Användning av upphovsrättsligt skyddat material från myndigheter

 

 

Av verksjuristen MATTIAS CARLQUIST

Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen ger åtkomsträtt även till material som är upphovsrättsligt skyddat. Hur sådant material får användas efter ett utlämnande är emellertid inte alltid lätt att avgöra. Den upphovsrättsliga regleringen är komplicerad. Myndigheterna är inte heller alltid tydliga med att förklara hur sådant material får användas. På senare år har ny lagstiftning om tillgång och vidareutnyttjande tillkommit. I artikeln kommer några frågeställningar kring användningsrätten att diskuteras.

 

1 Inledning
I myndigheternas verksamheter förekommer ett stort antal verk och andra alster som kan vara föremål för upphovsrätt eller närstående rättigheter.1 Många myndigheter hanterar inte bara skriftliga handlingar utan även i stor utsträckning bilder, videoklipp och annat material i sin dagliga verksamhet. På myndigheternas webbplatser och i många andra sammanhang ges allmänheten i olika utsträckning tillgång till sådant material.
    Material som är skyddat av upphovsrätt får i enlighet med vad som följer av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) som utgångspunkt inte användas utan tillstånd av innehavaren av upphovsrätten. Det innebär bl.a. att det skyddade materialet inte får kopieras eller läggas ut på webbsidor utan att rättighetshavaren först har gett sitt tillstånd.
    För handlingar som förvaras vid myndigheterna och är upprättade där eller inkomna dit gäller handlingsoffentlighet enligt tryckfrihetsförordningen (1949:105). Rätten för enskilda att ta del av allmänna handlingar gäller även för handlingar som är upphovsrättsligt skyddade.
    Hur upphovsrättsligt skyddat material vid myndigheterna får användas efter ett utlämnande i enlighet med handlingsoffentligheten är dock i vissa hänseenden inte helt lätt att avgöra. De bestämmelser i upphovsrättslagen som reglerar användningsrätten är komplicerade till sin utformning. Förarbetena lämnar en del till rättstillämpningen att avgöra, inte minst för inkomna handlingar. Rättspraxis saknas emellertid i stor utsträckning.

 

1 I det följande avses med upphovsrätt även närstående rättigheter i den mån inte annat framgår av sammanhanget.

Mot bakgrund av bland annat myndigheternas långtgående serviceskyldighet och det allmännas ansvar för felaktig information kan det vidare sättas ifråga hur långtgående användningsrätt som enskilda får till material som myndigheterna tillhandahåller när myndigheternas information om användningsrätten är bristfällig eller otydlig.
    Vid sidan om den reglering som finns i upphovsrättslagen finns numera dessutom sedan några år lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (vidareutnyttjandelagen) och lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation. Hur dessa regler påverkar det upphovsrättsliga skyddet för material som förvaras vid myndigheterna är stundom svårbedömt. Trots att det i dessa regelverk finns bestämmelser om fortsatt upphovsrättsligt skydd kan det ifrågasättas om inte nya inskränkningar i upphovsrätten ändå har genomförts. Denna artikel syftar till att belysa några av de frågeställningar som kan uppkomma vid användning av upphovsrättsligt skyddat material som lämnats ut från myndigheterna.2 Framställningen avser förvaltningsmyndigheternas material och behandlar inte andra myndigheter eller domstolarna särskilt.
    I framställningen kommer huvudsakligen begreppet handling att användas istället för begreppen verk och alster. Utgångspunkten är handlingsbegreppet i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

 

2 Rätten till allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen
I enlighet med 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen har enskilda rätt att ta del av allmänna handlingar från myndigheterna.3 Syftet är både att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och att möjliggöra granskning av myndigheternas regelefterlevnad och användning av offentliga medel.4 Handlingsoffentligheten anses främja rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret.5 Begreppen handling och allmän handling är centrala begrepp som har mycket stor betydelse för myndigheternas verksamhet. Myndigheterna måste förhålla sig till handlingsoffentligheten även när verksamheten inrättas utifrån organisatoriska modeller och arbetsverktyg som hämtats från näringslivet.

 

2 Begränsningar kan också följa av annan lagstiftning, t.ex. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller personuppgiftslagen (1998:204). Gäller sekretess för en uppgift i en allmän handling får den enligt 7 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen inte utnyttjas utanför den verksamhet för vilken den är sekretessreglerad. 3 Rätten gäller enligt ordalydelsen för svenska medborgare, men omfattar i praktiken även juridiska personer och utländska medborgare. Någon sådan inskränkning som möjliggörs av 14 kap. 5 § andra stycket tryckfrihetsförordningen har inte införts. Juridiska personers rätt framgår av RÅ 2003 ref. 83. 4 Jfr Bohlin, Allmänna handlingar, 1988 s. 17. 5 Jfr prop. 1975/76:160 s. 70 ff. och prop. 1999/2000:35 s. 12. Jfr också Bohlin, Allmänna handlingar, 1988 s. 27.

Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handlingsbegreppet är således mycket brett och kan omfatta många kategorier av upphovsrättsligt skyddat material.
    Enligt samma lagrum avses med allmän handling en handling som förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Från begreppet allmän handling undantas vissa alster som i och för sig utgör handlingar enligt definitionen i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.6 Vid tiden för upphovsrättslagens tillkomst gällde att allmänna handlingar principiellt fick återges utan hinder av att de innehöll upphovsrättsligt skyddat material.7 Det fanns vid den tiden en farhåga om att allmänna handlingar genom den nya upphovsrättslagen skulle bli föremål för upphovsrätt i alltför stor utsträckning; en farhåga som dock inte delades av departementschefen, men väl av första lagutskottet.8 En utgångspunkt var att myndigheternas handlingar i större utsträckning skulle komma att omfattas av upphovsrättsligt skydd. Behovet av att låta upphovsrätt gälla även för material som kommit att utgöra allmänna handlingar lyftes fram även ett decennium senare i förarbetena till de ändringar i upphovsrättslagen som genomfördes 1973.9 Under senare år har dock strävan efter fri tillgång till offentliga uppgifter gjort sig allt mer gällande.10 Låt vara att de rättspolitiska skälen är delvis andra.
    Det upphovsrättsliga skyddet gäller numera även för allmänna handlingar i den utsträckning inte annat följer av lag. Det finns dock flera sådana undantag, vilket kommer att framgå av den fortsatta framställningen.
    Det har mycket diskuterats hur handlingsoffentligheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen normhierarkiskt förhåller sig till det skydd som upphovsrätten har enligt 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 16 § regeringsformen.11 Högsta domstolen berörde frågeställningen i det s.k. manifestmålet.12 Avvägningen mellan handlingsoffentlighet och upphovsrättsligt skydd har också varit föremål

