Insiderbrott — några anteckningar i anslutning till senare års praxis

Av tf. hovrättsassessorn NILS SJÖBLOM

Sedan lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (MmL) trädde i kraft den 1 juli 2005 har hovrätterna i åtta fall och Högsta domstolen i ett fall prövat åtal rörande insiderbrottslighet.1 I ljuset av dessa avgöranden diskuteras i denna artikel innehållet i straffstadgandet rörande insiderbrott. Artikeln disponeras enligt följande. I ett inledande avsnitt lämnas en översiktlig redogörelse för insiderbrottet. Därefter förs en diskussion om begreppet insiderinformation och slutligen görs ett försök att identifiera vad som krävs för att uppsåt vid insiderbrott ska anses föreligga.2

1. Inledning
Lagstiftning med syfte att motverka insiderhandel har funnits i Sve
rige sedan början av 1970-talet.3 Ett direkt förbud mot insiderhandel — om än i begränsad form — infördes i mitten av 1980-talet genom lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. I början av 1990-talet infördes insiderlagen (1990:1342). Insiderlagen ersattes av insiderstrafflagen (2000:1086) som i sin tur ersattes av MmL.
    Lagstiftningen har under årens lopp varit föremål för omfattande
ändringar som framförallt har haft sin grund i den tekniska utvecklingen på värdepappersområdet och den svenska lagstiftningens anpassning till EU:s regelverk. Generellt kan sägas att förbudet mot insiderhandel successivt har kommit att utvidgas.4 Frågan om fördelarna med ett insiderförbud överväger nackdelarna har debatterats i decennier. I Sverige, liksom i de flesta andra länder med en organiserad värdepappershandel, är den allmänna uppfattningen att förbudet är

1 De fall som avses är Svea hovrätts mål B 7956-07 (2008-01-04), B 6037-08 (200903-06), B 174-08 (2009-03-30), B 7638-09 (2010-04-27), B 4911-09 (2010-06-01), B 422-09 (2010-11-17), Göta hovrätts mål B 3228-09 (2010-12-20), RH 2009:29 och NJA 2008 s. 292. Praxis t.o.m. november 2011 har beaktats. I det följande kommer den opublicerade praxis som nämns ovan att citeras med enbart målnummer. Framställningen har begränsats på så sätt att varken tingsrättsdomar eller utländska rättskällor har beaktats. Inte heller behandlas påföljdsfrågor och frågor om förverkande. Med insiderbrottslighet avses här, förutom insiderbrott enligt 2 § MmL, vårdslöst insiderförfarande och obehörigt röjande av insiderinformation enligt 3 § respektive 7 § MmL. 2 Att insiderbrott förutsätter uppsåt följer av 1 kap. 2 § första stycket brottsbalken. 3 Se lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav. 4 För en mycket utförlig redogörelse om lagstiftningens brokiga tillkomsthistoria, se Samuelsson m.fl., Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet — En kommentar, Stockholm 2005 (citeras kommentaren), s. 37 ff.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 385 motiverat främst av den anledningen att det stärker förtroendet för värdepappersmarknaden.5 2. Insiderbrottet
Av 2 § första stycket MmL följer att den som får insiderinformation
och som för egen eller någon annans räkning, genom handel på värdepappersmarknaden, förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som informationen rör döms för insiderbrott (handelsförbudet). För samma brott döms den som får insiderinformation och som genom råd eller på annat sådant sätt föranleder någon annan att förvärva eller avyttra sådana finansiella instrument som informationen rör genom handel på värdepappersmarknaden (rådgivningsförbudet). I 1 § 1 MmL definieras begreppet insiderinformation som information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Begreppet handel på värdepappersmarknaden definieras i 1 § 2 MmL som handel på en reglerad marknad eller någon annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. I 1 § 3 och 4 MmL hänvisas till 1 kap. 4 § första stycket 1 och 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden ifråga om vad som avses med begreppen finansiellt instrument och reglerad marknad.
    Enligt huvudregeln förutsätts att gärningsmannen handlat med ak
tier eller värdepapper av något slag på en organiserad marknadsplats eller genom någon som yrkesmässigt bedriver värdepappersrörelse eller att han föranlett någon annan till sådan handel. Före tillkomsten av MmL omfattades endast förfaranden som skett genom handel på värdepappersmarknaden av det straffbara området. Tillkomsten av MmL har inneburit att den tidigare avgränsningen inte längre gäller undantagslöst. Sålunda återfinns i 6 § MmL bestämmelser som innebär att bl.a. 2 § MmL i vissa undantagssituationer ska tillämpas på förfaranden som inte utgör eller föranleder handel på värdepappersmarknaden.6 Undantagsbestämmelserna, som veterligen inte har tilllämpats i något fall, lämnas i det följande därhän.
    Inte i något av rättsfallen som diskuteras i det följande har frågan
om affären skett genom handel på värdepappersmarknaden och avsett finansiella instrument varit föremål för någon egentlig prövning.7

5 Se prop. 1984/85:157 s. 21 ff., 1990/91:42 s. 38, 1999/2000:109 s. 39 f., 2004/05:142 s. 40 f., kommentaren s. 138 ff., Knuts i JT 2010–11 s. 683 f. not 1–3, Löfmarck, Insiderbrott och svindleri — En studie av straffrättslig reglering till skydd för värdepappershandeln i USA och Sverige, Stockholm 1988, s. 29 ff. med hänvisningar. 6 Prop. 1990/91:42 s. 50, 2004/05:142 s. 52 ff. och 165 f. och Jacobson och Lycke i Europarättslig tidskrift 2005:2 s. 310. 7 Se dock NJA 1994 s. 404 där lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden tilllämpades. I målet uppstod bl.a. frågan om ett förvärv av en aktiepost skett genom handel på värdepappersmarknaden.

