Upphovsrätten i mediebranschen — en fråga om avtal

 

 

Av juris doktor CHRISTINA WAINIKKA

Mediebranschen präglas starkt av att medieproduktion förutsätter utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. I artikeln behandlas frågan om vilket inflytande olika kollektivavtal, ramavtal och standardavtal har på företagens möjligheter att utnyttja skilda typer av verk. I praktiken har avtalen ett större inflytande på rättigheternas fördelning än själva upphovsrättslagen. Det är i detta ljus upphovsrättens konstruktion och framtid bör diskuteras.

 


1. Upphovsrätt i mediebranschen
Mediebranschen är en bransch som fått allt större samhällsekonomisk betydelse. Till mediebranschen hör företag som sysslar med exempelvis filmproduktion, tv-produktion, musikutgivning, radioutsändning, tidskriftsutgivning, dagstidningsutgivning med mera. Det är företag vars produkter de allra flesta av oss kommer i daglig kontakt med.
    Kärnan i medieproduktion är ofta upphovsrättsligt skyddade verk. Texterna i tidningen vi läser, produktionen av det radioprogram vi lyssnar till, musiken vi lyssnar till i iPoden — allt kan omfattas av upphovsrättsligt skydd. Det gör att upphovsrättens reglering står i fokus för de allra flesta medieföretag.
    Frågan om upphovsrätten i mediebranschen diskuteras ofta. Det diskuteras i branschen, bland jurister och inte minst bland allmänheten. Många av dessa diskussioner tar sin utgångspunkt i att många användare inte anser att företagen hanterar upphovsrättigheterna på rätt sätt. Medieföretagen kritiseras för att ”överutnyttja” sina rättigheter. Syftet med denna artikel är att belysa hur upphovsrätten i mediebranschen fungerar i praktiken. De olika avtal som förekommer i mediebranschen belyses sällan trots att de ofta har större betydelse än lagen för vem som har rätt att utnyttja ett verk.

 

2. Upphovsrättens konstruktion
Upphovsrätten är en del av immaterialrätten, vilket innebär att upphovsrätten medför en immaterialrättslig ensamrätt. Det immaterialrättigheterna har gemensamt är att de har till syfte att skydda mänskliga prestationer, ekonomiska eller intellektuella.1 Olika delar av immaterialrätten har olika fokus. Patenträtten och mönsterrätten kan sägas ha till huvudsyfte att skydda de ekonomiska prestationer som

 

1 Se van Engelen, Prestatiebescherming — En ongeschreven intellectuele eigendomsrechten (1994), kap. 1.

600 Christina Wainikka SvJT 2007 ligger bakom de uppfinningar och de formgivningar som skyddas. Tanken är att den som lagt ner forskningsresurser och liknande skall kunna få en ensamrätt för att kunna kapitalisera sin investering. Investering i forskning ses således som en ekonomisk prestation.
    Vid konstruktionen av upphovsrätten kan syftet sägas ha varit att skydda de intellektuella prestationer som låg bakom skapandet av litterära och konstnärliga verk. Utformningen av dagens upphovsrätt har fortfarande en stark prägel av ett skydd för intellektuella prestationer. Upphovsrätten består av två olika delar, den egentliga upphovsrätten och de närstående rättigheterna. Den egentliga upphovsrätten, som utgörs av skydd för litterära och konstnärliga verk med utgångspunkt i 1 § upphovsrättslagen2, är till stora delar ett skydd för intellektuella prestationer. Det blir uppenbart genom till exempel innebörden av verkshöjdskravet.3 De närstående rättigheterna, som regleras i kap. 5 upphovsrättslagen, är dock till stora delar skydd för ekonomiska prestationer. Där regleras skydd för exempelvis fonogramproduktioner och kataloger. Genomgående är att det för de närstående rättigheterna inte uppställs krav på verkshöjd.4

3. Upphovsrättens reglering
Upphovsrätten, liksom stora delar av den övriga immaterialrätten, präglas av internationella harmoniseringsinsatser. Dessa internationella harmoniseringssträvanden får stor inverkan på nationell upphovsrätt, även om territorialitetsprincipen gäller.5 På upphovsrättens område tillkom en internationell konvention, Bernkonventionen, redan 1886. Länderna som tillträtt Bernkonventionen ingår i den så kallade Bernunionen. Bernkonventionen har fått mycket stort inflytande på hur upphovsrätten regleras i stora delar av världen. I Bernkonventionen finns regler som har till syfte att harmonisera upphovsrätten mellan länder. Reglerna är dock bara minimiregler, varje land har utifrån dessa fått skapa sin egen upphovsrätt. Det faktum att reglerna i Bernkonventionen bara är minimiregler har lett till att skyddstiderna är olika långa, att bedömningen av vilka prestationer som skall erhålla skydd skiljer sig åt med mera.
    Det finns flera anledningar till att Bernkonventionen fått stort inflytande över den internationella upphovsrätten. En uppenbar anledning är att konventionen kom till tämligen tidigt. Eftersom konventionen fanns på plats redan under sent 1800-tal har den följt med i över 100 år av ekonomisk utveckling. Konventionen har också varit så

 

2 SFS 1960:729 3 Se Olsson, Copyright — Svensk och internationell upphovsrätt (2006), s. 66. ”Verket skall m.a.o. vara resultatet av en individuell andligt skapande verksamhet.” 4 Särskilt intressant är detta beträffande fotografers rätt. Fotografier som når verkshöjd skyddas enligt 1 § upphovsrättslagen, medan fotografier som inte når verkshöjd skyddas enligt 49 a § upphovsrättslagen såsom närstående rättighet. Se Olsson, Copyright — Svensk och internationell upphovsrätt (2006), s. 377–380. 5 Om territorialitetsprincipen och den svenska upphovsrätten, se Rosén, Jan, Upphovsrättens avtal (2006), s. 61.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 601 konstruerad att den faktiskt klarat många olika politiska, ekonomiska och tekniska förändringar. En anledning till att Bernkonventionen idag fortfarande har ett stort inflytande över internationell upphovsrätt är att Bernkonventionen kom att inkorporeras i det så kallade TRIP:s avtalet inom Världshandelsorganisationen (WTO). Bernkonventionen utgör därmed grunden för det upphovsrättsliga skyddssystemet i WTO.
    Betydelsen av att Bernkonventionen inkorporerats i TRIP:s avtalet skall inte underskattas. I teorin betyder det inte så mycket för de industrialiserade länderna. Bernkonventionen har de redan tillträtt. I praktiken får det dock mycket stor betydelse. Bernkonventionen innehåller i princip inga regler om sanktioner för de länder som tillträder konventionen, men sedan inte inför eller upprätthåller ett upphovsrättsligt skydd som motsvarar konventionens krav. TRIP:s avtalet innebär att länderna måste upprätthålla ett upphovsrättsligt skydd. Görs inte det kan möjligheterna att bedriva internationell handel påverkas. WTO har ett sanktionssystem kopplat till TRIP:s. Följden blir att TRIP:s innebär mycket för det faktiska upphovsrättsliga skyddet i världen.
    Det som nämnts hittills gäller alla den egentliga upphovsrätten, inte de närstående rättigheterna. De nämnda konventionerna gäller alltså inte för hela det område som täcks av upphovsrättslagen. För de närstående rättigheterna, som regleras i 5 kap. upphovsrättslagen, finns ett internationellt skydd genom flera andra internationella konventioner.
    Den kanske viktigaste konventionen på de närstående rättigheternas område är den så kallade Romkonventionen. Det egentliga namnet på konventionen är 1961 års internationella konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag.
    På europeisk nivå har EU av skilda skäl intresserat sig för upphovsrätten. En anledning till att EU behövt intressera sig för upphovsrätt är att den påverkar varors och tjänsters fria rörlighet. Redan i Romfördraget från 1953 stadgades att restriktioner för varors och tjänsters fria rörlighet fick förekomma om det skedde för att skydda industriell och kommersiell äganderätt. För att i högre grad upprätthålla den fria rörligheten har immaterialrätten harmoniserats genom både direktiv och förordningar.
    De direktiv som antagits av Ministerrådet eller av Rådet tillsammans med Europaparlamentet är bindande för medlemsländerna i EU.6 Direktiv blir dock inte automatiskt gällande rätt i länderna, utan länderna får viss tid på sig att införliva direktivet med den nationella rätten, dvs. att implementera direktivet.
    Av de direktiv som hittills kommit rör många anpassningar av upphovsrätten till en ny teknisk verklighet. Tanken har varit att istället för

 

6 Genom EES-avtalet är även EFTA-länderna bundna av direktiven. Detta gäller dock inte Schweiz, som ställt sig utanför avtalet.

