Litteratur

 

 

 

Ny juridisk litteratur
Civilrätt
Affärsjuridiska uppsatser. Vingestipendiet 2005 (Iustus 2006, 244 s.). Samlingen innehåller de tre uppsatserna Flygplansmotorer; om den svenska lufträttens tillbehörsreglering, Do procedural human rights requirements apply to arbitration; a study of article 6(1) of the European convention on human rights and its bearing upon arbitration och Domen i Köbler och kommissionens kritik mot Sveriges högsta domstolar; en förändring av relationen mellan nationella domstolar och gemenskapens institutioner? Arbetstagarmedverkan vid gränsöverskridande fusioner. Betänkande av Medverkansutredningen (SOU 2006:97, 272 s.). Johan Axhamn Sui generisskydd för databaser (MercurIUS 2006, 171 s.). Beskrivning och analys av EG:s databasdirektiv. Laura Carlson Searching for equality. Sex discrimination, parental leave and the Swedish model with comparisons to EU, UK and US law (Iustus 2007, 438 s.). Akademisk avhandling i arbetsrätt. Analys av den roll som parterna på arbetsmarknaden och kollektivavtal samt lagstiftningen spelar inom de fyra rättssystemen. Erik Danhard Konkursarbetsrätt. Om arbetsrätt och lönefordringar i konkurs samt löneindrivning (3 uppl. Lars Åhnberg AB 2006, 466 s.). Bl.a. nya regler om förmånsrätt och lönegaranti har beaktats i denna upplaga.

Bo Ericson och Stellan Gärde
Preskription i arbetsrätten. En vägledning för praktiker (Norstedts 2006, 203 s.). Handbok i arbetsrätt. Regler om preskription i lag och avtal redovisas, liksom andra tidsfrister. Även förhandlingssystemet belyses. Föräldraskap vid assisterad befruktning. Betänkande av Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3, 159 s.). Jan Hellner och Marcus Radetzki Skadeståndsrätt (7 uppl. Norstedts 2006, 523 s.). Förra upplagan kom ut 2000, och sedan dess har viktiga ändringar gjorts i skadeståndslagen, andra lagändringar skett och ny rättspraxis tillkommit. Den nya utgåvan har ombesörjts av Radetzki. Kent Källström och Jonas Malmberg Anställningsförhållandet. Inledning till den individuella arbetsrätten (Iustus 2006, 332 s.). Boken syftar till att ge en sammanhängande framställning över reglerna om förhållandet mellan arbetsgivaren och enskilda arbetstagare. Tjänstesamhällets framväxt och internationaliseringen har medfört förändringar i förutsättningarna för den individuella arbetsrätten. Boken belyser samspelet mellan normer, kollektiva och individuella avtal och rättspraxis. Gertrud Lennander Kredit och säkerhet. Lärobok i krediträtt (9 uppl. Iustus 2006, 108 s. ). I denna upplaga har hänsyn tagits till ny lagstiftning, rättspraxis och litteratur samt till utvecklingen på kreditmarknaden och

inom formulärrätten de senaste åren. Claes Lewenhaupt Fastighetssamverkan vid tredimensionell fastighetsbildning. En studie av lantmäterimyndigheternas praxis (Iustus 2006, 143 s.). Boken behandlar samverkan mellan olika fastigheter i en byggnad. Användandet av gemensamhetsanläggning och fastighetsbildningsservitut samt grannelagsrätt analyseras i boken. Åke Malmström Civilrätt. Utg. av Anders Agell under medv. av Tore Sigeman (20 uppl. Liber 2007, 440 s.). I denna upplaga har ökad uppmärksamhet ägnats åt begreppen rättsstat, formell respektive materiell rättsäkerhet samt rättsanvändningen i domstolarna. Mikael Mellqvist och Ingemar Persson Fordran och skuld (8 uppl. Iustus 2007, 304 s.). Aktualiserad lärobok. Per Norberg Marknadsbegreppet i konkurrensrätten och i jämställdhetsrätten — om hur olika marknadsbegrepp påverkar rättstillämpningen i lönediskrimineringsmål (Iustus 2007, 233 s.). Studie om hur svensk jämställdhetsrätt kan lära av konkurrensrätt, ekonomisk vetenskap och brittisk jämställdhetsrätt. Brittiska domstolar tillämpar ett annat marknadsbegrepp än Arbetsdomstolen, vilket innebär att könsdiskriminerande värderingar och strukturer kan vägas in i marknadspriset.
    En ny konkurrenslag. Betänkande av Utredningen om en översyn av konkurrenslagen (SOU 2006:99, 746 s.). Christina Ramberg och Jan Ramberg Avtalsrätten. En introduktion (3 uppl. Norstedts 2007, 143 s.). Ny version av denna lärobok. Jan Ramberg Affärstvister och konfliktlösning (Industrilitteratur 2006, 264 s.). Boken redovisar metoder att undvika rättstvister genom tydlig och genomtänkt avtalsskrivning samt att nå uppgörelser med anlitande av experter, advokater och medlare. Bokens huvudavsnitt redogör för olika former av skiljeförfaranden, särskilt i internationella tvister. Jan Ramberg och Christina Ramberg Allmän avtalsrätt (7 uppl. Norstedts 2007, 350 s.). Ett avsnitt om avtalsbrott har tillkommit i denna utgåva. Internationalisering och elektronisk kommunikation belyses. Torsten Sandström Svensk aktiebolagsrätt (2 uppl. Norstedts 2007, 419 s.). Uppdaterad kursbok. Skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. Betänkande av HSN-utredningen (SOU 1006:92, 302 s.). Supplement till ersättning vid personskada. Red. Anna Eriksson (Studentlitteratur 2006, 414 s.). Supplementet innehåller de kapitel som genomgått förändringar sedan boken gavs ut i mars 2006. The Swedish maritime code. Sjölagen (3 uppl. Axel Ax:son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt, 231 s.). Engelsk översättning med svensk parallelltext. Hugo Tibergs ursprungliga översättning har kompletterats av Johan Schelin. Utgåvan ajourförd t.o.m. den 30 juni 2006. Örjan Teleman Äktenskapsförord (2 uppl. Norstedts 2006, 123 s.). Nya frågeställningar, rättsfall och analyser i litteratur har tillkommit sedan första upplagan 1997. Harald Ullman Försäkring och ansvarsfördelning. Om förhållandet mellan försäkring och kommersiella leverans- och entreprenadavtal. Version II (Iustus

2006, 325 s.). Komprimerad och uppdaterad version av en akademisk avhandling som syftar till att göra boken lämpad att användas som läro- eller handbok. Susanna Wolk Arbetstagares immaterialrätter. Rätten till datorprogram, design och uppfinningar m.m. i anställningsförhållanden (Norstedts 2006, 263 s.). Akademisk avhandling om arbetsgivares förvärv av arbetstagares ensamrätter och arbetstagares rätt till kompensation. Vidare diskuteras vad som gäller vid överlappande immaterialrättsliga skyddsformer.