386 Nils Sjöblom SvJT 2012 I vissa fall innehåller åklagarnas gärningsbeskrivningar inte ens något påstående om det.8 Det får väl uppfattas som att saken betraktats som självklar.
    Vetskap om egna planer på att förvärva eller avyttra finansiella in
strument och egna slutsatser som grundats på analyser av allmänt tillgänglig information är — för de fall de inte är allmänt kända eller inte offentliggjorda och ägnade att väsentligt påverka priset på finansiella instrument — att betrakta som insiderinformation. I syfte att från straffstadgandet undanta sådana planer och analyser har lagtexten utformats på det sättet att endast den som fått insiderinformation omfattas av förbudet mot insiderhandel. Den som har vetskap om egna planer kan under ovan angivna förutsättningar sägas ha insiderinformation utan att han fått den. Att begreppet insiderinformation ska uppfattas på sätt som nämnts bekräftas av den undantagsregel som följer av 2 § tredje stycket MmL enligt vilken den som har insiderinformation bestående i vetskap om egen brottslig verksamhet omfattas av förbudet. 9 Det kan ifrågasättas om egna analyser och vetskap om egna planer i en rent språklig bemärkelse faller in under begreppet information. Kan något som inte är att betrakta som information vara insiderinformation? I kommentaren har den uppfattningen framförts att sådana analyser och planer utesluts från det straffbara området redan genom definitionen av begreppet insiderinformation.10 MmL bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruksdirektivet). Av artikel 2.1 i direktivet följer att medlemsstaterna ska förbjuda varje person som avses i artikelns andra stycke och som förfogar över insiderinformation att utnyttja denna för att förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, finansiella instrument som omfattas av informationen, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt. I det s.k. Spector Photo-målet uttalade EU-domstolen att utnyttjanderekvisitet i artikeln ska presumeras vara uppfyllt om övriga rekvisit för insiderhandel är uppfyllda, förutsatt att rätten till försvar, i synnerhet rätten att kunna motbevisa denna presumtion, iakttas.11 Enligt marknadsmissbruksdirektivet finns sålunda en möjlighet för den som förfogat över insiderinformation och som handlat med de finansiella instrument som informationen rör att gå fri från ansvar förutsatt att han lyckas visa att han vid handeln inte utnyttjade insiderinformationen. Någon motsvarande möjlighet finns inte vid tillämpningen av straffstadgandet i 2 § MmL eftersom det inte innehåller något utnyttjanderekvisit. Det

8 Se t.ex. B 7638-09. 9 Prop. 2004/05:142 s. 58 ff. Jfr dock SOU 2004:69 s. 22. 10 Kommentaren s. 218 f. 11 Dom av den 23 december 2009 i mål C-45/08, Spector Photo Group och Van Raemdonck. Rättsfallet kommenteras av Sjöman i JT 2009–10 s. 672 ff. samt av Knuts i JT 2010–11 s. 683 ff.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 387 väsentliga enligt MmL är att gärningsmannen har fått insiderinformation och det är för ansvarsfrågan ovidkommande om beslutet att förvärva eller avyttra finansiella instrument eller att föranleda någon annan till sådan handel har föranletts av andra orsaker än det förhållandet att han har fått insiderinformation.12 I 5 § MmL återfinns en undantagskatalog för situationer där det typiskt sett inte förekommit något missbruk av insiderinformation. Eftersom det kan tänkas förekomma fall där utnyttjande av insiderinformation inte skett utan att undantagskatalogen äger tillämpning kan hävdas att den svenska lagstiftaren på denna punkt har infört strängare regler än vad marknadsmissbruksdirektivet föreskriver.
    I B 3228-09 hade S.B. förvärvat ett antal aktier i ett bolag. Åklaga
ren påstod att förvärvet hade skett sedan S.B. fått insiderinformation rörande bolaget från E.H. som i sin tur påstods ha föranlett handeln genom att tillhandahålla informationen. Hovrätten fann att den information som åklagaren påstod att S.B. hade fått av E.H. var att klassificera som insiderinformation och att det var mycket som talade för att S.B. hade fått informationen från någon. Hovrätten ansåg emellertid att åtalet var utformat på ett sådant sätt att S.B. — även om han hade fått insiderinformation — endast kunde fällas till ansvar under förutsättning att det var visat att han hade fått informationen från E.H. Åtalet ogillades på den grunden att det inte kunde uteslutas att S.B. hade fått insiderinformationen på annat sätt. Åtalet mot E.H. ogillades därför att det inte ens hade påståtts att han hade fått insiderinformationen.
    I denna artikel ska inte processrättsliga frågeställningar analyseras
närmare. Här kan icke desto mindre följande inflikas. Straffstadgandet rörande insiderbrott innehåller inte något krav på att gärningsmannen ska ha fått insiderinformationen på något visst sätt eller från någon viss person. Det finns skäl att tro att hovrätten ansåg sig förhindrad att döma S.B. på den grunden att han hade fått insiderinformation från någon av det skälet att det hade inneburit en sådan avvikelse från gärningsbeskrivningen som skulle ha kunnat föranleda honom att åberopa andra grunder för sitt bestridande än vad han hade gjort i målet. Hur frågor av förevarande slag ska hanteras är oklart. Sedan Riksåklagaren överklagat domen har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd. Målet har ännu inte avgjorts (november 2011).13

12 Se t.ex. Jacobson och Lycke i Europarättslig tidskrift 2005:2 s. 306 f. I både RH 2007:79 och RH 2009:29 inleder tingsrätten sina domskäl med det felaktiga konstaterandet att en förutsättning för ansvar är att den tilltalade har utnyttjat insiderinformation. I RH 2007:79 tillämpades 2 § 1 insiderstrafflagen som i nu berört avseende inte skiljde sig från 2 § MmL. 13 Riksåklagarens överklagande, se AM 2010/0129 (2011-01-17). Den 14 november 2011 meddelades prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 360-11. Se beträffande hithörande frågor bl.a. NJA 2003 s. 486, RH 2000:33, Fitger, Rättegångsbalken (uppdaterad senast den 15 maj 2011, Zeteo) kommentaren till 30 kap. 3 § och 45 kap. 4 § första stycket 3, Nordh, Processens ram i brottmål —

