Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas?

 

 

Av f.d. lagmannen SIGURD HEUMAN

Förtroendeutredningen överlämnade den 2 december 2008 sitt betänkande ”Ökat förtroende för domstolarna — strategier och förslag”, SOU 2008:106.
I denna artikel redovisas en del tankar som utredningen haft och en och annan personlig reflexion av författaren om hur förtroendet för Sveriges Domstolar ska kunna stärkas.

 


1 Inledning
Regeringen beslutade i juni 2007 att tillkalla en särskild utredare — biträdd av en referensgrupp bestående av bl.a. domare, åklagare och advokater samt personer med sakkunskap när det gäller bemötande-, språk- och mediefrågor — med uppdrag att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna (i fortsättningen används begreppen medborgare och allmänheten synonymt) fungerar. Jag fick uppdraget som särskild utredare. Vi skulle särskilt uppmärksamma hur kommunikationen fungerar inom områdena bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut samt domstolarnas kontakter med medierna. Mot bakgrund av kartläggningen skulle vi överväga hur domstolarnas kommunikation med medborgarna kan utvecklas vidare. Förslagen skulle vara utformade på sådant sätt att de kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom domstolarna.

 

2 Förtroende för domstolarna m.m.
Uppdraget rör i grund och botten olika frågor som har betydelse för medborgarnas förtroende för domstolarna. Här behöver inte utvecklas vad ett sviktande förtroende för domstolarna kan leda till. En konsekvens — allvarlig men inte den allvarligaste — förtjänar dock att nämnas, nämligen att människors benägenhet att frivilligt medverka i domstolsprocesser rimligen skulle minska om de inte känner tillit till domstolarna. Det kan handla om allt från att svara på olika förelägganden till att hörsamma kallelser till förhandlingar. Även om domstolarna i de flesta fall har tillgång till påtryckningsmedel — i form av bl.a. viten och hämtning — skulle en sådan utveckling allvarligt försämra effektiviteten i domstolsarbetet.
    Vi tyckte att det som en utgångspunkt för vårt arbete var viktigt att först något närmare undersöka hur det egentligen står till med allmänhetens förtroende för domstolarna. Det finns visserligen i Sverige två större undersökningar som genomförs återkommande och som

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 49 bl.a. tar sikte på att undersöka vilket förtroende människor har för domstolarna. Den ena är SOM-institutets årligen återkommande nationella enkätundersökning, Riks-SOM, som genomförs i syfte att kartlägga den svenska allmänhetens vanor och attityder på temat samhälle, politik och medier. Den andra är Nationell Trygghetsundersökning (NTU) som BRÅ genomför. I en återkommande intervjuundersökning kartläggs den svenska befolkningens utsatthet för brott, trygghetsupplevelse samt förtroende för rättsväsendet. Styrkan i dessa två undersökningar är att de genomförs återkommande och ger en bild av hur förtroendet varierar över tid och mellan olika grupper i samhället. En svaghet är emellertid att endast en fråga i respektive undersökning rör förtroendet för domstolarna. Båda undersökningarna frågar dessutom efter förtroendet för samtliga rättsväsendets myndigheter i ett sammanhang, vilket kan bidra till att domstolarnas speciella roll och funktion inte uppmärksammas. En närmare undersökning av förtroendet behövdes därför enligt vår mening. En ytterligare aspekt på behovet av en fördjupad undersökning var att frågor om förtroende för domstolarna ofta utgör s.k. kvalitetsfrågor. När det gäller kvalitet i domstolsarbete associerar man nog ofta i första hand till kärnverksamheten, den professionella kvaliteten. Den professionella kvaliteten kan något förenklat sägas vila på medarbetarnas kunskap och kompetens. Men det finns också en annan sida av kvalitet nämligen den brukarupplevda kvaliteten. Den kvalitetsaspekten är, som kommer att framgå, av stor betydelse. Den brukarupplevda kvaliteten bestäms av medarbetarnas attityder, värderingar och förhållningssätt. Man tänker då närmast på faktorer som har stor betydelse för brukarnas upplevelse av kvalitet. Det kan vara faktorer som pålitlighet, trovärdighet, tillgänglighet, bemötande och inlevelseförmåga. Det fanns enligt vår mening anledning att närmare undersöka olika aspekter som mer har bäring på den brukarupplevda kvaliteten.
    SCB fick i uppdrag att genomföra två enkätundersökningar med allmänheten; den ena riktade sig till ett slumpmässigt urval om ca 3 000 personer, den andra riktade sig till ett specialurval om ca 500 personer med erfarenhet att uppträda i domstol (som målsägande, tilltalade, kärande, svarande, enskilda parter i förvaltningsmål och vittnen). Vi har också gjort egna enkätundersökningar med advokater, åklagare, domare och nämndemän. I samtliga undersökningar ställdes tio frågor som rör olika aspekter av förtroendet för domstolarna. Frågorna avsåg i mer eller mindre hög grad domstolarnas kärnverksamhet. I SCB:s enkätundersökningar ingick också några elementära kunskapsfrågor om bl.a. domstolarnas roll och uppgift i samhället. Syftet med sistnämnda frågor var att vi ville undersöka vilka samband som det finns mellan medborgarnas förtroende för domstolarna och deras kunskap om just domstolarnas roll och uppgift i samhället. I samtliga enkäter fanns vidare ett stort antal frågor om domstolarnas