 

Straffrätt
Lena Holmqvist, Madeleine Leijonhufvud, Per Ole Träskman och Suzanne Wennberg Brottsbalken. En kommentar. Del I (1–12 kap.) Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m. (5 uppl. Norstedts 2007, ca 810 s.). — Del II (13–24 kap.) Brotten mot allmänheten och staten m.m. (5 uppl. Norstedts 2007, ca 860 s.). — Studentutgåva av den ”blå” brottsbalkskommentaren. Madeleine Leijonhufvud Trolöshet mot huvudman. Straffansvar vid förtroendebrott, särskilt i aktiebolag (Norstedts 2007, 225 s.). Den första studien på 100 år av detta brott. Förutom sådant som vem som kan begår brottet och vilka förfaranden som kan utgöra brott diskuteras verkan av samtycke, förhållandet till aktiebolagsrätten och betydelsen av det s.k. likgiltighetsuppsåtet. Annika Norée Straffrätten. Övningsmaterial (4 uppl. Norstedts 2006, 189 s.). Undervisningsunderlag med gamla skrivningsfrågor och nyskrivna frågor samt exempel på rättsfall och rättsfrågor som kan användas för uppgiftsarbete.
    Preskription vid allvarliga brott (Ds 2007:1, 231 s.).

Processrätt
Effektivare hantering av stora och komplicerade brottmål — en idéskrift (2006, 88 s.). Redovisning av en arbetsgrupp, tillsatt av riksåklagaren. Per Henrik Lindblom Sena uppsatser. Om domstolsprocessen, processmaterialet och den alternativa tvistelösningen (Norstedts 2006, 468 s.). Fjorton uppsatser i processrätt från 2000talet. De flesta har publicerats tidigare i juridiska tidskrifter eller festskrifter. Målsägandebiträde. Ett aktivt stöd i rättsprocessen. Betänkande av Utredningen om målsägandebiträde (SOU 2007:6, 586 s.). Roberth Nordh Praktisk process II. Processens ram i brottmål. Om gärningsbegreppet, ändring och justering av åtal m.m. (2 uppl. Iustus 2006, 99 s.). Vissa nytillkomna rättsfall har föranlett ingripande omarbetningar. Tidigare avsnitt om enskilt anspråk har utgått, eftersom saken nu behandlats i del III. Nya förutsättningar för ekobrottsbekämpning. Betänkande av Utredningen om översyn av Ekobrottsmyndigheten (SOU 2007:8, 221 s.). Den nya inskrivningsmyndigheten. Betänkande av IMutredningen (SOU 2007:7, 186 s.). Summa summarum — en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? Betänkande av Internutredningsutredningen (SOU 2007:5, 298 s.). Ytterligare rättssäkerhetsgarantier vid användandet av hemliga tvångsmedel, m.m. Betänkande av Utredningen om rättssäkerhet vid hemliga tvångsmedel (SOU 2006:98, 205 s.).

 

Offentlig rätt
Ulla Björkman och Olle Lundin
Kommunen och lagen — en introduktion (Iustus 2006, 90 s.). Framställning om kommunalrätt i vid bemärkelse. Stor vikt läggs på de olika roller och funktioner som en kommun innehar som en del av rättsstaten, välfärdsstaten, en demokratisk plattform och ett organ för kanalisering av den kommunala demokratin samt som näringsidkare. Alf Bohlin Kommunalrättens grunder (5 uppl. Norstedts 2007, 287 s.). Bl.a. ny lagstiftning om kommunal revision har föranlett revidering av denna kursbok. Lars Clevesköld, Anders Thunved och Birgit Thunved Samhället och de unga lagöverträdarna (3 uppl. Norstedts 2007, 349 s.). Bland det som beaktats i denna utgåva är lagändringar avseende ingripanden mot unga lagöverträdare.
    Från socialbidrag till arbete. Betänkande av Utredningen från socialbidrag till arbete (SOU 2007:2, 538 s., 296 s.).
    God förvaltning — ideal och praktik. De lege. Juridiska fakultetens i Uppsala årsbok 2006. Red. Lena Marcusson (Iustus 2006, 277 s.). Antologi som spänner över olika fält från konstitutionell rätt och förvaltningsrättsliga frågeställningar till konkurrensrätt och kommunalrätt. Boken kan ses mot bakgrund av den princip om god förvaltning som anses gälla inom EU-rätten. Erik Holmberg m.fl. Grundlagarna. Regeringsformen, successionsordningen, riksdagsordningen (2 uppl. Norstedts 2006, 878 s.). Erik Holmbergs och Nils Stjernquists grundlagskommentar från 1980 har àjourförts av Magnus Isberg, Marianne Eliason och Göran Regner. I den nya upplagan saknas tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen (som tillkom 1991). Inte heller har medtagits, som tidigare var fallet, anslutande författningar. Däremot återfinns i den aktuella utgåvan under regeringsformens 2 kap. lagen om inkorporering av Europakonventionen om mänskliga rättigheter med den konventionstext som avser fri- och rättigheter. Magnus Melin och Lars Kilander Fastighetsmäklarlagen. En kommentar (2 uppl. Norstedts 2007, 381 s.). ”Gul” lagkommentar i ny utgåva. Carl Norström och Anders Thunved Nya sociallagarna med kommentarer, lagar och författningar som de lyder den 1 januari 2007 (20 uppl. av Thunved, Norstedts 2007, 744 s.). Lagändringar angående enskildas rättssäkerhet och påföljder för unga lagöverträdare, sekretess och vårdnad m.m. redovisas. Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten? Tryck- och yttrandefrihetsberedningen inbjuder till debatt. Delbetänkande av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (SOU 2006:96, 357 s., 381 s.). Del 1 innehåller tre olika modeller för hur ett framtida grundslagsskydd kan vara utformat som alternativ till nuvarande två grundlagar. Del 2 innehåller en kartläggning och jämförelse, utförd av Thomas Bull, av regleringen av yttrandefriheten i Danmark, Finland, Förenta Staterna, Norge, Storbritannien och Tyskland. Patientdatalag. Huvudbetänkande av Patientdatautredningen (SOU 2006:82, 646 s.). Håkan Strömberg och Bengt
Lundell Speciell förvaltningsrätt (16 uppl. Liber 2006, 221 s.). Aktualiserad lärobok. Bl.a. den nya utlänningslagen har föranlett omarbetning.