388 Nils Sjöblom SvJT 2012 3. Insiderinformation
3.1 En omständighet av specifik natur

Marknadsmissbruksdirektivet ersatte rådets direktiv 89/592/EEG av
den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel (insiderdirektivet). Insiderlagen utgjorde till stora delar en anpassning till insiderdirektivet.14 För att förenkla lagtexten och uppnå större överensstämmelse med såväl insiderdirektivet som allmänt språkbruk infördes definitionen av begreppet insiderinformation i insiderstrafflagen. Någon saklig ändring i förhållande till vad som gällde enligt insiderlagen var inte avsedd.15 I anslutning till marknadsmissbruksdirektivet har antagits tre genomförandedirektiv och en genomförandeförordning.16 Av huvuddefinitionen av begreppet insiderinformation i artikel 1.1 i marknadsmissbruksdirektivet följer bl.a. att informationen ska avse omständigheter av specifik natur. I artikel 1.1 i första genomförandedirektivet — som utgör ett förtydligande av huvuddefinitionen — uppställs följande två krav för att information ska anses vara av specifik natur. För det första ska informationen ange omständigheter som föreligger eller rimligtvis kan komma att föreligga eller en händelse som har inträffat eller rimligtvis kan förväntas inträffa. För det andra ska informationen vara tillräckligt specifik för att göra det möjligt att dra slutsatser om omständigheterna eller händelsens potentiella effekt på finansiella instrument eller derivatinstrument.17 I motiven till MmL kommenteras inte specifikationskravet på annat sätt än att det påpekas att kravet fanns redan i insiderdirektivet och att saken inte förtydligades i anslutning till införandet av definitionen av begreppet insiderinformation. Marknadsmissbruksutredningen bedömde att redan begreppet omständighet i sammanhanget fick anses innefatta ett krav på specifik natur. Någon ändring av lagtexten ansågs inte påkallad och definitionen av begreppet insiderinformation överfördes sålunda till MmL med endast en smärre redaktionell ändring.18 Specifikationskravets gränser prövades i NJA 2008 s. 292. Omständigheterna i målet kan sammanfattas enligt följande. A.L. var adjungerad till styrelsen i bolaget TX. Bolaget TXA var dotterbolag till TX. T.L. hade ett stort antal aktier i TXA. T.L. var bekant med A.L. och kände till dennes kopplingar till bolagen. Vid ett telefonsamtal med

Om gärningsbegreppet, ändring och justering av åtal m.m., 2 uppl., Uppsala 2006, s. 38, Heuman i JT 2005–06 s. 563 ff. och Victor i JT 2006–07 s. 760. 14 Prop. 1990/91:42 bl.a. s. 41. 15 Prop. 1999/2000:109 s. 52 f. och 81. 16 Prop. 2004/2005:142 s. 37 ff. och 182 ff. 17 Kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan. 18 Prop. 2004/2005:142 s. 55 f. och SOU 2004:69 s. 75 f.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 389 T.L. hade A.L. uttryckt att T.L. borde sälja sina aktier i TXA, vilket T.L. också gjorde samma dag. Dagen därpå försattes TXA i konkurs. Åklagaren gjorde gällande att T.L. vid telefonsamtalet fått insiderinformation bestående i vetskap om att A.L. genom sin relation till TXA haft insiderinformation om bolaget och att A.L. med denna kunskap uppmanat T.L. att sälja aktierna i TXA. Med snarlika motiveringar kom såväl hovrätten som Högsta domstolen fram till att T.L. inte hade fått insiderinformation. Högsta domstolen anförde i denna del följande.

”Vad som sålunda påstås innefattar emellertid inte insiderinformation enligt definitionen i 1 § 1 marknadsmissbrukslagen. Att [A.L.] var insider i [TXA] hade registrerats och var alltså en offentliggjord uppgift. Vidare utgör ett råd att sälja eller köpa finansiella instrument inte i sig någon information om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten i fråga […]. Det kan visserligen tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under sådana förhållanden att den som ger rådet härigenom också i praktiken lämnar information om en viss omständighet av specifik natur.”

Enbart ett råd kan inte betraktas som information om en omständighet av specifik natur och därmed inte heller som insiderinformation. Inte heller kan endast det förhållandet att rådet lämnas av en insider i det bolag vars finansiella instrument rådet avser föranleda en sådan bedömning. En situation som kan tänkas förekomma i praktiken är att rådet kombineras med information om en omständighet av specifik natur. Någon kanske säger ”du bör sälja aktierna i bolaget, eftersom bolaget det senaste kvartalet gjort en förlust om tio miljarder kr och dess krediter har sagts upp”.
    Om informationen uppfyller kriterierna i definitionen av begrep
pet insiderinformation har den som mottagit rådet förstås fått insiderinformation. I ett sådant fall gör själva rådet varken till eller ifrån.
    Frågan är vilka situationer som avses med den fjärde meningen i de
ovan citerade domskälen. Stattin har i en kommentar som tänkbart exempel angett det fallet att säljuppmaningen lämnas i en situation där det av en eller annan anledning står klart att den insider som lämnar uppmaningen har särskild, konkret information som kan påverka kursutvecklingen i bolagets värdepapper.19 Det kan ifrågasättas om denna tolkning är riktig. Redan den omständigheten att någon följer t.ex. ett säljråd implicerar väl att denne antar existensen av någon bakomliggande anledning? Det måste kunna antas att ett köp- eller säljråd från en insider ofta föranleds av att denne har information om en omständighet av specifik natur som kan påverka aktiekursen. Den som tar emot ett sådant råd och följer det torde ofta inse att så är fallet, även om han inte känner till omständigheten som sådan. Med den tolkning som Stattin förespråkar skulle därför köp- eller säljråd från insiders vara att betrakta som insiderinformation i fler situationer

19 Stattin i JT 2008–09 s. 668.

390 Nils Sjöblom SvJT 2012 än vad Högsta domstolens uttalande synes ge stöd för. Uttalandet får snarare antas ta sikte på fall där rådet lämnas under sådana förhållanden att den som tar emot det förstår vilken omständighet av specifik natur som föranleder rådet.
    Invändningar kan riktas mot det kontextuella sätt att betrakta ett
köp- eller säljråd som Högsta domstolens uttalande öppnar upp för. Insiderinformation definieras som information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Som nämns ovan fann Marknadsmissbruksutredningen att redan begreppet omständighet i sammanhanget fick anses innefatta ett krav på specifik natur eller, som det måste uppfattas, att informationen skulle röra en omständighet av specifik natur. Det finns knappast någon anledning att hysa en från denna avvikande uppfattning, i synnerhet inte om man läser lagtexten i ljuset av marknadsmissbruksdirektivet och första genomförandedirektivet. I enlighet med legalitetsgrundsatsen ska MmL i egenskap av strafflag tillämpas strikt efter sin ordalydelse. Ett köp- eller säljråd kan oavsett i vilken kontext det lämnas inte betraktas som information om en omständighet av specifik natur. Det är en sak att på grund av att ett råd lämnas under vissa förhållanden dra en slutsats rörande förekomsten av en viss omständighet av specifik natur och en annan sak att erhålla en upplysning (information) om en omständighet av specifik natur. Lagtextens lydelse tar endast sikte på det senare av dessa fall.
    I B 7956-07 gav hovrätten uttryck för den uppfattningen att

”[…] ett åtal om insiderbrott kan vara styrkt även om åklagaren inte kan visa exakt vilken information som lämnats ut, förutsatt givetvis att det ändå är tillförlitligen styrkt att insiderinformation verkligen har lämnats ut”.

