1. Modernare rättegång — och bättre?

 

 

Av tf. universitetslektorn ERIC BYLANDER

 

It is only the modern that ever becomes old-fashioned.

OSCAR WILDE

 

Redan för två år sedan ledde lagstiftningsprojektet En modernare rättegång till ett stort antal lagändringar. Installationen av ny teknik för ljud- och bildhantering anses alltjämt hindra deras ikraftträdande. I artikeln påvisas det lämpliga i en uppdelning av ändringarna i de teknikberoende, vars genomförande i huvudsak bör anstå, och de teknikoberoende, vilka faktiskt har kunnat träda i kraft ända sedan de beslutades.

 


1 Tagning, tystnad!
Den dag regeringen bestämmer träder ett stort antal beslutade ändringar av rättegångsbalken (RB) i kraft. Sex paragrafer skall upphöra, nio nya skall införas och sjuttiosex paragrafer skall ändras. Ett 20-tal andra lagar ändras samtidigt.1 Lagstiftningsprojektet ifråga, betitlat En modernare rättegång, syftar främst till ”att skapa en modernare rättegång i allmän domstol som uppfyller kraven på en rättssäker, effektiv och ändamålsenlig handläggning av mål och ärenden.”2 För att vara ett så vittsyftande reformarbete på ett centralt rättsområde har det varit märkligt tyst kring projektet.3 Hade dess avsedda och möjliga konsekvenser varit okontroversiella hade denna tystnad varit fullt förståelig. Nu är den direkt förvånande.
    Utan att närmare gå in på frågan vad tystnaden säger oss, skall denna artikel bryta densamma. Dess fokus kommer att ligga på film, närmare bestämt reglerna om dokumentation av förhörsutsagor genom ljud- och bildupptagning och om uppspelning av sådana. Dels är dessa regler projektets mest diskutabla, dels är det deras genomförande som hittills ansetts hindra att någon enda del av de beslutade lagarna träder i kraft. Den berörda tystnaden kring projektet som helhet gör dock även en resumerande framställning av samtliga beslu-

 

1 SFS 2005:684–708, varav endast 2005:699 har trätt i kraft, se not 14 nedan. 2 Prop. 2004/05:131, En modernare rättegång — reformering av processen i allmän domstol, s. 1. En modernare rättegång var även titeln på slutbetänkandet av 1999 års rättegångsutredning (SOU 2001:103), vilket, tillsammans med Ds 2001:36, Hovrättsprocessen i framtiden, utgjorde propositionens främsta underlag. 3 Bortsett från ett par allmänt hållna reportage om projektets fortskridande i domstolstidskriften Domkretsen, är närmast det enda som hörts Johan Hirschfeldts presentation, främst för en finländsk juristpublik, under rubriken Svenska bilder — eller en modernare rättegång, i JFT 1/2006 s. 17–21, och min avhandling Muntlighetsprincipen (se not 15 nedan), främst delkap. 11.3.

SvJT 2007 Modernare rättegång — och bättre? 517 tade ändringar befogad. Att dessa undantagslöst har fått avvakta ett beslut om ikraftträdande förtjänar dessutom ifrågasättande.
    Någon dag för ikraftträdande specificerades inte när riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag den 16 juni 2005.4 Många dagar har gått sedan dess och såväl en ny riksdag som en ny regering har hunnit tillträda. Kanske kan detta främja en uppfriskande eftertanke, något som kunde vara lyckligt, eftersom en krank blekhet ännu kan undvikas.5 Det finns anledning att erinra sig en fjällvettsregel, som allra bäst har uttryckts på norska: Vend i tide, det er ingen skam å snu.
Man måste inte fortsätta bara för att man har börjat.

 

2 Resumé
Titeln En modernare rättegång innefattar en övertalningsdefinition. Det är svårt att propagera för motsatsen (en omodernare rättegång) eller något som alls avviker från den inslagna vägen och som därför leder till något annat än en modernare rättegång, så som den definieras genom det antagna förslaget. Likväl skulle man ganska enkelt — ja, kanske väl lättköpt — kunna raljera över tillkomsten av något modernare i en sen- eller postmodern rättslig era som vår. Men, vi avhåller oss från det och går raskt vidare från lagstiftningsprojektets benämning till det benämnda.6 Följande har hänt. Den beslutade lagen (2005:683) om ändring i RB innebär att följande bestämmelser (RB kapitel:§), här för överskådlighetens skull fördelade på olika teman, skall ändras, tillkomma eller (upphöra):

• Förhörsutsagor skall dokumenteras genom ljud- och bildupptagning och kunna läggas fram genom uppspelning av en sådan upptagning, 6:6, 6:6 a, 35:13–14, 36:16, 50:23, 51:23 och 55:14. • Försöksordningen med videoöverföring permanentas (under namn av ljud- och bildöverföring), 5:9, 5:10–12, 9:5 och 36:18. • Regler om telefonanvändning (ljudöverföring) sammanförs med regler om videokonferens (ljud- och bildöverföring), (42:10), 42:20, 43:8, 45:13, (46:7), (47:10), 50:10, 51:10, 52:11 och 55:15. • Ensamdomares behörighet i hovrätt utökas, 2:4.

