Ett JO-beslut med långtgående verkningar för tingsrätterna — eller?

 

 

Av chefsrådmannen LARS HOLMGÅRD

JO har i ett beslut den 8 mars 2017 kritiserat en tingsrätt för att en notarie har dömt i brottmål där 34 kap. brottsbalken har tillämpats. Kritiken är oväntad och skulle kunna riktas mot de flesta av landets tingsrätter. Frågan som man nu måste ställa sig vid alla dessa tingsrätter är om man ska ändra arbetsfördelningen. Ska en stor grupp notariebrottmål överföras till ordinarie domare och fiskaler?

 

JO:s beslut
Justitieombudsmannen har sammanfattat sitt beslut (2017-03-08, dnr 499-2016) enligt följande.

 

Vid JO:s inspektion av Södertörns tingsrätt i december 2015 uppmärksammades tre brottmål som rörde sådana situationer som regleras i 34 kap. brottsbalken, BrB, dvs. när den tilltalade tidigare har dömts till en brottspåföljd som när den nya domen ska meddelas inte helt har verkställts eller upphört på annat sätt. De tre brottmålen hade avgjorts utan huvudförhandling av en tingsnotarie, och de tre tilltalade hade dömts till dagsböter för den nya brottsligheten. I beslutet uttalar sig JO om det var lämpligt att de tre brottmålen avgjordes av en tingsnotarie. JO anser att en tillämpning av 34 kap. BrB ofta kräver en särskild erfarenhet hos domaren och att det därför är olämpligt att brottmål som rör situationer som regleras i 34 kap. BrB avgörs av tingsnotarier. JO är därför kritisk till att tingsrätten tillät tingsnotarien att avgöra de tre brottmålen.

 

JO:s granskning avsåg tre mål som hade avgjorts av en tingsnotarie utan huvudförhandling. Uttalandena i beslutet omfattar dock även beslut som avgörs efter huvudförhandling och där alltså nämndemän deltar i handläggningen.
    I de tre granskade målen hade 34 kap. brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2016 tillämpats. Uttalandena i JO:s beslut avser dock även reglerna i nu gällande lydelse.

 

Bestämmelserna och tillämpningen hittills
Enligt 18 § första stycket 1 tingsrättsinstruktionen får en lagman förordna en notarie som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att handlägga brottmål där maxstraffet för brottet är upp till sex månaders fängelse. Notarien får dock bara handlägga mål där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter.

Enligt samma bestämmelses tredje stycke får förordnandet inte avse mål som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.
    Det som sägs om notarier gäller även notariemeriterade beredningsjurister.
    Bestämmelsen avser rätt att ”handlägga” mål. JO har inte haft synpunkter på att notarien har fått bereda målen, utan på att han har fått ”avgöra” målen, dvs. döma i målen. Avgörande är en åtgärd som ingår i det vidare begreppet handläggning. Även behörigheten att avgöra mål regleras alltså i förordnandebestämmelsen.
    I 34 kap. brottsbalken finns regler om ny påföljdsbestämning efter en tidigare dom. Dessa regler anger vad som ska gälla när någon, som har dömts till bl.a. fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn, har begått ett annat brott före den tidigare domen (nyupptäckt brottslighet) eller ett nytt brott efter den tidigare domen men innan den tidigare påföljden helt har verkställts eller annars upphört (ny brottslighet).
    Det är ovanligt att förordnanden enligt 18 § första stycket 1 tingsrättsinstruktionen inskränks till att inte omfatta mål där 34 kap. brottsbalken tillämpas. Det kan undantagsvis förekomma att notarier inte får döma i sådana mål, såsom var fallet vid en avdelning på den granskade tingsrätten. Förordnandena brukar överensstämma med bestämmelsens ordalag, varefter det i de enskilda fallen får avgöras om en tillämpning av 34 kap. brottsbalken innebär att en annan påföljd än böter kan bli aktuell. I mål som åklagaren vill ha avgjorda på handlingarna underlättas denna bedömning av att åklagaren i stämningsansökan har ett påföljdsyrkande. I mål där åklagaren inte begär avgörande på handlingarna görs en förhandsbedömning utan vägledning av ett påföljdsyrkande i stämningsansökan.
    En vanlig ordning är att den enskilde notarien samråder med en domare vid förhandsbedömningen. Att samråd har skett dokumenteras ofta i akten. Det finns inga principiella invändningar mot sådana samråd. Den är en självklarhet att den som avgör ett mål är självständig i sitt dömande. Om notarien inför avgörandet finner att påföljden bör bli en annan än böter, ska målet överlämnas till en domare som i sin tur naturligtvis är självständig i sitt dömande.
    Det är alltså förhandsbedömningen av påföljden som får styra frågan om notarien är behörig. Resonemang förs inte i tingsrätterna om att mål där frågor enligt 34 kap. brottsbalken aktualiseras generellt sett är omfattande eller svåra eller av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet, varför notarien inte skulle vara behörig på grund av begränsningen i 18 § tredje stycket tingsrättsinstruktionen.