602 Christina Wainikka SvJT 2007 att låta länderna själva hitta nationella lösningar för att möta den tekniska utvecklingen har man genom samarbete kunnat harmonisera anpassningarna. Detta blir särskilt tydligt beträffande Infosocdirektivet7, databasdirektivet8 och satellit- och kabeldirektivet9. Skyddstidsdirektivet10 rör dock en central fråga inom upphovsrätten, nämligen hur länge skydd erhålles. För handeln över gränserna är av stor betydelse att länderna inom unionen inte tillämpar olika skyddstider.
    EU:s arbete på upphovsrättens område är långt ifrån över. Upphovsrätten är inte helt ut harmoniserad genom de direktiv som hittills kommit. En fråga där kommissionen lagt fram ett förslag är de straffrättsliga sanktionerna. Förslaget rör inte bara upphovsrätt utan även andra delar av immaterialrätten. Syftet är att direktivet skall ge vissa åtgärder för att stärka det straffrättsliga sanktionssystemet på immaterialrättens område.
    I Sverige gäller den svenska upphovsrättslagen, med tillhörande upphovsrättsförordning. Såsom framkommit är dock utformningen av upphovsrättslagen inte bara en fråga för den svenska lagstiftaren. Den svenska lagstiftaren är bunden av en stor mängd internationella konventioner och EU-direktiv.
    Det är dock inte bara formella bindningar i form av konventioner som utövar inflytande på svensk upphovsrätt, både på lagstiftaren och på hur upphovsrätten fungerar i praktiken. I vissa delar av mediebranschen har många avtal kommit att påverkas av amerikansk upphovsrätt. Detta kan ses genom att avtal ibland bara översätts rakt av till svenska, utan att rättsligt ”transkriberas”. Typiskt för sådana avtal är att de ofta är mycket längre än vad avtal normalt är i Sverige. Avtalen kan också många gånger utgå från att företag har en ursprunglig upphovsrätt, det vill säga inte måste härleda sin rätt från en upphovsman. Avtalen innehåller också långt större rättighetsförvärv än vad som vanligen är fallet i Sverige.
    Eftersom det förekommer många avtal i Sverige som präglats av amerikansk upphovsrätt är det möjligt att tala om att den amerikanska rätten inom vissa branscher har kommit att få normerande verkan. Det centrala inom en bransch är då inte vad upphovsrättslagen egentligen stadgar utan vad som regleras i avtalen. Mellan två samtyckande parter kan detta fungera friktionsfritt. Problem kan dock uppkomma om någon av parterna är eller blir missnöjd. Vid en domstolsprövning

 

7 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. 8 Europaparlamentets och Rådets Direktiv 95/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser. 9 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter med avseende på satellitsändningar och vidaresändning via kabel. 10 Rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 603 kan avtal alltför starkt präglade av amerikansk upphovsrätt komma att rivas upp.

 

4. Avtal om upphovsrätt
4.1 Behovet av att härleda rättigheten
I regeringsformens andra kapitel, som innehåller regler om grundläggande fri- och rättigheter, anges att upphovsmän äger rätt till sina verk såsom regleras i lag, 2:19 regeringsformen. Betydelsen av regleringen i regeringsformen är framförallt att upphovsrätten i Sverige alltid uppkommer hos den fysiska person som är upphovsman. Alla som vill använda ett verk måste alltid härleda sin rätt hela vägen tillbaka till en fysisk person. Detta görs genom olika former av avtal.

 

4.2 Särskiljande för upphovsrättsliga avtal
Eftersom all medieproduktion förutsätter avtal om rätt att utnyttja upphovsmannens verk får avtalen en avgörande betydelse. När frågan uppkommer om ett medieföretag gjort intrång eller inte i en upphovsrätt är det i princip alltid avtalstolkning som blir avgörande. Avtalen har i allmänhet större betydelse för i vilken mån någon kan utnyttja ett verk än vad lagen har. Upphovsrättsliga avtal påverkas dock av vissa upphovsrättsliga principer. Det är framförallt två principer som har denna inverkan:

 

Den ideella rätten Specifikationsgrundsatsen

 

Den ideella rätten är något som tillfaller upphovsmannen i och med skapandet av verket. Denna del av upphovsrätten är specifik för den kontinentaleuropeiska upphovsrätten. Den amerikanska upphovsrätten har en mycket begränsad ideell rätt, medan den kontinentaleuropeiska upphovsrätten av tradition har en mycket stark ideell rätt.
    Den ideella rätten består av två delar, namngivningsrätten och respekträtten. Båda delarna återfinns i 3 § upphovsrättslagen. Namngivningsrätten innebär en rätt för upphovsmannen att bli namngiven, i enlighet med god sed, i samband med att verket tillgängliggörs för allmänheten.11 Respekträtten innebär en rätt för upphovsmannen att slippa se verket tillgängliggjort för allmänheten i ett kränkande sammanhang och att slippa kränkande ändringar.12 Det speciella med den ideella rätten, i förhållande till de ekonomiska rättigheterna inom upphovsrätten, är att den inte kan överlåtas, 27 § upphovsrättslagen. Det är således inte möjligt för en arbetsgivare

 

11 Frågan om namngivningsrättens omfattning har prövats av HD flera gångar, se exempelvis NJA 1993 s. 263 och NJA 1996 s. 354. 12 Frågan om respekträttens omfattning har prövats av HD vid flera tillfällen, se exempelvis NJA 1975 s. 679 och NJA 2005 s. 905.

604 Christina Wainikka SvJT 2007 eller uppdragsgivare att förvärva upphovsmannens ideella rätt. Den ligger alltid kvar hos upphovsmannen.13 Det som upphovsmannen kan göra är att efterge den ideella rätten. Denna eftergift kan bara göras till en till art och omfattning begränsad användning, till exempel kan en journalist efterge rätten att få namnet publicerat i samband med en viss publicering av en artikel. Bedömningen av om eftergift gjorts eller inte skall göras vid varje nyttjande. Det går alltså inte att hänvisa till att upphovsmannen vid ett annat nyttjande gjort eftergift för till exempel namnpublicering.14 Specifikationsgrundsatsen är också något som får en stor inverkan på upphovsrättsliga avtal.15 Kärnan i denna grundsats är att upphovsrättsavtal vid tvekan skall tolkas restriktivt, till förmån för upphovsmannen. Följden blir att upphovsrättsliga avtal måste innehålla klart specificerade över- eller upplåtelser för att kunna fylla avsedd funktion.16 Det är bara det som klart anges som omfattas av avtalet. Specifikationsgrundsatsen innebär ett viktigt avsteg från den allmänna avtalsrätten. Vid oklara avtal utgår den allmänna avtalsrätten från att det centrala är att hitta den gemensamma partsviljan. När det gäller upphovsrättsliga avtal är den strävan inte aktuell. Vid upphovsrättsliga avtal tolkas istället avtalen till förmån för upphovsmannen. Grundsatsen kan ses som ett led i en strävan att skydda upphovsmannen mot ofördelaktiga avtal. För det fall att upphovsmannen ingår sådana avtal skall de för honom ofördelaktiga villkoren framträda tydligt.
    De regler i 28 § upphovsrättslagen som har beröring på specifikationsgrundsatsen gäller bearbetning och vidareöverlåtelse. För det fall att det inte avtalats får inte några bearbetningar alls göras. För en tidning som köper in en text innebär det till exempel att stavfel egentligen inte får rättas, om det inte uttryckligen står i avtalet att så får ske.17 På samma sätt har inte den som förvärvar en upphovsrätt rätt att överlåta den vidare, om inte denna rätt till vidareöverlåtelse avtalats särskilt. Förvärvas en upphovsrättighet för att vara föremål för handel är det alltså mycket viktigt att avtalet innehåller en regel om att vidareöverlåtelse är tillåten.18

 