Telefonförsäljning. Slutbetänkande av 2005 års marknadsföringsutredning (SOU 2007:1, 201 s.).
    Trafikkommentarer. Red. Margaretha Ericsson (3 uppl. Norstedts 2006, 815 s.). Kommentar till bl.a. trafikbrottslagen, körkortslagen, yrkestrafiklagen, parkeringslagstiftningen och trafikförordningen. Wiweka Warnling-Nerep, Annika Lagerqvist Veloz Roca och Jane Reichel Statsrättens grunder (2 uppl. Norstedts 2007, 304 s.). Uppdaterad lärobok.

 

Skatterätt
Stefan Olsson Författningsprövning i skatterätten. En studie kring svensk och tysk konstitutionell praxis påverkan på skatterätten (Iustus 2006, 246 s.). Skatteförmågeprincipen har en central ställning i denna bok. Den svenska grundlagen har liten materiell påverkan på utformningen av skattesystemet medan motsatsen gäller i Tyskland.
    På väg mot en enhetlig mervärdesskatt. Slutbetänkande av Mervärdesskatteutredningen (SOU 2006:90, 370 s.). Gunnar Rabe Skattelagstiftning. Lagar och andra författningar som de lyder den 1 januari 2007 (uppl. 07:1 Norstedts 2007, 968 s.). Uppdaterad samling av författningstexter med register. Gunnar Rabe och Ingrid Melbi
Det svenska skattesystemet (19 uppl. Norstedts 2007, 554 s.). Uppdaterad lärobok.
    Slopad avskattning för personaloptioner (Ds 2006:23, 73 s.).
    Tyst godkännande — ett nytt sätt att deklarera. Delbetänkande av Skatteförfarandeutredningen (SOU 2006:89, 138 s.).

 

Utländsk och internationell rätt
Lars Gorton och Lea Hatzidaki
Dahlström Nationell rätt och internationella köpavtal (7 uppl. Studentlitteratur 2006, 235 s.). Kursbok som omarbetats betydligt. Modern company law for a European economy. Red. Ulf Bernitz (Norstedts 2006, 312 s.). Boken behandlar bolagsrättsliga frågor som har anslutning till strävan att harmonisera bolagsrätten i Europa. Fyra sinsemellan sammanhängande frågor tas upp i bidragen: förhållandet mellan bolagsrätt och europeisk ekonomisk integration, förhållandet mellan EU:s ”takeover”-direktiv och nationell bolagsrätt, bolagsstyrning (corporate governance) samt reglering eller avreglering i bolagsrätten, särskilt den europarättsliga. Van-Hoa To Judicial independence. A legal research on its theoretical aspects, practises from Germany, the United States of America, France, Vietnam, and recommendations for Vietnam (Juristförlaget i Lund 2006, 563 s.). Akademisk avhandling om domares och domstolars självständighet enligt några länders konstitutioner och rättssystem i övrigt. Boken avslutas med vissa förslag till reformer i förf:s hemland. Göran Lysén Att studera folkrätt och EG/EU. En kort introduktion till vidare studier (2 uppl. Iustus 2006, 174 s.). Förutom uppdatering har ett särskilt kapitel tillkommit om svenska förhållanden, såsom regeringsformen och domstolarnas behandling av folkrättsliga frågor. Swedish studies in European law. Vol. 1, 2006. Red. Nils Wahl och Per Cramér (Hart Publishing, Oxford-Portland, Oregon 2006, 309 s.). Den första volymen i en årsboksserie innehåller upp-

satser i aktuella europarättsliga ämnen, främst inom EG-rätten.

 

Allmän och blandad juridik
Essays on tort, insurance law and society in honour of Bill W. Dufwa. Red. Hugo Tiberg m.fl. (Jure 2006, 1278 s.). Denna festskrift i två volymer innehåller, som titeln anger, mest bidrag i skadestånds- och försäkringsrätt. Varje bidrag som inte är skrivet på engelska inleds med en sammanfattning på detta språk. Folke Grauers Norstedts formulärbok — med bruksanvisningar (18 uppl. Norstedts 2007, 414 s.). Uppdatering har skett, särskilt av avsnitten om familje- och fastighetsrätt. Lars Heuman Process- och straffrätt för juridisk översiktskurs (21 uppl. Norstedts 2007, 118 s.). Ny lagstiftning och praxis har lett till omarbetning av flera partier av denna lärobok. Lennart Johansson Banker och Internet — särskilt om kundaktiverade betalningsinstruktioner (Iustus 2006, 392 s.). I denna akademiska avhandling behandlas de regler som kan tillämpas när banker erbjuder kunder att kommunicera via nätet och lämna betalningsinstruktioner på detta sätt, exempelvis angående misstag och förvanskning, återkallelse och dröjsmål. Även bevisfrågor tas upp. Bert Lehrberg Praktisk juridisk metod (5 uppl. Institutet för bank- och affärsjuridik 2006, 248 s.). Denna lärobok i juridisk problemlösning har uppdaterats. Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare. Betänkande från Nationell psykiatrisamordning (SOU 2006:91, 272 s.). Förslag till ändring i bl.a. 31 kap. brottsbalken, hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Göran Regner

 

DAGBOK FRÅN OBYGDENS TINGSRÄTT , DEL 1. Apple Hill, 2006. 101 s.

 

För ett år sedan föll mina blickar på en blogg, www.tingsnotarien.blogg.se, där en föregiven notarie på ”Obygdens tingsrätt” regelbundet delar med sig av sina iakttagelser av livet på domstolen. En bred, och gissar jag, huvudsakligen ungdomlig, juristläsekrets kommenterar i sin tur flitigt och spekulerar i vem notarien kan vara och vilken tingsrätt som avses. Notariens skildringar är skoningslösa. Olika kategorier paraderas från omdömeslösa och pennalistiska förmän, dvs. domarna, till trakasserande biträdespersonal (”surtanterna”) och lismande kolleger. Andra rättens aktörer som åklagare och ombud får också sina porträtt målade med samma underton av humoristiskt schabloniserad elakhet.

    Allt håller inte måttet, men på det hela taget är det av och till mycket underhållande. Som ett slags tidsdokument går associationen till Marius Wingårdhs, Får jag presentera en ny notarie? (Stockholm, 1939), klassikern i sitt slag, i det att vardagslivets gnet ur en nykläckt jurists perspektiv här får sin krönikör. Den verklige eller påhittade anonyme notariens blogg föreligger nu som en liten bok: Tingsnotarien, Dagbok från Obygdens tingsrätt, del 1. Någon ny Wingårdh är den lilla skriften förvisso inte, men greppet att profitera på en populär blogg och kanske nå en vidare läsekrets bör ges ett erkännande, om vilket föreliggande recension vittnar.