Frågan kan ställas hur en domstol ska kunna avgöra om specifikationskravet är uppfyllt om det inte visats exakt vilken information som har lämnats ut? Domen överklagades av Riksåklagaren till Högsta domstolen. I överklagandet framhölls att insiderinformation i de flesta fall lämnas muntligen. Enligt Riksåklagaren, som instämde i hovrättens uttalande, torde det vara ovanligt att det kan föras i bevis att kontakter förevarit mellan insidern och den person som gjort den anmärkningsvärda affären och att om så sker, det är ovanligt att det går att utreda exakt vad som sagts. Med utgångspunkt i den argumentation som förs i överklagandet får hovrättens uttalande antas innebära att om det väl kan anses vara visat att gärningsmannen fått insiderinformation, det bör godtas att det inte utretts exakt hur orden föll när han fick informationen.20

20 Riksåklagarens överklagande, se AM 2008/0366 (2008-02-01). Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i målet. Se Högsta domstolens beslut i mål B 587-08 (2008-04-18).

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 391 3.2 En omständighet som inte är offentliggjord eller inte allmänt känd
Ytterligare en förutsättning för att viss information ska vara att kvalifi
cera som insiderinformation är att den rör en omständighet som inte är offentliggjord eller inte allmänt känd. Som exempel på fall där en omständighet ska betraktas som såväl offentliggjord som allmänt känd anfördes i motiven till insiderlagen bl.a. att uppgiften publiceras på en marknadsplats eller omnämns i massmedia. Som exempel på fall där en omständighet inte bör betraktas som offentliggjord anfördes att den endast har spritts inom en sluten krets, t.ex. en privat aktiesparklubb eller liknande. Vidare angavs, som en sammanfattning, att det för att informationen ska anses vara allmänt känd krävs att den är tillgänglig för envar som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från bolaget ifråga, offentliga föredrag eller liknande.21 I motiven till insiderstrafflagen angavs att informationen under sistnämnda förhållanden är att betrakta som offentlig.22 I motiven till MmL hänvisas i denna del till tidigare motivuttalanden.23 Det går knappast att ur motiven utläsa någon skarp skiljelinje mellan rekvisiten offentliggjord respektive allmänt känd. Det handlar dock om två olika saker. Att en uppgift blivit offentliggjord innebär att den gjorts tillgänglig genom en medveten handling, medan begreppet allmänt känd avser vilken vetskap allmänheten faktiskt har om omständigheten.24 Den omständigheten att en uppgift blivit offentliggjord behöver inte betyda att den också är allmänt känd. Förhållandena torde emellertid ofta vara sådana att en uppgift som är offentliggjord också är och kan anses vara allmänt känd. Om ett bolag exempelvis vid en presskonferens tillkännager en viss uppgift står det väl klart att så är fallet.
    En fråga av praktisk betydelse är hur information som förekommer
på Internet ska bedömas. Om informationen förekommer på en etablerad och välbesökt webbsida synes det givet att den får anses såväl offentliggjord som allmänt känd. Desto svårare är att bedöma information som förekommer på en webbsida av mer informell karaktär, t.ex. en chattsida eller en blogg. Är det i ett sådant fall möjligt att med äldre motivuttalanden som utgångspunkt hävda att informationen är offentliggjord eller allmänt känd eftersom den, genom att den förekommer på Internet, gjorts tillgänglig för envar som vill söka efter den? Finns det något bärande skäl att göra skillnad på det fallet att informationen är sökbar i massmedia och det fallet att den är sökbar på Internet? I motiven till straffstadgandet rörande obehörigt röjande av insiderinformation i 7 § MmL diskuteras om ett inlägg på en chattsida ska kunna medföra att informationen blir allmänt känd. Enligt den

21 Prop. 1990/1991:42 s. 83. 22 Prop. 1999/2000:109 s. 81 23 Prop. 2004/05:142 s. 162. 24 Kommentaren s. 187.

392 Nils Sjöblom SvJT 2012 bedömning som där görs bör frågan avgöras med i första hand utgångspunkt i vilken chattsida det är fråga om. Vidare anges att uttrycket allmänt känd måste läsas i ljuset av syftet med bestämmelsen, nämligen att undanta från det straffbara området bara sådana situationer där informationen blir så välkänd att den inte kan utnyttjas för fördelaktiga affärer. Det påpekas också att den omständigheten att en uppgift förekommer på en välbesökt aktiechattsida kan vara att jämställa med publicering i en tidning.25 I det myller av chattsidor, bloggar och liknande som förekommer på Internet finns det sådana som har tusentals besökare varje dag och andra som har mycket få besökare eller knappt några alls. Som motiven får uppfattas bör information som förekommer på en webbsida av det förra slaget i regel betraktas som såväl offentliggjord som allmänt känd. Med motiven som utgångspunkt skulle det kunna argumenteras för att information som förekommer i exempelvis en blogg med mycket få besökare inte kan betraktas som offentliggjord eller allmänt känd och detta oaktat den omständigheten att informationen genom att den förekommer på Internet har gjorts tillgänglig för envar. Det är emellertid tveksamt om en domstol bör bifalla ett åtal rörande insiderbrott om den aktuella informationen fanns tillgänglig på en öppen webbsida vid tidpunkten för det påstådda brottet, oavsett hur många besökare webbsidan har och webbsidans karaktär.
    Frågan om viss information har blivit offentliggjord eller är allmänt
känd har inte varit föremål för någon egentlig prövning i de rättsfall som här diskuteras. Saken tangerades dock i B 7956-07. Omständigheterna var följande. Den 20 juni 2006 offentliggjorde det amerikanska bolaget GE att det skulle lägga ett offentligt bud på det svenska bolaget BI. Frågan var om uppköpsplanerna var allmänt kända före offentliggörandet. I uppköpsprocessen hade över 200 personer varit involverade och dessa hade haft tillgång till informationen. Beträffande dessa konstaterade tingsrätten att de på grund av sina positioner var att betrakta som insiders och att de därför saknade rätt att vidarebefordra informationen. En komplikation i målet var att det under lång tid före offentliggörandet hade florerat rykten om att BI var en uppköpskandidat. Tingsrätten anförde att dessa rykten inte var att jämställa med den offentliggjorda informationen som innehöll uppgifter om ett konkret uppköpserbjudande. Slutsatsen blev sålunda att den offentliggjorda informationen inte kunde anses ha varit allmänt känd före offentliggörandet. Hovrätten gjorde i den frågan ingen annan bedömning.
    I målet var det inte fråga om att pröva huruvida ett stort antal per
soner kunde presumeras känna till den information som sedermera offentliggjordes och om den sålunda kunde anses vara allmänt känd före offentliggörandet. Prövningen var snarare inriktad på frågan om den information som var allmänt känd före offentliggörandet — att