13 Det finns en regel i upphovsrättslagen som innebär ett undantag från denna princip. I 40 a § upphovsrättslagen stadgas att hela upphovsrätten, alltså inklusive den ideella rätten, övergår till arbetsgivaren för det fall att en arbetstagare skapat ett datorprogram antingen som ett led i sina arbetsuppgifter eller efter instruktion från arbetsgivaren. Regeln gäller bara datorprogram och skall inte användas som tolkningsunderlag beträffande andra typer av verk. 14 Frågan kom i tydlig dager i samband med målet mellan Sjöman/Eriksson och TV 4, Svea hovrätt 12 april 2006, mål nr T 451-05. 15 Det förekommer flera olika namn, även till exempel specifikationsgrundsatsen och specialitetsgrundsatsen. 16 Se Olsson, Copyright — Svensk och internationell upphovsrätt (2006), s. 287. 17 Denna regel kan i och för sig luckras upp, särskilt om parterna har haft en långvarig avtalsrelation där upphovsmannen tidigare tolererat mindre förändringar, såsom rättande av stavfel. 18 Observera att detta gäller överlåtelse av själva rättigheten. Spridningsrätten till exemplar konsumeras i enlighet med 19 § upphovsrättslagen.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 605 4.3 Kollektivavtal, ramavtal och standardavtal
För att transaktionskostnaderna för att göra olika former av medieproduktioner inte skall bli alltför höga regleras upphovsrättsfrågor i vissa kollektivavtal, i olika ramavtal och i standardavtal. I många av de branscher där de anställda ofta presterar upphovsrättsligt skyddade prestationer har ofta upphovsrättsliga regler kommit in i kollektivavtalen. Hit hör till exempel kollektivavtal mellan Svenska Tidningsutgivarföreningen (TU) och Svenska Journalistförbundet (SJF) för redaktionspersonal med flera och Film-, tv- och videoinspelningsavtalet mellan Medie- och Informationsarbetsgivarna (MIA) och Svenska Teaterförbundet (TF).
    De upphovsrättsliga reglerna i de olika kollektivavtalen varierar i hög utsträckning. I vissa fall förvärvar arbetsgivaren en stor del av rättigheten, medan i andra fall får arbetsgivaren bara en mycket begränsad nyttjanderätt. Det gör att frågor om fördelning av rättigheter mellan arbetsgivare och arbetstagare är särskilt intressant att studera från kollektivavtalsperspektiv.
    Det är också vanligt med olika typer av ramavtal. Dessa träffas mellan exempelvis arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer, utan att få ställning som kollektivavtal. Anledningen till att dessa avtal är ramavtal och inte kollektivavtal är framförallt att de personer som utför arbetet inte är anställda, utan har egna bolag. Det handlar exempelvis om dramatiker, som skriver manus till film- eller tvproduktioner. Ramavtalen är ofta helt fokuserade på hanteringen av upphovsrätten.
    Den rättsliga konstruktionen med ramavtalen kan i en del fall ifrågasättas. Ett sådant ramavtal är träffat mellan MIA och Sveriges Dramatikerförbund (SDF), nämligen ramavtal avseende tv-företag och produktionsbolag. Avtalet anses dock binda medlemmarna i berörda organisationer. Följden är att avtalet mellan två parter anses binda tredje män.
    I svensk rätt godkänns normalt inte så kallade tredjemansavtal, det vill säga avtal mellan två parter som binder en tredje part. Vanliga kollektivavtal är i sig ett tredjemansavtal och var vid uppkomsten en mycket omdiskuterad avtalskonstruktion. Genom lagstiftning har avtalsformen numera giltighet vid kollektivavtal. Avtalskonstruktionen har således en rättslig giltighet, men bara när det är ett kollektivavtal mellan en arbetsgivare/arbetsgivarorganisation och en fackförening.
    Det avtal som finns mellan MIA och SDF är inte ett kollektivavtal i arbetsrättslig mening. Såsom avtalet är formulerat har det tydliga drag av ett kollektivavtal, men det anges uttryckligen i avtalet att det är hänföras till upphovsrätten — inte arbetsrätten. Detta gör att konstruktionens rättsliga giltighet kan diskuteras. Avtalsrättsligt kan hävdas att konstruktionen är en sådan form av tredjemansavtal som de facto inte binder tredje män.

606 Christina Wainikka SvJT 2007 Detta har dock inte lett till särskilt omfattande konsekvenser. Ramavtalet ligger till grund för de individuella avtal som träffas mellan sändande tv-företag/produktionsbolag och dramatiker. I dessa avtal hänvisas till ramavtalet med uttryck som att ersättningsnivåer för reprisering skall bestämmas utifrån ”vid varje tidpunkt gällande” avtal.
    Dessa hänvisningar gör också att även om avtalskonstruktionen som sådan skulle vara ogiltig, såsom tredjemansavtal, så får den ändå en giltighet genom de individuella avtalen. Det är då parterna i de individuella avtalen som själva binder upp sig i förhållande till ramavtalet. Det blir en del av de individuella avtalen. Ramavtalet fungerar då alltså i princip som ett standardavtal.
    Precis som i fallet med kollektivavtalen finns stora skillnader i hanteringen av upphovsrättsfrågorna i de olika ramavtalen. Det gör att det är mycket intressant att studera dessa ramavtal från upphovsrättslig synvinkel.
    En sista typ av avtal som är vanligt förekommande i mediebranschen är standardavtal. Dessa standardavtal används exempelvis vid inköp av olika typer av rättigheter och vid olika typer av uppdrag där upphovsrättsligt skyddade prestationer kan bli resultatet. Standardavtal förekommer för vissa typer av anställningsförhållanden. Precis som för kollektivavtal och ramavtal hanteras de upphovsrättsliga frågorna ofta på vitt skilda sätt i de olika standardavtalen.

 

5. Fördelning av rättigheter mellan arbetsgivare och arbetstagare
5.1 Utan kollektivavtal eller reglering i anställningsavtal
För företag som hanterar mycket upphovsrättigheter finns ofta någon form av kollektivavtal som styr fördelningen av upphovsrätten mellan arbetsgivare och arbetstagare. För de följande genomgångarna om hur det ser ut i olika kollektivavtal är det dock viktigt att först se hur upphovsrätten fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare om det inte finns något kollektivavtal eller någon uttrycklig reglering i ett anställningsavtal.
    Vid sidan av vad som gäller för datorprogram, se vidare nedan, finns i upphovsrättslagen inte någon uttrycklig reglering om fördelningen av upphovsrättigheter mellan arbetsgivare och arbetstagare. I grunden uppstår då en konflikt mellan det normala förhållandet mellan arbetsgivare — arbetstagare och upphovsrätten. Det normala förhållandet i anställningsförhållanden är att arbetstagaren utför ett arbete och arbetsgivaren får rätt till resultatet. Är arbetstagaren anställd för att bygga en bil äger arbetsgivaren både bildelarna och den färdiga bilen. Situationen är dock annorlunda om det arbetstagaren gör är att skapa upphovsrättsligt skyddade prestationer. Eftersom upphovsrätten alltid uppkommer hos den fysiska personen får arbetstagaren upphovsrätten. Arbetsgivaren måste på något sätt få en rätt att utnyttja prestationen för att kunna använda den för till exempel publicering.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 607 För det fall att upphovsrätten skulle få fullt företräde skulle arbetsgivaren inte ha någon rätt till det som arbetstagaren skapar. Det har dock ansetts att om arbetstagaren är anställd för att skapa upphovsrättsligt skyddade prestationer får arbetsgivaren en viss rätt att utnyttja prestationen. Detta är inte lagfäst och brukar ofta refereras till som ”tumregeln”.19 ”Tumregeln” brukar ses som en följd av anställningsavtalet.
    Kärnan i ”tumregeln” är att när en arbetstagare utfört en upphovsrättslig prestation som ett led i sina arbetsuppgifter får arbetsgivaren rätt att utnyttja prestationen inom ramen för sin normala verksamhet. En arbetstagare som är anställd för att skriva instruktionsböcker på ett företag som tillverkar mobiltelefoner får alltså upphovsrätt till böckerna, men arbetsgivaren har rätt att använda dem genom att till exempel trycka exemplar och bilägga dem till mobiltelefonerna.
    Som framgår är denna regel mycket flytande. Den är öppen för många tolkningar, både om vad som ingår i arbetstagarens uppgifter och om vad som är arbetsgivarens normala verksamhet. I en verksamhet som inte förändrar inriktning behöver tolkningsproblem inte uppkomma. I dagens mediebransch är medieföretagens verksamhet föremål för ständiga förändringar. Följden blir att tumregeln, med dess fokus på en ”normal verksamhet”, inte fungerar optimalt. Det i sig kan bidra till att kollektivavtalsreglering av upphovsrättens övergång är att föredra för många företag.
    Inom andra delar av immaterialrätten har arbetsgivaren än större möjlighet att träda in som rättighetsinnehavare. Inom patenträtten finns en särskild lag, lagen om arbetstagares uppfinningar20, som reglerar i vilken mån arbetsgivaren får rätt till en uppfinning som arbetstagaren har gjort. För det fall att arbetstagaren har haft som arbetsuppgift att utföra utvecklingsarbete kan arbetsgivaren i stort sett få träda in helt som rättighetsinnehavare.21 Den arbetstagare som gjort uppfinningen blir då helt avskuren från rättigheten. Är kopplingen mellan arbetstagarens arbetsuppgifter och uppfinningen svagare kan arbetsgivaren ha en option att träda in. Enligt lagen har arbetstagaren rätt till ersättning för att arbetsgivaren får rättigheten, lönen kan dock komma att betraktas som en central del i denna ersättning.
    Vid sidan om lagen om arbetstagares uppfinningar finns ett centralt kollektivavtal. Grunden i kollektivavtalet är att arbetsgivaren får än större rätt att träda in, men att arbetstagaren har större rätt att få ersättning.
    På mönsterrättens område saknas helt lagreglering om fördelningen av rättigheten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Av tradition, och enligt de få rättsfall som finns, har dock arbetsgivaren rätt att trä-