 

6 Exempelvis undantas konstverk och konsthantverk som myndigheten förfogar över i den utsträckning dessa inte utgör bevis eller annat underlag som lämnats in i ärenden eller på annat sätt kommit att bli ärenderelaterade handlingar. 7 Prop. 1960:17 s. 33, 87, 92 och 161; prop. 1973:15 s. 101 f. och 134. 8 Prop. 1960:17 s. 94; prop. 1973:15 s. 101 ff. och 131 ff. 9 Jfr prop. 1973:15 s. 101 ff. 10 Jfr exempelvis betänkanden från E-delegationen (Fi 2009:01; dir. 2009:19, m.fl.) och regeringens IT-strategi (It i människans tjänst — en digital agenda för Sverige, N2011.12). Noteras kan att det redan på 70-talet talades om kulturell allemansrätt. Jfr Mattson, Upphovsrättslagen — revisionsarbete och medieutveckling, NIR 2011 s. 119–125, särskilt s. 120 f. 11 Jfr prop. 1973:15 s. 153 ff.; prop. 1999/2000:35 s. 13 f. och bet. 1999/2000:KU14; Ds 2005:54 s. 11 ff.; Ds. 1999:7 s. 19 ff. 12 NJA 1985 s. 893

för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning vid prövningen av handlingsoffentlighet för den s.k. scientologbibeln.13 Från departementshåll har det med hänvisning till upphovsrättens skydd enligt 1 kap 8 § tryckfrihetsförordningen ansetts att upphovsrättsligt skyddade verk inte omfattas av handlingsoffentligheten annat än i den utsträckning det följer av lag.14 Rätten att ta del av sådana handlingar skulle då följa inte direkt enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen utan enligt bestämmelsen i 26 b § upphovsrättslagen. Frågan har inte varit föremål för prövning av Högsta förvaltningsdomstolen eller Högsta domstolen. Lagrådet har emellertid i ett yttrande i samband med ändringar i dåvarande sekretesslagen (1980:100) till följd av ärendena rörande den s.k. scientologbibeln givit uttryck för en motsatt uppfattning om rättsläget.15 Att rätten att ta del av och få kopior av allmänna handlingar går före rättighetshavares skydd enligt upphovsrättslagen innebär emellertid inte att det upphovsrättsligt skyddade materialet därefter får fritt användas. Rätten enligt handlingsoffentligheten att erhålla kopior av allmänna handlingar gäller bara själva rätten till kopian. Den sträcker sig inte till att mångfaldiga eller på annat sätt förfoga över det upphovsrättsligt skyddade materialet. Den rätt som följer av upphovsrättslagen gäller således även efter att ett utlämnande skett i enlighet med handlingsoffentligheten.16 Upphovsrättslagen medger dock för många allmänna handlingar endast ett mycket svagt upphovsrättsligt skydd och för vissa handlingar inget sådant skydd alls.

 

3 Det upphovsrättsliga skyddet
Frågan är då vilket upphovsrättsligt skydd som gäller för material som förvaras vid en myndighet. Vid upphovsrättslagens tillkomst gällde som redan nämnts i princip inte någon upphovsrätt för allmänna handlingar. För inkomna allmänna handlingar ansågs dock i viss utsträckning det upphovsrättsliga skyddet kvarstå.17 Ett av syftena vid införandet av upphovsrättslagen var att upphovsrätten i större utsträckning skulle gälla även för handlingar som förvarades vid myndigheterna. Enligt departementschefen var staten likaväl som motsvarande enskilda organ i behov av skydd mot obehörigt utnyttjande.18 Samtidigt lyftes också fram att behovet gällde myndigheternas affärsmässiga och kulturella verksamheter.19 Huruvida upphovsrättsligt skydd nu-

 

13 RÅ 1998 ref. 42 14 Jfr prop. 1999/2000:35 s. 13 f. och Ds 2005:54 s. 11 ff. Jfr också prop. 1973:15 s. 154 f. 15 Lagrådets yttrande den 13 september 1999 (bilaga 5 till prop. 1999/2000:35). Jfr numera i frågan också regeringens skrivelse 2012/13:54 och konstitutionsutskottets betänkande 2012/13:KU11. 16 Jfr prop. 1999/2000:35 s. 18 och Ds 2005:54 s. 12. Jfr också Olsson, Copyright, 7 uppl., 2006 s. 172 och Levin, Lärobok i immaterialrätt, 10 uppl., 2011 s. 209 f. 17 Prop. 1973:15 s. 101 f. Jfr också Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, 3 uppl., 2009 s. 104 f. 18 Prop. 1960:17 s. 93. 19 Prop. 1960:17 s. 93.

mera gäller och i så fall i vilken utsträckning skiljer sig åt utifrån vilken slags handling det rör sig om. Frågeställningen får också bedömas något olika beroende på om det är handlingar som upprättats vid eller lämnats in till myndigheten.20 Det förvaras vid myndigheterna även verk och andra alster som inte utgör allmänna handlingar. Exempel på sådana alster är tavlor och andra konstverk som finns i myndigheternas lokaler till utsmyckning. För sådana alster saknas särskilda bestämmelser om undantag från och inskränkningar i upphovsrätten som tar sikte på att de förvaras vid en myndighet. Sådana alster omfattas inte heller av handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen då de inte anses utgöra allmänna handlingar.
    Bestämmelser om upphovsrätt till handlingar som förvaras vid myndigheterna finns främst i 9, 26 och 26 a §§ upphovsrättslagen.21 I 26 b § andra stycket upphovsrättslagen finns en särskild regel om användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse. Bestämmelsen kommer inte att beröras här.