25 Prop. 2004/2005:142 s. 66.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 393 BI var en uppköpskandidat — var att jämställa med den senare offentliggjorda.

3.3 Ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument
Informationen ska — för att kunna kvalificeras som insiderinforma
tion — vara ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Formuleringen ägnad att är ett s.k. abstrakt farerekvisit som innebär att åklagaren inte behöver visa att informationen i det enskilda fallet hade en väsentlig påverkan på priset men väl att den typiskt sätt har en sådan inverkan. För straffansvar krävs således inte att priset på de finansiella instrumenten faktiskt påverkas när informationen väl blir offentliggjord eller allmänt känd.
    I anslutning till insiderlagens generella förbud mot insiderhandel
fanns i 5 § hjälpregler som innehöll exempel på omständigheter ägnade att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. Som exempel angavs följande. En åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktiebolag, en annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags verksamhet som det normalt lämnas upplysningar om i årsredovisning, delårsrapport, årsbokslut eller i annan form, ett beslut av fondpappersförvaltare eller kapitalplacerande institution om köp eller försäljning av finansiella instrument eller liknande marknadsinformation och ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan liknande händelse.
    När insiderstrafflagen infördes slopades hjälpreglerna. I motiven
anfördes emellertid att de även i fortsättningen kan ge vägledning vid tolkningen av ansvarsbestämmelsen om insiderbrottslighet.26 Domstolen har sålunda att med sin samlade erfarenhet som utgångspunkt och med viss vägledning av de numera upphävda hjälpreglerna fastställa huruvida information om en viss omständighet är ägnad att väsentligt påverka priset på de finansiella instrument som informationen rör. Det går förstås inte att bortse ifrån att det har betydelse som bevisfaktum om priset på de finansiella instrument som informationen rör kommit att påverkas väsentligt sedan informationen offentliggjorts eller blivit allmänt känd. I flera av de rättsfall som här diskuteras har åklagaren i gärningsbeskrivningen också lämnat uppgifter i ämnet trots att — som framgår av det föregående — en faktisk prispåverkan inte utgör en förutsättning för ansvar.27 I B 6037-08 hade ett aktiebolag vars omsättning år 2006 hade uppgått till 56 miljoner kr fått en order från Kina till ett värde av 45 000 euro. Det fanns en möjlighet att ordern skulle kunna leda till ytterligare affärer. Informationen bedömdes vara ägnad att väsentligt påverka priset på aktierna i bolaget.28 I B 4911-09 hade den tilltalade,

26 Prop. 1999/2000:109 s. 58. 27 Se bl.a. B 7638-09. 28 Domen överklagades inte till Högsta domstolen.

394 Nils Sjöblom SvJT 2012 med anledning av att han hade fått i uppdrag att filma resebyrån Tickets årsstämma 2008 mottagit ett e-postmeddelande som innehöll information som skulle presenteras på årsstämman. I e-postmeddelandet angavs att Tickets försäljning under det första kvartalet 2008 hade blivit lägre i jämförelse med motsvarande period under ”rekordåret” 2007. Den information som fanns i e-postmeddelandet ansågs ägnad att väsentligt påverka priserna på aktierna i Ticket. B 422-09 rörde ett aktiebolag som tillverkade vacciner. Väsentlighetsrekvisitet ansågs vara uppfyllt ifråga om information med innebörden att bolagets utveckling av ett influensavaccin hade fördröjts.29 I B 322809 bedömdes information om en affärsöverenskommelse mellan bolaget M och Forex Bank som syftade till att bolaget M skulle tillhandahålla en metod för att motverka kreditkortsbedrägerier förövade via Internet som väsentligt kurspåverkande såvitt avsåg aktierna i bolaget M. B 7956-07 och B 174-08 har det gemensamt att de rör information om förestående uppköp av samtliga aktier i de i målen aktuella aktiebolagen. I båda dessa avgöranden bedömdes uppgifterna om dessa kommande uppköp utgöra information ägnad att väsentligt påverka priset på aktierna i de bolag som var föremål för uppköp.30 Som framgår av det föregående har den information som bedömts vara ägnad att väsentligt påverka priset på de finansiella instrument som informationen rör varit av varierande slag. Vid en genomgång av rättsfallen visar det sig att domstolarna har ägnat frågan förhållandevis litet utrymme. I vissa fall har domstolarna tillmätt den väsentliga prispåverkan på aktierna som skett sedan informationen offentliggjorts eller blivit allmänt känd betydelse som bevisfaktum för att informationen har varit ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument.31 En förklaring till dessa i detta avseende kortfattade domskäl kan vara att det ofta är svårt att formulera grunden för slutsatsen att informationen är ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. En annan tänkbar förklaring är att det i många fall framstår som mer eller mindre självklart att väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt, särskilt om priset på de finansiella instrumenten har kommit att påverkas väsentligt sedan informationen väl offentliggjorts eller blivit allmänt känd.
    Bedömningen är emellertid inte alltid självklar, vilket RH 2009:29
och B 7638-09 ger vid handen. Bakgrunden i dessa mål är gemensam. Vid ett styrelsemöte i Studsvik AB hade bl.a. styrelseledamöterna H.J. och J.B. deltagit. Vid mötet tillkännagavs att Studsvik AB hade fått en muntlig accept av en offert att behandla fyra ånggeneratorer från det tyska kärnkraftsverket Stade. I dagarna efter styrelsemötet förvärvade

