Den svenska entreprenadrättens framväxt inom bygg- och anläggningssektorerna

 

 

Av entreprenadjuristerna JAN-ERIK HAGMANLARS-OTTO LIMAN och GUNNAR LINDGREN samt chefsjuristen ERIK BOMAN

Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK) har den 9 juni 2015 beslutat inleda en revidering av aktuella Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04) och Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten (ABT 06). Intresset för och åberopandet av historiken kring dessa Allmänna bestämmelsers (AB) tillkomst och framväxt har under senare år ökat, såväl i domskäl hos Högsta domstolen som i juridiska artiklar samt föredrag. Den svenska entreprenadrättens ursprung och historik kan härledas till 1890-talet, då bygg- och anläggningsentreprenaderna snabbt hade vuxit som affärsmodell i samband med den s.k. andra industriella revolutionen.
Artikeln vill placera dagens AB-dokument i en historisk kontext samt beskriva BKK:s tillkomst och roll. Författarna Jan-Erik Hagman1, Lars-Otto
Liman2 och Gunnar Lindgren3 har i olika centrala roller varit aktivt verksamma i AB:s revideringar och tillämpningar i över 50 år, liksom i bildandet av BKK. För historiebeskrivningen av den första generationens AB har
Erik Boman4 kompletterat framställningen utifrån den efterforskning han gjort. Förutom berikande läsning är det författarnas förhoppning och tro att kunskapen om AB-dokumentens historik, tillsammans med historiska analyser av AB:s föregångare, Motiv m.m. kan ge tolkningsdata för frågor aktuella även idag.

 

 

1 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) 1968–1979, Byggherreföreningen (dels som jurist, dels som vd) 1980–2000, därefter egen verksamhet som entreprenadjurist. Styrelseledamot m.m. i BKK 1978–2000, Svenska föreningen för entreprenad- och konsulträtt 1983–2002 och Konsultansvarsnämnden 2000–2006. Anlitad kursledare, föredragshållare och skiljeman sedan början av 1970-talet. 2 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) 1965–1972, Byggherreföreningen 1972–1979, därefter egen verksamhet som entreprenadjurist, under tiden 1984–2011 som advokat. Anlitad som kursledare, föredragshållare och skiljeman sedan slutet av 1960-talet. Författare bl.a. till boken Entreprenad- och konsulträtt (9:e utgåvan 2016) samt till flera skrifter om nyheter i byggsektorns allmänna bestämmelser. 3 Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) 1966–1995, därefter entreprenadjuridisk verksamhet som advokat. Styrelseledamot m.m. i BKK 1971–1995 och Svenska föreningen för entreprenad- och konsulträtt 1978-1999. Anlitad kursledare, föredragshållare och skiljeman sedan mitten av 1970-talet. 4 Chefsjurist Svevia AB och styrelsemedlem i BKK. Entreprenadjurist NCC 2001– 2012.

174 Jan-Erik Hagman m.fl. SvJT 2017 1 Första generationens AB
Före år 1894 fanns ingen för staten samlad reglering för upphandling eller leveransvillkor för bygg- och anläggningsarbeten på entreprenad. Sedan år 1825 hade funnits ett reglemente om kronoauktioner för landt- och sjöförsvaret, men det reglerade mer själva auktionsförfarandet och inget närmare kring affärsvillkoren. År 1887 tillsattes en kommitté för att ”afgiva förslag till förordning dels angående leveranser av och arbeten för statens behof, dels angående besiktning av leveranser och arbeten för statens behof, dels ock angående försäljning af staten tillhörigt gods”.
    Utifrån kommitténs förslag utfärdade Kungl. Maj:t år 1889 nådig kungörelse angående tillämpning under viss tid af förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende. Den efterträddes av Kungl. Maj:ts nådig förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera (SFS 1893 nr 96), som innehöll ett antal entreprenadrättsliga regler såsom stadganden kring ändrings- och tilläggsarbeten, vite vid försening, garantitid och besiktning.