 

3.1 Upprättade handlingar
Lagstiftningen har sedan länge byggt på tanken att hos myndigheterna upprättade allmänna handlingar inte ska omfattas av upphovsrätt.22 Utgångspunkten är numera emellertid att upphovsrätten gäller även för handlingar som upprättats vid en myndighet.23 Skyddet är dock för flertalet handlingar tämligen svagt. Det begränsas dels genom att vissa handlingar helt undantas från upphovsrättsligt skydd enligt 9 § upphovsrättslagen, dels genom att för andra handlingar inskränkningarna i upphovsrätten är betydande enligt 26 a § upphovsrättslagen.
    Det framgår motsatsvis av 9 och 26 a §§ upphovsrättslagen att andra handlingar som upprättas vid en myndighet omfattas av upphovsrätten på samma sätt som alster skapade på annat håll.24

3.1.1 Handlingar som saknar upphovsrättsligt skydd De handlingar som helt undantas från upphovsrättsligt skydd enligt 9 § upphovsrättslagen är myndigheternas författningar, beslut, yttran-

 

20 Särskilda regler gäller för exempelvis verk som tillförs myndigheters bibliotek enligt 2 kap. 11 § första stycket punkten 3 tryckfrihetsförordningen. 21 Upphovsrättsutredningen har i betänkandet En ny upphovsrättslag (SOU 2011:32) lämnat ett förslag till en omarbetning av upphovsrättslagen. Såvitt gäller de nu aktuella bestämmelserna föreslås inga ändringar i sak. Se s. 148, 214 och 238 ff. 22 Se prop. 1973:15 s. 134. Jfr Bohlin, Offentlighetsprincipen, 8 uppl., 2010 s. 37 och densamme Allmänna handlingar, 1988 s. 57. 23 En ändring i detta hänseende hade föreslagits i propositionen till upphovsrättslagen. Första lagutskottet ansåg dock vid riksdagsbehandlingen av förslaget till upphovsrättslag att som huvudregel upprättade handlingar inte borde vara föremål för upphovsrättsligt skydd. Upphovsrättslagens utformning kom också att bli sådan inledningsvis. Efter de ändringar i lagen som genomfördes 1973 är dock utgångspunkten i lagstiftningen en annan. Jfr prop. 1973:15 s. 101 ff. och s. 131 ff. och särskilt s. 136. 24 Jfr prop. 1973:15 s. 136, 157 och 162 ff. Jfr också prop. 1960:17 s. 94.

den och officiella översättningar av desamma.25 Det rör sig alltså om dokumentation från myndigheternas kärnverksamheter eller med andra ord verksamheter av speciell stats- eller förvaltningsrättslig karaktär.26 Undantaget gäller både för den ekonomiska och för den ideella rätten.27 Eftersom bilagor till dessa handlingar utgör del av handlingarna omfattas även de av bestämmelsen.28 Om handlingar som annars skulle ha varit föremål för upphovsrättsligt skydd flyter in i eller bifogas handlingarna så upphör således det upphovsrättsliga skyddet att gälla.
    Det kan dock vara så, att trots vad som nu har sagts, i vissa fall, till myndigheten inkomna handlingar som bifogas en sådan upprättad handling, bibehåller det upphovsrättsliga skyddet. Det har diskuterats huruvida så skulle vara fallet för tidigare publicerade skrifter som det hänvisas till i den officiella handlingen och som endast upplysningsvis bifogats.29 Regeln om förlorad upphovsrätt är dock inte utan undantag. För vissa typer av handlingar som flyter in i eller biläggs en myndighets författningar, beslut eller yttranden fortsätter det upphovsrättsliga skyddet att gälla enligt 9 § andra stycket upphovsrättslagen.30 Det upphovsrättsliga skyddet för handlingarna är dock i viss mån inskränkt enligt 26 a § upphovsrättslagen.
    För upphovsrättsligt skyddade handlingar som biläggs ett beslut avseende fråga om utlämnande av allmän handling gäller enligt 9 § tredje stycket upphovsrättslagen en särskild regel. Sådana handlingar förlorar inte upphovsrättsligt skydd oavsett vilken slags handling det rör sig om.

 

3.1.2 Handlingar med inskränkt upphovsrättsligt skydd Även om upphovsrätten kvarstår för vissa handlingar så är det enligt 26 a § första stycket första meningen upphovsrättslagen fritt för alla och envar att återge sådana handlingar. Om så sker ska dock enligt samma stycke andra meningen ersättning utgå. Upphovsrätt gäller således för dessa handlingar, men rätten är inskränkt. Utöver att ersättning ska utgå för användningen medför det bibehållna upphovsrättsliga skyddet även att den ideella rätten ska respekteras.31

 

25 Även beslut av utländska myndigheter omfattas av bestämmelsen. Jfr prop. 1973:15 s. 137. Jfr också Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, 3 uppl., 2009 s. 106. För sådana handlingar kan sekretess ibland råda enligt 15 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 26 Jfr prop. 1973:15 s. 136. Jfr också Bohlin, Allmänna handlingar, 1988 s. 57. 27 Jfr Olsson, Copyright, 8 uppl., 2009 s. 185. 28 Jfr prop. 1973:15 s. 158 f. 29 Jfr prop. 1973:15 s. 158. Jfr också Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, 3 uppl., 2009 s. 106. Jfr dock prop. 1992/93:214 s. 71 ff. om verk som myndigheten förvärvar upphovsrätten till. Frågeställningen berörs också i RH 2009:18. 30 Med alster av bildkonst avses också fotografier, vilka torde vara den i myndigheters verksamhet mest praktiskt betydelsefulla konstnärliga uttrycksformen. 31 Jfr prop. 1973:15 s. 160 f. och 162 f.