50 Sigurd Heuman SvJT 2009 bemötande. När det gäller SCB:s undersökningar har sistnämnda frågor endast besvarats av dem som har domstolserfarenhet. Frågorna om bemötande berörde hela ärendegången i domstolen och handlar om allt från kallelsen eller motsvarande till domen.
    Här ska kort redovisas något av huvudresultaten från våra enkätundersökningar. För den som vill ha närmare information hänvisas till Domstolsverkets webbplats www.domstol.se. Där finns samtliga enkäter och fullständiga tabeller med resultaten från alla undersökningar.
    I grunden handlar det förtroendeskapande arbetet i domstolarna om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. En tillit till domstolarnas förmåga till korrekt rättstillämpning är naturligtvis helt avgörande för det generella domstolsförtroendet.
    Sex av tio personer som är bosatta i Sverige har mycket eller ganska stort förtroende för att domstolarna dömer korrekt. Detta resultat ligger väl i linje med tidigare mätningar av förtroende för domstolar som gjorts i Sverige. Domstolarna står sig väl när det gäller förtroendet jämfört med andra samhällsinstitutioner och i ett internationellt perspektiv. Polisen, för att ta en annan aktör inom rättsväsendet, åtnjuter dock generellt sett högre förtroende än domstolarna. Orsaken till detta kan vara att domstolarna i högre grad än polisen betraktas som något abstrakt, medan polisen uppfattas som mer vardaglig och närvarande i samhället.
    Det är svårt att ha någon bestämd uppfattning huruvida resultatet av vår undersökning att sex av tio personer har förtroende för domstolarna är bra eller dåligt. Det ligger i sakens natur att domstolarna med sin uppgift som rättskipare inte kan åtnjuta förtroende hos alla och inte heller bör göra det. Domstolarna ska vara självständiga och stå emot yttre tryck, exempelvis från medierna. Ett visst mått av skepsis gentemot samhällets institutioner kan också uppfattas som naturligt. Skillnader i bakgrund, erfarenheter och värderingar hos enkätpersoner innebär för övrigt att resultatet av förtroendeundersökningar endast sällan kan bli helt entydigt. Misstron kan dock bli ett problem om den polariseras så att en viss grupp har förtroende medan andra saknar det. Man kan emellertid knappast hävda att vi har fått fram några sådana signaler. Våra undersökningar bekräftar dock tidigare erfarenheter att förtroendet för domstolarna är lägre bland personer med ursprung utanför Sverige och bland personer med annat hemspråk än svenska.
    Förtroendet för nämndemännens kompetens att döma korrekt är mycket svagt. Ett skäl till det låga förtroendet kan vara bristen på kunskap om nämndemännens funktion i domstolen. Nämndemännens roll förefaller vara ganska okänd för många.
    Våra undersökningar visar att allmänhetens förtroende för den professionella kvaliteten är större än förtroendet för den brukarupplevda kvaliteten. Skälet härtill torde vara att människor har en tendens att förutsätta att domstolarna liksom andra myndigheter följer

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 51 regelverket, medan människor är mer skeptiska till institutionernas förmåga att leva upp till de värdeorienterade kvalitetsaspekterna. Detta visar hur viktigt det är att uppmärksamma frågor som rör den brukarupplevda kvaliteten.
    Våra undersökningar visar också apropå brukarupplevd kvalitet att det hos personer med domstolserfarenhet finns en särskilt stark koppling mellan ett högt förtroende för att domstolen dömer korrekt och bemötandet i domstolen. Av undersökningarna framgår att domaren här har en nyckelroll. I vilken utsträckning personer med domstolserfarenhet hyser förtroende för domstolarna är nämligen i hög grad kopplat till om den hörde har uppfattat att domaren lyssnar och iakttar ett respektfullt bemötande. En annan viktig omständighet som skapar förtroende är att den som hörs har känslan av att han eller hon har fått tala till punkt. Här kan tilläggas att förtroendet för domstolen i hög grad påverkas också av övrig domstolspersonals bemötande.
    Erfarenhet av domstolskontakter har faktiskt en förtroendeminskande effekt. Personer med erfarenhet av domstolskontakter tenderar nämligen att exempelvis hysa lägre förtroende för att domstolen inte låter sig påverkas utifrån av t.ex. medierna jämfört med allmänheten. Frågan är vad detta kan bero på. Troligen är det så att förtroendet inte försämras genom domstolskontakter utan förklaringen är nog i stället den att det är personer med lågt förtroende för domstolar som i högre utsträckning kommer i kontakt med domstolarna. Här kan tilläggas att ju mer nöjd man är med utgången i målet som man deltagit i desto högre förtroende tenderar man att ha för domstolarna.
    Våra undersökningar visar på ett tydligt samband mellan kunskap om domstolarna och förtroendet för domstolarna. Ju större kunskap en person har om domstolarnas roll och uppgift desto större förtroende har han eller hon för domstolarna. Kunskap skapar med andra ord förtroende. Utbildning och information är alltså viktiga vägar för att skapa ökat förtroende för domstolarna.
    De flesta personer har ingen egen erfarenhet av hur domstolar fungerar. Drygt sju av tio personer får den mesta informationen om domstolarna genom massmedierna. Medierna finns alltså som en förmedlande länk mellan domstolarna och allmänheten. Det är naturligtvis då av intresse vilket förtroende allmänheten har för mediernas rapportering från domstolarna. Våra undersökningar visar att detta förtroende är mycket lågt. Närmare hälften av svarspersonerna uppger sig sakna förtroende för rapporteringen. Man kan fråga sig vad denna misstro beror på med tanke på att radio, tv och dagspress generellt sett åtnjuter ganska stort förtroende hos allmänheten. Det ligger närmast till hands att koppla det låga förtroendet till en särskild grupp av medier, nämligen kvällstidningarna. Mycket av domstolsrapporteringen förekommer i kvällspressen.