Om nu tingsrätten existerar eller är en typisering av egna eller andras nutida notarieerfarenheter är inte så intressant. Värdet ligger i att boken och bloggen håller upp en spegel som bör kännas bekant för var och en som suttit ting. Samtidigt visar den också hur lite som har förändrats sedan de över trettio år som gått sedan jag själv satt ting. De skildrade översittarattityderna, det formalistiska petet, fjäsket och konkurrensen, liksom det social livets väsentliga ventiler i kamratkretsen, ger anledning till mer än ett igenkännande leende. Men att så många stollar samtidigt i domstolsvärldens grottekvarn kunnat samlas på en enda plats får skyllas på den anonyme förf:s poetiska frihet. Och det hela blir inte sällan alltför mycket. En dyster iakttagelse är också hur automatiskt domstolsverkets roll som domstolsväsendets förkroppsligade själ accepterats. Förgäves letar läsaren efter någon liten reflektion över vad domstolarna skall vara till för. Den enda bild som ges är av en byråkratisk maskin som i en rätt (!) trist atmosfär tuggar i sig och förädlar brottmål, familjemål och ett och annat dispositivt tvistemål. Varför unga begåvade jurister över huvud taget söker sig till denna värld blir en gåta. Tradition och flockbeteende som en följd av betygshetsen under juriststudierna är väl ett par troliga förklaringar. Den lilla bokens främsta behållning, vid sidan av de inte sällan träffsäkra iakttagelserna av olika juristtyper på fabriksgolvet, är att den kan tjäna som ett underlag för en kritisk betraktelse av hela vårt domstolsväsende och domarkarriären. Kanske kan den också få en och annan, som i ett ögonblick av klarsyn ser sig själv i narrspegeln, att reflektera. Det är nog inte ”Tingsnotariens” avsikt, men det gör den lilla skriften inte mindre underhållande. Och språkbehandlingen är, något överraskande, eftersom allt ju var bättre förr (om nu förf. inte är en gammal uv), på det hela taget ganska god. Och vi från Skånska hovrätten får leva med att den preposition som rätteligen skall ange denna domstols suveräna överhöghet över de sydligaste landskapen i den formella firman felaktigt blivit ett ”i” (s. 65). Allt kan ju inte bli rätt mätt med ”hovrättspetsmått”.
Krister Thelin

 

 

 

ERIC BYLANDER, Muntlighetsprincipen — En rättsvetenskaplig studie av processuella handläggningsformer i svensk rätt, Iustus förlag, Uppsala 2006, 466 s.

 

Eric Bylander disputerade den 24 maj 2006 i Uppsala på avhandlingen ”Muntlighetsprincipen” och som fakultetsopponent vid disputationen hade jag följande synpunkter på avhandlingen, här (tyvärr?) förmedlade i skriftlig form. Först av allt bör sägas att muntligheten vid huvudförhandling tycks vara ett ak-

tuellt ämne inom processrätten. Nyligen har ett nordiskt samarbetsprojekt (”Muntlighet vid domstol i Norden — en rättsvetensskaplig, rättspsykologisk och rättsetnologisk studie av presentationsformernas betydelse vid domstol i Norden”, med Bylander som en av de medverkande forskarna) avslutats, en norsk

avhandling i samma ämne är på gång (Lisbeth Fullu Skyberg) och i februari disputerade Lena Schelin i Stockholm på en avhandling om värderingen av utsagor i brottmål (som bl.a. upptar frågan om hur muntlighetsprincipen påverkar bevisföring och bevisprövning). Av Bylanders framställning får man också en viktig förklaring till detta intresse: Genom modern teknik (som telefonförhör och videokonferens) finns det en risk att den renodlade muntligheten vid domstolarna ersätts av surrogat för den omedelbara förmedling som sker vid närvaro i rätten. Därmed går man, enligt Bylander, miste om ett viktigt element i processen, eftersom ”det personliga mötet” inte bara ger en bättre utredningsmöjlighet utan även har ett egenvärde i form av högre seriositet — den personliga närvaron visar att saken (och dess utredande) är av vikt. På samma sätt som de flesta människor torde föredra det personliga mötet (och inte använda sig av telefon, brev eller e-mail) när det handlar om mycket personliga och allvarliga förhållanden, bör domstolarna ha muntlighet som ett ideal. Ett problem med Bylanders utgångspunkter — som jag ska återkomma till — är emellertid att han inte närmare förklarar varför muntligheten har denna dignitet och om det inte i själva verket är den personliga närvaron han vill hålla fram. Ett annat och större problem är att han inte tydligt klargör vad muntlighetsprincipen innebär: Avser principen en handläggningsform (dvs. ett alternativ till skriftlig handläggning) eller ett presentationsformat (dvs. ett alternativ till skriftlig bevisning) eller både och?
Innan jag återkommer till definitioner, gränsdragningar och analyser finns det emellertid skäl att kort presentera avhandlingens upplägg och innehåll. Tyngdpunkten i framställningen ligger på en beskrivning av muntlighetens roll i den svenska processen, igår, idag och i morgon. Eftersom en stor del av texten beskriver denna roll med hjälp av rättskällorna, främst lagmotiven, och särskilt koncentreras på den utveckling som ledde fram till RB 1948 kan avhandlingen betraktas som en traditionell rättsdogmatisk text med viss dragning åt rättshistoria. Bylander menar att han därutöver anlägger ett retoriskt perspektiv på frågan om muntlighetens betydelse, men, förutom en mer allmän presentation av retorikens grunder, ser man föga av denna disciplinöverskridande ambition. Det retoriska inslaget består i stället i att Bylander, med ethos och pathos, pläderar för muntlighetens företräden (framför skriftlighet och surrogat för muntlighet). Redan från början får alltså läsaren klart för sig vilket budskap Bylander vill förmedla och det betyder också att eventuella nackdelar med muntlighet åtminstone delvis undanskyms.1 De risker som muntligheten kan innebära, exempelvis att personer med social säkerhet och hög verbaliseringsförmåga har lättare att göra sig gällande än ”powerless speakers”, berörs knappast alls. Genomgången, som alltså är mer deskriptiv än analytisk, mer förutfattad än neutral, börjar efter ett introduktionskapitel med

 

1 Avhandlingens syfte kan med Bylanders egna ord beskrivas som att med retoriska medel hävda uppfattningen att ”muntlighet har ett sådant försteg framför skriftlighet att det är undantagen från muntlighetsprincipen som skall motiveras” (s. 34)