Skyldigheten att betala ersättning för förfogandet gäller dock enligt 26 a § första stycket andra meningen upphovsrättslagen inte inom ramen för myndighets verksamhet eller när det sker i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i vilket handlingen förekommit. Enligt Olsson får myndighets återgivning i princip ske i vilken typ av verksamhet som helst under förutsättning att det sker inom ramen för myndighetens funktioner. Enligt honom skulle affärsmässig verksamhet omfattas av bestämmelsen.32 Det torde dock mot bakgrund av om inte annat utvecklingen inom konkurrensrätten och införandet av bestämmelser om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579) kunna sättas ifråga om en kostnadsfri användning i myndighets ekonomiska verksamhet kan rättfärdigas.33 För andra typer av handlingar än de som undantagits i 9 § andra stycket upphovsrättslagen är det upphovsrättsliga skyddet svagare. Enligt 26 a § andra stycket upphovsrättslagen gäller som utgångspunkt att var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket. Någon skyldighet att betala för förfogandet finns inte. Användningsrätten är alltså fri och gratis. Inskränkningen är av stor praktisk betydelse för skrifter, bilder och annat material som produceras av anställda vid myndigheterna. Den ideella rätten ska dock respekteras. Ett viktigt undantag från den fria användningsrätten gäller enligt 26 a § tredje stycket upphovsrättslagen för vissa ytterligare typer av handlingar. De handlingar som räknas upp i tredje stycket får inte användas fritt, förutsatt att de inte blivit del av myndighets författningar, beslut eller yttranden, vilket gör att bestämmelsen i 9 § upphovsrättslagen träder in. För kartor, alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk gäller det nu sagda förutsatt att handlingen inte bilagts eller på annat sätt blivit del av författning, beslut eller yttrande. I så fall gäller istället den rätt till återgivning mot ersättning som redogjorts för ovan.34 Undantagna från den fria användningsrätten är också enligt 26 a § tredje stycket upphovsrättslagen handlingar som myndigheten tillhandahåller inom ramen för affärsverksamhet.

 

3.2 Inkomna handlingar
Regleringen i 9 § upphovsrättslagen gäller både för handlingar som upprättats vid och inkommit till myndigheterna. När en inkommen handling biläggs en upprättad handling blir den en del av den upprättade handlingen. Utgångspunkten för upphovsrättsligt skyddade handlingar som ges in till en myndighet är annars att upphovsrätten

 

32 Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, 3 uppl., 2009 s. 188 f. 33 Jfr också prop. 1973:15 s. 142 där föredraganden förutsatte att användningen begränsades till myndighetens offentligrättsliga verksamhet och inte sker i affärssyfte. 34 Jfr RH 2009:18 angående bilder som ingår i förundersökningsprotokoll.

fortsätter att gälla även efter att handlingen har blivit en allmän handling.35 Det finns dock undantag även för inkomna handlingar. Enligt 26 § första stycket punkten 1 upphovsrättslagen får var och en återge vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndigheter.36 Bestämmelsen gäller enligt sin ordalydelse för anföranden. Genom bestämmelsens utformning och av vad som anfördes i förarbetena framgår förvisso att bestämmelsen inte omfattar alla handlingar som lämnas in till en myndighet.37 Vad som närmare omfattas av bestämmelsen kan dock skapa en del huvudbry. Redan vid upphovsrättslagens tillkomst ansåg departementschefen spörsmålet svårbedömt. Enligt honom låg det i sakens natur, att det emellanåt kan uppstå svårigheter att avgöra, huruvida ett visst aktstycke skall anses ingå som led i förhandling och sålunda vara fritt för återgivning.38 En frågeställning i sammanhanget är vilka typer av relationer med myndigheterna som omfattas av bestämmelsen. Ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild torde omfattas. Huruvida andra ärenden där enskild är part omfattas ter sig inte lika självklart. Detsamma får nog anses vara fallet för ärenden där det inte finns någon enskild part, men där det ändå lämnas in handlingar till myndigheten. Det förekommer också att det lämnas in handlingar till myndigheterna utan att det för den skull läggs upp ärenden. Skulle i så fall dessa handlingar falla utanför, trots att det kanske funnits innehåll av samhällsintresse i vad som framförts i skrivelsen? Vad som utgör ett förvaltningsärende är inte heller alltid lätt att avgöra.39 Bestämmelsen måste läsas i ljuset av offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen syftar till en del till att skapa förutsättningar för en fri och informerad åsiktsbildning. Allmänhetens tillgång till den information som finns vid myndigheterna är viktig för upprätthållandet av det demokratiska samhället. Om användningsrätten till allmänna handlingar begränsas i för stor utsträckning riskerar det att inverka hämmande härvidlag.
    Utgångspunkten i propositionen till 1960 års upphovsrättslag tycks ha varit att bestämmelsen närmast är begränsad till inlagor i ärenden inför myndigheterna. Enligt departementschefen skulle upphovsrätt bli förbehållen i fråga om sådant material, som inte ingår som led i förhandling, exempelvis vetenskapliga arbeten som inges vid sökande

 

35 Jfr prop 1973:15 s. 143. För alster som inte blir allmänna handlingar, t.ex. konstverk och konsthantverk, fortsätter upphovsrätten att gälla helt utan inskränkning. 36 Ett särskilt undantag gäller enligt 26 § andra stycket upphovsrättslagen för allmänna handlingar som är föremål för sekretess enligt 31 kap. 23 § sekretesslagen. Intressant är mot bakgrund av den bestämmelsen frågan om vad som därmed skulle gälla för sekretess enligt andra sekretessgrunder. Eftersom det är ett undantag från upphovsrätten så lär det emellertid inte vara ett praktiskt problem. Sekretess lär råda primärt oavsett regleringen i upphovsrättslagen. 37 Prop. 1960:17 s. 163 f. 38 Prop. 1960:17 s. 164. 39 Jfr SOU 2010:29 s. 95 ff.