52 Sigurd Heuman SvJT 2009 Av vår enkätundersökning med advokater och åklagare framgår att de generellt har stort förtroende för domstolarna. Båda kategorier har dock lågt förtroende för nämndemännens kompetens, att domstolarna avgör målen inom rimlig tid och att medierapporteringen är korrekt. Advokaterna är särskilt kritiska till domstolarnas oförmåga att avgöra målen inom rimlig tid. Man kan nog anta att advokaternas kritiska syn sammanhänger med de ofta mycket långa handläggningstiderna för de allmänna tvistemålen och skattemålen.
    Som sagts ovan handlar det förtroendeskapande arbetet i domstol i första hand om att säkerställa att dömandet håller en hög och jämn kvalitet. Verksamheten ska vara rättssäker och domar ska vara korrekta. Det har inte legat inom ramen för vårt uppdrag att undersöka exempelvis i vilken utsträckning domar och beslut i och för sig är korrekta; alltså grundar sig på en korrekt rättstillämpning i det särskilda fallet. Enligt min mening skulle det vara fullt möjligt att göra sådana undersökningar. Som en början skulle en undersökning kunna inriktas på rättstillämpningens enhetlighet på vissa särskilda områden.

 

3 Kvalitetsarbete i domstol
Vilket förtroende som allmänheten har för domstolarna bestäms ytterst av de av lagstiftaren givna förutsättningarna för domstolarnas arbete genom regler om exempelvis domstolarnas och domarnas oberoende, processen för rekrytering av domare, domstolarnas ekonomiska villkor och utformningen av den materiella lagstiftningen. Men domstolarna och domarna har själva ett avgörande inflytande över andra frågor, bl.a. de i våra direktiv utpekade frågorna rörande bemötande av parter och bevispersoner, utformningen av domar och beslut samt domstolarnas kontakter med medierna. Dessa frågor har mer eller mindre karaktären av vad som brukar betecknas kvalitetsfrågor.
    De flesta domstolar bedriver i dag något kvalitetsarbete. Inte minst har detta arbete tilltagit i domstolarna efter det att rapporten Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet (2005) lades fram av en särskilt utsedd kvalitetsgrupp med företrädare för bl.a. domstolarna. En del domstolar har satt upp kvalitetsmål för sin verksamhet. Regelbundna externa dialoger förekommer på flera håll. Fokus- och samrådsgrupper har tillsatts av några domstolar. Utvärderingar av olika satsningar har också gjorts på sina håll. Detta arbete är förtjänstfullt och mycket bra men den samlade bilden är ändå att arbetet är splittrat och, om man ser till helheten, kan göras mer systematiskt.
    Vill man att domstolspersonalens attityder ska förändras och att personalen ska förstå vilka krav och förväntningar som de människor som kommer i kontakt med domstolarna har på verksamheten fordras att det bedrivs ett regelbundet, systematiskt och kontinuerligt brukarorienterat kvalitetsarbete i domstolarna som involverar alla medarbetarna. Erfarenheten visar att det inte är möjligt att åstadkomma önskade förändringar genom endast enskilda projekt eller punktin-

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 53 satser. Inte heller utbildningsinsatser verkar tagna för sig ha annat än begränsade effekter för kvalitetsarbetet.
    Vi har i utredningen lyft fram ett par särskilt viktiga faktorer för att få till stånd ett sådant systematiskt kvalitetsarbete i samtliga domstolar. Till en början kan nämnas domstolschefens centrala roll i kvalitetsarbetet. Han eller hon är nyckelpersonen för att arbetet med systematisk kvalitetsutveckling ska bli framgångsrikt. Domstolschefen måste avsätta tid och resurser för kvalitetsarbetet och på det sättet visa medarbetarna att det är viktigt att domstolen ägnar sig åt kvalitetsutveckling. Domstolschefen ska engagera och entusiasmera medarbetarna och ska vara drivande i arbetet med att skapa en kultur på domstolen som innebär att arbetet med kvalitetsutveckling blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet.
    Att se till att det bedrivs systematiskt arbete med kvalitetsutveckling på den enskilda domstolen hör till domstolschefens administrativa uppgifter. Själva kvalitetsarbetet berör i princip inte det område som hör till den enskilde domarens självbestämmande. Det innebär att andra domare, liksom övriga anställda, i detta hänseende har lydnadsplikt i förhållande till domstolens ledning och domstolschefen. En annan sak är att kvalitetsarbetet i domstol, när det väl bedrivs, måste anpassas till det konstitutionella kravet på en oavhängig rättskipning. I princip finns det emellertid inte några konfliktproblem när det gäller domarnas självständighet och det systematiska kvalitetsarbetet.
    Vi menar vidare att Domstolsverket bättre än i dag måste bistå domstolarna i deras systematiska kvalitetsarbete. Erfarenheterna från de domstolar som kommit långt i sitt kvalitetsarbete är att det behövs stöd för att kvalitetsarbetet ska kunna starta och bedrivas systematiskt. Det är därför viktigt att det finns ett metodstöd att tillgå både vid upptakten av ett systematiskt kvalitetsarbete och i samband med uppföljning av vidtagna åtgärder.
    Domstolsverket måste här ha en mer aktiv roll än i dag och kunna ge domstolarna det stöd som de behöver. Redan i den ovannämnda rapporten Att arbeta med kvalitet i domstolsväsendet förutsattes att Domstolsverket skulle kunna erbjuda relativt omfattande stöd åt domstolarna i kvalitetsarbetet. Domstolsverket synes emellertid inte vara bemannat på ett sätt som gör det möjligt för verket att, annat än i begränsad omfattning, ta på sig de uppgifter som förutsattes i rapporten.
    En annan viktig uppgift för Domstolsverket i domstolarnas kvalitetsarbete bör vara att hämta in och på verkets interna webbplats samlat redovisa information om enskilda domstolars kvalitetsarbete. Det finns ett värde i att alla domstolar har tillgång till vad som samlat görs när det gäller kvalitetsarbete. I första hand kan kunskapen om vad andra gör mer generellt stimulera till egna insatser. Men redovis-