 

frågorna för avhandlingen (kapitel 2), nämligen (1) vilka handläggningsformer som är tillämpliga i svenska processuella förfaranden idag, (2) vilka kriterier som är bestämmande för valet av handläggningsform i enskilda fall och (3) vilka överväganden som har dikterat utformningen av nu förekommande normer om val av handläggningsform.
    Därefter går Bylander i kapitel 3 in på den synnerligen intressanta frågan om muntlighet i domstol kan betraktas som en mänsklig rättighet. Han menar att ”i den rätt till en rättvis och offentlig förhandling som stadgas i EKMR art. 6(1) har ED läst in en rätt till muntlig handläggningsform.”2 Det finns alltså, enligt Bylander, ett konventionsskydd för muntligheten eftersom Europadomstolen tolkat Europakonventionens ”fair hearing” såsom en rätt till muntlig förhandling. Visserligen är denna rätt inte absolut — det finns undantag för vissa typer av ärenden och handläggningar — men som huvudregel gäller att den enskilde ska ha rätt att framlägga sin sak muntligt inför domstolen.
    Kapitel 4 beskriver handläggningen i allmän domstol (såväl tingsrätt som hovrätt) och här lyfter Bylander särskilt fram muntligheten i kombination med principerna omedelbarhet och koncentration: ”Avsikten med RB:s utformning var alltså främst att muntligheten, tillsammans med omedelbarhet och koncentration, skulle medverka till att skapa bästa förutsättningar för den fria bevisföringen och bevisvärderingen.”3 Här ses alltså muntligheten främst som ett sätt att säkerställa bästa möjliga utredning och därmed säkerställa en materiellt rik-

 

2 Sid. 76. 3 Sid. 83.

tig dom. Ur den aspekten är det också olyckligt om och när man ruckar på muntligheten. Bylander menar att reformtrenden i allmän domstol efter 1948 går ”mot minskad muntlighet och mer flexibla och blandade rättegångsformer”4, vilket alltså skulle betyda att bevistillförlitligheten minskat. I motsatt riktning har utvecklingen gått inom förvaltningsrätten (kapitel 5), eftersom möjligheterna till muntlig handläggning ökat under senare tid. Som presumtion gäller i de flesta typer av ärenden att den enskilde ska få muntlig förhandling om han begär det. Bylander menar dock att förvaltningsdomstolarna är alltför restriktiva i tillämpningen av denna presumtion, att man alltför ofta finner skäl för undantag (vanligen att det inte behövs för utredningen), men att ”det framstår som omotiverat att den allmänna förvaltningsrättsliga inställningen till muntlighet är så njugg”.5 Detta hävdar han trots att RegR uttryckt uppfattningen att parts önskemål om muntlig förhandling ”bör frångås endast om rätten är övertygad om att den föreliggande utredningen i målet gör förhandlingen obehövlig eller att särskilda omständigheter, som t.ex. målets bagatellartade karaktär eller disproportion mellan kostnader för förhandlingen och tvisteföremålets värde, talar emot en förhandling”.6 I kapitel 6 tar Bylander upp ärendelagen, som han menar kräver en egen plats i en diskussion om avvägningen mellan muntlig och skriftlig handläggning, innan han kommer till det stora rättshistoriska blocket. I detta block på ca 100 sidor, kapi-

 

4 Sid. 84. 5 Sid. 160. 6 Sid. 158.

tel 7–10, går författaren igenom processuella handläggningsformer och principer för dessa under tiden före RB och han gör det i omvänd kronologisk ordning, dvs. att epoken från 1734 och framåt behandlas (i kapitel 8) innan han kort (i kapitel 9) redogör för vad som gällde under medeltiden och 1600-talet. Tanken bakom denna omvända kronologiska ordning är helt enkelt att ställa det tidigare skriftligt-protokollariska systemet, som gällde innan RB, i direkt kontrast till den nuvarande ordningen. Intressant i denna redogörelse är att det fanns röster under reformarbetet (bl.a. i Nya Lagberedningen på 1880-talet) som hävdade att ett protokollsreferat av utsaga kunde vara mer troget mot förhörspersonens egentliga tanke än dennes egna uttalade ord.7 Bylander menar att denna uppfattning är ”svårsmält för den som tagit intryck av den lingvistiska riktning inom bl.a. filosofin, som innebär att tanken med nödvändighet måste inrymmas i språket”8 och att ”skillnaden i språksyn är viktig att uppmärksamma för att kunna jämföra olika tiders syn på lämplig processuell handläggningsform”.9 I kapitel 11 följer sedan en genomgång av de alternativ (surrogat eller blandformer) till omedelbar muntlighet som införts efter RB:s tillkomst. Rubriken för kapitlet är ”Muntlig, skriftlig eller vad?” och implicerar att exempelvis telefonförhör eller videokonferens inte kan anses utgöra former för ren muntlighet utan innebär avsteg från muntlighetsprincipen. Bylanders uppfattning på den punkten är klar; ”dessa hjälpmedel handlar egentligen om möjligheten att

 

7 Se sid. 226. 8 Sid. 227. 9 Sid. 227.

närvara per video eller telefon i rättegång i stället för att inställa sig vid förhandling”10 och strider därmed mot den personliga närvaro som utgör en grundsten i muntlighetsprincipen. Kapitel 12 är huvudkapitlet, det avsnitt där argumenten för och emot muntlighet sammanställs, analyseras och diskuteras. Här använder Bylander termen ”argumentationskällor” för att markera att stödet för endera alternativet inte endast kan hämtas i traditionella rättskällor utan även i andra källor (tvärvetenskap). Tyvärr öppnas inte denna dörr i praktiken på annat sätt än att Bylander släpper in vissa andra common sense-skäl för muntlighet än de han funnit i de traditionella rättskällorna. Skälen för eller emot muntlighet sammanfattas i punkterna a) säkerhet, dvs. frågan om tillförlitligt utredningsunderlag för säkerhet i beslutet och rättssäkerhetsaspekter i övrigt, b) snabbhet och c) billighet eller kostnadseffektivitet. När det gäller säkerheten lyfter Bylander särskilt fram att muntligheten utgör en positiv faktor för bevisprövningen och sammanfattar doktrinen med orden: ”Det råder ännu stor enighet om att en säker bevisbedömning, särskilt när det gäller trovärdighetsbedömning, kräver omedelbar och därmed muntlig och koncentrerad bevisföring.”11 Beträffande snabbhet anses muntlighet befrämja snabbhet i allmän domstol medan det motsatta gäller förfarandet i förvaltningsdomstol, vilket, enligt Bylander, framstår som en alltför schablonartad uppfattning.12 När det slutligen gäller kostnadseffektivitet beror för- och nackde-

 