 

19 ”Tumregeln” brukar hänföras till Karnell, se Karnell, Läromedelsrätt (1972), s. 35. 20 SFS 1949:345. 21 Se Wolk, Arbetstagares immaterialrätt — Rätten till datorprogram, design och uppfinningar m.m. i anställningsförhållanden (2006), s. 63 ff.

608 Christina Wainikka SvJT 2007 da in som rättighetsinnehavare om arbetstagaren skapat mönstret som ett led i sina arbetsuppgifter.
    För både patent och mönster gäller i princip att när arbetsgivaren träder in så får han hela rättigheten. Rättigheten registreras på företaget och det är företaget som har hela ensamrätten. Skälen till detta är att patent- och mönsterrätt är skapade för att skydda ekonomiska prestationer. Den som stått för de ekonomiska prestationerna är företagen, alltså skall de också få rättigheten.
    På gränsen mellan de industriella rättskydden och traditionell upphovsrätt befinner sig det upphovsrättsliga skyddet för datorprogram. Beträffande datorprogram som anställda tar fram finns därför en specialregel i 40 a § upphovsrättslagen. Denna regel har sitt ursprung i EU harmonisering av upphovsrätten för datorprogram. I 40 a § anges att om arbetstagaren skapat datorprogram som ett led i sina arbetsuppgifter eller efter instruktion från arbetsgivaren övergår rätten till programmet till arbetsgivaren. Viktigt att notera är att det är hela upphovsrätten som övergår, alltså även den ideella rätten.
    Av det ovanstående framgår att en anställd upphovsman till stora delar har kvar upphovsrätt till sina verk och därigenom kan utnyttja dem på annat sätt. Arbetstagaren kan dock inte sägas vara helt fri att göra vad som helst med hänvisning till att han har upphovsrätt till sina prestationer. En arbetstagare har, enligt arbetsrätten, en tämligen långtgående lojalitetsplikt. Lojalitetsplikten innebär bland annat ett förbud mot att konkurrera med arbetsgivaren. Det finns således arbetsrättsliga möjligheter att ingripa om en arbetstagare utnyttjar sin kvarvarande upphovsrätt till att konkurrera med arbetsgivaren.

 

5.2 Olika kollektivavtalsregleringar
I kollektivavtal för branscher där upphovsrättsliga prestationer ofta görs av arbetstagare är det vanligt med någon form av upphovsrättsreglering. Fördelningen av upphovsrätten kan se väldigt olika ut, ofta beroende på branschens behov och särskilda struktur. Många av kollektivavtalen präglas av att de från början haft en enkel uppbyggnad, men sedan kompletterats vid ett flertal tillfällen vilket medfört att rättighetsupplåtelsen blir väldigt svår att överblicka.
    Inom mediebranschen har kollektivavtalen kommit att utvecklas på ett tämligen komplicerat sätt. Många av avtalen på MIA:s område har sin bakgrund i avtal träffade mellan andra parter. Som exempel kan nämnas att många av de avtal som gäller vid tv-produktion har sin bakgrund i avtal en gång träffade för Sveriges Radio.22 Situationen för ett monopolföretag på en lugn mediemarknad var en helt annan än den för dagens konkurrensutsatta medieföretag. Det gör att en del av avtalen inte är särskilt väl anpassade till den verklighet där de gäller.

 

22 Vid den tid då avtalen skapades var det ett bolag, Sveriges Radio. Numera motsvaras det av tre bolag, Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 609 Det finns några olika modeller för hur rättighetsöverlåtelsen kan se ut mellan arbetsgivare och arbetstagare. Nedan följer en genomgång av några olika modeller, med angivande av vilka kollektivavtal som kan ses som exempel.

 

Tumregeln används, trots kollektivavtal
I vissa fall finns kollektivavtal för branscher där upphovsrättsligt skyddade prestationer sker, men där frågor om upphovsrätt lämnas obesvarade. För det fall att inget sägs i kollektivavtalet om fördelningen av upphovsrätten mellan arbetsgivare och arbetstagare gäller de vanliga upphovsrättsliga principerna, det vill säga specifikationsprincipen, tumregeln med mera.
    Ett kollektivavtal som har denna typ av reglering är avtalet mellan MIA och TF för inläsare av talböcker. Inläsarna framför litterära verk när de läser in talböcker. För detta får de en närstående rättighet i enlighet med 45 § upphovsrättslagen. I kollektivavtalet sägs dock inget om fördelningen av upphovsrätten.
    Skälet till att ingen upphovsrättsreglering finns i detta avtal torde vara att arbetsgivaren inte har ett behov av ett ökat upphovsrättsförvärv i förhållande till tumregeln.
    Inom reklambranschen produceras text, bild med mera som ofta når upphovsrättsligt skydd. Inom branschen är dock kollektivavtal inte särskilt vanligt förekommande och i den mån de finns är det tjänstemannaavtal med Tjänstemannaförbundet HTF. I dessa avtal regleras inte upphovsrättsfrågor. Frånvaron av kollektivavtalsregler om upphovsrätt har inte lett till några större problem. Tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare om upphovsrättsliga frågor är inte särskilt vanligt förekommande.23

Stort förvärv, hög ersättning direkt
Ett sätt att förvärva upphovsrättigheter är att göra ett stort förvärv, kanske rent utav förvärva samtliga ekonomiska rättigheter. Ersättning för detta förvärv kan betalas på olika sätt. Det finns en möjlighet att göra ett stort förvärv och betala ersättning en enda gång, som en slutlig ersättning för hela förvärvet av upphovsrättigheten.
    Denna typ av förvärv är inte särskilt vanliga i kollektivavtal, men väl i individuella avtal av olika slag. Det finns dock kollektivavtal som har denna typ av förvärv. Medieöversättaravtalet mellan MIA och TF innehåller en § 4 om nyttjanderätt.24 Där anges: ”samtliga immateriella rättigheter till de översättningar som utförs enligt detta avtal överlåts i sin helhet av den anställde till arbetsgivaren”.

 

23 Däremot är tvister mellan reklambyråer och deras kunder om upphovsrättsliga frågor betydligt vanligare. 24 Detta avtal är uppsagt i förtid av Teaterförbundet. Skälet anges vara förändrade branschvillkor.

610 Christina Wainikka SvJT 2007 En liknande skrivning finns i Film-, tv- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF beträffande beställningsfilm.25 Där anges i § 46 att vid produktion av så kallad beställningsfilm gäller följande: ”Vid produktion av övrig beställningsfilm, oavsett produktionsteknik, avlöser medverkandes gage rätt för producenten att fritt visa och sprida verket. Visnings- och spridningsrätten av beställningsfilm är geografiskt och tidsmässigt oinskränkt.
Såvida filmens ursprungliga syfte ej förändras innefattar detta också rätt att visa och sprida filmen i nedskuret skick eller i vissa delar eller i form av stillbilder.”

