598 Litteratur SvJT 2011 MAARIT JÄNTERÄ-JAREBORG (utg.), Tre aspekter av EU-IP. Studier rörande olovligt bortförande av barn, samkönade parrelationer och säkerhetsrätter i lösöre av Maja Lindqvist, Anna Stolt & Julia Tavaststjerna. Iustus förlag, 2011. 286 s.

 

Det är allmänt känt att kvaliteten hos de examensarbeten som utgör ett obligatoriskt inslag i juristutbildningen är mycket varierande, låt vara mindre mellan studieorterna än mellan de individuella studenterna, trots att nästan alla arbeten belönas med det högsta betyget. Det rubricerande samlingsverket, bestående av tre uppdaterade och delvis omarbetade och utvidgade uppsaliensiska examensarbeten i internationell privat- och processrätt, visar att en del studentuppsatser är resultat av betydande och värdefulla forskningsinsatser och förtjänar att bli publicerade för att bli lättare tillgängliga och av nytta för såväl forskare som det praktiska rättslivet.
    Svensk internationell privat- och processrätt genomgår sedan 1999, då EU fick kompetens att lagstifta därom, en successiv men dramatisk omvandling från att regleras genom svenska lagar och prejudikat till en reglering genom EU-förordningar. Eftersom detta källmaterial till stor del är relativt nytt, föreligger det ett stort behov av dess rättsvetenskapliga behandling. Dessa EUtexter skall i regel tolkas autonomt, dvs. oberoende av medlemsstaternas nationella rättsliga begrepp och principer, vilket kräver tolkning och analys som skiljer sig från de i intern svensk rätt rådande arbetsmetoderna. Den autonoma tolkningen gör det visserligen möjligt att även i Sverige använda sig av verk skrivna av författare i de andra medlemsstaterna, men det är viktigt att behandla problemati-

ken också på svenska och ur svensk synvinkel, så att man exempelvis uppmärksammar de specifika problem som uppstår när EU-reglerna konfronteras med intern svensk rätt. Volymen innehåller som sagt tre uppsatser, varav den första, författad av Maja Lindqvist, handlar om olovligt bortförande av barn inom EU. Sådana bortföranden utgör ett allvarligt problem i hela Europa. EU har försökt, inte helt utan framgång, att stävja dem genom bl.a. artiklarna 10 och 11 i rådets förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (den s.k. Bryssel IIförordningen). Dessa bestämmelser har gett upphov till ett antal inte alltid lättolkade domar av EU-domstolen, vilka på ett förtjänstfullt sätt diskuteras i uppsatsen. Nya EU-avgöranden fortsätter dock att komma i rask takt, inte minst tack vare de nya procedurreglerna om förfarandet i EU-domstolen i brådskande mål, till vilka barnkidnappningsmål normalt räknas. Den senaste utvecklingen i EUdomstolens praxis i målen McB (mål C-400/10), Purrucker II (mål C-296/10), Mercredi (mål C497/10) och Aguirre Zarraga (mål C-491/10) har av naturliga skäl inte kunnat beaktas i framställningen. Den andra uppsatsen, författad av Anna Stolt, ägnas åt samkönade parrelationers (såväl registrerade partnerskaps som samkönade äktenskaps) rättsliga

SvJT 2011 Anmälan av Jänterä-Jareborg, Tre aspekter av EU-IP 599 status i EU-rätten. Detta relativt nya problemområde berörs icke blott av EU:s rent internationellt privat- och processrättsliga författningar, något som exempelvis föranleder frågan huruvida hänvisningar till ”äktenskap” och ”makar” i den ovannämnda Bryssel II-förordningen skall tolkas så att de även inbegriper samkönade äktenskap, utan även av EU-reglerna om förbud mot diskriminering och om fri rörlighet av personer inom EU. Frågorna är i viss mån kontroversiella och det är inte självklart att exempelvis en minoritet bland medlemsstaterna genom att i sina respektive rättssystem utvidga äktenskapsbegreppet kan utöka andra medlemsstaters förpliktelser enligt EU-rätten.
    Den tredje uppsatsen har skrivits av Julia Tavaststjerna och handlar om lagval vid gränsöverskridande säkerhetsrätter i lösöre. Bortsett från några specialregler i EU:s insolvensförordning finns det (ännu) inga EUförfattningar om materiell eller internationell sakrätt, men man kan ställa frågan om exempelvis ett underkännande i Sverige av ett enligt tysk sakrätt gällande ägarförbehåll, skapat i Tyskland medan varan befann sig där (se NJA 1978 s. 593), inte utgör ett handelshinder som är oförenligt med den fria rörligheten för varor som denna definieras i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget).
    Alla tre uppsatser är välskrivna, tankeväckande och i hög grad läsvärda, även om man kanske inte alltid till fullo kan hålla med författarnas redogörelser de lege lata eller förslag de lege ferenda.
    Ett juridiskt examensarbete förväntas normalt ta en termins (tjugo veckors) heltidsarbete i

anspråk, vilket betyder att den rubricerade volymen kan antas motsvara drygt tre terminers studentarbete. Det rör sig i så fall om en lysande prestation, eftersom de tre uppsatserna enligt min bedömning sammanlagt kommer mycket nära, och kanske t.o.m. tangerar, de kvalitets- och kvantitetskrav som idag brukar ställas på en doktorsavhandling motsvarande fyra års heltidsarbete på doktorandnivå. Detta är hedrande icke blott för de tre författarna utan även för deras fakultet och, inte minst, deras gemensamma handledare (tillika volymens utgivare). Avslutningsvis hoppas jag att det inte anses alltför politiskt inkorrekt att notera att alla tre uppsatsskrivare är kvinnor. Detta stärker mitt intryck, vilket för övrigt ofta bekräftas av betygsstatistiken, att kvinnliga juris studerande i genomsnitt är duktigare än sina manliga kollegor. Michael Bogdan