54 Sigurd Heuman SvJT 2009 ningen kan också underlätta för domstolarna att ta kontakt med varandra när det gäller olika kvalitetsprojekt.
    Domstolsverket bör dessutom, eventuellt tillsammans med berörda domstolar, utvärdera och analysera domstolarnas kvalitetsarbete. Ett sådant arbete kan i förlängningen leda till att det kan tas fram enhetliga kvalitetskriterier som är särskilt anpassade för Sveriges Domstolar. En annan näraliggande uppgift för Domstolsverket bör vara att mer aktivt biträda domstolarna att — om möjligt — utveckla effektivare arbetsformer för att bl.a. därigenom korta handläggningstiderna.
    För att Domstolsverket ska ha möjlighet att utföra dessa uppgifter måste verket förstärkas med flera personer som har organisationsteoretisk bakgrund och praktisk erfarenhet av att analysera och arbeta med utveckling av organisationer.

 

4 De särskilda områdena enligt direktiven
4.1 Inledning
Vårt uppdrag har som sagt varit att kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar särskilt inom områdena bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut samt domstolarnas kontakter med medierna. Förslagen ska vara utformade på ett sådant sätt att de kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom domstolarna.
    Vår utgångspunkt när det gäller bemötande, domskrivning och mediekontakter är att det i första hand är domstolarna och domarna själva som bör komma fram till hur kontakterna mellan domstolarna och medborgarna bäst bör vara. Det är i domstolarna som dessa frågor ska ventileras, bl.a. för att säkerställa ett brett genomslag hos domstolspersonalen. För att skapa en enhetlighet och tydlighet i systemet bör Sveriges Domstolar skaffa sig strategier om vad som bör gälla på de aktuella områdena. Domstolarna själva ska alltså bestämma innehållet i respektive strategi, men Domstolsverket ska ha en övergripande roll i strategiarbetet. Verket ska vara motorn i arbetet. Verket ska initiera domstolarnas arbete med strategierna, driva arbetet med dessa framåt och hålla arbetet levande. En viktig uppgift för Domstolsverket i detta sammanhang blir att tillsammans med domstolarna finna formerna för hur strategierna ska ”antas”. Det kan ske exempelvis inom ramen för större domarmöten eller i andra sammanhang då många domare och annan domstolspersonal träffas. I utredningen har vi alltså inte sett det som vår uppgift att slå fast vad strategierna i detalj bör innehålla. Vi har däremot föreslagit att strategierna ska vila på bl.a. några hörnstenar, som jag i det följande ska beröra något.

 

4.2 Bemötande av parter och bevispersoner
Bemötande är ett mångbottnat begrepp. Man kan övergripande skilja mellan personbemötande och institutionellt bemötande. Personbe-

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 55 mötande handlar om hur medarbetarna på exempelvis en domstol uppträder och uppför sig i direkta kontakter med de personer som de kommer i kontakt med. Det institutionella bemötandet tar mer sikte hur domstolen som sådan upplevs av de människor som besöker den eller på annat sätt kommer i kontakt med den.
    Vår kartläggning av hur domstolarna bemöter parter och bevispersoner visar på det hela taget att bemötandet är gott. De allra flesta personer som arbetar i domstolarna håller en hög servicenivå och uppträder klanderfritt. Det finns ändå anledning för domstolarna att mera strukturerat och långsiktigt fundera kring bemötandefrågorna. Skälen för detta är flera.
    Vid sidan av det uppenbara skälet att alla medborgare som kommer i kontakt med domstolarna har ett berättigat krav på att bli bemötta med respekt och värdighet är det även för domstolarnas möjligheter att fullgöra sina uppgifter viktigt med ett gott bemötande av parter och bevispersoner. I de mål som avgörs efter förhandling är inte sällan den muntliga bevisningen av central betydelse för domstolens bedömning. För att personer som hörs i domstolen ska kunna lämna en fri och fyllig berättelse om sina iakttagelser krävs att de känner sig trygga och lyssnade på i förhörssituationen. Detta ställer krav på domstolens bemötande av dem som hörs. Ett gott bemötande och god service fyller även en annan viktig funktion när det gäller verksamheten i domstolarna. Som berörts ovan bidrar ett gott bemötande och god service till ett ökat förtroende hos medborgarna för domstolarna. Brister i förtroendet kan leda till en handlingsobenägenhet genom att t.ex. parter och bevispersoner i allt större utsträckning drar sig från att frivilligt medverka i domstolsprocesser.
    Hur brottsoffer tas emot i domstolarna är en speciell bemötandefråga. Just bemötandet av brottsoffren i rättsväsendet, bl.a. i domstolarna, har uppmärksammats under många år i olika sammanhang. Den kanske viktigaste insatsen för brottsoffren är den verksamhet med vittnesstöd som främst Brottsofferjourerna (BOJ) bedriver i de allmänna domstolarna. Av de undersökningar som gjorts framgår att parter och bevispersoner sätter stort värde på denna verksamhet.
    När det gäller domstolens bemötande av brottsoffer, men även andra parter och bevispersoner, måste man dock hålla i minnet domstolens roll. Domstolen ska skipa rättvisa och verksamheten ska bedrivas objektivt och neutralt i förhållande till parterna. Bemötandet från domstolen måste präglas av just detta förhållande. Vad som mer i detalj utmärker ett gott bemötande från domstolens sida på olika plan är emellertid inte alltid lätt att veta.
    Vi föreslår att domare och annan domstolspersonal ska diskutera och komma överens om konkreta riktlinjer för vad ett gott personbemötande närmare bör innebära i praktiken. Dessa konkreta riktlinjer kan — bara för att ta några exempel på stort och smått — beröra do-