 

4 Se bet. 2004/05:JuU29, Riksdagens prot. 2004/05:141 11 § och 14 § samt rskr. 2004/05:307. 5 Förvisso skulle reformen ha trätt i kraft redan den 1 januari 2007, om den dåvarande oppositionen – som nu är i majoritet – hade fått gehör för sin gemensamma reservation (nr 5, se bet. och prot. i föregående not). Lagstiftningspolitik bedrivs dock inte med nödvändighet likadant i regerings- som i oppositionsställning och att kunna tänka annorlunda idag än för ett par år sedan skiljer i alla händelser den vise från den envise. 6 Må vara att det är frestande att fördjupa sig i propositionernas titelutveckling från med förslag till, exempelvis rättegångsbalk (1942:5), över om, exempelvis ett reformerat tingsrättsförfarande (1986/87:89) till sådant som den aktuella och liknande, som En moderniserad rättsprövning (2005/06:56).

518 Eric Bylander SvJT 2007 • Ifråga om bevisning kommer
1) rättens möjligheter att själv
mant inhämta bevisning begränsas till indispositiva mål,
2) ett
bevis att få avvisas om det trots rimliga ansträngningar inte kan tas upp och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare samt
3)
bevisning som har tagits upp vid tidigare handläggning (främst i dispositiva tvistemål, där partsinflytandet stärks) inte behöva tas upp på nytt, 35:6–7, 35:13–14 och 43:13.
• Möjligheterna att avsluta handläggningen vid parts utevaro utökas, 35:9, 42:12, 44:2–4, 44:7, 47:12–14, 47:17 och 47:24.
• Möjligheterna att avgöra tvistemål utan huvudförhandling utökas och införs som möjlighet i vissa brottmål, 6:4, 36:19, 38:6, 39:2, 45:4, 45:10 a och 47:24.
• Skriftliga vittnesattester skall, liksom ljud- eller ljud- och bildupptagningar, i tvistemål få åberopas som bevis i vidare utsträckning än idag; partsinflytandet stärks, 35:14.
• Kravet på upprättande och efterlevnad av en tidsplan i tvistemål och mål om enskilt åtal skärps, 42:6 och 47:6.
• Sammanträde för förberedelse i brottmål skall hållas om det behövs; kravet på särskilda skäl tas alltså bort, 45:13.
• En skriftlig sammanställning skall, oftare än dagens sammanfattning, upprättas i tvistemål och mål om enskilt åtal; parterna skall kunna föreläggas att lämna underlag för denna, 42:16, 47:20 och 50:12 a.
• Vid förhandling skall uppgifter i ökad utsträckning få läggas fram genom hänvisning till handlingar, 43:7–8, 46:6, (46:7), 46:9, 50:17–19 och 51:17–19.
• Avtal om att inte överklaga skall kunna ingås muntligen inför rätten, 49:2 och 54:2.
• Ändringar som endast innebär en terminologisk förändring eller omredigering utan att någon ändring i sak är avsedd förekommer i RB 43:5, 43:9, 44:1, 46:10, 50:4, 50:9, 51:4 och 51:9.
• Kraven på prövningstillstånd utvidgas och reglerna om tillståndsprövningen förändras, bl.a. innebärande att ett generellt krav på prövningstillstånd införs för att hovrätt skall pröva tingsrätts avgörande i tvistemål, 49:12–14, 49:14 a, 50:7, 50:7 a, 50:8, (50:11), 51:7, 51:7 a, 51:8, (51:11), 52:6, 52:6 a, (52:10), 52:7, 55:7 och 55:8. De flesta av de anslutande ändringarna i andra lagar än RB har med just prövningstillstånd att göra.