 

1.1 O. A. Busch, Entreprenadboken
Majoren och verkställande direktören Oscar Adolf Buschs Entreprenadboken — En ledning vid uppgörande af entreprenadkontrakt, beskrifningar och kostnadsförslag till husbyggnader gavs ut i fyra upplagor mellan 1891 och 1905 samt 19215 och är en privat utgiven skrift med förslag till konkreta föreskrifter såväl rörande entreprenadjuridiska frågor som byggnadstekniska utföranden. I förordet beskrivs hur entreprenadaffären växer sig starkare i Sverige och att någon allmän reglering eller i övrigt vedertagna mallar inte finns:

 

Då entreprenadsystemet alltmera börjar tillämpas vid uppförande af såväl offentliga som enskilda byggnader, torde en kortfattad redogörelse för detta slags aftal, jemte förslag till formuleringar af tillhörande handlingar, kunna vara till gagn för dem, som hafva att befatta sig med sådana uppgörelser.

 

1.2 Svenska Teknologföreningens första arbeten för entreprenadsystemet
Svenska Teknologföreningen (STF), som på sin tid var en sammanslutning av framstående ingenjörer och arkitekter, bildades redan år 1861. STF uppgick i Sveriges Civilingenjörsförbund år 1974. STF hade enligt stadgarna till ändamål ”att åvägabringa en sammanslutning av dem, som på ett framstående sätt, i vetenskapligt, konstnärligt eller praktiskt hänseende verka till den svenska industrins och byggnadskonstens gagn”. STF hade egen förlagsverksamhet och verkade för industrialiseringen av Sverige genom utgivande av tekniska normer,

 

5 Förlaget fortsatte efter Buschs död utgivning av Entreprenadboken för husbyggnadsarbeten (1921) genom författaren Uno Bildmark, intendent vid Kungl. Byggnadsstyrelsen.

SvJT 2017 Den svenska entreprenadrättens framväxt 175 handböcker samt utgivande av publikationen Teknisk Tidskrift. STF utgjorde en betydelsefull och sammanhållande kraft mellan olika berörda myndigheter och branschorganisationer, när det gällde utarbetande och utgivning av handböcker och allmänna bestämmelser för bygg- och anläggningsverksamheten i landet.
    År 1906 höll STF sitt fjärde allmänna svenska teknikermöte varvid den antog Grunder för byggnadsentreprenader6, vilka utarbetats av STF:s avdelning för husbyggnadskonst. Publikationen utgjorde en uppställning av allmänna råd att beakta vid upphandlingar, såsom vilka handlingar m.m. som borde vara framtagna, liksom en checklista över vilka kontraktuella frågor som borde regleras samt i vissa fall även förslag till innehåll i olika bestämmelser.
    STF publicerade 1908 Utredning angående entreprenadsystemets användning vid husbyggnadsarbeten7 vilken var resultatet av tre års studier över såväl det tekniska som juridiska som erfordrades för att reglera förhållandet mellan entreprenörer och ”arbetsgivare”. Utredningen var föranledd av diskussioner inom föreningen om entreprenadsystemets fördelar och olägenheter och omfattade även internationella jämförande studier. Utredningen kom fram till att entreprenadsystemet i Sverige inte var moget för en detaljerad lagstiftning, eftersom ”den hos oss står på ett förhållandevis lågt utvecklingsstadium”. Istället föreslog kommittén, som nyligen utarbetat Grunder för byggnadsentreprenader, att STF även skulle ta fram normer för entreprenadarbeten i allmänhet, ”hvarvid statens bestämmelser, efter företagen revision, i tillämpliga delar kunde läggas till grund. Dessa normer skulle under årens lopp säkerligen mer och mer tillämpas, hvarigenom också vunnes ökad erfarenhet om i hvad mån desamma kunde förtjäna upphöjas till lag.” Samma år, 1908, gav kommittén ut dokumentet Hufvudsynpunkter att beaktas vid utarbetande af normer för enskildas byggnadsentreprenader8.

 

1.3 AB 16 Väg- och vatten samt AB 29 Väg
STF:s avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst antog år 1916 Allmänna bestämmelser rörande entreprenader inom väg- och vattenbyggnadsfacket9. Ett förslag till revision trycktes år 1924,10 men synes inte ha lett till antagande. Istället arbetade avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst fram ett förslag som år 1929 publicerades med rubriken Anvisningar för infordrande och prövning av anbud vid vägentreprenader med tillhörande formulär11. Enligt förordet var det den långt drivna decentraliseringen av landets vägbyggnadsfrågor som medfört stor oen-

 

6 Svenska Teknologföreningens Handbok VIII, 1907. 7 Svenska Teknologföreningens Handbok XIII, 1908. 8 Svenska Teknologföreningens Handbok XIV, 1908. 9 Svenska Teknologföreningens Handbok XVII. 10 Svenska Teknologföreningens handlingar 168 — Meddelanden från Svenska Teknologföreningen med Förslag till reviderade allmänna bestämmelser rörande entreprenader inom väg- och vattenbyggnadsfacket. 11 Svenska Teknologföreningens handbok XXVII.