56 Sigurd Heuman SvJT 2009 marnas klädkod, presentation vid förhandlingens början av rättens ledamöter, bemötandet av förtvivlade målsägande och nervösa parter, domarnas förhållande till parter som inte har ombud, ingripande vid ordningsstörande och liknande (förekomsten av huvudbonader, ovårdat språkbruk etc.) i rättssalen, domarnas eget språkbruk, avbrytande av förhör, hanteringen av förseningar i förhandlingen och domstolspersonalens informella kontakter med advokater i anslutning till förhandlingar. Det finns flera skäl till varför sådana riktlinjer är önskvärda. Det kanske viktigaste är att domare och annan personal i domstolarna skulle tvingas att mer i detalj reflektera kring hur de uppträder i sina kontakter med parter och bevispersoner och vad som närmare bör prägla uppträdandet. Ett annat viktigt skäl handlar om att riktlinjerna skulle ge parter och bevispersoner en möjlighet att förstå vad de har anledning att förvänta sig för bemötande när de kommer till domstolen. Exempelvis skulle ett brottsoffer kunna förstå att han eller hon inte kan förvänta sig någon medkänsla från rättens sida. Många brottsoffer känner sig säkert i dag kränkta av att de blir ifrågasatta i domstolen. Däremot finns det naturligtvis all anledning från domstolens sida att eftersträva ett mer engagerat och lyhört förhållningssätt i förhållande till både parter och bevispersoner. Riktlinjer för personbemötandet handlar till sist också om att skapa en gemensam stil och gemensamma attityder för möteskulturen i domstolarna.
    Hur en part eller bevisperson upplever bemötandet från domstolarnas sida beror emellertid som sagt inte enbart på hur han eller hon blir bemött av enskilda medarbetare på domstolen utan också på faktorer som mer typiskt sett brukar hänföras till det institutionella bemötandet som t.ex. domstolarnas och domstolspersonalens tillgänglighet, informationen till parter och bevispersoner samt mottagandet av parter och bevispersoner när de kommer till domstolen. Här ska pekas på några sådana faktorer. Tillgängligheten handlar i första hand om telefon- och öppettider samt möjligheterna till kontakter via e-post. Denna tillgänglighet skickar signaler till medborgarna om vilka attityder som präglar domstolarnas förhållningssätt till allmänheten och kan förmedla en bild av domstolarna som en modern organisation. Informationen till parter och bevispersoner är en annan central bemötandefråga. Här kan särskilt nämnas kallelseblanketterna och den språkliga utformningen av dessa, praktisk information på olika språk som följer med kallelsen, möjligheten till information från domstolen via telefon även utanför eventuella expeditionstider samt information på domstolarnas webbplatser. Språket i kallelseblanketterna, särskilt den något bryska tonen, har diskuterats i många år utan att egentligen några förbättringar har åstadkommits. Ett sätt att föra ut mer allmän information är ljud- och bildpresentationer på webben om exempelvis domstolarnas roll och uppgift i samhället, hur mål och ärenden hanteras och vad som förväntas av de olika aktö-

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 57 rerna. Även en webbaserad rättegångsskola motsvarande den som Brottsoffermyndigheten har skapat kan ge bra information. När det gäller mottagandet av parter och bevispersoner när de kommer till domstolen kan, för att ta några exempel, nämnas lättillgängliga informationsdiskar som alltid är bemannade, tydliga informationstavlor, tillgång till servicevärdar och ordningsvakter i de större domstolarna, en effektiv ordning för information om eventuella förseningar samt tillgång till separata utrymmen för parter och bevispersoner. Våra undersökningar visar att mycket har gjorts på de områden som här har nämnts. Men det finns behov av ytterligare insatser på alla områden.
    En annan viktig faktor av institutionell betydelse för hur domstolarna uppfattas av parter och bevispersoner är rättens sammansättning när det gäller ålder, kön, etnicitet och social tillhörighet. Der ger således inte något bra intryck om endast ett kön eller endast en viss ålderskategori finns representerad i rätten. På de flesta håll finns det i dag en relativt god representation av såväl äldre som yngre som män och kvinnor. Frågan om etnicitet och social tillhörighet är svårare. De som verkar i domstolarna utgör nämligen relativt homogena grupper i dessa avseenden. En etniskt och socialt homogen sammansättning i rätten kan bidra till att skapa avstånd. Det finns också i miljöer som är etniskt och socialt homogena risk för att det utvecklas stereotypa föreställningar samt informella koder och förhållningssätt (se t.ex. Brårapporten Diskriminering i rättsprocessen, Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund). Det är viktigt att denna problematik uppmärksammas. Vi menar vidare att det vore värdefullt om det inrättades en funktion med något slag av bemötandeombudsman i Sveriges Domstolar som skulle kunna fånga upp brukarnas synpunkter på verksamheten. Fördelarna med en sådan funktion skulle bl.a. vara att det blir tydligt för enskilda vart de kan vända sig med synpunkter på bemötandet och att funktionen skickar signaler om att enskildas synpunkter är viktiga för Sveriges Domstolar. En fördel skulle också vara att det skulle finnas någon som enskilda kan ”prata av sig med” och därmed i vart fall få en känsla av upprättelse. Det viktigaste skälet är dock att funktionen gör det möjligt att få en mer samlad bild av vad som upplevs som bra och mindre bra i domstolarnas bemötande. Det är således inte meningen att det ska skapas något organ som ska pröva om det förekommit några ”fel” i bemötandet från domstolspersonalens sida. Enligt vår mening förefaller det naturligt att knyta funktionen till Domstolsverket.
    De frågor som har tagits upp ovan bör utgöra hörnstenar i den bemötandestrategi som vi menar att domstolarna bör arbeta fram.