 

Ny teknik krävs för att förhörsutsagor skall kunna dokumenteras genom ljud- och bildupptagning och kunna läggas fram genom uppspelning av sådan upptagning (den första av de ovanstående femton punkterna). Det är ännu osäkert när denna teknik kan vara installerad och klar att använda.7 Den förra regeringen gav Domstolsverket

 

7 Se prop. 2004/05:131 s. 219 f. samt därpå följande regeringsbeslut och DVrapporter behandlade nedan.

SvJT 2007 Modernare rättegång — och bättre? 519 (DV) i uppdrag att vidta de nödvändiga åtgärder som krävs för att reglerna om in- och uppspelning av ljud och bild skall kunna träda i kraft så snart som möjligt.8 Verket avgav en delrapport den 28 november 2006, vilken föranledde ännu en, avgiven så sent som den 14 maj i år.9 Dessa rapporter har utgjort dyster läsning för den som vill se ett snabbt ikraftträdande. De har också givit ytterligare anledning att ifrågasätta om den beslutade ljud- och bildhanteringen av förhörsutsagor är någon alltigenom god idé.
    Avsikten har varit att regeringen, på grundval av den senaste delrapporten från DV, skall kunna besluta om ett datum för ikraftträdande.10 Verket gör nu bedömningen att reformen kan träda i kraft tidigast den 1 november 2008, dvs nästan två år efter det datum regeringen ursprungligen föreslog.11 Förutsättningarna för det fortsatta arbetet ändrades dock redan mot bakgrund av den tidigare delrapporten. En testverksamhet, inriktad på dokumentation (men inte uppspelning) av muntlig bevisning genom ljud- och bildupptagning, är nu avsedd att bedrivas enligt en tillfällig lag; ett förslag lagrådsremitterades den 3 maj i år.12 Verkligheten har därmed, åtminstone delvis, hunnit ifatt den förra regeringens lika otåliga som kavata avfärdande av remissinstansförslag om försöksverksamhet vid vissa domstolar, vilket löd:13

Frågor om videoinspelade förhör och ändrade regler för bevisupptagning i hovrätt har övervägts i olika sammanhang sedan år 1995. Mot bakgrund av de stora fördelar som står att vinna med reformen saknas det anledning att ytterligare skjuta frågan på framtiden. Till detta kommer att en försöksverksamhet i praktiken skulle innebära att det införs två parallella regelverk för bevisupptagning i hovrätt. En sådan ordning inger betänkligheter från såväl praktiska som principiella utgångspunkter.

 

3 Bryt!
Betänkligheter, ja. Ett arbete måste inte bli dåligt för att det har bedrivits under kort tid. Erfarenheten lär oss dock att risken för förbiseenden ökar i omvänd proportion till den nedlagda arbetstidens längd. Brådskan att besluta och anta En modernare rättegång ter sig särdeles svårförklarlig i ljuset av den långa tid som fått gå, utan att de beslutade lagändringarna har fått träda i kraft. Därtill kommer att samtliga beslutade ändringar, utan vidare argumentation, har fått avvakta tillkomsten av teknik som synes vara en förutsättning endast för att en

 

8 Regeringsbeslut den 3 november 2005 (Ju2005/5583/DOM och Ju2004/3070/ DOM) 9 Domstolsverket, Dnr 749-2005 10 Regeringsbeslut den 8 februari 2007 (Ju2006/9831/DOM, delvis) 11 I lagrådsremissen som föregick prop. 2004/05:131 föreslogs att ändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 2007, jfr not 5 och 7 ovan. 12 Enligt lagrådsremissen skall den föreslagna lagen träda i kraft den 1 december 2007 och gälla till utgången av år 2008. 13 Se prop. 2004/05:131 s. 202; jfr a.prop. s. 105 och 201 samt Ett reformerat hovrättsförfarande — Betänkande av Hovrättsprocessutredningen (SOU 1995:124) s. 241 ff.

520 Eric Bylander SvJT 2007 liten del av ändringarna skall kunna träda i kraft. Deras stillsamma tillvaro har endast brutits av sådant som tillkomsten av lagen (2006:465) om ändring i lagen (2005:683) om ändring i rättegångsbalken.14 I det följande argumenterar jag för att de ändringar som berör ljud- och bildupptagning samt -uppspelning av förhörsutsagor bryts ut och hanteras åtskilda från åtminstone merparten av de övriga beslutade ändringarna. Skälen är i huvudsak två, vilka förvisso hör ihop. Det ena gäller främst något vi kan kalla lagstiftningens utvärderbarhet, det andra dess underlag.15 Även konstitutionella aspekter gör sig dock gällande.
    Låt oss betrakta resuméns 15 punkter ovan. Den första av dessa är den enda som för sitt ikraftträdande tydligtvis kräver anskaffning av helt ny teknisk utrustning. Sedan är det förståeligt om de två följande, för att generellt tillämpliga kunna träda ikraft, kan kräva att redan befintlig teknisk utrustning installeras i fler domstolar.16 Återstår då 12 punkter, vars väntan på viss utrustning inte lika lätt låter sig förklaras. Kopplingen mellan den sista punkten — angående utökade krav på prövningstillstånd — och den nya tekniken för ljud- och bildhantering har dock fått sin förklaring i förarbetena:17