176 Jan-Erik Hagman m.fl. SvJT 2017 hetlighet vid dessa frågors behandling, vilket medfört ogynnsamma konsekvenser för alla parter. Enligt samma förord återspeglade regleringarna i kontraktsbestämmelserna den gängse praxis som i allmänhet följdes.

 

1.4 Wikander, Om det materiella arbetsbetinget...
Beträffande vetenskaplig doktrin inom entreprenadrättens område återfinns två verk av Hugo Wikander — Bidrag till läran om arbetsbetingsaftalet enligt svensk rätt (1913), samt Om det materiella arbetsbetinget och dess viktigaste rättsföljder med särskild hänsyn till svensk rättspraxis (1916).

 

2 Andra generationens AB
2.1 AB 36 och AB 40
Efter ett ingående samarbete med Sveriges Industriförbund, Svenska Kommunaltekniska föreningen och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen utgav STF efter ett långvarigt utredningsarbete år 1936 Allmänna Bestämmelser för entreprenader inom husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken med tillhörande kontraktsformulär. Dessa bestämmelser avsåg dock inte de statsunderstödda väg- och brobyggnadsarbetena. STF tillsatte därför en kommitté bestående av representanter för staten, vägdistrikten och entreprenörerna med syfte att anpassa förekommande villkor för sådana arbeten till 1936 års utgåva av AB med tillhörande kontraktsformulär. Sedan kommitténs förslag blivit godkänt av direkt berörda organisationer och Sveriges Industriförbund samt av Svenska Kommunaltekniska föreningen kunde STF år 1939 ge ut Allmänna Bestämmelser för entreprenader rörande gatu-, väg- och brobyggnadsarbeten12.

 

2.2 AB 54
Det blev så småningom fråga om en översyn och revision av 1936 och 1940 års AB. Bakgrunden var att entreprenörerna framfört önskemål om att bestämmelserna skulle göras enhetliga samt fått förståelse för detta samtidigt som det ansågs nödvändigt med en allmän översyn med hänsyn till ändrade förhållanden och vunna erfarenheter av bestämmelsernas tillämpning. Svenska Konsulterande Ingenjörers Förening (SKIF) gjorde av dessa skäl en framställning till STF om att låta verkställa en översyn. STF var lyhörd och inbjöd ett flertal sammanslutningar och myndigheter (bl.a. statens byggande verk) att medverka i en kommitté med uppgift att göra en sådan översyn. Kommittén startade sitt arbete år 1949 och kunde efter allsidiga utredningar lägga fram ett förslag till gemensamma allmänna bestämmelser (gemensamma för husbyggnads- och anläggningsarbeten). Förslaget, som innehöll både allmänna bestämmelser och kontraktsformulär,

 

12 Ifrågavarande bestämmelser har i litteratur refererats till som såväl AB 39 som AB 40.

SvJT 2017 Den svenska entreprenadrättens framväxt 177 utsändes på remiss till berörda intressenter och blev efter ytterligare överarbetning år 1954 godkänt av STF, Sveriges Industriförbund, Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska Kommunaltekniska Föreningen, SKIF, Svenska Vägoch Vattenbyggares Riksförbund (SVR), Svenska hyresgästföreningen och Samarbetskommittén för Byggnadsfrågor (SfB). STF kunde härefter under år 1954 ge ut såväl Allmänna Bestämmelser för entreprenader inom husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken (AB 54) som formulär till entreprenadkontrakt. Det visade sig dock inte möjligt att till alla delar erhålla godkännande av AB 54 och kontraktsformulären från statens byggande ämbetsverk, trots att representanter för verken hade deltagit i kommitténs arbete. Ämbetsverken tog dock allt eftersom beslut om att använda både AB 54 och kontraktsformulären i verksamheten. De avvikelser från eller kompletteringar av AB 54 som i samband därmed företogs — främst på grund av innehållet i 1952 års Upphandlingskungörelse — var av mindre betydelse och angavs i en särskild paragraf i respektive kontraktsformulär.