 

58 Sigurd Heuman SvJT 2009 4.3 Utformningen av domar och beslut
När det gäller utformningen av domar och beslut framhålls i våra direktiv att det är angeläget att parter och andra som inte är juridiskt kunniga kan förstå och bli övertygade av domstolarnas resonemang. Enligt direktiven är en kartläggning och analys av utformningen av domar och beslut en central del i arbetet med att utveckla domstolarnas kommunikation med medborgarna.
    För att utföra vårt uppdrag i denna del har vi bl.a. systematiskt undersökt 50 domar från underrätter och överrätter i båda domstolsslagen. Utgångspunkten för vår undersökning har varit domarnas läsbarhet och den juridiska argumentationen i dem. Vi har således inte undersökt huruvida avgörandena har varit juridiskt riktiga.
    Som underlag för vår undersökning har vi använt dels en lista med kriterier som vi ställt upp för bedömningen av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation, dels ett s.k. klarspråkstest för domar som utredningens språkexpert Barbro Ehrenberg-Sundin utformat, dels tre språkrapporter som domstolarna ska kunna använda i sitt arbete med att förbättra kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. I en av språkrapporterna — En läsbarhetsanalys av domar — har Barbro Ehrenberg-Sundin analyserat de 50 domarna ur ett mer renodlat läsbarhetsperspektiv. Vid den analysen har utgångspunkten i första hand varit parternas förståelse av domen. Allt det här nämnda underlaget finns tillgängligt på Domstolsverkets webbplats www.domstol.se.
    Barbro Ehrenberg-Sundins läsbarhetsanalys visar sammanfattningsvis att det finns problem i de undersökta domarna på flera nivåer i texten, såväl när det gäller struktur och överskådlighet som när det gäller språklig utformning. Hon har bl.a. kommit fram till följande. Det viktiga i texten, domslutet och domskälen, behöver förtydligas så att det klart framgår vilket beslut domstolen har fattat och varför beslutet blev som det blev. Domslutet bör placeras tidigt i texten. De egentliga skälen är i många domar knapphändigt formulerade och finns i slutet av ett skälavsnitt som rymmer så gott som allt det som framkommit under ärendets gång, t.ex. händelseförloppet och berättelser från parter, vittnen, myndigheter och experter. I alla domar saknas det innehållsförteckning, sammanfattning och tabeller eller liknande ”bilder”. Rubriker finns men kan förbättras. Styckeindelningen behöver också förbättras. Alltför långa stycken finns i ca hälften av de 50 domarna. Det behövs alltså mer hjälp till läsarna att orientera sig i texten och få överblick. Språket i domarna kan vara både enkelt och klart, men också ålderdomligt, stelt och högtravande. Där finns en blandning av vårdat, redigerat talspråk och av föråldrade ord, fackjargong och typiskt juristspråkliga uttryckssätt. Meningarna är ofta byggda enligt kanslispråkliga ideal. — Juristerna i utredningen har vid sin granskning av de 50 domarna kommit till i princip samma slutsatser som Barbro Ehrenberg-Sundin.

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 59 Även om det sålunda finns en del problem med begripligheten av domar ska det framhållas att vår kartläggning också visar att många domar trots allt är förhållandevis väl motiverade och skrivna på ett sätt som det stora flertalet människor begriper. Det finns numera i domstolarna en strävan att använda ett modernt språkbruk och på det sättet underlätta för personer som inte är juridiskt kunniga att förstå och bli övertygade av domstolens resonemang.
    De problem med begripligheten som här redovisats måste ändå tas på allvar. Den viktigaste orsaken till dessa brister i domskrivningen är förmodligen att domare inte alltid sätter sig in i parternas situation och funderar över syftet med texten och hur den kommer att uppfattas och förstås av de berörda. Det primära syftet med texten tycks ibland vara att kollegerna i högre rätt förstår vad man skriver och innebörden av ens bedömningar. Detta förhållningssätt beror nog främst på traditionen för hur domstolsjurister lär sig hur domar bör utformas. Denna innebär att man redan som ung domare skolas in i ett system där tidigare avgöranden fungerar som rättesnören och mallar även när det gäller frågor som har med den språkliga utformningen att göra. Att ta efter goda exempel är naturligtvis mycket bra men risken är att det utvecklas en stil med olika nyanser och uttryck som bara de inblandade juristerna förstår. Mottagarperspektivet glöms bort.
    För att personer som inte är juridiskt kunniga lättare ska förstå och bli övertygade av domstolens resonemang krävs nog att nuvarande domskrivningsideal förändras. Domstolsjurister måste i framtiden i större utsträckning ta intryck av språkvetarnas klarspråksarbete när det gäller utformningen av domar och beslut. Det språkpolitiska målet att ”den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig” gäller även domstolarna (prop. 2005/06:2 och bet. 2005/06:KrU4). Övergripande handlar det om att tydligare än i dag fokusera domstolstexternas huvudsakliga syfte, nämligen att parter och andra som inte är juridiskt kunniga ska kunna förstå texten och genomföra det som domstolen har bestämt.
    Samtidigt finns det gränser för hur mycket domstolsspråket kan eller bör moderniseras och förenklas för att inte den juridiska precisionen ska gå förlorad. I första hand är det domarna själva som kan avgöra var just denna gräns går. Vi menar att nyckeln till ett framgångsrikt arbete med att generellt höja kvaliteten i domar och beslut när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation ligger i att domare själva i väsentligt större utsträckning än i dag diskuterar frågor som rör utformningen av dessa texter. För att få i gång diskussionerna bör Sveriges Domstolar även på detta område skaffa sig en strategi. En hörnsten som strategin bör vila på är rekommendationer för hur domar och beslut bör utformas när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Det är domarna som ska ta fram rekommendationerna. I detta arbete bör domarna kunna använda den ovan nämnda listan