Redan med dagens regler har hovrätterna goda möjligheter att vid en tillståndsprövning bedöma sakfrågorna tillräckligt väl för att på ett rättssäkert sätt kunna avgöra frågan om målet behöver tas upp till en fullständig prövning. I tveksamma fall kan ljudband från bevisupptagningen vid tingsrätten spelas upp vid tillståndsprövningen. I avsnitt 5.4.1 har det föreslagits att tingsrätterna regelmässigt skall dokumentera muntlig bevisning med videoteknik. En särskild fördel med en sådan ordning är att den muntliga bevisningen kan läggas fram vid tillståndsprövningen på ett bättre sätt än vad nuvarande ordning medger. Enligt regeringens bedömning innebär sådana nya regler om presentation av muntlig bevisning i hovrätt i praktiken att hovrätten i tveksamma fall kommer att kunna göra en ännu säkrare bedömning av frågan om prövningstillstånd bör ges än det nuvarande systemet tillåter. Förslaget om videoinspelade förhör utgör därmed — som påpekats under remissbehandlingen — ett inte oviktigt moment i utvidgat system med prövningstillstånd. [sic] Med en mer förfinad reglering än den nuvarande vad gäller förutsättningarna för prövningstillstånd, handläggningen av tillståndsfrågan

 

14 Se prop. 2005/06:99 s. 112: ”För att den ändring som nu görs […] skall bli gällande även sedan lagen (2005:683) [om ändring i RB] trätt i kraft måste även den ändringslagen ändras på motsvarande sätt.” Den anslutande lagen (2005:699) om ändring i sekretesslagen (1980:100) har fått träda i kraft med hänvisning till den ”komplicerade lagstiftningstekniken”, som ansetts medföra ”lagtekniska problem” och ”större risk för att det uppstår fel i lagen”, se prop. 2005/06:161 s. 95 f. 15 Om lagstiftningsnivån som ett angeläget, men olyckligt negligerat, objekt för rättsvetenskaplig uppmärksamhet se min doktorsavhandling Muntlighetsprincipen —
En rättsvetenskaplig studie av processuella handläggningsformer i svensk rätt (framlagd vid Uppsala universitet; Iustus förlag 2006), särskilt delkap. 1.3 med där gjorda hänvisningar. 16 Se prop. 2004/05:131 s. 220 f. Försöksverksamheten med videokonferens i allmän domstol, som pågått sedan år 2000, får efter de senaste ändringarna av förordning 1999:856, vilka trädde i kraft den 1 april i år, bedrivas hos HD, i alla hovrätter och vid 28 av de, i skrivande stund, 53 tingsrätterna. 17 Prop. 2004/05:131 s. 180 (min kursivering)

SvJT 2007 Modernare rättegång — och bättre? 521 och formerna för att presentera bevisningen blir enligt regeringens bedömning risken för felaktiga beslut i frågan om prövningstillstånd minimal.

 

Man kan anta att ett, på detta och andra sätt ”sockrat”, förslag om att, nu förvisso endast i tvistemål, införa ett generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt är avsett att förhindra en återupprepning av det misslyckade försöket för ett decennium sedan. Proposition 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten återkallades då, när det visade sig att den inte skulle få ett tillräckligt stöd i riksdagen.18 Utan teknikberoende ”socker” skulle risken för en återupprepning troligen vara stor, om något sådant förslag nu alls skulle komma på fråga.19 Som vi får anledning att beröra nedan kan det dock visa sig att ”sockerpriset” blir så högt att en ”osockrad” variant av generellt krav på prövningstillstånd ändå borde övervägas. Regeringen har för övrigt uppdragit åt DV att ”i god tid före ikraftträdandet utarbeta en informationsskrift om [det nya] systemet med prövningstillstånd.”20 I denna del kan det vara på sin plats att peka på möjligheten att med enkla, redan tillgängliga, medel ge ökad tyngd åt avsedd information om vad tillståndsprövningen innebär. Som regeringen har påpekat i sammanhanget medger dagens lagstiftning att ett beslut att inte meddela prövningstillstånd motiveras.21 Oftast möts dock den klagande i sådana fall endast av det korthuggna konstaterandet Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens dom står därför fast. Det är inte att undra på att ett sådant svar på klagandens, ibland mycket omfattande, argumentation kan leda till missuppfattningen att ett nekat prövningstillstånd innebär att hovrätten inte alls har tagit del av argumentationen eller materialet i övrigt. Genom att i protokoll (baserat på en ordbehandlingsmall för att inte onödigtvis betunga handläggningen) uttryckligen berätta vad hovrätten faktiskt gjort kan förståelsen för systemet säkerligen stärkas.22