av professur eller annan befattning, eller böcker och konstverk, vilka inges i rättegång allenast såsom bevismedel. Det syntes enligt departementschefen påkallat att upphovsrättsligt skydd beredes i sist avsedda och andra jämförliga fall.40 Uttalandena i propositionen kan inte sägas vara helt tydliga, men utifrån sammanhanget förefaller endast ha avsetts handlingar som ges in till myndigheten inom ramen för förvaltningsärenden. Vidare skulle främst själva skriftväxlingen omfattas, inte nödvändigtvis alla handlingar som bifogats inlagorna. Upphovsrätt skulle då gälla för handlingar som lämnas in till en myndighet inom ramen för ett förvaltningsärende, men vissa handlingar skulle undantas. I propositionen till 1973 års ändringar i upphovsrättslagen berördes frågeställningen endast mycket kort.41 I RH 2009:18 fann hovrätten att en bild som ingick i ett förundersökningsprotokoll som lämnats in till domstol av åklagarmyndigheten inte omfattades av bestämmelsen i 26 § upphovsrättslagen. Enligt hovrätten fanns det inget som tydde på att parterna inför domstolen särskilt hänvisat till bilden eller på annat sätt berört den. Det kan än idag inte sägas vara helt klart vilka handlingar som undantas från bestämmelsens tillämpning.
    Det förefaller inte heller klart att bestämmelsen skulle vara begränsad till förvaltningsärenden. Bestämmelsen är inte utformad utifrån någon struktur för hantering av ärenden vid myndighet. Användningen av orden ”vad som anförs” ger snarare vid handen att bestämmelsen har ett mer omfattande tillämpningsområde. Vid tiden för upphovsrättslagens tillkomst fanns för övrigt ingen allmän förvaltningslag.42 I doktrinen har det framförts att till och med anbud från en leverantör i en offentlig upphandling skulle omfattas, vilket närmast medför att bestämmelsen inte bara ska tolkas utifrån behovet av en fri åsiktsbildning, utan även handlingsoffentlighetens andra syfte att möjliggöra granskning av myndigheternas regelefterlevnad och medelsanvändning.43 Det torde vara så att bestämmelsen inte är begränsad till ärenden avseende myndighetsutövning gentemot enskild eller andra ärenden där enskild yttrar sig till myndigheten. Det torde överhuvudtaget inte finnas någon nödvändig koppling till ärendehantering vid myndigheterna. Även skrivelser som inte hanteras som ärenden måste rimligen omfattas om bestämmelsen ska ha ett tillämpningsområde som möjliggör den informationsspridning som i förarbetena lyftes fram som skälet för att upphovsrätten inte skulle gälla. Däremot skulle

 

40 Prop. 1960:17 s. 164 41 Prop. 1973:15 s. 148 42 Jfr SOU 2010:29 s. 99 f.; Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 9 uppl., 2012 s. 35; Hellners m.fl., Förvaltningslagen, 3 uppl., 2010 s. 17 ff. 43 Linde, Upphovsrättsliga överväganden med anledning av ett behov av inskanning av handlingar vid svenska myndigheter, NIR 2006 s. 347–357, särskilt s. 354.

handlingar som lämnas in till myndigheten på annat sätt, t.ex. informationsmaterial, inte omfattas av bestämmelsen.44

4 Vidareutnyttjande av allmänna handlingar enligt den s.k. PSI-lagen
Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (vidareutnyttjandelagen) ger enskilda rätten att i näringsverksamhet och på andra sätt använda handlingar som förvaras vid myndigheterna. Genom lagen genomförs det s.k. PSIdirektivet.45 Syftet med lagen är enligt 1 § första stycket att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter.46 Vidareutnyttjandelagen är tillkommen i en konkurrensrättslig kontext.Enligt skäl 25 till PSI-direktivet syftar direktivet bl.a. till att begränsa snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden. De offentliga myndigheterna har mycket information som kan användas i ekonomisk verksamhet. Om informationen inte görs tillgänglig på ett öppet och transparent sätt riskerar konkurrensen att snedvridas. Vidareutnyttjandelagen verkar därför för att åstadkomma en effektivare konkurrens.47 Frågan om myndigheternas ekonomiska verksamheter på existerande eller potentiella marknader har diskuterats under många år. I propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt bedömde regeringen att statliga myndigheter som regel inte bör sälja varor och tjänster.48 I sin styrning av myndigheterna har regeringen emellertid inte konsekvent genomfört en sådan begränsning. Inte heller vidareutnyttjandelagen hindrar myndigheterna från att bedriva ekonomisk verksamhet. Enligt dess 4 § andra stycket gäller lagen inte för handlingar som tillhandahålls i en myndighets affärsverksamhet.49 Det har emellertid införts bestämmelser om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579).

 

44 Det ska i sammanhanget noteras att det s.k. biblioteksundantaget i 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen inte kan anses omfatta allt material vid en myndighet som i och för sig skulle kunna hållas samlat i ett bibliotek. 45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. 46 Ändamålet kan jämföras med regeringens målsättning att förbättra förutsättningarna för att nya och innovativa digitala tjänster ska kunna utvecklas i samhället. Jfr regeringens skrivelse 2013/14:155 s. 18. Jfr också Reichel, Gillberg v. Sweden: Forskningsmaterial till allmänhetens tjänst, JT 2012–13 s. 922–928, särskilt 927 f. 47 Jfr om förhållandet till den egentliga konkurrensrätten: Lundqvist, m.fl., Det svenska och danska genomförandet av PSI-direktivet, TfR 2013 s. 196–230, särskilt s. 198 ff.; Lundqvist m.fl., Business Activity and Exclusive Right in the Swedish PSI Act, Konkurrensverkets rapport 2011:2 s. 17 f. och 20 ff. För andra aspekter på information som handelsvara, se Wainikka, Information som självständigt objekt, SvJT 2003 s. 577–586. 48 Prop. 2009/10:175 s. 61. Jfr också Statskontorets rapport Fritt fram att avtala om offentlig information? (dnr 2005/100-5) s. 16. 49 Jfr SOU 2014:10 s. 62 ff.