60 Sigurd Heuman SvJT 2009 med kriterier för bedömning av en doms kvalitet när det gäller läsbarhet och juridisk argumentation. Förebilder för denna lista finns i ett domskrivningsprojekt som bedrivits i Köpenhamns byret och ett kvalitetsarbete i Rovaniemi hovrätts domkrets. För att säkerställa att mer renodlade språkliga begriplighetsaspekter verkligen fångas upp i domstolarnas arbete bör vidare de nämnda språkrapporterna och klarspråkstestet för domar kunna vara till hjälp. Rekommendationerna bör inte bara innehålla ställningstaganden i olika övergripande frågor och rena språkfrågor utan framför allt exempel på hur domar och beslut kan ställas upp och utformas (jfr Processnämnden, 1947, Underrättsförfarandet enligt nya rättegångsbalken — Med exempel å underrättsakter jämte formulär).
    En kvalitetsaspekt lite vid sidan av läsbarhet och juridisk argumentation som det finns anledning för domarna att också diskutera är i vad mån domstolarna utnyttjar sina domskrivningsresurser rationellt. Ett effektivt domstolsväsende förutsätter bl.a. att varje instans normalt ägnar sig åt det den är avsedd för och att domskrivningen genomsyras av detta förhållningssätt. Ett effektivt domstolsväsende förutsätter t.ex. att underrätternas domskrivning präglas av den masshantering av mål och ärenden som förekommer där. Ibland skriver tingsrätterna och länsrätterna alltför långa reciter och referat av förhörsutsagor på bekostnad av omsorgen om utformningen av de egentliga domskälen. I överrätterna verkar det på sina håll finnas en alltför stor benägenhet att ompröva underrätternas domar i stället för att fokusera på det som eventuellt är fel i underrättens dom och ompröva just den eller de frågorna (jfr prop. 2004/05:131 En modernare rättegång — reformering av processen i allmän domstol s. 82).
    Vi föreslår vidare att strategin för utformningen av domar och beslut, utöver nämnda rekommendationer, bör vila på en del andra hörnstenar, nämligen bl.a. att Sveriges Domstolar ska ha föreskrifter för formell och grafisk utformning av domar och beslut och att alla domstolsjurister ska utbildas i frågor som rör utformningen av domar och beslut.
    Avslutningsvis ska här sägas när det gäller domarnas självbestämmande och arbete med kvalitet i domskrivningen på det sätt som här diskuterats att man måste skilja på frågor som rör själva beslutsfattandet — som givetvis inte kan vara föremål för överordnades och andra kollegers prövning och ifrågasättanden innan domen är given — och frågor som handlar om hur beslutsfattandet kommer till språkligt uttryck i domarna. Vi kan inte se att det finns något hinder mot att exempelvis domstolschefen tar initiativet till diskussioner på domstolen i sistnämnda frågor.

 

4.4 Domstolarnas kontakter med medierna
En mycket viktig uppgift för domstolarna i förtroendearbetet är att säkerställa att den information om domstolarna som når medborgarna genom medierna är så allsidig och korrekt som möjligt. Många dom-

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 61 stolar har i dag genomtänkta och strukturerade kontakter med medierna. Domstolsverket har en förhållandevis stor informationsavdelning. En mycket viktig kontaktyta i förhållande till medierna är mediegruppen som startades år 2005. Gruppen består av domare som särskilt åtagit sig att vara tillgängliga för kontakter med medierna.
    Den samlade bilden av domstolarnas kontakter med medierna är att kontakterna på det hela taget fungerar bra. Vi tror emellertid att kontakterna kan utvecklas och bli bättre. Som det framhålls i våra direktiv är det viktigt att domstolarna och domarna är tillgängliga för att kunna förklara domstolens avgörande i det enskilda fallet eller domstolarnas roll mer generellt. Som sagts ovan finns det ett starkt samband mellan allmänhetens kunskap om domstolarnas roll och uppgift och förtroendet för domstolarna. Eftersom den stora majoriteten människor aldrig kommer i kontakt med domstolarna, är det särskilt viktigt att den information som allmänheten får genom medierna är så allsidig och korrekt som möjligt.
    En viktig ambition bör därför vara att domstolsväsendet samlat framdeles bör ha en större beredskap att möta medierna. Den ökade beredskapen handlar bl.a. om ett mer strukturerat förhållningssätt än i dag visavi medierna i syfte att säkerställa att den information som når medierna och i förlängningen medborgarna blir så allsidig och korrekt som möjligt och på det sättet öka medborgarnas förståelse för domstolarnas roll och uppgift i samhället. Även här tänker vi oss att domstolarna bör skaffa sig en strategi, vars innehåll ska bestämmas av domstolarna. Vi föreslår att strategin ska byggas kring ett antal särskilt viktiga aktörer och funktioner, nämligen domaren, domstolschefen, en mediedomare, mediegruppen, Domstolsverket och en talesperson som kan företräda Sveriges Domstolar i vissa situationer.