29 B 4911-09 och B 422-09 överklagades av de tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 3100-10 (2010-09-08) och B 5821-10 (2011-03-24). 30 B 174-08 överklagades av den tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 2116-09 (2010-02-15). 31 Se bl.a. B 422-09. Jfr af Sandeberg i JT 2002–03 s. 878 f.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 395 H.J. och J.B. aktier i Studsvik AB. På kvällen den 23 augusti 2006 (efter aktieförvärven) ingicks ett bindande avtal ifråga om offerten. Den 24 augusti 2006 offentliggjorde Studsvik AB att det vunnit en strategisk order. H.J. och J.B. åtalades för insiderbrottslighet vid olika domstolar och vid olika tidpunkter.
    I RH 2009:29, som rörde åtalet mot H.J., fann hovrätten det utrett
att Studsvik AB var av den uppfattningen att det var fråga om en strategiskt viktig order som befäste bolagets ledande position på ett visst marknadsområde och att det på marknaden fanns ett betydande behov av den produkt som ordern avsåg. Med hänsyn till orderns värde och marknadens potentiella efterfrågan befanns det uppenbart att eventuell information om att en sådan order var nära förestående var att betrakta som väsentligt kurspåverkande information. Hovrätten övergick därefter till frågan hur den information som lämnats vid styrelsemötet skulle bedömas. Frågan var med andra ord om H.J. på grund av informationen som lämnats hade anledning att förvänta sig att ordern skulle vinnas eller om detta var osäkert fram till kvällen den 23 augusti 2006. Enligt den bevisvärdering som hovrätten gjorde var ordern praktiskt taget säkrad redan vid tiden för styrelsemötet. Vid en samlad bedömning fann hovrätten att den information som H.J. vid styrelsemötet hade fått del av var ägnad att väsentligt påverka priset på aktierna i Studsvik AB. H.J. dömdes för insiderbrott.32 I B 7638-09 lade tingsrätten, vars dom senare fastställdes av hovrätten, följande omständigheter till grund för sin bedömning. Den muntliga accepten hade utgjort en av ett trettiotal punkter och behandlats ca en halvtimme på det nästan dagslånga mötet. Studsvik AB:s verkställande direktör, som föredrog nämnda punkt på styrelsemötet, omvittnade att han, vid tiden för mötet, inte trodde att affären skulle vara klar förrän ca två månader senare och att det kom som en överraskning att affären blev klar så snabbt. Det var inte visat att alla deltagarna på styrelsemötet hade fått del av en rapport i vilken det fanns ytterligare uppgifter rörande den muntliga accepten. Även om det fanns ett antal konkurrenter skulle det mycket till för att affären inte skulle gå till Studsvik AB. Viss ovisshet rådde dock ifråga om affären skulle bli av och framförallt om när i tiden affären skulle kunna bli klar. Det fanns en möjlighet att Stade skulle välja att lagra generatorerna obehandlade till ett annat tillfälle. Sammanfattningsvis fann tingsrätten att informationen om den muntliga accepten var ägnad att påverka priset på aktierna i Studsvik AB men inte i den utsträckningen att den varit ägnad att väsentligt påverka priset. Åtalet mot J.B. ogillades därför.33

32 Domen överklagades av den tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 1276-08 (2009-04-30). 33 Domen överklagades inte till Högsta domstolen.

396 Nils Sjöblom SvJT 2012 4. Frågan om uppsåt
4.1 Allmänna utgångspunkter

Genom NJA 2004 s. 176 står det klart att uppsåtsläran har reformerats
både innehållsmässigt och terminologiskt. Avgörandet har redan analyserats från olika utgångspunkter och det är knappast nödvändigt att upprepa allt som sagts.34 Här räcker att lämna följande sammanfattande beskrivning av den uppsåtslära som enligt Asp m.fl. numera ska tillämpas.35 Uppsåt förekommer i formerna insiktsuppsåt, likgiltighetsuppsåt och avsiktsuppsåt. Som den förstnämnda formen av uppsåt betecknas det förhållandet att gärningsmannen inte hyser några egentliga tvivel om att en viss följd kommer att inträffa som en konsekvens av gärningen eller att en viss omständighet föreligger.36 Likgiltighetsuppsåt föreligger om gärningsmannen insåg risken för att en följd skulle inträffa eller för att en viss omständighet förelegat samt att förverkligandet av effekten eller förverkligandet av förekomsten av omständigheten vid gärningstillfället inte utgjorde ett för gärningsmannen relevant skäl att avstå från gärningen. Gärningsmannen anses under sådana förhållanden vara likgiltig inför förverkligandet av följden eller förverkligandet av förekomsten av omständigheten. I förhållande till följder har gärningsmannen avsiktsuppsåt om han ser följden som ett syfte eller som ett genomgångsled till ett annat syfte. En av anledningarna till att det finns ett behov av att vid sidan om insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt begagna sig av termen avsiktsuppsåt är att vissa straffstadganden förutsätter att gärningsmannen haft som syfte att uppfylla gärningsinnehållet.

4.2 Uppsåtsfrågan och insiderbrottet
I enlighet med det ovan sagda krävs sålunda att gärningsmannen har
antingen insiktsuppsåt eller likgiltighetsuppsåt i förhållande till de följder och omständigheter som konstituerar insiderbrottet. I förhållande till följderna är avsiktsuppsåt förstås tillräckligt men inte nödvändigt, eftersom insiderbrottet inte förutsätter att gärningsmannen haft som syfte att uppfylla gärningsinnehållet. En annan sak är att det ändå kan finnas skäl att ställa sig frågan om gärningsmannen har haft avsiktsuppsåt eftersom en avsikt normalt indikerar ett högre straffvärde än annan insikt eller likgiltighet och därför bör påverka straffmätningen.37