Enligt 6 § första stycket vidareutnyttjandelagen avses med handling detsamma som i 2 kap. 3 § första stycket första meningen tryckfrihetsförordningen. Vidareutnyttjandelagen påverkar emellertid inte rätten för enskilda att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen och inte heller myndigheternas skyldighet att inte lämna ut handlingar eller uppgifter som är föremål för sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).50 Rätten till vidareutnyttjande kan vara begränsad av föreskrifter i annan författning.51 Sådana begränsningar finns bl.a. i upphovsrättslagen. Upphovsrätten innebär dock inte något förbud mot att upplåta användningsrätt, vilket gör att situationen skiljer sig från vad som är fallet för sådana begränsningar för myndigheterna som följer exempelvis till följd av sekretess. Enligt 5 § vidareutnyttjandelagen gäller inte rätten till vidareutnyttjande för handlingar till vilka tredje man innehar upphovsrätt. Lagrummets utformning omfattar inte upphovsrätt som innehas av myndigheterna själva. Myndigheters upphovsrätt omnämns inte heller på annan plats i lagen. Material som myndigheten är rättighetshavare till skulle därför som utgångspunkt få vidareutnyttjas av enskilda om det inte finns något annat undantag som är tillämpligt.
    Vidareutnyttjandelagen omfattar inte handlingar som en myndighet tillhandahåller i sin affärsverksamhet. Undantaget motsvarar enligt förarbetena undantaget i 26 a § tredje stycket punkten 9 upphovsrättslagen.52 Rätt till vidareutnyttjande av sådana handlingar saknas därmed. Inom ramen för affärsverksamhet får myndigheterna således neka användningsrätt för handlingar som omfattas av upphovsrätten.53 Det är tveksamt om myndigheterna kan neka vidareutnyttjande med stöd i upphovsrättslagen när de ovan angivna undantagen inte är tillämpliga. Undantaget för upphovsrätt omnämner liksom artikel 1.2 b i PSI-direktivet endast tredje mans rättigheter. Myndigheterna är inte skyldiga enligt upphovsrättslagen att upplåta nyttjanderätt till enskilda, men upphovsrättslagen begränsar inte myndigheternas möjlighet att förfoga över sin egen upphovsrätt.54 Enligt skäl 22 i PSI-

 

50 1 § tredje stycket och 4 § första stycket vidareutnyttjandelagen. Jfr prop. 2009/10:175 s. 140, 141 f. och 155 ff. 51 4 § första stycket vidareutnyttjandelagen 52 Prop. 2009/10:175 s. 155 f. och 157. I PSI-utredningens betänkande föreslås att begreppet affärsverksamhet byts ut mot konkurrensutsatt verksamhet. Se SOU 2014:10 s. 62 ff. Jfr också Lundqvist m.fl., Business Activity and Exclusive Right in the Swedish PSI Act, Konkurrensverkets rapport 2011:2 s. 38 ff. och Lundqvist, m.fl., Det svenska och danska genomförandet av PSI-direktivet, TfR 2013 s. 196–230, särskilt s. 226 ff. 53 Ett annat undantag gäller för datorprogram som enligt 6 § första stycket vidareutnyttjandelagen inte anses utgöra en handling i lagens mening. Jfr RÅ 2004 ref. 74 om vad som inte utgör affärsverksamhet med avseende på myndighets egenutvecklade datorprogram. 54 Jfr Ds 2009:44. Det kan noteras att det redan i propositionen till 1973 års ändringar i upphovsrättslagen framfördes att myndigheterna givetvis skulle vara oförhindrade, om så anses lämpligt, att efterge sin upphovsrätt och tillåta eftertryck. Stor generositet skulle enligt föredraganden förväntas i detta hänseende i sådana

 

direktivets ingress bör också myndigheterna använda sin upphovsrätt på ett sätt som underlättar vidareutnyttjande.
    Det är möjligt för myndigheterna att ställa upp villkor för enskildas användning av handlingarna. Villkor måste dock enligt artikel 8 i PSIdirektivet omfatta relevanta frågor och får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande. Enligt 8 § vidareutnyttjandelagen ska eventuella villkor för vidareutnyttjande vara relevanta och ickediskriminerande. Villkoren får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande. I PSI-direktivet anges i skäl 17 i ingressen även att licensvillkor bör vara skäliga.
    Vidareutnyttjandelagens förarbeten ger uttryck för att myndigheterna har en bibehållen möjlighet att ställa villkor när det bedöms nödvändigt att reglera vidareutnyttjandet av upphovsrättsligt skyddat material.55 Det skulle enligt regeringen kunna avse villkor om bl.a. krav på hur handlingen får vidarespridas, vidareutvecklas och återförsäljas. Den närmare innebörden av bestämmelsen får dock enligt regeringen klargöras i rättspraxis.56 Det förefaller trots rådande osäkerheter behöva konstateras att det upphovsrättsliga skyddet genom vidareutnyttjandelagen faktiskt har begränsats för handlingar till vilka myndigheterna är rättighetshavare.57 Vidareutnyttjandelagen omfattar alla allmänna handlingar som inte är föremål för sekretess, datorprogram och affärsverksamhet undantagna. Det särskilda undantaget för upphovsrättsligt skyddade handlingar omfattar inte myndigheternas egen upphovsrätt. Myndigheterna är därmed skyldiga att upplåta nyttjanderätt när så begärs och får inte ställa upp andra villkor för användningen än vad som är förenligt med vidareutnyttjandelagen. Det rör sig därmed om ett slags tvångslicens, låt vara att det finns en bibehållen rätt att i viss utsträckning bestämma villkoren för upplåtelsen. Myndigheterna lär därför svårligen kunna neka till att upplåta nyttjanderätt.58 Det ursprungliga PSI-direktivet har under 2013 ändrats i några hänseenden.59 En sådan ändring är att medlemsstaterna inte längre