4 En första episod
Så långt de fyra punkter som, för att kunna träda i kraft, är mer eller mindre beroende av att den nya ljud- och bildtekniska utrustningen först har kunnat tas i bruk. Varför de beslutade ändringarna under de

 

18 Se prop. 1998/99:37 s. 17; det återkallade förslaget, som till skillnad från det nuvarande också fullt ut inbegrep brottmål, byggde på SOU 1995:124 (se not 13 ovan). 19 Uttalanden av den dåvarande oppositionens företrädare i riksdagsdebatten ger indikationer på att något sådant inte lär bli aktuellt, se not 4 och jfr not 5 ovan. 20 Se s. 1 i regeringsbeslutet anfört i not 8 ovan (min kursivering), vilket i denna del kvarstår oförändrat efter beslutet anfört i not 10 ovan. 21 Se, liksom till det följande, prop. 2004/05:131 s. 198 f. 22 En motivering kan förslagsvis återge nuvarande RB 49:13 (eller beslutade RB 49:14) följt av: Tingsrätten har tagit del av tingsrättens akt, överklagandet och svarsskrivelsen. Det som har förekommit i målet utgör inte sådana skäl som enligt [det redan citerade lagrummet] krävs för att prövningstillstånd skall meddelas. Liknande utformning av beslut förekommer redan i vissa förvaltningsdomstolar, kanske under intryck av en enskild domares kloka förslag i DV-rapport 2002/4 om prövningstillstånd i kammarrätt, s. 32.

522 Eric Bylander SvJT 2007 elva återstående punkterna inte skulle kunna få träda i kraft — oberoende av all den förberedelse, upphandling, installation, utbildning och information som den nya tekniken föranleder — har inte fått någon egentlig förklaring. I propositionen nämndes inte saken alls, medan justitieutskottets majoritet hänvisade till att det är ”önskvärt att reformen ses i ett sammanhang och att samtliga föreslagna lagändringar träder i kraft samtidigt.”23 Vari denna önskvärdhet bestod uttalades inte och går svårligen att gissa sig till. Intentionsdjupet var knappast stort och ter sig inte större i den nyligen avgivna lagrådsremissen, där liknande resonemang förekommer.24 Redan vid riksdagsbehandlingen fanns det starka skäl att bryta upp de aktuella ändringarna i två delar: de av ny teknik beroende respektive de därav oberoende. Dessa skäl har med tiden blivit allt starkare. Det är därför hög tid att släppa en första episod av Modernare rättegång, omfattande de av ny teknik oberoende ändringarna, vilka har varit mogna för ikraftträdande ända sedan de beslutades. Om och när det blir någon uppföljare kan sedan bestämmas med ledning av hur denna första episod blir mottagen.
    Det finns förvisso många enskildheter att ha synpunkter på även bland de ändringar som skulle omfattas av en sådan första episod. Men, på ett övergripande plan kan de faktiskt beskrivas som relativt okontroversiella justeringar av det rådande systemet.25 Utfallet av reglernas nya utformning kommer dock i flera fall vara starkt beroende av hur de i praktiken kommer att tillämpas av domstolarna. Som ett framträdande exempel kan nämnas den nya regeln i RB 35:7 mom. 5, enligt vilken rätten får avvisa ett bevis, om det trots rimliga ansträngningar inte kan tas upp och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare.26 Om rättegången skall enligt regeringsformen (RF) 11:4 föreskrivas i lag. De aktuella frågorna omfattas alltså av det s.k. obligatoriska lagområdet. Inte minst i ljuset av detta var riksdagens bemyndigande till regeringen rörande lagstiftningens ikraftträdande anmärkningsvärt omfattande; men så var det också omstritt.27 Den dåvarande oppositionen ville fastställa ett specifikt — men, som det har visat sig, orealistiskt — datum med hänvisning till konstitutionsutskottets tidigare uttalanden i fall som dessa, bl.a. enligt följande:28