34 Se bl.a. Asp i JT 2004–05 s. 385 ff., Jareborg i JT 2004–05 s. 811 ff., Borgeke i JT 2008–09 s. 283 ff., Ulväng i SvJT 2005 s. 1 ff. samt Asp i SvJT 2010 s. 926 f. 35 Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, Uppsala 2010, s. 321 ff. 36 Endast följder och omständigheter är av intresse vid en diskussion om vad uppsåt är. Se om handlingsbegreppet i Asp m.fl., a.a., s. 81 ff. och 309. Jfr dock Berggren m.fl. Brottsbalken (senast uppdaterad den 1 januari 2011, Zeteo) kommentaren till 1 kap. 2 § första stycket samt Wennberg och Leijonhufvud, Straffansvar, åttonde uppl., Stockholm 2009, s. 60 f. och 67. 37 Avsiktsuppsåt kan betraktas som ett specialfall av insiktsuppsåt respektive likgiltighetsuppsåt. Om gärningsmannen ser följden som praktiskt taget säker och sam-

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 397 Av rättstekniska skäl är det vanligt att straffbud innehåller begrepp som också förekommer i eller hämtar sitt innehåll från civilrättsliga, förvaltningsrättsliga eller andra icke straffrättsliga rättsregler. Begreppen handel på värdepappersmarknaden och finansiellt instrument som förekommer i straffstadgandet rörande insiderbrott hör till den kategorin. En särskild fråga är i vilken mån det krävs att gärningsmannens uppsåt ska omfatta dessa begrepp. Ett i och för sig opraktiskt exempel kan illustrera frågeställningen. Antag att den gärningsman som haft full insikt i sakförhållandena invänder att han på grund av en felbedömning eller okunnighet inte insåg att aktierna han handlade med föll in under definitionen av begreppet finansiellt instrument. Gärningsmannen kanske tillägger att han väl känner till handelsförbudet, att han respekterar regelverket och att han aldrig skulle ha handlat med aktierna om han hade vetat bättre. Har denna gärningsman haft uppsåt? Någon generell lösning för dessa fall existerar inte. Utgångspunkten är dock att endast den som förstått innebörden av sin gärning kan anses ha haft uppsåt. Det är tydligt att detta krav ofta inte kan betraktas som uppfyllt i de fall gärningsmannens okunnighet eller villfarelse omfattar ett sådant begrepp som existerar i var mans medvetande. Äganderättsbegreppet är ett sådant begrepp. Den gärningsman som varit okunnig eller missuppfattat en civilrättslig reglering varvid han kommit att sväva i den villfarelsen att den sak han tog tillhörde honom när den i själva verket tillhörde annan har inte förstått innebörden av sin gärning. I praxis har uppsåt ansetts vara uteslutet i sådana fall. Här har alltså ett misstag rörande rättens innehåll jämställts med en faktisk villfarelse.
    Begreppen handel på värdepappersmarknaden och finansiellt in
strument är utpräglade juridiska facktermer. Naturligtvis känner många som befinner sig i sådana positioner att de kan begå insiderbrott till dem. Det är emellertid inte alldeles säkert att de känner till den exakta legala definitionen av dessa begrepp. Man kan anta att gärningsmannen ofta förstår innebörden av sin gärning även om han inte alltid har helt klart för sig om de aktier eller andra instrument som han handlade med ska kvalificeras som finansiella instrument eller inte. Det torde räcka att gärningsmannens uppsåt täcker de faktiska omständigheterna. Också effektivitetshänsyn talar för ett sådant synsätt.38

tidigt ser följden som sitt syfte kan han sägas ha avsiktsuppsåt som specialfall av insiktsuppsåt. Avsiktsuppsåt som specialfall av likgiltighetsuppsåt föreligger om gärningsmannen insett risken för att en viss följd skulle inträffa samtidigt som han ser följden som sitt syfte, se Asp m.fl., a.a., s. 323 f., Ulväng i SvJT 2005 s. 2 och 4 not 8, Jareborg i JT 2004–05 s. 811 ff. Jfr Löfmarck, a.a., s. 65 ff. 38 Se beträffande dessa frågor bl.a. NJA 1907 s. 471, 1956 s. 533, 1970 s. 240, 1978 s. 607, 1979 s. 62, 1985 s. 281, 1991 s. 471, 1999 s. 485, SvJT 1970 rf s. 10, SOU 1988:7 s. 163 ff., Berggren m.fl., a.a., kommentaren till 1 kap. 2 § första stycket och 24 kap. 9 §, Wennberg och Leijonhufvud, a.a., s. 69 ff., Asp m.fl., a.a., s. 390 ff.,

398 Nils Sjöblom SvJT 2012 Som framgår ovan är en grundförutsättning för att insiderbrott ska anses föreligga att gärningsmannen fått insiderinformation. Begreppet insiderinformation innehåller det s.k. normativa rekvisitet att informationen ska vara ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. När sådana rekvisit används i ett straffstadgande uppstår en problematik besläktad med den nyss nämnda. Frågan är om det räcker att gärningsmannen har uppsåt i förhållande till de faktiska omständigheterna som läggs till grund för värderingen, eller om gärningsmannen också måste värdera de faktiska omständigheterna på sätt som anges i straffstadgandet. I specialmotiveringen till insiderlagens generella förbud mot insiderhandel i 4 § angavs

”Kravet på uppsåt […] gäller naturligtvis också att omständigheten […] är ägnad att väsentligt påverka kursen på aktuellt fondpapper.”

Uttalandet gjordes i anslutning till paragrafens tredje stycke som tog sikte på s.k. tipsmottagare som fått kurskänslig information från antingen personer som typiskt sätt fick sådan information, t.ex. anställda, s.k. primära insiders, eller från stora aktieägare, s.k. sekundära insiders. Uttalandet avsåg naturligtvis även primära och sekundära insiders och torde alltjämt äga giltighet i den meningen att det för uppsåt fordras att gärningsmannen värderar informationen på i stort sett samma sätt som domstolen gör.Det räcker inte med konstaterandet att gärningsmannen fått informationen som sådan. Detta innebär att uppsåt är uteslutet om en invändning från gärningsmannen med innebörd att han inte ens insåg risken för att den information han fått var potentiellt kursdrivande inte kan motbevisas.39 I praktiken torde emellertid omständigheterna ofta vara sådana att en sådan invändning kan lämnas utan avseende. Om inte annat borde det ofta finnas ett betydande utrymme för att döma till ansvar enligt 3 § MmL för vårdslöst insiderförfarande som endast förutsätter oaktsamhet.
    I sammanhanget kan B 422-09 nämnas. Sedan det konstaterats att
den information som åklagaren påstod att den tilltalade, P.F., hade fått var att rubricera som insiderinformation och att P.F. hade fått informationen anfördes följande.