10 Sid. 289. 11 Sid. 344. 12 Sid. 360.

lar med alternativen muntlig/skriftlig handläggning bl.a. på vad som är syftet med handläggningen och i vilket skede processen befinner sig (förberedelse, andra instans etc.) Bylanders slutsats är att så allmänna mål (som snabbhet och säkerhet) inte duger för att avgöra behovet av muntlighet — ”navigation med hjälp av så dimhöljda processuella ledstjärnor utvecklas lätt till ett vådligt äventyr på villovattenvägar” — och menar att ”fler och tydligare riktmärken behövs.”13 Den lösning som Bylander erbjuder och som utgör själva essensen i hans avhandling är att man (dvs. lagstiftaren i första hand och den handläggande domaren i andra hand) bör ta reda på hur starkt ”muntlighetsvärdet” (dvs. behovet av muntlighet) är i den föreliggande processituationen. Som hjälpmedel för detta avgörande har Bylander konstruerat ett ”mixerbord”. Med en regel styr man (i 16 kanaler) fram en helhetsbild av (det totala) muntlighetsvärdet och kan erhålla en slutsats om huruvida muntlig förhandling ska/bör hållas.14

”MIXERBORDET”
MUNTLIGHET SKRIFTLIGHET

 

 

Sakens typ seriös (välgrundad) oseriös (ogrundad) värdefull betydelselös tvistig ostridig central perifer slutlig/avgörande interimistisk/ inledande säregen masshanterad personberoende opersonlig

 

 

 

 

 

 

13 Sid. 369. 14 Sid. 386.

Prövningens karaktär sakfrågor rättsfrågor trovärdighets- klarlagt i sak bedömning komplext material lättöverskådligt helhetsbedömning teknisk bedömning fri bedömning formaliserad bedöm- ning

 

Prövningens konsekvenser irreparabla begränsade omfattande inskränkta (få berörs) (många berörs) ingripande lättburna

 

Ju längre till vänster på skalan ett argument befinner sig desto högre muntlighetsvärde, vilket alltså innebär att ju högre totalt muntlighetsvärde som uppnås desto starkare talar skälen talar för muntlig förhandling. Bylander menar således att behovet av muntlighet bör bestämmas i en helhetsbedömning, där alla tänkbara aspekter vägs in. Detta betyder att hans syn på muntlighetens betydelse, trots den tidigt deklarerade positiva utgångspunkten (och trots att han betraktar muntlig förhandling som en rättighet för part), är nyanserad och inte extrem. Det finns en hel del situationer då sakens vikt (ofta i kombination med kostnadsskäl), processens förberedande skede, behovet av överblick och precision eller andra omständigheter medför att skriftlighet kan vara acceptabelt eller rentav att föredra framför muntlighet. Om det handlar om utvecklade meningsutbyten och argumentation och alldeles särskilt när det gäller upptagning av utsagor och tilltrosbevisning är dock muntligheten central för kvalitén i dömandet. Samtidigt pekar Bylander på fördelar med muntlighet, som inte direkt kan knytas till utredningens kvalitet i sig, utan har att göra med rätten till

kontradiktion, med den demokratiska rätten att göra sin röst hörd i ett offentligt sammanhang och det sociala behovet av att ”prata av sig”. Muntlighet förbättrar dessutom inte bara förutsättningarna för nämndemännens medverkan och möjligheterna till förlikning i tvistemål, den ger också processen en högre seriositet och domstolen större förtroende och auktoritet.

    I slutkapitlet (kapitel 13) diskuterar Bylander slutligen de faror för muntlighetsprincipens upprätthållande som modern teknik, kostnadsjakt och bristande förståelse för principens betydelse kan innebära. Han menar att nya surrogat för personlig närvaro (som exempelvis videokonferens) inte tillgodoser principen om muntlighet: ”Det finns god anledning att anta att denna rätt…(till muntlig förhandling enligt EKMR)…inte kan tillgodoses genom tekniskt medierad muntlighet.”15 och ställer sig alltså i huvudsak negativ till denna utveckling. Muntlighetsprincipen är en grundpelare i vårt processuella system och måste försvaras: ”Ju mer av mänsklig kommunikation som sker i tekniskt medierad form desto starkare blir det budskap av att något anses vara viktigt, seriöst och värt att ta på allvar som ligger i valet av det personliga, omedelbara och muntliga mötet.”16 Nu till några kritiska synpunkter: Om avhandlingen bör först sägas att den inte innehåller några fel, vare sig materiella eller formella (eller ens korrekturfel), att framställningen är klar och lättillgänglig samt skriven på ett väl utmejslat, nyansrikt, ibland nästan arkaiserande, språk. Möjligen kan man störas av den ohämmade hyllning av muntlig-

 

15 Sid. 423. 16 Sid. 425.

heten som Bylander står för, men de viktigaste invändningar som kan riktas mot arbetet torde istället handla om den vetenskapliga stringensen. En svaghet i avhandlingen — och därmed ett grundläggande problem för förståelsen av Bylanders analys — är att han aldrig distinkt definierar muntlighetsprincipen och därmed klargör dess funktion i svensk process. Att muntlig handläggning, exempelvis i form av muntligt förberedelsesammanträde eller huvudförhandling, står i kontrast och alternativförhållande till skriftlig handläggning, exempelvis när mål avgörs på handlingarna, är i och för sig en självklarhet som kanske inte behöver utvecklas ytterligare. Men muntlighet i processen är inte bara en handläggningsform utan även ett ”presentationsformat”, dvs. ett sätt att presentera en sak, ett argument eller ett bevis inför rätten. Inte minst när det gäller bevisföring och bevisvärdering är valet mellan muntlig eller skriftlig form, exempelvis mellan förhör inför rätta och vittnesattest eller videobandat förhör, av mycket stor betydelse. Denna betydelse är Bylander givetvis mycket medveten om — eftersom det är en del av hans budskap att hävda muntlighetens företräde ur bevisvärderingssynpunkt — men då borde han också ha frågat sig hur muntlighetsprincipen förhåller sig till andra processprinciper. När han argumenterar för muntlig bevisning är det i många fall principen om bevisomedelbarhet han grundar sig på och när han diskuterar frågan om surrogat för muntlighet (t.ex. telefonförhör) ger han uttryck för principen om bästa bevis, utan att dessa principer någonsin diskuteras i förhål-

lande till muntlighetsprincipen.17 Inte heller finns det i avhandlingen någon utredning av den viktiga gränsdragningen mellan muntlig och skriftlig bevisning. När han sedan diskuterar mer generella företräden med muntlighet handlar det ofta om kravet på personlig närvaro (för part) eller om offentlighet i rättegång utan att dessa premisser för processen på ett klargörande sätt relateras till muntlighetsprincipen. Även rätten till domstolsprövning och rätten till kontradiktion inrangeras på ett ibland diffust sätt in under denna allomfattande princip. Kort sagt: För Bylander omfattar muntlighetsprincipen allt som kan förknippas med muntlighet i processen.
    En klar definition av principen skulle förmodligen ha lett till en mer restriktiv tolkning av dess teoretiska innebörd och praktiska betydelse. Andra processprinciper skulle då ha använts för att motivera valet av muntlig handläggning framför en skriftlig och inte ha setts som mer eller mindre ointressanta utlöpare av den allt överskuggande muntlighetsprincipen. Den mest näraliggande definitionen av muntlighetsprincipen torde nämligen vara att den anger en huvudlinje när det gäller valet av såväl handläggningsform som presentationsformat,18 men att grunderna för detta val (andra processprinciper, rättspolitiska och demokratiska skäl etc.) inte i sig utgör principen. Och i så fall är muntlighetsprincipen antingen en övergripande eller en konklusiv princip — antingen styr den tillämpningen av andra princi-