 

Domaren
Den information som medierna efterfrågar kan ha direkt koppling till enskilda mål och ärenden men kan också vara av lite mer allmän karaktär om domstolarnas roll och funktion i samhället m.m. När det gäller det förstnämnda slaget av information visar erfarenheten att medieföreträdarna regelmässigt vill ha kontakt med den eller de domare som dömt i målet. Detta innebär att det i första hand är dessa domare som bör ansvara för mediekontakter rörande enskilda mål och ärenden. Enligt vår mening har varje domare en skyldighet att i förekommande fall ställa upp för medierna och förklara domstolens avgörande i det enskilda fallet. En annan sak är att informationen bara behöver tillhandahållas på tid och i former som är lämpliga för domaren samtidigt som rimlig hänsyn också måste tas till de villkor som medierna arbetar under. En viktig fråga i detta sammanhang är att domarna måste kunna få det professionella stöd som en informationsinsats i ett visst fall kan kräva. Det kan gälla rådgivning i frågor om det bör hållas presskonferens eller frågor om hur ett eventuellt

62 Sigurd Heuman SvJT 2009 pressmeddelande bör utformas (när det gäller detta stöd se nedan under Domstolsverket). Om domarna generellt ska ta på sig ett större ansvar för mediekontakter, är det självklart att domarna måste ges utbildning för att klara dessa kontakter.

 

Domstolschefen
På samma sätt som gäller på andra kvalitetsområden har domstolscheferna en nyckelroll även i mediearbetet. Det är viktigt att cheferna kan bidra till att skapa en stämning på domstolarna av öppenhet och vilja att förmedla information till medierna. Detta är viktigt inte minst därför att det på sina håll i domarkåren förefaller finnas en ganska skeptisk attityd till medierna. Domstolschefen har också en annan viktig funktion i detta sammanhang. Han eller hon måste planera verksamheten på ett sådant sätt att enskilda domare har möjlighet att t.ex. ställa upp på intervjuer eller på andra sätt vara tillgängliga för medierna då t.ex. en dom ges i ett uppmärksammat mål.

 

Mediedomare
För att mer allmänt underlätta kontakterna med medierna bör de domstolar som har behov av det ha en mediedomare. Mediedomarna ska mer allmänt fungera som kontaktpersoner på domstolarna i förhållande till medierna. De ska också vid behov kunna ge råd och stöd till andra domare på den egna domstolen inför mediekontakter. Mediedomarna ska också kunna ha en del andra uppgifter, t.ex. att bevaka den lokala nyhetsrapporteringen och eventuellt reagera på ett lämpligt sätt om det skulle behövas, t.ex. genom en insändare.

 

Mediegruppen
Mediegruppen bör finnas kvar med i huvudsak samma uppgifter som i dag, dvs. att underlätta kontakterna mellan domstolarna och medierna. Gruppen blir därmed bl.a. ett organ för fortlöpande erfarenhetsutbyte när det gäller domstolarnas mediekontakter. Mediegruppen bör i första hand bestå av mediedomarna i de enskilda domstolarna.

 

Domstolsverket
Domstolsverket har i dag viktiga uppgifter när det gäller kontakter mellan medierna och Sveriges Domstolar. Dessa uppgifter bör verket ha kvar, men dess roll i framtiden bör bli mer aktiv och stödjande än i dag. För att verket ska klara detta bör verket byggas ut med två funktioner som kan kallas för en presstjänst och en nyhetsredaktion. Presstjänsten ska fungera som startpunkt för journalister och andra som har frågor om verksamheten i domstolarna, ska upprätthålla viss pressjour och ska vid behov ge enskilda domare råd och stöd inför mediekontakter. Nyhetsredaktionen ska bl.a. bevaka det pågående flödet av information som rör domstolarna och kunna formulera nyheter av händelser i verksamheten.

SvJT 2009 Hur kan förtroendet för domstolarna stärkas? 63 En talesperson för Sveriges Domstolar
I dag förekommer det ofta i TV och radio diskussioner och intervjuer med jurister med lite olika bakgrund som rör domstolarnas roll och rättskipningen. Oftast är det något konkret fall som väckt mediernas intresse men diskussionen eller intervjun kommer inte sällan att röra mer principiella frågor. I dessa sammanhang deltar förvånande nog ofta inte någon domare. Det är knappast ägnat att stärka förtroendet hos allmänheten för domstolarna att det så förhållandevis sällan är någon domare som medverkar vid dessa tillfällen. Det naturliga hade varit att det är en domare som informerar om domstolsverksamheten. För att åstadkomma en bättre ordning bör det finnas en domare med bl.a. stor kommunikativ förmåga som är talesperson för Sveriges Domstolar. Det är givetvis medierna själva som efterfrågar personer som är villiga att ställa upp i sammanhang som de nu beskrivna. Genom att skapa förutsättningar för någon domare som har hög legitimitet i domarkåren att kunna delta vid dessa tillfällen kan det emellertid bli naturligt för medierna att vända sig till en särskild talesperson.

 

5 Avslutning
Det är viktigt att Sveriges Domstolar uppmärksammar de förtroendefrågor som berörts ovan. På den punkten tror jag inte att det råder några delade meningar i Sveriges Domstolar. Jag kan emellertid tänka mig att domstolspersonalen kan känna problem med att ta sig tid till dessa frågor på grund av den pressade arbetssituation som numera råder i domstolarna. Dessa farhågor ska dock inte överdrivas. Ett gott bemötande tar naturligtvis inte längre tid än ett mindre bra. När domskrivningstekniken har utvecklats på sätt som berörts ovan kommer domskrivningen sannolikt inte att ta längre tid än i dag. Det handlar här mer om teknik än tid. Men det viktigaste skälet för Sveriges Domstolar att engagera sig i förtroendefrågorna är att vi i domstolarna måste anpassa oss till en dynamisk omvärld. Nya krav ställs hela tiden på domstolarna och lever vi inte — självklart med beaktande av domstolarnas roll — på ett rimligt sätt upp till dem kan det på sikt uppstå en förtroendekris.