 

3 Tredje generationens AB
3.1 AB 65
STF uppdrog år 1960 åt sin kontraktskommitté, då något utvidgad, att verkställa en översyn och revidering av AB 54. Bakgrunden till uppdraget var att det ansågs önskvärt att utvidga användningsområdet för AB även till andra branscher som låg nära byggnads- och anläggningsindustrin. Detta antogs kunna ske om AB begränsades till att avse de rättsliga bestämmelserna och att bestämmelserna av annat slag överfördes till andra standardiserade handlingar. Sådana hade börjat utges 1950 genom att SfB hade utarbetat en mall för allmän material- och arbetsbeskrivning — benämnd Bygg AMA 1950. Revideringen av AB inriktades därför på att utesluta tekniska och mindre betydelsefulla administrativa frågor ur AB. Arbetet utfördes i samarbete med företrädare för olika Allmänna Material- och Arbetsbeskrivningar — eller ”AMA” som de kom att betecknas. Avsikten var att AB efter revideringen inte skulle innehålla bestämmelser, som gällde specifikt för någon särskild typ av entreprenader. Sådana bestämmelser skulle istället överföras till någon AMA. Efter en på detta sätt genomförd revidering gav STF ut Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader AB 65, som i likhet med tidigare AB avsåg byggnads- och anläggningsarbeten, men nu även installationsarbeten. I AB 65 kom beteckningen beställare att användas istället för beteckningen byggherre. Detta öppnade för användning av villkoren i entreprenadavtal mellan generalentreprenör och underentreprenör.

 

3.2 Översyn av AB 65
AB 65 fick stor spridning i byggsektorn men mötte i tillämpningen visst motstånd från några olika delbranscher, särskilt från installat-

178 Jan-Erik Hagman m.fl. SvJT 2017 ionsbranschen. STF beslöt därför redan år 1968 om en översyn av AB 65. Eftersom förändringarna förutsattes bli relativt begränsade, åtog sig arbetsutskottet inom STF:s kontraktskommitté, förstärkt med en ledamot från installationsbranschen, att vid översynen fungera som kontraktskommitté.
    Kommittén startade sitt arbete med att inbjuda representanter för berörda intressenter till hearings för att få fram synpunkter på vad som borde revideras. Därefter pågick ett utredningsarbete under ett par års tid, varefter kommittén i slutet av år 1970 kunde sända ut ett utkast till en reviderad AB på remiss. Vid den här tiden hade det inom byggsektorn uppkommit kritik mot STF:s kontraktskommitté, som ansågs ha försummat att ersätta äldre ledamöter med företrädare som fortfarande var yrkesverksamma. Många ansåg att kommitténs ledamöter inte längre var representativa för parterna på marknaden och att kontraktskommittén därmed hade förlorat sin legitimitet som företrädare för sina huvudmän. Till detta synsätt bidrog även en del stora förändringar hos betydelsefulla organisationer. Sålunda hade Stadsförbundet och Svenska Landskommuners Förbund gått samman och bildat Svenska Kommunförbundet utan att organisationsförändringarna hade föranlett vederbörliga förändringar i kontraktskommitténs sammansättning. Detta hade enligt Kommunförbundet medfört att Stockholms stad hade fått en oproportionellt stark ställning i kommittén. Det ska i detta sammanhang understrykas att den kritik som riktades mot STF:s kontraktskommitté inte avsåg det arbete som kommittén nedlagt på att utarbeta och revidera olika AB. Den gängse inställningen inom byggsektorn var snarare att Kontraktskommitténs arbete hade varit förtjänstfullt och lett till att AB fått en allt vidare tillämpning. Kritiken avsåg alltså enbart de organisatoriska frågorna.
    Det bör också noteras att STF:s kontraktskommitté intresserade sig för förbättring av entreprenadväsendet även på annat sätt än genom utarbetande och revidering av Allmänna Bestämmelser. Kommittén tog t.ex. år 1959 initiativ till framtagande av upphandlingsprinciper för den enskilda sektorn och utarbetande av riktlinjer för utformning av program- och kontraktshandlingar genom att engagera ledande befattningshavare inom teknik och juridik. Även besiktningsfrågor och garantifrågor aktualiserades.