 


Stort förvärv, omfattande efterersättningar
I vissa branscher anses behovet av omfattande upphovsrättsförvärv vara väldigt stort. Samtidigt anses att det kanske inte är fullt ut möjligt att betala en hög ersättning direkt. Upphovsmännen kan till exempel anse att även de bör ha ersättning för uti fall att verket blir en stor ekonomisk framgång.
    Film-, TV- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF är ett avtal som präglas av att producenten förvärvar en stor del av upphovsrätten. I § 42 mom 1 står det: ”Producenten äger exklusiv rätt att i den omfattning och på de villkor samt mot den ersättning, som anges i detta avtal, själv eller genom upplåtelse/överlåtelse av nyttjanderätter till annan, spela in och göra de ändringar i inspelat verk eller inspelad prestation, som erfordras samt utnyttja verket och de medverkandes prestationer i alla länder medelst varje vid respektive nyttjandetillfälle känd metod. Nyttjanderätten innefattar även rätt att bearbeta sådant verk eller sådan prestation att ingå som del av nya verk i form av versionering eller korta avsnitt enligt regler som framgår av detta avtal.”
Som framgår av skrivningen förvärvar producenten en mycket omfattande del av upphovsrättens ekonomiska rättigheter. Regleringen följs av en mycket omfattande, och komplicerad, reglering av när och hur ersättningar skall betalas ut vid vissa typer av upphovsrättsliga nyttjanden.

 

Litet förvärv, möjligheter till överenskommelser
En del kollektivavtal präglas av rättighetsförvärv som inte är särskilt omfattande. Arbetsgivaren får en rätt att utnyttja arbetstagarens verk i en ganska begränsad omfattning. För att få en mer omfattande rätt krävs överenskommelser, antingen enskilda eller lokala överenskommelser.
    Ett kollektivavtal som har ett ganska litet rättighetsförvärv är Tidskriftsavtalet mellan MIA och SJF. § 6 mom 1 har följande skrivning: ”Utan hinder av regleringen i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (Upphovsrättslagen) får det företag där medarbetaren är anställd, publicera text- och bildmaterial som har medarbetaren som upphovs-

 

25 Avtalet är under omförhandling.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 611 man, i tidskrift som företaget ger ut, om materialet har tagits fram i medarbetarens anställning hos företaget.”
Rättighetsöverlåtelsen är i tidskriftsavtalet mindre än vad den skulle ha varit om inget kollektivavtal fanns. I så fall skulle arbetsgivaren få använda materialet inom ramen för sin normala verksamhet, vilket för ett tidskriftsföretag kan omfatta mer än att bara ge ut tidskrifter. Avtalet kan dock kompletteras med olika typer av överenskommelser om vidareutnyttjanden med mera.
    I kollektivavtal mellan TU och SJF för frilansmedarbetare finns två regleringar om upphovsrätten, en för företag som framställer elektroniska produkter (§ 4) och en för företag som inte framställer elektroniska produkter (§ 4 a). Regleringen för de företag som inte framställer elektroniska produkter är i princip likadan som den i tidskriftsavtalet mellan MIA och SJF. Regleringen för de företag som framställer elektroniska produkter är lite annorlunda (§ 4 mom 1): ”Medarbetaren upplåter/överlåter åt det företag där medarbetaren är anställd rätten att i tryckt och digital form i sin verksamhet förfoga över upphovsrättsligt skyddat material som har medarbetaren till upphovsman och som tagits fram i medarbetarens anställning hos företaget. Upplåtelsen/överlåtelsen gäller med de begränsningar som anges nedan.”

 


6. Fördelning av rättigheter mellan uppdragsgivare och uppdragstagare
Idag är det allt vanligare i mediebranschen att personer frilansar på olika sätt. Dessa frilansare blir ibland anställda under kortare perioder, vilket gör kollektivavtalen tillämpliga. Ofta är de dock inte anställda utan har egna bolag, de är då uppdragstagare istället för arbetstagare. När dessa personer är uppdragstagare gäller andra principer för upphovsrättsöverlåtelser än vad som är fallet för arbetstagare.
    En av de allra viktigaste skillnaderna är att specifikationsprincipen slår till med full kraft, vilket gör att de individuella avtalen får avgörande betydelse. Det går sällan, eller aldrig, att hänvisa till att något har varit underförstått beträffande rättighetsöverlåtelser.

 

Inget skrivet
Finns inget skrivet mellan parterna förvärvar uppdragsgivaren en mycket begränsad nyttjanderätt till det uppdragstagaren skapat. I övrigt ligger hela upphovsrätten kvar hos uppdragstagaren i sin egenskap av upphovsman. Detta gäller enligt specifikationsgrundsatsen.

 

Stort förvärv, hög ersättning direkt
I vissa sammanhang kan det vara möjligt för en uppdragsgivare att göra omfattande rättighetsförvärv och att göra en betalning för det. Uppdragsgivaren kan då köpa loss samtliga ekonomiska rättigheter.
    Det finns ramavtal inom mediebranschen som innehåller sådana konstruktioner, men de är inte vanliga i alla delar av mediebran-

612 Christina Wainikka SvJT 2007 schen. Däremot finns det standardavtal som innehåller sådana skrivningar.

 

Stort förvärv, omfattande efterersättningar
Det finns avtal med uppdragstagare som innebär stora förvärv av rättigheter, men som samtidigt innebär att uppdragstagaren har omfattande rätt till efterersättningar i form av royalty och liknande.
    Ett avtal som innehåller sådana skrivningar är avtalet mellan MIA och SDF avseende tv-företag och produktionsbolag (Dramatikeravtalet). Producenten förvärvar omfattande delar av upphovsrätten samtidigt som dramatikern, och även SDF, har rätt till ersättning i samband med att verket utnyttjas.

 

Litet förvärv
Det finns även en del uppdragsavtal som innehåller små rättighetsförvärv, men med möjlighet att förvärva större rättigheter.
    Frilansavtalet mellan MIA och SJF innebär ett ganska litet förvärv av upphovsrättigheter. I avtalet anges dock att klausulen om det lilla förvärvet bara gäller om inte annat har avtalats. Uppdragsgivaren och uppdragstagaren har alltså fullt ut möjlighet att träffa överenskommelser om betydligt större rättighetsförvärv.
    Inom bokbranschen innehåller förlagsavtalen av tradition tämligen små rättighetsförvärv. Förlaget får genom förlagsavtalen rätt att ge ut boken på svenska under en viss begränsad tidsperiod och ibland även begränsat till en viss upplaga.

 

7. Olika typer av verk
7.1 Konsekvenser av de olika avtalslösningarna
Konsekvensen av den mängd olika avtalslösningar som finns inom mediebranschen idag är att samma typ av verk hanteras väldigt olika. En annan konsekvens är att en typ av medieproduktion innebär att upplåtelser av skilda slag sker för en och samma produktion.
    För att åskådliggöra hur stora skillnaderna de facto blir görs här en genomgång av olika avtal för olika typer av verk. Framställningen är inte på något sätt heltäckande, men belyser konsekvenserna av de olika avtalslösningarna. Den typ av verk som skall belysas är text, fotografi samt närstående rättigheter.

 

7.2 Text
Det upphovsrättsliga skyddet
Texter produceras av väldigt olika slag och dess användning kan också variera. Texter är nästan uteslutande att betrakta som litterära verk.26 Det upphovsrättsliga skyddet för texter varierar i viss mån, beroende på hur texterna bedöms klara verkshöjdskravet. Det brukar anses att korta nyhetsmeddelanden, som bara innehåller korta fakta, inte

 

26 Texter som är skrivna i viss form, där till exempel bokstäverna tillsammans skapar en bild, torde kunna betraktas som konstnärliga verk.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 613 når kravet på verkshöjd.27 Dessa kan därför inte erhålla upphovsrättsligt skydd. Frågan om upphovsrätt till korta nyhetsmeddelanden har dock inte prövats och med tanke på att verkshöjdskravet generellt har blivit generösare kan detta antagande kanske ifrågasättas idag.
    Det är inte textens längd som är avgörande för om texten anses ha verkshöjd eller inte. I en underrättsdom ansågs ett kort brev skrivet av en känd artist och konstnär ha verkshöjd. Brevet är bara några få meningar kort.28 Mer avgörande än textens längd är snarare frågan om upphovsmannen har präglat texten med sin personlighet.29 Utnyttjandet av upphovsrättsligt skyddade texter påverkas mycket av det faktum att upphovsrätten bara skyddar hur något är uttryckt, inte själva tankeinnehållet. Detta gör att upphovsrätten öppnar för så kallad rewriting. Om den nya texten blir att betrakta som ny och självständig i upphovsrättslig mening anses inte att ett utnyttjande av den skyddade texten ha skett.30 Detta alltså även om texten har precis samma tankeinnehåll.

