

SvJT 2004 Anm. av Michanek & Björkman, Miljörätten i förändring 881allmän rättslig uppfattning om rättsordningens innehåll och syften. Hon har mot denna bakgrund studerat JO:s praxis i miljöärenden under två år. Undersökningen har utmynnat i att det enligt Nilsson finns skäl att framföra allvarlig kritik mot JO i vissa avseenden även om den övervägande delen av besluten befunnits vara välgrundade. Hon pekar därvid bl.a. på att JO tycks prioritera formella frågeställningar framför materiella. Nilsson menar vidare bl.a. att studien understryker hypotesen att den etablerade uppfattningen är att det är viktigare ur rättssäkerhetssynpunkt att myndigheter inte ställer för stränga krav på verksamhetsutövare än att den störde kan lita på att lagstadgade miljöskyddskrav upprätthålls. Perspektivet är mycket intressant och väcker en hel del tankar även om det av redovisningen i artikeln är svårt att bilda sig en uppfattning om den kritik som Nilsson framför är välgrundad. Jag kan därtill känna viss tveksamhet när det gäller frågan om inte Nilsson tillagt JO en vidare uppgift än den som JO har; att vara en extraordinär efterhandsgranskare av domstolars och myndigheters handläggning. Det kan i någon mån vara riktigt att, såsom Nilsson gör, hävda att JO är ”rättssäkerhetens beskyddare”. Å andra sidan måste JO:s roll och möjligheter att agera ställas i relation till de uppgifter som domstolar och myndigheter har. JO har ju inte rätt att ingripa i enskilda fall och uppgiften är framför allt att på ett mer övergripande plan se till så att bl.a. rättssäkerhetsaspekterna tillvaratas. Men för den enskilde är domstolarna och då framför allt rätten att överklaga olika avgöranden viktigare både för rättssäkerheten och för möjligheten att få genomslag för olika miljörättsliga bestämmelser till skydd för miljön. (Här kan

vidare hänvisas till Nilssons bok Rättssäkerhet och Miljöhänsyn, Santérus förlag, 2002.) I den följande artikeln tar Jan Darpö — under rubriken Miljörätt och Europakonventionen — upp några rättsliga konstruktioner inom miljörätten och diskuterar deras förenlighet med Europakonventionen. En fråga som han behandlar är om de krav som bl.a. miljöbalken uppställer om att en verksamhetsutövare är skyldig att till myndigheterna presentera viss utredning är förenliga med Europakonventionens förbud mot ”självangivelse” (self-incrimination). Darpö tar också upp miljösanktionsavgifterna i ljuset av konventionens förbud mot dubbelbestraffning. Efter en fyllig genomgång av framför allt relevanta rättsfall från Europadomstolen och inhemsk rättspraxis — som läsaren har nytta av även utanför det miljörättsliga området — konstaterar Darpö bl.a. att de svenska reglerna om skyldigheten att presentera utredning inte generellt sett står i strid med förbudet mot självangivelse. Han pekar samtidigt på att en konfliktsituation kan uppkomma så snart misstankarna om brott blivit individualiserade och således inriktade mot någon viss verksamhetsutövare. När det gäller systemet med miljösanktionsavgifter finner Darpö att genomgången i uppsatsen inte ger något stöd för att Europakonventionen skulle ge uttryck för ett förbud mot offentligrättsliga sanktioner som i likhet med miljösanktionsavgifterna bygger på objektivt ansvar. Det utesluter dock inte, enligt författaren, att viss försiktighet kan behöva iakttas i vissa speciella situationer. Darpö behandlar avslutningsvis miljösanktionsavgifterna i framtiden. Här kan erinras om att dessa frågor numera också behandlats relativt utförligt i Miljö-