 

fall då information är påkallad för att belysa viktiga samhällsfrågor. Se prop. 1973:15 s. 146. 55 Prop. 2009/10:175 s. 164. Jfr Ds 2009:44 s. 41. 56 Prop. 2009/10:175 s. 167. Att det inte är helt tydligt vilka villkor som får ställas framgår också av att regeringen bedömt att det finns ett behov av vägledning till myndigheterna. Jfr regeringens skrivelse 2013/14:155 s. 19. Jfr också SOU 2014:10 s. 44 och Lundqvist m.fl., Business Activity and Exclusive Right in the Swedish PSI Act, Konkurrensverkets rapport 2011:2 s. 18. 57 Det kan i och för sig diskuteras huruvida inte kravet på icke-diskriminerande villkor vid myndigheters upplåtelser av nyttjanderätt utanför affärsverksamhet följer redan av den grundläggande principen om likabehandling som kommer till uttryck i 1 kap. 9 § regeringsformen och i EU-domstolens rättspraxis. Jfr också SOU 2014:10 s. 77 avseende diskrimineringsförbudet i artikel 10 i PSI-direktivet, även om det är en något annan situation. 58 Jfr prop. 2012/13:141 s. 28 ff. 59 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn

kan välja om handlingar som omfattas av direktivet också ska få vidareutnyttjas. Enligt artikel 3.1 i det ändrade direktivet ska sådana handlingar kunna vidareutnyttjas.60 Det ändrade direktivet visar än mer på att myndigheterna inte kan åberopa upphovsrätt som hinder mot att tillåta vidareutnyttjande när myndigheten är rättighetshavare. Ändringarna ska vara genomförda i medlemsstaterna senast den 18 juli 2015.
    I PSI-utredningens betänkande föreslås att det i samband med att ändringsdirektivet genomförs införs en bestämmelse om att rätten till vidareutnyttjande träder in i samband med att en handling tillhandahålls.61 Eventuella villkor måste därmed ställas upp senast i samband med att en handling lämnas ut från myndigheten. Om en handling lämnas ut efter en begäran om utlämnande av allmän handling och myndigheten inte i samband med utlämnandet ställer några villkor för vidareutnyttjande blir därmed inte mottagaren av handlingen begränsad i sin användningsrätt. I enlighet med vad som följer av 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen ska allmän handling lämnas ut genast eller så snart det är möjligt. För att myndigheterna ska kunna hävda villkor för vidareutnyttjandet krävs därför i praktiken att sådana finns framtagna i förväg och att det tydligt hänvisas till dessa i samband med utlämnandet.
    Det nu sagda torde emellertid gälla redan med nuvarande lagstiftning. Vidareutnyttjanderätten har knutits till handlingsoffentligheten. Enligt artikel 7 i PSI-direktivet, som motsvaras av 11 § i vidareutnyttjandelagen, ska alla villkor för vidareutnyttjandet fastställas i förväg och offentliggöras.62 Mot den bakgrunden ska inte myndigheterna kunna hindra vidareutnyttjande genom att i efterhand åberopa upphovsrätt. 63 Om inte myndigheten i samband med utlämnandet använder sin rätt att ställa villkor med stöd i den upphovsrättsliga ensamrätten begränsas därför inte användningsrätten för den som har begärt ut handlingen.

 

5 Lagen om geografisk miljöinformation
Genom lagen om geografisk miljöinformation genomfördes det s.k. INSPIRE-direktivet i svensk rätt.64 Direktivet syftar till att inom unionen skapa ett sammanhängande elektroniskt system för tillgång till och utbyte av geografisk miljöinformation. Avsikten är att information om förhållanden som kan påverka människors hälsa eller miljön ska vara allmänt och lätt tillgänglig.65

 

60 Jfr SOU 2014:10 s. 40, 74 och 160. 61 SOU 2014:10 s. 160. 62 Jfr Statskontorets rapport Fritt fram att avtala om offentlig information? (dnr 2005/100-5) s. 28. 63 Jfr SOU 2014:10 s. 73 ff. 64 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen 65 Jfr prop. 2009/10:224 s. 31 ff. och 34.

Det finns vid sidan om det s.k. INSPIRE-direktivet ytterligare bestämmelser om tillgång till miljöinformation i direktiv 2003/4/EG66 och i den s.k. Århuskonventionen.67 Dessa bestämmelser kommer inte att beröras här.
    Enligt 1 § lagen om geografisk miljöinformation ska det i Sverige finnas en infrastruktur med ett sammanhängande system för tillgång till och utbyte av geografisk information som har elektronisk form och som är användbar för verksamheter och åtgärder som kan påverka människors hälsa eller miljön. Myndigheter som omfattas av lagens tillämpningsområde ska enligt 5 § medverka i det sammanhängande systemet genom att hålla information tillgänglig för andra som medverkar i eller använder systemet och tillhandahålla informationshanteringstjänster. Tillhandahållandet av sådana tjänster kan komma att innebära upphovsrättsliga förfoganden.
    I propositionen till lagen om geografisk miljöinformation anges med hänvisning till artiklarna 2.2, 4.5 och 13.1 i INSPIRE-direktivet att artiklarna inte syftar till att ge några nya möjligheter att vidta åtgärder med upphovsrättsligt skyddade verk eller prestationer än de som följer av upphovsrättslagen.68 Mot den bakgrunden anges det i 15 § första stycket punkten 5 i lagen om geografisk miljöinformation att bestämmelser om upphovsrätt finns i upphovsrättslagen.
    Lagen om geografisk miljöinformation tar sikte på tillhandahållandet av informationen. Hur informationen får användas efter att den har tillhandahållits regleras ej. Begränsningar i tillhandahållandet är möjliga för att skydda immateriella rättigheter, men vid intresseavvägningen ska skälen för begränsning tolkas restriktivt. Det kan därför, mot bakgrund av hur INSPIRE-direktivet är utformat, inte uteslutas att det stundom kan — såsom lär vara fallet vid tillämpningen av vidareutnyttjandelagen — finnas en skyldighet för myndigheterna att upplåta licens för användning av upphovsrättsligt skyddat material. Så skulle kunna gälla för att möjliggöra exempelvis nedladdningstjänster.69 Om så är fallet får avgöras om och när frågeställningen blir föremål för rättslig prövning.