 

Fördelning av rätt till reklamtexter (copy)
Reklamtexter omfattas ofta av upphovsrättsligt skydd. Texterna är visserligen ibland tämligen korta, men är också ofta skrivna på ett mycket medvetet sätt. Copywriters präglar ofta texterna med sin personlighet.
    Det som kan leda till upphovsrättsliga förvecklingar är att reklambyråns uppdragsgivare ibland påverkar textens utformning i ganska hög utsträckning. I vissa fall går denna påverkan så långt att upphovsrätten kan bli att betrakta som gemensam enligt 6 § upphovsrättslagen.
    Upphovsrätten till de texter som copywriters på reklambyråer skriver anses normalt tillfalla arbetsgivaren i hög grad, även om det inte står uttryckligt i något anställningsavtal. Skälet till det är att den fria hanteringen av texten i princip alltid anses vara inom ramen för arbetsgivarens normala verksamhet.
    I relationen till sina kunder behåller dock ofta reklambyråer upphovsrätten till det reklammaterial de tagit fram. Enligt de vanligaste avtalen i branschen ligger upphovsrätten kvar hos reklambyrån, vilket innebär att byrån kan behålla kontrollen över hur materialet används.31

Fördelning av rätt till tidskriftsartiklar
Tidskriftsartiklar har normalt ett upphovsrättsligt skydd, de blir i normalfallet tillräckligt originella i upphovsrättslig mening för att kla-

 

27 Se Olsson, Copyright — Svensk och internationell upphovsrätt (2006), s. 74. 28 Stockholms tingsrätt mål T 7884-99. 29 Se diskussionen i Olsson, Copyright — Svensk och internationell upphovsrätt (2006), s. 68. 30 Se 4 § st. 2 upphovsrättslagen. 31 Information om de vanligaste avtalen kan fås på Reklamförbundets hemsida, www.reklam.se.

614 Christina Wainikka SvJT 2007 ra verkshöjdskravet. I vissa fall baseras texterna på omskrivna artiklar från andra tidningar och tidskrifter, men dessa omskrivningar klarar också ofta verkshöjdskravet. För det fall att den omskrivna artikeln inte kan betraktas som ny och självständig görs dock ett upphovsrättsintrång, enligt 4 § st. 1 upphovsrättslagen.
    I vissa fall arbetar redaktioner om artiklar som journalister skrivit. I många fall handlar det om normal redigering, men i vissa fall gör redaktörer och redigerare större omarbetningar av artiklar. Det arbete som görs i och med sådan omarbetning torde ofta omfattas av en gemensam upphovsrätt enligt 4 § st. 1 upphovsrättslagen.
    För anställda journalister finns kollektivavtal mellan TU och SJF samt mellan MIA och SJF. Fördelningen av upphovsrätten mellan arbetsgivaren och arbetstagaren är mycket noggrant reglerad i kollektivavtalen. I Tidskriftsavtalet mellan MIA och SJF regleras upphovsrätten i § 6. Utgångspunkten i avtalet, § 6 mom. 1, är att företaget får rätt att publicera text- och bildmaterial i tidskrift som företaget ger ut, om materialet tagits fram inom ramen för anställningen.
    Många tidskriftsförlag har träffat lokala överenskommelser med den lokala fackklubben. Sådana lokala överenskommelser krävs enligt Tidskriftsavtalet för arbetsgivaren skall kunna göra vissa former av rättighetsförvärv. Enligt § 6 mom. 2 krävs till exempel lokal överenskommelse för att stadigvarande utbyte skall kunna ske. Med stadigvarande utbyte förstås etablerade samarbeten mellan tidskriftsföretag, där företagen överlåter text- och bildmaterial till annat företag. Lokal överenskommelse kan också träffas om överlåtelse av material vid sidan av stadigvarande utbyte, se § 6 mom. 3. Elektronisk publicering kräver lokal överenskommelse enligt § 6 mom. 7.
    Vid sidan av de lokala överenskommelser finns frågor som enligt Tidskriftsavtalet hänskjuts till individuella överenskommelser. En sådan fråga är överlåtelse av text- och bildmaterial vid sidan av stadigvarande utbyte. Enligt § 6 mom. 3 får medarbetaren själv träffa överenskommelse med företaget. Faktum är att, om inte lokal överenskommelse finns, företaget inte får träffa avtal om sådan överlåtelse om företaget och medarbetaren inte är överens om ersättningen. Beträffande utgivning av text- och bildmaterial för reklamändamål respektive bokutgivning krävs individuella överenskommelser, det går inte att träffa lokala överenskommelser.
    Tidskriftsavtalet gäller, som angetts ovan, bara för de som är anställda. För frilansare finns istället ett Frilansavtal mellan MIA och SJF. Avtalet är så konstruerat att det innehåller en regel som gäller om inte annat avtalats. Denna regel säger att tidskriftsföretaget förvärvar en rätt att publicera köpt material en gång. Företaget har dock frihet att träffa helt andra överenskommelser med frilansare.

 

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 615 Fördelning av rätt till skönlitteratur
Upphovsrätt till skönlitteratur ifrågasätts i princip aldrig. Det upphovsrättsliga skyddet är i princip garanterat för skönlitteratur i form av romaner och noveller. Upphovsrätten tillfaller författaren. I vissa fall kan dock parallella rättigheter uppkomma. Det kan till exempel handla om att en redaktör bidrar i så stor utsträckning att redaktören kan få en parallell rättighet i enlighet med 4 § st. 1 upphovsrättslagen.
    Tidigare har funnits ett ramavtal mellan Svenska Förläggareföreningen och Sveriges Författarförbund. Dess senaste version träffades 1980 och reviderades senast 1993. Avtalet sades dock upp i augusti 1995. Sedan dess finns inget giltigt ramavtal utan parterna är fria att träffa andra överenskommelser. Enligt Författarförbundet används det tidigare ramavtalet fortfarande och de hänvisar flitigt till det på sin hemsida.32 Enligt detta avtal förvärvade förlagen rätten att ge ut böckerna på svenska. Förläggaren var fri att besluta om upplaga, men ersättning i form av royalty skulle utgå beroende på upplagans storlek. I avtalet rymdes också regler om tidsbegränsning.
    En av stötestenarna med det tidigare ramavtalet var frågan om ljudböcker ingick i avtalet eller inte. Oenighet om detta är en av de stora anledningarna till att ett nytt avtal inte kunnat träffas.

 

Fördelning av rätt till facklitteratur
Upphovsrätten gäller även för facklitterära framställningar. Det upphovsrättsliga skyddet är inte inriktat på texter med skönlitterära kvalitéer. Så länge verkshöjdskravet nås erhålls skydd även för facklitteratur. Beträffande facklitteratur är vanligt med väldigt aktiva redaktörer. Dessa redaktörer torde ofta få en parallell rättighet i enlighet med 4 § st. 1 upphovsrättslagen. Denna rätt uppmärksammas dock inte särskilt ofta.
    Beträffande avtalen är situationen likartad som för skönlitteratur. I det tidigare ramavtalet mellan Författarförbundet och Förläggarföreningen angavs visserligen att avtalet inte gällde för rent vetenskaplig utgivning och för sådan facklitteratur där förlaget gör stora redaktionella insatser. Det angavs dock också att även om avtalet inte var direkt tillämpligt skulle avtalet ändå lända till efterrättelse om det var möjligt.

 

Fördelning av rätt till manus för tv-dramatik
Manus för tv-dramatik omfattas i princip alltid av upphovsrättsligt skydd. För det fall att manus bygger på en tidigare känd historia eller en roman skulle bearbetningsfrågan kunna diskuteras, men ofta torde manusen bli att betrakta som nya och självständiga verk.
    Avtal för tv-dramatik finns i två versioner. Det finns ett avtal mellan SRAO, arbetsgivarorganisationen för SVT, SR och UR, och SDF. Detta

 

32 Se www.forfattarforbundet.se.

616 Christina Wainikka SvJT 2007 avtal löpte formellt ut den sista december 2005, men fortsätter löpa även under 2006. Avtalet mellan MIA och SDF var daterad till och med sista december 2004. Det har kompletterats med ett tillägg beträffande tarifferna, som höjts från 1 juli 2005.
    Rättighetsöverlåtelsen i avtalet mellan MIA och SDF gäller för tvföretag och produktionsbolag. Avtalet har, liksom avtalet mellan SRAO och SDF, en tvivelaktig konstruktion. Det har tillämpats av parterna som om det hade kollektivavtalsställning. Det är dock inget kollektivavtal, utan torde snarare till sin konstruktion vara ett otillåtet tredje mans avtal.
    Rättighetsöverlåtelsen enligt avtalet är till sin natur tämligen omfattande. Producenten förvärvar en omfattande rätt att sälja den produktion som gjorts med manuset som grund. Avtalet innehåller dock många regler om ersättning för de nyttjanden som sker. Avtalet innebär inte bara ersättning till upphovsmannen när vissa nyttjanden sker utan även en ersättning till SDF som organisation.