882 Litteratur SvJT 2004balkskommitténs betänkande Miljöbalkens sanktionssystem och hänsynsregler (SOU 2004:37).
    Den följande uppsatsen av Charlotta Zetterberg har rubriken Kemikaliers vara eller icke vara. Avsikten med uppsatsen är att analysera möjligheterna att från myndighetshåll påverka kemikaliehanteringen i det enskilda fallet i ett initialt skede. De infallsvinklar som används i artikeln är möjligheterna att påverka kemikalieanvändningen i verksamheter men också möjligheterna att påverka produktionen av kemikalier. En av författarens slutsatser är att möjligheten för myndigheter att påverka kemikalieanvändningen i en verksamhet är större än möjligheten att påverka själva produktionen och existensen av kemikalier i samhället, något som enligt författaren är en naturlig följd av en fri marknadsekonomi. Även EG-rättsliga regler begränsar myndigheternas möjligheter att pröva om vissa produkter verkligen behövs mot bakgrund av att det på marknaden finns miljövänligare alternativ.
    I artikeln Enskilda avlopp — Miljöbalken har ändrat de rättsliga förutsättningarna av Jonas Christensen lämnas inledningsvis en utförlig redogörelse för hur de nuvarande reglerna på området vuxit fram. Artikeln innehåller många intressanta uppgifter. I artikeln nämns bl.a., med ett exempel taget från Uppsala kommun, att de enskilda avloppen, som motsvarar cirka 10% av de samlade utsläppen, släpper ut lika mycket fosfor som resterande 90% gör. Med detta vill författaren säga att utsläpp från enskilda avlopp inte är så betydelselösa som man möjligen kan tro. Författaren beskriver vidare ingående de regler som är aktuella på området. Det är en bra och för den verksamme på området mycket nyttig genomgång. Och i vissa delar — bl.a. det om villkors- och tillståndsfrågor — har det som sägs intresse även utanför frågorna om enskilda avlopp. Det gäller exempelvis frågor om hur villkor bör utformas och utformningens betydelse för rättskraften. Artikeln innehåller också en översikt av regleringen i de övriga nordiska länderna, där enskilda avlopp i samtliga fall behandlas i särskilda författningar. Christensen konstaterar bl.a. att det på grund av brist på rättspraxis inte är möjligt att dra några slutsatser om hur långt hushållningsoch kretsloppskraven, som infördes genom miljöbalken, i realiteten sträcker sig. Han menar därvid att denna brist på vägledning riskerar att hämma kommunerna i deras strävan att öka kraven och också kan medföra att tillämpningen skiftar alltför mycket från kommun till kommun. Artikeln avslutas med förslaget att det — bl.a. i ljuset av hur frågorna lösts i de övriga nordiska länderna — omgående bör tillsättas en utredning med uppgift att ta fram en särskild författningsreglering om enskilda avlopp. I artikeln Miljökvalitet och förutsebarhet beskriver Lena Gipperth begreppet hållbar utveckling och behandlar behovet av att konkretisera och rättsligt operationalisera den målsättning som begreppet innefattar. En rättslig operationalisering beskrivs i artikeln som en process genom vilken exempelvis ett miljökvalitetsmål i ett antal steg kopplas i ett slags kedja vars slutände utgörs av rättsliga krav på förorenare eller andra personer som påverkar miljön. Gipperth diskuterar vidare hur miljökvalitetsmål har operationaliserats i den svenska miljöpolitiken och i lagstiftningen, främst miljöbalken. Ett problem som därvid berörs är bristen på ”linjärt samband” mellan miljökvalitet och människors förhållningssätt. Den-

SvJT 2004 Anm. av Michanek & Björkman, Miljörätten i förändring 883na brist gör det i regel omöjligt att säga vad som krävs av en enskild för att en viss miljökvalitetsnorm skall kunna uppnås. I det sammanhanget betonas vikten av att göra beslutsprocessen adaptiv (se nedan angående Inga Carlmans artikel). Ett annat problem som behandlas i artikeln är hur förutsebarhet — för den som påverkar miljön och för andra — skall kunna uppnås vid reglering av miljökvaliteten.
    Med avstamp bl.a. i sin tidigare forskning på området behandlar Staffan Westerlund i den följande artikeln avvägningar inom miljörätten. Artikeln med rubriken Miljön och avvägningarna inleds bl.a. med en genomgång av hur avvägningar betraktats i tidigare rättsvetenskap. Vidare diskuteras avvägningstänkandet i svensk rätt före och efter miljöbalken.
    När man inom de resursramar som finns — inom utvecklingsutrymmet — kan välja mellan olika alternativ krävs att avvägningar görs. Efter att ha konstaterat att andra, tidigare diskuterade, viktnormer för dessa avvägningar inte är hållbara framhåller Westerlund, bl.a. med hänvisning till Jonas Christensens arbeten, en exergiviktnorm som det med nu tillgänglig teori bästa alternativet. (För den närmare innebörden av begreppen exergi, degradering och exergikostnad hänvisas till artikeln.) Till artikelns förtjänster hör vidare en värdefull förteckning över andra arbeten som är av intresse i sammanhanget.
    I antologins avslutande artikel, Adaptiv miljöplanering nästa av Inga Carlman, relateras inledningsvis den nyzeeländska Resource Management Act från år 1991, vilken till skillnad från den svenska verksamhetsorienterade miljöbalken beskrivs som effektorienterad. Även den nederländska miljölagstiftningen berörs. Därefter redovisas teorin om adaptiv miljöplanering, som är tänkt att utgöra ett redskap för att genomföra miljömål. Adaptivitet är enligt Carlman nödvändigt eftersom så mycket händer i både natur och samhälle. Styrmedel och andra medel måste därför infogas i ett system som anpassar sig till vad som händer i och med naturen. Avsikten är att finna ett redskap för att hantera förändringar som sker över tiden i den yttre miljön och att hantera hur detta påverkar miljösituationen och därmed de gränser (exempelvis miljökvalitetsnormer) som har satts upp som en återspegling av miljömål. Carlman går därefter igenom fem kriterier som måste vara uppfyllda för att en planering skall rymmas under begreppet adaptiv miljöplanering; miljögränskriteriet, rättsverkanskriteriet, adaptivitetskriteriet, hierarkikriteriet och utvecklingskriteriet. Efter vissa nedslag i den svenska utvecklingen avslutar Carlman bl.a. med att konstatera att det nyzeeländska angreppssättet rimligen borde ha kunnat tjäna som en förebild vid arbetet med miljöbalken men att någon inspiration inte hämtades därifrån under det svenska lagstiftningsarbetet. Såsom framgått ger antologin många möjligheter till intressant läsning, både för den med djupare kunskaper inom det miljörättsliga området och för den som försöker tränga in i detta rättsområdes mysterier. Och, för att knyta an till de inledande funderingarna, även den praktiskt verksamme juristen har mycket att hämta i boken.
Anders Eka