 

3.3 Riktlinjer totalentreprenad och Totalentreprenad hur?
I slutet av 1960-talet väcktes intresset för den åtagandeform som fick namnet totalentreprenad. Den innebar att en entreprenör åtog sig att inte bara uppföra ett byggnadsverk utan också att projektera byggnadsverket, såväl arkitektoniskt som konstruktionsmässigt. Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) utgav år 1971 en handledning med namnet Riktlinjer totalentreprenad. Förutom förslag till kontraktsvillkor innehöll publikationen synpunkter på utformning av för-

SvJT 2017 Den svenska entreprenadrättens framväxt 179 frågningsunderlag13, av anbud samt på anbudsprövning och kontraktsskrivning. Senare gav Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (Sabo) ut en publikation med namnet Totalentreprenad hur? med liknande innehåll.

 


3.4 TAB-70
Ett förslag till Allmänna bestämmelser för totalentreprenad med tillhörande kommentar gavs i juni år 1970 ut av Svenska kommunförbundet. Handlingen hade enligt förordet utformats av en arbetsgrupp från Byggnadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Byggherreföreningen ”… för att tillgodose ett aktuellt behov i avvaktan på att motsvarande bestämmelser utges av Svenska teknologföreningen”.

 

3.5 Förhandlingskommittén och AB 72
Svenska Kommunförbundet och Byggnadsstyrelsen aktualiserade under år 1970 frågan om huvudmannaskapet för AB med dåvarande Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Sammanfattningsvis ledde kontakterna till bildandet av en ny gruppering, ”Förhandlingskommittén”, som beslutade sig för att avge ett gemensamt remissvar på det förslag till AB 70, som utarbetats av STF:s kontraktskommitté, samt att därefter fortsätta sitt arbete genom att ge ut Allmänna bestämmelser för totalentreprenader. Förhandlingskommittén representerade byggherrarna inom statlig och kommunal sektor, bostadsbyggande och industri samt entreprenörerna inom byggnads-, anläggnings- och installationsområdena. Företrädare för arkitekter och konsulterande ingenjörer lämnades utanför, eftersom det ansågs att endast företrädare för de parter som i praktiken använde AB i sina avtal skulle få påverka innehållet i AB.
    Förhandlingskommitténs remissvar blev i praktiken avgörande för innehållet i den AB, som STF kom att ge ut som Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader AB 72. Parterna inom Förhandlingskommittén gjorde i samband med utgivningen av AB 72 ett uttalande om att verka för att AB 72 skulle tillämpas i marknaden utan onödiga ändringar eller kompletteringar. Förhandlingskommittén ombildades efter utgivningen av AB 72 till Byggandets Kontraktskommitté (BKK).

 

5 Förarbeten
Ledamöter inom STF:s kontraktskommitté hade till de olika AB som utarbetats och utgetts fr.o.m. AB 54 även tagit fram kommentarer och motiv till bestämmelserna. Mest känd och oftast åberopad i entreprenadjuridiska sammanhang är Sten Källenius bok Entreprenadjuridik, som utgjorde en kommentar till AB 54. Men även därefter utgivna kommentarer, benämnda Motiv AB 65 och Motiv AB 72, fick stor be-

 

13 Egentligen anbudsunderlag enligt dåvarande terminologi.

180 Jan-Erik Hagman m.fl. SvJT 2017 tydelse för tolkning och tillämpning av AB.14 Arbetsutskottet i STF följde arbetet med AB även efter BKK:s bildande och ledamöter ur STF:s kontraktskommitté gav också ut en kommentar till den av BKK utarbetade och utgivna AB 92.
    STF:s kontraktskommitté har haft stor betydelse för utvecklingen av den svenska entreprenadrätten. Starkt bidragande orsaker till betydelsen av insatserna från STF:s kontraktskommitté är sannolikt att

 

• såväl STF som dess kontraktskommitté själv såg till att alla betydelsefulla organisationer inom bygg- och anläggningsverksamheten tillsammans med de byggande myndigheterna var representerade i kommittén, • de utsedda ledamöterna hörde till landets ledande befattningshavare hos myndigheter, organisationer och företag efter att ha varit praktiskt verksamma inom sitt yrkesområde på byggarbetsplatser, arkitekt- och konstruktionskontor etc.