 

Fördelning av rätt till filmmanus
Upphovsrätten för filmmanus är sällan omdiskuterad. Det som dock kan bli omdiskuterat är om det finns många som bidragit till att ge manuset dess slutgiltiga utformning. För det fall att flera varit inne och arbetat med manuset kan parallella rättigheter ha uppkommit enligt 6 § upphovsrättslagen. I vissa fall kan också en parallellrättighet uppkomma med regissören i samband med att denne ”översätter” manuset till film, i enlighet med 4 § st. 1 upphovsrättslagen.
    För dramatiker finns ett ramavtal mellan MIA, SDF och Författarförbundet. Detta är sedan 2001 uppsagt av SDF utan att något nytt avtal har träffats. På sin hemsida anger SDF att det inte finns något avtal för långfilm, men att de tillhandahåller kontraktsmallar. Avtalet är dock fortfarande gällande mellan MIA och Författarförbundet.
    Ramavtalet har en tämligen omfattande rättighetsöverlåtelse kombinerat med regler om efterföljande ersättningar i form av royalty. Producenten har alltså goda möjligheter att exploatera verken, men måste i många fall betala för det i efterhand.

 

7.3 Fotografi
Det upphovsrättsliga skyddet
Det upphovsrättsliga skyddet för fotografier är tämligen komplicerat. Fotografier kan erhålla skydd som konstnärliga verk enligt 1 § upphovsrättslagen. För detta skydd krävs att fotografiet når verkshöjd, det vill säga att fotografen har gjort en prestation som är originell och särpräglad.
    Klart är att alla fotografier som tas inte når verkshöjd. För dessa fotografier finns ett annat skydd i 5 kap. upphovsrättslagen. I 49 a § anges att: ”Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 617 gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.”
Denna rättighet uppkommer helt utan krav på verkshöjd. Rätten är beroende av att någon framställt en fotografisk bild, inte av om bilden är originell. Den rätt som erhålls motsvarar inte fullt ut den rätt som erhålls enligt 1 § upphovsrättslagen. Den gäller bara exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten. Fotografen har dock också en ideell rätt, genom att 49 a § hänvisar till 3 § upphovsrättslagen. Skyddstiden är bara 50 år, räknat från det år då bilden framställdes.33 Det upphovsrättsliga skyddet för fotografier varierar alltså beroende på om verkshöjd finns eller inte. Klart är dock att alla nytagna fotografier erhåller någon form av upphovsrättsligt skydd. Nytagna fotografier, även suddiga familjebilder, har alltid ett upphovsrättsligt skydd.

 

Fördelning av rätt till nyhetsfoto och dylikt
Liksom för nyhetstexter finns regler om hanteringen av upphovsrätten i olika kollektivavtal. Det finns avtal mellan TU respektive MIA och SJF.
    Fotografier som är tagna för att till exempel illustrera artiklar, eller i sig utgöra reportage, omfattas av Tidskriftsavtalet mellan MIA och SJF om fotografen är anställd. Regleringen av upphovsrättsöverlåtelsen finns i § 6. Utgångspunkten i avtalet, § 6 mom. 1, är att företaget får rätt att publicera fotografier i tidskrift som företaget ger ut, om materialet tagits fram inom ramen för anställningen.
    Förlaget kan träffa lokala överenskommelser med den lokala fackklubben, till exempel om stadigvarande utbyte, överlåtelser vid sidan av stadigvarande utbyte samt elektronisk publicering. Förlaget kan träffa individuella överenskommelser om överlåtelser vid sidan av stadigvarande utbyte. För utgivning av fotografier för reklamändamål respektive bokutgivning krävs individuella överenskommelser, det går inte att träffa lokala överenskommelser.
    För frilansande fotografer finns ett Frilansavtal mellan MIA och SJF. Avtalet är så konstruerat att det innehåller en regel som gäller om inte annat avtalats. Denna regel säger att tidskriftsföretaget förvärvar en rätt att publicera köpt material en gång. Företaget har dock frihet att träffa helt andra överenskommelser med frilansare.

 

Fördelning av rätt till genrebilder
Genrebilder är vanligt förekommande i tidskrifter. Dessa bilder är inte kopplade till enskilda personer eller händelser utan är ofta till för att illustrera en känsla, en stämning eller liknande. Dessa fotografier köps ofta in från bildbyråer och upphovsrätten till dem är ofta

 

33 Vilket alltså skall jämföras att skyddstiden inom den egentliga upphovsrätten löper 70 år, räknat från när upphovsmannen avled.

618 Christina Wainikka SvJT 2007 helt friköpt. Viktigt att notera är att upphovsmannen dock alltid har kvar sin ideella rätt, även om alla ekonomiska rättigheter övergått till exempelvis en bildbyrå.
    För genrebilder kan ofta Bildleverantörernas Förening (BLF) vara den viktigaste motparten för medieföretag.34 BLF är en sammanslutning av professionella yrkesfotografer och bildleverantörer, bildbyråer och bildarkiv med flera. Medlemmarnas huvudsakliga verksamhet utgörs av försäljning och/eller produktion av bilder avsedda för publicering.
    BLF har en branschprislista som inom vissa delar av mediebranschen har kommit att bli normgivande. Prislistan finns i en liten bok som utöver priser innehåller även avtalsutkast med mera. Generellt sett kan sägas av förslagen till avtalsutkast innehåller mycket snäva rättighetsöverlåtelser.

 

Fördelning av rätt till rörliga bilder — film
Upphovsrätten till rörliga bilder bygger dels på fotorätten men dels på rätten till filmverk. De enskilda bilderna, som tillsammans blir rörliga bilder, har sitt upphovsrättsliga skydd som fotografier. Sammantaget blir bilderna till ett filmverk.35 Det är också oftast flera personer som gemensamt får upphovsrätt i det som är det slutliga verket.
    För de som skapar film inom ramen för en anställning gäller Film- tv- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF. Avtalet innebär ett långtgående rättighetsförvärv för producenten, se § 42 mom. 1. Reglerna kompletteras dock av komplicerade regler för ersättning för de nyttjanden som producenten gör vid sidan av grundutnyttjandet.

 

7.4 Närstående rättigheter
Det upphovsrättsliga skyddet
De närstående rättigheterna regleras i 5 kap. upphovsrättslagen. Det skydd som erhålls där är inte alltid fullt ut motsvarande det skydd som erhålls för de prestationer som får skydd enligt 1 § upphovsrättslagen. 49 § upphovsrättslagen om skydd för katalogframställare innehåller till exempel ingen ideell rätt alls. Kraven för erhållande av skydd är inte heller desamma som i den egentliga upphovsrätten. Generellt kan sägas att skydden för närstående rättigheter är mer inriktade på den ekonomiska prestationen än på intellektuella prestationer. För den egentliga upphovsrätten är situationen den motsatta.

 

Fördelning av rätt till regi
Den prestation som regissörer gör i samband med en filminspelning kan antingen omfattas av skydd enligt 1 § upphovsrättslagen eller av de närstående rättigheterna. Gränsdragningen avgörs av om presta-

 

34 Se www.blf.se. 35Frågan om vad filmverk är diskuterades ingående i målet mellan Sjöman/Eriksson och TV 4, Svea hovrätt 12 april 2006, mål nr T 451-05.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 619 tionen når verkshöjd eller inte. Klart är att regissörens prestation alltid har ett upphovsrättsligt skydd, verkshöjd eller inte.36 För regissörer som är anställda gäller Film- tv- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF. Avtalet innebär ett långtgående rättighetsförvärv för producenten, se § 42 mom. 1. Reglerna kompletteras dock av komplicerade regler för ersättning för de nyttjanden som producenten gör vid sidan av grundutnyttjandet.
    Vid filmproduktion är dock tämligen ovanligt med anställda regissörer. Många regissörer har egna bolag och blir då uppdragstagare i förhållande till producenten. I dessa avtal är andra lösningar för rättighetsöverlåtelsen vanliga. För den allra mest centrala delen, den om royalty för efterkommande nyttjanden, måste dock producenten betala till TF för hela kollektivet, se § 44 mom. 4. Det är alltså inte lönt att försöka köpa loss regissörens rätt till royalty. Royaltyn beräknas på producentens intäkt, vilket också gör att tidigare utköp inte påverkar nivån på det som betalas till TF för fördelning.
    Mellan SRAO och TF har en överenskommelse träffats om att istället för reprisersättning vid varje enskild repris skall en särskild licensperiod gälla. Avtalet gäller bara för SVT och är alltså inte tillämpbart för andra bolag. Avtalet innebär att SVT får en bredare rätt att under en licensperiod om fyra veckor fritt sända programmet/filmen. SVT får också rätt att tillgängliggöra materialet på begäran via hemsidan och via mobiltelefon. Ersättningen utgör 19 procent av de medverkandes överenskomna gager.