”[P.F.] måste genom sin kännedom om aktiehandel varit på det klara med att detta var insiderinformation och han har således handlat med uppsåt”.

Hovrätten får väl i detta fall anses ha betraktat den omständigheten att P.F. haft särskilda kunskaper om aktiehandel som bevisfaktum för att han hade insiktsuppsåt i förhållande till den omständigheten att

Ferneman-Heurgren i SvJT 1986 s. 119 ff., Löfmarck i JT 1989–90 s. 667 ff. och Wennberg i JT 1991–92 s. 114. 39 Prop. 1990/91:42 s. 85. Se även kommentaren s. 185 f. och jfr ingressats 18 och artikel 4 i marknadsmissbruksdirektivet. Beträffande den subjektiva täckningen av normativa rekvisit, se bl.a. Asp m.fl., a.a., s. 388 ff. och Thornstedt, Om rättsvillfarelse — En straffrättslig undersökning, Stockholm 1956, s. 287 ff. Jfr dock Wennberg och Leijonhufvud, a.a., s. 68.

SvJT 2012 Insiderbrott — några anteckningar… 399 informationen var ägnad att väsentligt påverka priset på finansiella instrument. I RH 2009:29 verkar hovrätten ha resonerat på liknande sätt. I den del av domskälen som avhandlar uppsåtsfrågan hänvisas till den tilltalades mångåriga erfarenhet av styrelsearbete och hans kunskaper om ”de regler som gäller för insiderinformation”.40 Även om övriga rättsfall inte innehåller samma tydliga ställningstagande till uppsåtsfrågan i nu berört avseende står det klart att domstolarna ändå har tagit ställning till frågan. Sådana omständigheter som måste betraktas som bevisfaktum för att gärningsmannen insett att den information han fått var potentiellt kursdrivande — som t.ex. att affären var anmärkningsvärd i någon mening — förefaller nämligen ha tillmätts betydelse.41 5. Slutord
Anledningen till att även opublicerad praxis beaktats är inte endast
att antalet avgöranden och särskilt de refererade är synnerligen få. Redovisningen av sådan praxis syftar även till att bredda bilden av de frågor domstolarna ställts inför och hur dessa hanterats. Det är emellertid svårt att med ledning av den praxis som står till buds finna säkra svar på sådana frågor som inte besvaras av lagtext och motiv. Det är tydligt att bevisfrågorna har stått i fokus i de domar som berörs i det föregående. Fler prejudicerande domar behövs.
Ibland hör man uppfattningen att insidermålen är så sällan före
kommande, lagstiftningen så särpräglad och svårtillämpad att de borde koncentreras till en viss domstol. Den nuvarande ordningen där brottsutredningarna leds av specialiståklagare samtidigt som motsvarande specialisering inte genomförts inom domstolsväsendet kan förstås ifrågasättas.42 Det finns skäl att utgå ifrån att många av de advokater som i dessa mål förordnas som offentliga försvarare också är specialiserade inom området.
    Uppfattningen att bevissvårigheterna skulle vara mer uttalade vid
insiderbrottslighet än i andra sammanhang har framförts.43 Det är förstås svårt att ta ställning till den sortens påståenden. I viss utsträckning kan man nog anta att så är fallet. Det säger sig självt att det många gånger är en grannlaga uppgift att mot gärningsmannens nekande föra i bevis att han fått viss information och att han dessutom förstått innebörden av den. Här kan också nämnas att lagstiftaren i början av 1970-talet avvisade tanken på ett generellt förbud mot insiderhandel bl.a. med hänvisning till de utpräglade bevissvårigheter som ansågs vara förknippade med en sådan straffbestämmelse.44

40 Här kan också hänvisas till Svea hovrätts mål B 2080-06 (2007-09-13) där 2 § i insiderstrafflagen tillämpades. 41 Se B 4911-09 och B 174-08. 42 Enligt 2 § första stycket 3 förordning (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten handläggs mål som avser MmL av Ekobrottsmyndigheten. 43 Se t.ex. af Sandeberg i JT 2002–2003 s. 878 f. och Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, Stockholm 2010, s. 165. 44 SOU 1970:38 s. 46 f. och prop. 1971:130 s. 12.

400 Nils Sjöblom SvJT 2012 Det är en berättigad fråga om dessa befarade bevissvårigheter och även de långa handläggningstider som en straffprocess i allmänhet innebär skulle kunna undvikas genom att man i stället för att begagna sig av straffrättsliga sanktioner införde ett administrativt sanktionssystem. Artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet har tolkats så att den möjligheten står öppen för medlemsstaterna. Det är emellertid svårt att föreställa sig hur ett sådant sanktionssystem skulle utformas eftersom — oavsett vilken konstruktion man än föreställer sig — skönsmässiga bedömningar synes vara oundvikliga. En grundläggande förutsättning för att ett administrativt sanktionssystem ska fungera är ju att det är enkelt att konstatera att en överträdelse har begåtts. Dessutom kan det ifrågasättas om ett i princip strikt ansvar som ett sådant system skulle fordra låter sig förenas med de krav som följer av artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lagstiftaren har avfärdat tanken på ett administrativt sanktionssystem bl.a. med hänvisning till rättssäkerhetsaspekter.45 Till bilden hör också att administrativa beslut måste kunna överklagas och i så fall kommer en del av de komplikationer som berörs i det föregående bara flyttas över till förvaltningsdomstolarna. Att införa ett administrativt sanktionssystem framstår inte som en framkomlig väg om ambitionen är att de gärningar som i dag är straffbara ska kunna beivras genom ett sådant system.
    Inom EU har utarbetats förslag om nytt regelverk för att motverka
marknadsmissbruk.46 Vad dessa regler kommer innebära för svenskt vidkommande får framtiden utvisa.

45 Ds 2000:4 s. 46 f., prop. 1999/2000:109 s. 40 f., SOU 2004:69 s. 60 ff. och prop. 2004/2005:142 s. 41 ff. Jfr af Sandeberg i JT 2002–03 s. 879 ff., Samuelsson i JT 2003–04 s. 261 ff. samt Jacobsson och Lycke i Europarättslig tidskrift 2005:2 s. 311 f. 46 Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on insider dealing and market manipulation (market abuse). Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on criminal sanctions for insider dealing and market manipulation. Dokumenten finns tillgängliga på webbadressen http://ec.europa.eu /internal_market/whatsnew_en.htm (2011-11-23).