 

6 Användning av material med bibehållet upphovsrättsligt skydd
Med hänsyn till vad som redogjorts för ovan finns det begränsningar för enskilda att använda upphovsrättsligt skyddat material som läm-

 

66 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG 67 Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (SÖ 2005:28). Om Århuskonventionen och tillgång till miljöinformation, se prop. 2004/05:65. Jfr också Ebbesson, Svenska miljöbeslutsprocesser i ljuset av internationell rätt — del II, JT 1999– 2000 s. 823–845. 68 Prop. 2009/10:224 s. 73 f. 69 Handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen omfattar inte annat utlämnande av kopior än papperskopior.

nats ut från myndigheterna annat än efter tillstånd från rättighetshavarna. Är det myndigheten som är innehavare av upphovsrätten är det myndigheten som ger sådant tillstånd. Förfogar myndigheten över materialet med tillstånd från annan rättighetshavare, är det normalt den senare som ger tillståndet.
    Myndighetens tillstånd behöver inte lämnas i varje enskilt fall utan kan ges generellt exempelvis genom att myndigheten på sin webbplats upplyser om hur det upphovsrättsligt skyddade materialet får användas. En sådan upplysning är bindande för myndigheten.
    Myndigheternas information om vilken rätt som lämnas kan naturligtvis vara mer eller mindre tydligt angiven. Är tillståndet otydligt uttryckt får det göras en bedömning av vilken rätt som egentligen har lämnats. En utgångspunkt allmänt sett i sådana situationer är att otydliga tillstånd avseende immateriella rättigheter tolkas till förmån för rättighetshavaren.70 Den enskilde anses inte få en mer omfattande användningsrätt än vad som tydligt framgår av tillståndets eller avtalets utformning. Det rör sig dock om en hjälpregel för tolkningen av främst otydliga rättighetsupplåtelser, som riskerar att gå ut över den svagare avtalsparten. Regeln är inte tvingande och följs inte heller slaviskt av domstolarna.71 Det måste göras en bedömning utifrån den faktiska situationen. Har tillståndet lämnats exempelvis i ett förhandlat avtal får tolkningen av tillståndets omfattning göras utifrån en samlad bedömning av avtalssituationen och syftet med tillståndet.
    När det gäller myndigheter som rättighetshavare torde utgångspunkten ofta vara att den enskilde ska kunna förlita sig på den information som lämnas av myndigheten och inrätta sitt handlande därefter. Det lär ställas högre krav på tydlighet från statens sida än vad som gäller för andra rättighetshavare. Myndigheterna har en långtgående serviceskyldighet enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) och felaktig information från myndigheterna kan medföra skadeståndsansvar enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207). Det ställs således stora krav på det sakliga innehållet i information från myndigheterna. Staten är dessutom inte sällan den starkare parten i en avtalssituation.72 Har en myndighet på exempelvis sin webbplats lämnat ett generellt tillstånd för användning av upphovsrättsligt skyddat material torde den enskilde därför få rätt att använda det skyddade materialet i den utsträckning det inte får anses framgå att användningen inte tilläts. Med andra ord torde sådana tillstånd ofta tolkas till förmån för den

 

70 Jfr SOU 2010:24 s. 93 ff.; Rosén, Upphovsrättens avtal, 3 uppl., 2006 s. 151 ff.; Levin, Lärobok i immaterialrätt, 10 uppl., 2011 s. 504 ff; Nordell, Tolkningsprinciper i upphovsrättsavtal, NIR 2008 s. 307–338, särskilt s. 313 ff. Jfr också Carlquist, Tolkning av avtal om fotografirättigheter, JT 2003–04 s. 275–288 med vidare hänvisningar. 71 Jfr NJA 2010 s. 559 och NJA 2004 s. 363. 72 Jfr Madell, Det allmänna som avtalspart, 1998 s. 58 f. Jfr också NJA 2006 s. 638, som dock avgjordes utifrån passivitetsverkan.

enskilde. Myndigheterna får därmed ta konsekvenserna av sin egen otydlighet.
    Har myndigheten emellertid lagt ut det skyddade materialet på sin webbplats med tillstånd av annan rättighetshavare måste den enskildes användning rymmas inom ramen för det tillstånd som myndigheten har erhållit. Myndigheten kan inte ge en bättre rätt än den själv har förvärvat.73 Är så inte fallet får den enskilde inte heller fritt använda materialet.

 

7 Avslutning
Att bedöma vilken användningsrätt som finns för upphovsrättsligt skyddat material som förvaras vid myndigheterna är inte alltid lätt. Regleringen i upphovsrättslagen är komplicerad till sin utformning. De senaste decenniernas utveckling på lagstiftningsområdet med avseende på tillgång till och användning av myndigheternas information har ytterligare komplicerat rättsläget.
    När det gäller förändringar i regelverken kan det möjligen skönjas åtminstone två utvecklingsriktningar. Dels finns utifrån miljöskyddsaspekter och IT-utvecklingen ett ökat krav på tillgång till information, dels finns utifrån en strävan efter en effektivare konkurrens ett ökat krav på användningsrätt till informationen.
    Rättfärdigandet av PSI-direktivet förefaller kontrastera mot vad som var uppfattningen vid upphovslagens tillkomst 1960. Då lyftes fram att staten likaväl som motsvarande enskilda organ var i behov av skydd mot obehörigt utnyttjande. Ett skifte i synsätt tycks återspeglas på flera håll, både i lagstiftning och i rättstillämpningen. Det s.k. PSI-direktivet och vidareutnyttjandelagen är ett exempel. Ett annat exempel är konkurrensförbudet för myndigheter i 27–32 §§ konkurrenslagen. Fortfarande gäller dock inom EU-rätten i enlighet med artikel 345 i fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt att det inte ska göras skillnad på privat och offentligt ägande.
    Det ökande inslaget av arbetssätt hämtade från näringslivet inom myndigheterna suddar ut gränserna mellan offentlig och privat rätt, vilket gör de rättsliga bedömningarna något mer komplexa än de kanske varit tidigare. Det är dock ingen ny trend utan en utveckling som pågått i flera decennier och som kan tänkas ge upphov till många gränssnittsfrågeställningar i rättstillämpningen.

 

73 Se NJA 2009 s. 695.