 

Fördelning av rätt till framförande av litterära och konstnärliga verk
Skådespelare har rätt till sin prestation i enlighet med 45 § upphovsrättslagen. För de skådespelare som är anställda gäller Film- tv- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF. Avtalet innebär ett långtgående rättighetsförvärv för producenten, se § 42 mom. 1. Reglerna kompletteras dock av komplicerade regler för ersättning för de nyttjanden som producenten gör vid sidan av grundutnyttjandet.
    Det finns skådespelare som har egna bolag och därigenom blir uppdragstagare i förhållande till producenten. I de avtal som då skrivs förekommer andra regleringar av upphovsrätten än i Film- tv- och videoinspelningsavtalet mellan MIA och TF. Precis som för regissörer är det inte alltid lönt att träffa avtal med andra regleringar om upphovsrätten. För den allra mest centrala delen, den om royalty för efterkommande nyttjanden, måste ju producenten betala till TF för hela kollektivet. TF ansvarar därefter för att alla i kollektivet får del av ersättningarna, oavsett om annat individuellt avtal funnits eller inte.
    Avtalet mellan SRAO och TF om licensperioder gäller även för skådespelare.

 

 

36 Jfr Hammarén, Teaterregi & upphovsrätt.

620 Christina Wainikka SvJT 2007 8. Slutsatser
Upphovsrättens särställning
Upphovsrätten har en särställning i förhållande till de andra immaterialrätterna. Särställningen har ansetts motiverad av att den egentliga upphovsrätten har haft som syfte att skydda intellektuella prestationer, medan andra immaterialrättigheter har haft som främsta syfte att skydda ekonomiska prestationer. Denna särställning slår igenom hela skyddet, i allt från skyddstid till skyddets omfattning.
    Frågan om upphovsrättens särställning kan vid ett ytligt betraktande ses som en akademisk fråga, utan praktisk betydelse. Det är dock en fråga som slår igenom och får stor betydelse för medieföretags dagliga verksamhet.
    Det företag som anställer någon för att skapa upphovsrättsligt skyddade prestationer får visserligen en rätt att utnyttja verket, men denna rätt tämligen begränsad.37 Den som anställer någon för att skapa mönsterrättsligt skyddade prestationer får hela rättigheten.38 Det är en liten skillnad i prestation, men stor skillnad i vilken rätt arbetsgivaren får.39 Detta är bara ett exempel på hur upphovsrättens särställning påverkar företags möjligheter att använda arbetstagares prestationer.
    Upphovsrättens särställning beror på den bakgrund skyddet har. Den bild av det upphovsrättsliga skapandet som präglat utformningen av skyddet är att upphovsmannen av egen kreativ kraft skapat det upphovsrättsligt skyddade verket. Det är enligt denna bild upphovsmannen som står för idén att skapa och som självständigt bestämmer hur verket skall utformas. Skyddet är en ”belöning” för denna insats. Alla som vill utnyttja verket utnyttjar upphovsmannens egen kreativitet och skaparkraft.
    Den delen av immaterialrätten som består av det industriella rättskyddet bygger på en annan bild. Denna bild präglas av att det är företaget som tar initiativet, står för idén och risken. Företaget påverkar också utformningen. Med denna bild för ögonen känns inte så konstigt att arbetsgivaren får stora möjligheter att träda in och förvärva hela rättigheten, det är ju arbetsgivaren som legat bakom att prestationen kommit till stånd.
    Idag framstår dock skillnaderna mellan upphovsrätten och övrig immaterialrätt i många fall som otidsenliga. De upphovsrättsligt skyddade prestationer som utnyttjas i mediebranschen har ofta sin bakgrund i initiativ från ett företag. Det kan handla om allt från tidningsartiklar, filmmanus till bilder. Utan företagets initiativ skulle prestationen förmodligen aldrig komma tillstånd. Det är få dramatiker som sätter sig på egen hand och skriver dialogmanus till en dramaserie.

 

37 Med reservation för datorprogram. 38 Se Wolk, Arbetstagares immaterialrätter — Rätten till datorprogram, design och uppfinningar m.m. i anställningsförhållanden (2006), s. 134 ff. 39 Värt att notera är dock att vissa prestationer kan få skydd både enligt mönsterrätten och enligt upphovsrätten. Se 10 § upphovsrättslagen.

SvJT 2007 Upphovsrätten i mediebranschen 621 Med denna verklighet för ögonen tycks upphovsrättens särställning som svårmotiverad.

 

Svårförklarliga skillnader
Vid sidan av upphovsrättens särställning finns även andra svårförklarliga skillnader i hanteringen av rätten till olika verk. Med detta avses de skillnader som finns beträffande likartade verk som har olika användningsområden. Som framkommer i denna artikel hanteras prestationer som i sig är mycket likartade, väldigt olika beträffande fördelningen av upphovsrätt mellan arbetstagare/uppdragstagare och arbetsgivare/uppdragsgivare.
    Särskilt tydlig blir denna skillnad när det gäller olika typer av texter. Upphovsmannens insats vid skapande av text är ofta mycket likartad, oavsett om det gäller manusförfattande, bokskrivande, copyskrivande eller artikelförfattande. Det handlar om att skapa en bild av något med hjälp av ord. När det gäller hur upphovsrätten fördelas mellan arbetstagare/uppdragstagare och arbetsgivare/uppdragsgivare är dock skillnaderna milsvida. I vissa fall får arbetsgivaren/uppdragsgivaren en mycket långtgående nyttjanderätt, i en del andra fall en mycket snäv nyttjanderätt.
    Skillnaderna kan historiskt förklaras med att produktionen av vissa texter, såsom till exempel litteratur, har skett i huvudsak på författarens initiativ.40 Det går då att se varför till exempel copy innebär en generösare nyttjanderätt för arbetsgivaren, eftersom det är en tämligen styrd produktion. Idag stämmer dock inte denna bild. Alla typer av upphovsrättsliga prestationer sker idag på beställning. Förlag beställer romaner av författare, filmbolag beställer manus av dramatiker likaväl som att en reklambyrå beställer en text av en copywriter.
    Precis lika lite som det idag går att förklara skillnader mellan upphovsrätten och det industriella rättsskyddet med att upphovsmannen har en kreativ särställning går det att använda det som förklaringsmodell för att fullt ut förklara skillnader mellan hur upphovsrätt hanteras beträffande olika typer av verk.

 

Lag eller avtal?
En intressant observation av genomgången som gjorts i denna artikel är att det är långt ifrån alla problem med dagens upphovsrätt som kan skyllas på lagstiftaren. Upphovsrättslagen innebär i praktiken för många medieföretag bara en bakgrundsbeskrivning till kollektivavtalen. För det fall att kollektivavtal saknas fungerar upphovsrättslagen som förhandlingsunderlag, hur rätten faktiskt skall fördelas hanteras helt i avtal.
    Väldigt mycket av det som ter sig otidsenligt, och ibland till och med absurt, beror på konstruktioner i avtal. Det kan handla om såväl

 

40 Eller rättare sagt, bilden har i alla fall varit att upphovsmannen styrt produktionen. Beställningsverk av olika slag har dock varit mycket vanliga i alla tider.

622 Christina Wainikka SvJT 2007 kollektivavtal som ramavtal och standardavtal. Det kan också handla om att parter i individuella avtal tar in avvägningar som inte fungerar optimalt idag.
    För en upphovsrätt som fungerar i praktiken krävs att alla inblandade parter fullt ut tar sitt eget ansvar för de avtal som finns, och som används. Lagstiftaren kan inte förväntas lösa alla problem, särskilt inte de som skapats genom avtal. Det är i det här ljuset upphovsrättens framtid bör diskuteras.