Konstitutionsutskottet anförde år 1977 att en till innehållet så obestämd ikraftträdandebestämmelse som att frågan överlämnas till regeringens avgörande inte är tillfredsställande från informationssynpunkt. Det var därför enligt konstitutionsutskottet angeläget att en sådan ordning inte användes annat än i undantagsfall när det av alldeles speciella skäl var motiverat […]

 

23 Jfr prop. 2004/05:131 s. 219 f. och se bet. 2004/05:JuU29 s. 15 f. 24 Se lagrådsremissen vid not 12 ovan, s. 8 f. 25 Jfr mitt i not 15 ovan a.a. s. 88, not 267, och s. 299, not 1129. 26 Se prop. 2004/05:131 s. 157 ff. och 231 ff. 27 Se not 5 ovan. 28 Betänkande 2004/05:JuU29 s. 15 med hänvisning till bl.a, bet. 1976/77:KU44 s. 21.

SvJT 2007 Modernare rättegång — och bättre? 523 Att denna informationssynpunkt är mycket viktig kan jag själv omvittna. I den utbildning av juris studerande i processrätt, som utgör en del av mitt dagliga värv, är det mycket otillfredsställande att inte veta när de många beslutade ändringarna träder i kraft och att inte heller i övrigt kunna förhålla sig till dessa vad gäller läromedel och annat. Vid mina många kontakter med domstolarna har jag också noterat en påtaglig frustration över att man där förväntas förhålla sig till regler, som man inte vet när de skall träda i kraft. Tron på att nya regler skall lösa särskilt många av domstolarnas problem är där generellt svag. Under kommande höst har DV för avsikt att genomföra vad verket kallar en ”Road show”, som består av ”besök på samtliga allmänna domstolar för att på plats förbereda personalen på den kommande förändringen och ge en bild av hur verksamheten påverkas”.29 Månntro kan det stärka tron på de kommande reglernas välsignelser? Som vi har sett redovisades inte några egentliga skäl för att skjuta upp ikraftträdandet av de ändringar som skulle kunna omfattas av en första episod, än mindre några alldeles speciella skäl. Tiden har nu gått och riksdagens bemyndigande framstår som allt olämpligare och allt mindre legitimt.30 Ett partiellt ikraftträdande i form av en första episod kan råda bot på denna betänkliga situation. Flera andra fördelar skulle dessutom kunna vinnas med ett sådant tillvägagångssätt. Tillämpade på ett lämpligt sätt borde de teknikoberoende RBändringarna kunna innebära påtagliga fördelar. Om de får träda i kraft låter sig effekterna av dem i alla händelser lättare bedömas. Ändras många rättegångsregler på en gång, är det väldigt svårt att veta vilken verkan har varit av de enskilda ändringarna. De anpassningar som säkerligen kommer att behövas riskerar då att ske i blindo. Denna aspekt, som kan kallas lagstiftningens utvärderbarhet, har en olycklig tendens att inte beaktas vid tillkomsten av ny lagstiftning.
    En första episod bör lämpligen komma till stånd genom riksdagsbeslut. Av varje lag, som ingår lagstiftningsprojektet Modernare rättegång och som redan har beslutats, framgår att denna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Med stöd av dessa bestämmelser om ikraftträdande skulle väl regeringen utan vidare kunna besluta att de olika lagarna skall träda i kraft olika dagar. Men, det skulle inte tjäna mycket till, om det eftersträvade vore att endast vissa delar av någon lag skall träda i kraft. En enstaka lag, som lagen om ändring i rättegångsbalken, kan endast träda i kraft i sin helhet (”denna lag”) på en och samma dag (”den dag”). Förvisso skulle man kunna argumentera för en mindre bokstavlig tolkning än så, men riksdagens förnyade hö-

 

29 Se DV:s delrapport av den 14 maj 2007 (Dnr 749-2005), s. 4. Det framgår inte helt klart vilken av de gängse definitionerna avsedd ”road show” ligger närmast: En föreställning av ett kringresande teatersällskap eller En turnerande presentation, som propagerar för en politisk idé. 30 Jfr Hirschfeldts principiella ifrågasättande i hans i not 3 ovan a.a. s. 20 f. Se vidare i och vid not 39 nedan.

524 Eric Bylander SvJT 2007 rande kan i den nuvarande situationen — som dessutom innefattar ett nytt parlamentarisk läge — ändå ha ett stort egenvärde.31 Företas en uppdelning av de beslutade lagarna kan denna kräva självständiga överväganden, inte minst avseende de delar som tills vidare får anstå.