 

Kontraktskommittén hade således på detta sätt inom sig skaffat en närmast unik kunskap och erfarenhet rörande bygg- och anläggningsverksamheten och hade härigenom också skaffat sig bästa tänkbara kompetens för att på ett rimligt och balanserat sätt i AB fördela risker, ansvar, rättigheter och skyldigheter mellan beställare och entreprenör.

 

6 Även upphandlingsregler har format entreprenadrätten
Den entreprenadrättsliga utvecklingen har vuxit fram, inte bara genom de olika AB, utan också genom olika offentligrättsliga regler. Sålunda innehåller redan Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera (SFS 1893:96) regler om säkerhet, ändrings- och tilläggsarbeten, ersättning vid avtals avslutande på grund av ändrade förhållanden, force majeure, överlåtelse av kontrakt, hävning vid kontraktsbrott, vite vid försening, garantitid samt besiktning.
    Även 1920 års upphandlingsregler, Kungl. Maj:ts Förordning angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom (SFS 1920:10), innehåller anvisningar om t.ex. säkerhet, förseningsvite, ändring av ingånget avtal, kontroll, besiktning, snar betalning av ostridigt belopp samt garanti (viss tid, högst två år).
    1952 års upphandlingskungörelse (SFS 1952:496), nedan benämnd UK 52, innehåller i kap. III ett flertal bestämmelser av entreprenadjuridiskt slag. Där behandlas byggnads- och anläggningsarbeten. Det gäller avrådningsplikt, säkerhet, förseningsvite, ÄTA, tidsförlängning, besiktningar av olika slag, kontroll, försäkringsskyldighet, garantitid samt överlåtelse av kontrakt.

 

14 Bo Ekelund, som varit ordförande i STF:s kontraktskommitté sedan starten 1949, intervjuades om de nya bestämmelserna i tidningen Byggnadsindustrin nr 16/72

SvJT 2017 Den svenska entreprenadrättens framväxt 181 UK 52 innehåller också i 35 § omfattande regler om beställarens skyldighet att tillhandahålla ett fullödigt och ändamålsenligt förfrågningsunderlag:

 

Före utbjudande av arbete skola efter noggranna förberedande undersökningar upprättas fullständiga programhandlingar, innefattande erforderliga beskrivningar, ritningar och kartor för arbetets utförande, samt innehållande icke blott uppgift om arbetets omfattning och de fordringar, som ställas på utförande och materialier, utan även de upplysningar i övrigt som anses behövliga för arbetets kostnadsberäkning. I sistnämnda avseende böra, där så utan svårighet kan ske, uppgifter i förekommande fall lämnas angående mark- och grundförhållanden, såsom terrängens höjdläge, förekomst och läge av berg eller annan fast botten, samt den angivna fasta bottnens bärighet.

 

De angivna reglerna torde ha tillkommit som en reaktion på kritiska synpunkter när det gällde förfrågningsunderlag, synpunkter som vid remissbehandlingen framförts av SBEF. De citerade reglerna ger uttryck för en grundsyn på beställarens skyldighet att se till att entreprenörens åtagande är kalkylerbart. Reglerna återkommer i mer kortfattad form i kommentaren till kap. 1 §§ 6 och 7 i AB 04.

 

7 Avslutning
Ett antal villkor i AB (numera AB 04 och ABT 06) får idag anses ge uttryck för inom entreprenadrätten gällande allmänna rättsgrundsatser, som sålunda torde gälla utan att vara särskilt åberopade i entreprenadavtalet. Andra villkor i AB får anses utgöra praxis i bygg- och anläggningsbranscherna (”handelsbruk, sedvänja”) och kan därmed ge ledning och få avgörande betydelse för tolkningen och tillämpningen av entreprenadavtal. De olika AB som utarbetats av bygg- och anläggningsbranscherna, senare under medverkan även av installationsbranscherna, har utarbetats i kommittéer15, där besluten har fattats i enighet. De olika AB utgör tillsammans ett uttryck för svensk samarbetsförmåga. Den rationella behandling av avtalsjuridiken som de olika AB möjliggjort kan jämföras med den roll som standardisering och upprepning spelat för Sveriges industrialisering.

 

15 Arbetsutskotten och kommittéerna har varit brett representerade av entreprenörorganisationer och såväl statliga, kommunala som privata byggherrar.