 

17 Principen om bästa bevis förekommer inte ens i texten. 18 Ekelöf beskriver muntlighetsprincipen som formen för en processhandling, se Rättegång V 7:e uppl. sid. 13.

per eller också utgör den en produkt av den prioritering av muntlighet som andra principer leder till. Detta blir aldrig utrett i avhandlingen. Sammanblandningen av olika principer, den medvetna lösligheten i begreppshanteringen, leder också till vetenskapliga problem vid analysen. Ett exempel finns med redan i det inledande referatet av avhandlingsinnehållet ovan, där Bylander alltså tolkar Europadomstolens avgöranden rörande rätten till domstolsprövning och ”fair hearing” som en rätt till muntlig förhandling, vilket nog får anses vara en alltför extensiv tolkning. Vidare ser han videoinspelade förhör som upptas i rätten (exempelvis med barn som utsatts för övergrepp) — och Europadomstolens resonemang kring detta — som avsteg från muntlighetsprincipen, trots att det egentligen handlar av avsteg från principerna om bevisomedelbarhet och kontradiktion (i form av rätt till korsförhör). Ett tredje exempel utgörs av utevarohandläggning, som Bylander ser som ett undantag från muntlighetsprincipen, trots att muntligheten vid huvudförhandling i svensk rätt inte i sig inskränks genom den tilltalades personliga frånvaro. Suddigheten hos Bylander när det gäller gränsdragningar och relationer (inklusive hierarkier) mellan olika processprinciper medför också att själva syftet med muntlighetsprincipen blir diffust. ”Argumentskällor” för muntlighet finns i en rad olika avseenden, men enligt avhandlingen är det trots allt säkerheten, dvs. rättens möjlighet att erhålla en god utredning och därmed åstadkomma en materiellt riktig dom, som är huvudargumentet. Det är alltså framför

allt för domstolens skull som muntlighetsprincipen har stadfästs, för att rätten ska kunna utföra sin bevisvärdering under bästa möjliga förutsättningar. Till denna muntlighet är också en närvaroskyldighet (för parter och vittnen) fogad. De fördelar som tillkommer parterna — möjligheten att komma till tals, utveckla sin argumentation, möta rättens ledamöter och motparten personligen etc. — är i så fall, om vi ska följa Bylander, sekundära. Det innebär i sin tur att det är andra principer (demokrati, offentlighet, kontradiktion etc.) som kan konstituera en närvarorätt. Analysen går alltså inte ihop med budskapet och det betyder som helhet att Bylanders utredning av muntlighetsprincipen i viss grad ger ett motsägelsefullt intryck. Inte desto mindre innebär avhandlingsarbetet en viktig insats för att presentera en aktuell problematik. De risker som Bylander ser med domstolarnas ständigt ökade krav på kostnadseffektivitet — och därmed risker för färre muntliga förhandlingar och fler surrogat för personlig närvaro — är värda en fortsatt diskussion utifrån den utmärkta plattform vi erhållit genom avhandlingen. Dessutom tror jag många läsare stimuleras av den retoriskt ohöljda entusiasm med vilken Bylander hyllar en torr processprincip.
Christian Diesen

 

 

 

VAN-HOA TO, Judicial Independence — A Legal Research on Its Theoretical Aspects, Practices from Germany, the United States of America, France, Vietnam, and Recommendations for Vietnam (doctoral dissertation), Juristförlaget i Lund, 2006, 460 s.

 

On the 6th November 2006, VanHoa To from Hanoi, Vietnam earned his doctoral degree in Law at the Faculty of Law in Lund by defending his doctoral thesis with the fairly long (sub)title mentioned above. This was the first doctoral thesis produced and written in the successful “legal aid education programme” that the Lund faculty has been carrying out in Vietnam since 1998 and it took place as part of a second-step, more advanced exchange programme, where not only future Vietnamese law teachers are being trained and taught by Swedish teachers in Vietnam, but where Vietnamese scholars may also come to Lund in order to prepare doctoral exams (which will hopefully make them more able as teachers and legal experts if and when they go back to Vietnam). Having acted as the opponent at the successful dissertation in November, I would like to make a few comments on the monograph, which are all based on notes and issues that I brought up at that occasion. Since this Vietnam project may perhaps not be so well known in Swedish and Nordic legal circles, I would also like to put some of the issues that Van-Hoa To raises in the book into a proper legal and political context. The book written by Van-Hoa To is a study in comparative constitutional law, which analyses the concept of judicial independence, notably for the courts, through rather long chapters of and comparisons between the independence offered

to the judiciaries in Germany, USA and France. As such, the book is well-written and definitely well timed, in particular at a moment when judicial independence is globally seen as one of the most important tools in order to combat corruption and assure economic development. What makes it even more interesting, however, is the attempt to apply some of the rather wellknown concepts regarding judicial independence that the author has found in those states and in various international legal documents to the current situation in Vietnam, a state that, apart from being a country in development, moving from doctrinary Marxism to market economy, has a mixed legal heritage, containing elements of both French, (East) German and Russian (socialist) law, as well as remnants of a general Confusian philosophical heritage. In other words, this legal territory is rich for various comparative lawyers and one may hope that the Vietnam project will continue to produce interesting works, also in other legal disciplines. Having started with an introductory, theoretical part, the author moves on to discuss German, American and French law in parts II–IV. After that, part V, starting on page 351, is entirely devoted to Vietnamese law, both with a description of the current system and recommendations for the future. Below, I will focus mainly on the first and last part of the book and only give some minor comments concerning the author’s observations on those well-known western legal systems that he has studied quite thoroughly.
    It may be observed from the beginning that from a purely formal point of view, some devia-

tions compared with traditional Swedish dissertations are visible. Thus, a short introductory chapter is presented before the Table of Contents and the list of sources used in the end of the book mixes cases from various courts with legal documents in a way that is not quite conventional. Still, no more serious formal faults pertain to the book, which has a clear and logical structure. Neither the unfortunately not so few linguistical flaws that do actually exist within it will be commented on here. Within the first and last parts, however, it could be noted first that the author talks less about method and purpose than the average Swedish Doctor of law in spe and, eventually, that he doesn’t sum the work up by some general conclusions, aiming not only at the current Vietnamese situation but trying to convince readers in general, in Sweden or elsewhere of his ideas. Once again, this is no criticism as such but something to keep in mind for the future reader, who should know what to expect and not from the book. In the introductory part, where Van-Hoa To discusses the concept of rule of law quite intensively, it is interesting to note that he leans so much towards British doctrine, both from the 19th century (Dicey in particular) and of more recent date. Given the absence of a written British constitution, this almost means that a fourth legal system is being invoked into the study, which may seem slightly strange since no further comments on British law is made later on in the book. However, it is more important to discuss the actual reflections and points of view that the author presents, here and elsewhere.