 

5 Provfilmning
Den största fördelen med att bryta upp de aktuella ändringarna i två delar vore minskningen av den tidsmässiga pressen på att få den nya tekniken installerad och klar att använda. Det skulle ge tid för såväl nödvändig eftertanke som genomförandet av angelägna praktiska uppgifter. Den senaste delrapporten från DV andas viss desperation över inträffade förseningar om några få månaders omfattning. Osäkerhetsmomenten måste ha klargjorts (”eliminerats”) senast den 1 oktober (”den kritiska linjen”). ”Detta är en förutsättning för att tidplanerna för testlagens såväl som hela reformens ikraftträdande skall hålla”, heter det i rapporten.32 Det ter sig betänkligt att genomföra lagstiftning av aktuellt slag under så pressade förhållanden. Regeringens utgångspunkt, som alltjämt är ”att lagändringarna skall träda i kraft så snart som möjligt”,33 utesluter ju inte i sig ett ikraftträdande först om flera år från nu. Att överväga ett sådant längre tidsperspektiv vore säkerligen enklare, om det endast avsåg de delar som verkligen inte kan eller bör träda i kraft tidigare.
    Bland de många osäkerhetsmoment, som enligt DV:s bedömning ”inte har eliminerats som hade varit önskvärt” finns något så centralt som IT-systemlösningen för hantering av ljud- och bildupptagningar. Om den uttalas i verkets delrapport av den 14 maj i år bl.a. följande:34

Den nya infrastrukturen med tillhörande nätverksutrustning har varit den största orsaken till förseningen av IT-lösningen. Leverantören tillhandahöll en ny produkt som i efterhand visade sig inte ha varit tillräckligt väl testad på marknaden. Detta har medfört att arbetet med vidareutveckling och testning av produkten har pågått fram till dagens datum.

 

Den som köpt hemelektronik av ett slag som vid inköpet har varit nytt på marknaden (t.ex. en s.k. platt-tv för bara några år sedan) har säkerligen erfarit att denna snabbt blivit omodern och att senare, bättre modeller, snart har blivit betydligt billigare. Att domstolarna måste hänga med i den informationstekniska utvecklingen har, uttryckt på olika sätt, väglett lagstiftningsprojektet Modernare rättegång.35 Att dom-

 

31 I lagrådsremissen om planerad testverksamhet (not 12 ovan), s. 8 f., har behovet av lagstiftning för att genomföra sådan utbruten verksamhet framhållits. 32 Delrapporten i och vid not 9 ovan, kap. 3 om ”Status osäkerhetsmoment”. 33 Regeringsbeslut anförda i not 8 och 10 ovan. 34 Se not 32 ovan. 35 Se t.ex. prop. 2004/05:131 s. 79 f. och vidare, även till det följande, mitt i not 15 ovan a.a., kap. 11.3, där jag mer ingående har behandlat ljud- och bildteknik i en modernare rättegång. Se även a.a. s. 280 f. och 300 f. om s.k. teknisk determinism och föreställningen att tillgänglig teknik måste användas för att den finns (ibland kallad det tekniska imperativet).

SvJT 2007 Modernare rättegång — och bättre? 525 stolarna skulle leda utvecklingen har det dock aldrig varit tal om och kan inte gärna ha varit meningen. I så fall riskerar ju domstolarna att snart stå med en både dyr och dålig lösning på halsen och det för att genomföra ett projekt, som långtifrån säkert leder till bättre rättegångar. Beakta det följande.
    Huruvida några pengar kommer att kunna sparas genom att lagstiftningsprojektet Modernare rättegång i sin helhet genomförs är oklart. Inte heller är det givet att dess genomförande kan få positiva konsekvenser i övrigt. I propositionen hette det:36

Som utredningen har konstaterat är det svårt att göra några beräkningar av de ekonomiska konsekvenserna av förslagen eftersom det är svårt att bedöma hur stort genomslag förslagen kommer att ha. Reformen bör därför utvärderas när den har varit i kraft en tid. En sådan utvärdering bör omfatta såväl vilka ekonomiska konsekvenser reformen har fått som vilka övriga effekter förslagen har fått för såväl enskilda som för det allmänna.