One difficulty of emphasising Dicey’s undoubtedly classical view on rule of law in today’s world is of course the absence of a written British constitution (and indeed, during the 19th and better part of the 20th century also an absence of written laws), which somehow makes his ideas seem partly outdated and maybe even unrealistic in a modern society. Thus, one may wonder if certain points invoked e.g. on page 25 are really totally relevant in the current Vietnamese context, but that is however a fairly marginal complaint. Still, it could be added that some more recent British scholars that the author quotes, such as Trevor Allan and Sir John Laws (see notably page 40) are heavily steeped in this Diceyan tradition, which actually mean that the main parts of their theories are of limited interest and relevance outside of United Kingdom. Some of those minor shortcomings are, fortunately, corrected when also German and French doctrine is being invoked later on in Chapter 1.
    From a theoretical point of view, nevertheless, the concept of rule of law seems to be the point of departure of the book, rather than separation of powers. Still, when discussing judicial independence, the role of the courts also in relation to the executive and legislative bodies is of course of the utmost importance. Here, Van-Hoa To claims on page 63 that the judiciary is “the weakest branch of power in any legal system”, since it “has not the power of the “purse”, like the legislature does, nor the power of the “sword”, as the executive has”. Undoubtedly, the author here treads on solid constitutional ground, since already one of the legendary American

founding fathers, Alexander Hamilton, described the judiciary as “the least dangerous branch” of power (which is also the title of a famous work by Alexander M. Bickel from 1962). But still, in today’s society, one may argue that issues such as legitimacy and popular confidence in different institutions are also very important when discussing their relative strength. This aspect has for instance been very visible in recent discussions on the relationship between the President, the Congress and the Supreme Court in the USA, in relation both to well-known cases concerning prison camps at Guantanamo Bay and nominations of new Justices in the Court in 2005. As stated above, I do not intend to comment here on the various aspects of American, French and German law that the author discusses. Some issues of American law, which merit comments, are however invoked already in part 1. Concerning the very issue of Guantanamo Bay, the recent discussion concerning the role and independence of the American courts that followed after the Supreme Court judgment in Hamdan v. Rumsfeld in the end of June 2006 and the subsequent introduction of the so-called Military Commissions Act should perhaps have been mentioned and analysed. Furthermore, the mentioning and description of the notorious Dred Scott v. Sandford case from 1857, where the Supreme Court struck down a law as unconstitutional because it prohibited a slave owner from transporting a slave from territories where slavery was allowed to or through states where it was forbidden, as a great contribution to the history of civil rights law in the USA

is simply not quite good. This infamous case was not only one of the main events leading to the outburst of the Civil War a few years later; together with some judgments concerning Japanese War detainees in the 1940’s and freedom of speech in the McCarthy era (and possibly in some time also Bush v. Gore from 2000), it stands out as one of the biggest mistakes ever in the history of the US Supreme Court. Finally, the rather bold statement or conclusion reached at p. 112 that the USA simply “has too strong mechanism of judicial review at federal level that might well compromise the federal judicial accountability” may reflect the writer’s own opinion, but is not really based on any convincing arguments in the previous text. On all those points, a somewhat deeper discussion and analysis of the development of American constitutional law, which has been so immensely important for the rest of the world, would have been welcome.
    If we then move on to the crucial Part V, which deals with judicial independence and the Court System of Vietnam, one notices as a reader that although Vietnam is developing in many respects, the principles of popular sovereignty and the still leading or dominant role of the Communist Party continue to prevail, also in relation to the Court system, to an extent that may be surprising. For instance, the President of the Supreme (People’s) Court is appointed by the Party’s Central Executive Committee and the party adopts rules on the criteria that judges must meet in order to be selected. Courts are furthermore according to the constitution not the only adjudicative organ in Vietnam, where also various administrative agencies have important adjudicative functions. Judges in all courts are only appointed for five years, which as the author points out (page 431) increases the risk that their mandates will not be renewed, should they have become politically unpopular. They are also quite likely to be subject to various disciplinary measures, which further limits their professional independence (p. 434 s.). The description of the Vietnamese court system is detailed and definitely interesting for foreign readers, though maybe a little too long. However, the historical background to the current system is very important and when reading about all the recent changes of the system, the magnitude and importance of the reforms that the Constitution of 1992 has brought about becomes clearer. Still, the author suggests further reforms to be made here (p. 428 ss), which is probably the most important part of the book, both for theoretical and practical reasons. The various proposals contain both very concrete, specific suggestions for enlargement of judge selection committees and changes in the reappointment and removal processes, as well as giving Vietnamese judges a right to complain against removals through a proper complaints procedure (p. 435). Also the role of the Communist Party is somewhat criticised, albeit in more modest and cautious terms (p. 441). Even more detailed recommendations for increasing judicial independence in Vietnam are given in chapter XIX (p. 443 s.s.). Those various recommendations may seem to be very modest by Swedish standards (al-

though it may be underlined that some similar issues are currently being discussed within the Parliamentary Constitutional Bill Committee (Grundlagsutredningen). From this point of view, critics of Swedish legal aid to Vietnam (or other aid, for that matter) could even argue that it seems to be wasted, since the current standard of the court system shows such clear remnants of doctrinary communist thinking, where the courts are not really autonomous from the Communist Party. But from most points of view, it appears to me that such a criticism would be misguided.
    Vietnam is undoubtedly a country of great economic progress, that has moved from socialism to market economy in a very short time. Alongside with this, the legal system tries to adapt to new conditions. As has been the case even more in China but also for instance in Singapore, it seems that market economy and capitalism is advancing quicker and more intensively than are concepts such as rule of law and basic human rights. But since this is the case, and since this problem is generally acknowledged, no single aid measure seems to be better adapted to the peculiar situation in this kind of countries than letting some of the most talented lawyers and future law teachers there be taught and trained in western legal systems, where they can learn in depth about concepts such as, for instance, judicial independence — and then examine and analyse if and to what extent those concepts may be applied also in their own countries, where the legal traditions are very different. Having this in mind, Van-Hoa To has written an interesting and skilfully elaborated monography, that makes his title as doctor of law well deserved. Let us now hope that he may return to Vietnam as a distinguished scholar and that the few critical remarks he has made on the judicial system there will not prevent such a career.
Joakim Nergelius