 

Det är så dags då, att bli varse vilket utbyte stora investeringar och förändringar har gett, när de svårligen eller inte alls kan göras ogjorda. Ingen vill köpa vår gamla, på sin tid dyra platt-tv, där vi sitter med detta ”socker” utspritt omkring oss… Oavsett om det som då genomförts har betecknats så eller inte har det utgjort en fullskalig försöksverksamhet, som misslyckats. Till förtjänsterna hos de ändringar, som skulle kunna omfattas av en första episod av Modernare rättegång enligt ovan, hör att deras genomförande knappast alls kräver några investeringar. Behovet av och den lämpliga utformningen av en eventuell uppföljare skulle dessutom — utan risk för kapitalförstöring — kunna bedömas i förhållande till sin nya lagstiftningsomgivning. De utvärderingsmässiga vinsterna av ett sådant förfarande har redan berörts. Av avgörande betydelse för att den teknikberoende delen av Modernare rättegång skall fungera som det är tänkt, är att vissa antaganden om tekniken för dokumentation genom ljud- och bildupptagning och uppspelning av sådan upptagning visar sig stämma. Viktigast bland dessa är att ”en uppspelning i hovrätt av ett förhör som i tingsrätten dokumenterats genom en videoupptagning [utgör] ett generellt sett lika gott underlag för bevisvärderingen som ett omförhör.”37 Hållbarheten av detta antagande är beroende av hur den tekniska utrustningen utformas, fungerar och används — något som alltså fortfarande är oklart. Exempelvis kan nämnas frågan huruvida ljud- och bildupptagningen ”skall fånga vad som händer i förhandlingssalen vid sidan av förhöret”,38 dvs något så grundläggande som innebörden av ”en berättelse som lämnas i bevissyfte”, vilket enligt beslutade RB 6:6 första stycket utgör det som skall dokumenteras.

 

36 Prop. 2004/05:131 s. 221; jfr SOU 2001:103 s. 313. 37 Prop. 2004/05:131 s. 201 f 38 Se den senaste delrapporten i och vid not 9 ovan, s. 6.

526 Eric Bylander SvJT 2007 I praktiken frånhände sig alltså riksdagen inte endast lagändringens ikraftträdandedatum till regeringen utan också viktiga aspekter av ändringarnas utformning, vilka regeringen i sin tur har frånhänt sig till DV. Är detta alls konstitutionellt godtagbart är det i vart fall knappast lämpligt. Men, nu har också DV uppmärksammat att det kan behövas lagändringar. Det är anmärkningsvärt att verket, som den största osäkerheten i detta sammanhang, framhåller frågan hur parternas rätt till insyn skall möjliggöras i förhållande till de integritetsskyddande sekretessbestämmelserna och vilka konsekvenser det får för domstolarnas lokaler och personal.39 Tillkomsten av de långtgående sekretessreglerna med diskutabla undantag från meddelarfriheten var något, vilket förutan reglerna om ljud- och bildupptagning knappast skulle ha föreslagits.40 Kombinerad med ett omedelbart tilläggsförhör kan en välfungerande uppspelning av en välgjord ljud- och bildupptagning av underrättens förhör säkerligen i många fall rentav överträffa nuvarande ordning med omförhör. I sådana fall har man emellertid inte kunnat ersätta förhörspersonernas inställelse i högre rätt.41 Hur olika typer av bevisframläggande förhåller sig till tänkbara alternativ är det dessutom svårt att säga något om. Inga jämförande experiment har utförts. Relevansen av den forskning som knapphändigt har åberopats kan också ifrågasättas.42 Den nu föreslagna testverksamheten avser endast praktiskt bruk av inspelningsutrustningen, inte uppspelningen av det inspelade. Så sent som i slutet av december 2008 riskerar man därmed att inte ha skaffat sig någon ordentlig erfarenhet av de teknikberoende ändringarnas mest avgörande del. Några experiment, i betydelsen jämförande försök, är det inte heller nu fråga om. Enligt DV:s bedömning är det inte möjligt att fullt ut testa tekniken i en renodlad försöksmiljö. Omvänt ersätter emellertid inte testverksamhet jämförande försök.
    Som bör ha framgått finns det mycket som borde göras innan man ens tar ställning till om det beslutade lagstiftningsprojektet Modernare rättegång i alla delar bör genomföras. Men, ser man nu till att åtminstone skynda långsamt med den del som inte genast kan träda i kraft, behöver man inte stanna vid att åstadkomma en modernare rättegång, utan kan man rentav uppnå en bättre rättegång än den nuvarande.

 

 

39 Jfr RF 11:4, som har berörts ovan. Se därtill föregående not och Hirschfeldt i sitt i not 3 ovan a.a. s. 20 f. 40 Se prop. 2004/05:131 s. 110 ff. 41 Jfr Hirschfeldt i sitt i not 3 ovan a.a. s. 21. 42 Mycket finns att säga i denna del, men jag får här nöja med att hänvisa till mitt i not 15 ovan a.a., särskilt s. 291 ff., 307 och 316 f.