 

JO:s beslut är överraskande
För den som liksom jag har varit omedveten om att JO har uppmärksammat frågan efter inspektion i Södertörns tingsrätt, kommer beslutet som en total överraskning. Jag känner inte till något fall där en

hovrätt har funnit att en tingsrätt har haft felaktig sammansättning när en notarie har avgjort ett mål där 34 kap. brottsbalken har tillämpats. En hovrätt ska ex officio göra en sådan prövning. Jämföras kan med notariers handläggning enligt ärendelagen, där det finns exempel på att en hovrätt har funnit att en tingsrätt haft felaktig sammansättning när ett ärende som enligt hovrätten varit tvistigt har avgjorts av notarie.
    Inte heller känner jag till att JO eller Justitiekanslern tidigare har riktat kritik mot att någon tingsrätt har låtit notarier avgöra brottmål där prövningar har skett enligt 34 kap. brottsbalken.
    Jag har i min bok Notariebrottmål, som har stor spridning bland landets notarier och som strax före JO:s beslut har kommit ut i en andra upplaga, behandlat frågan om tillämpning av 34 kap. brottsbalken och därvid endast haft angreppssättet att en förhandsbedömning av påföljden måste göras. Det är framför allt därför som jag känner mig föranledd att skriva denna artikel.

 

Synpunkter på JO:s beslut
JO har granskat tre fall där en notarie avgjort mål på handlingarna med tillämpning av 34 kap. brottsbalken. Min uppfattning är att de bedömningar som JO gör i dessa tre fall kan diskuteras. Det är lätt att hålla med om det som tingsrättens lagman skriver i sitt yttrande att det i de tre fallen inte har funnits anledning att döma till annan påföljd än böter. Jag tänker dock inte kommentera de enskilda bedömningarna närmare, utan i stället fokusera på det olyckliga att JO gör ett generellt uttalande att det är olämpligt att sådana brottmål som rör situationer som regleras i 34 kap. brottsbalken avgörs av notarier.
    JO:s generella slutsats motiveras med att det ofta krävs goda kunskaper om påföljdssystemet och särskild erfarenhet av den som ska tillämpa reglerna. Mot detta vill jag invända att det i de allra flesta notariebrottmål där 34 kap. brottsbalken tillämpas inte är särskilt svårt att göra påföljdsbedömningen. Vid de samråd som notarierna har med mig i ”34-kapitelfrågorna” är det ytterst ovanligt att jag har någon annan uppfattning än den som notarien redan hade på väg till mitt rum. Frågan är för mig och notarien lätt när den tilltalade är åtalad för en hastighetsöverträdelse som har begåtts under prövotiden för en skyddstillsyn. Men JO anser tydligen att det är svårt. Jag finner tyvärr att JO har gjort en onyanserad bedömning och till råga på allt utdelar kritik på grundval av denna bedömning.
    Självklart finns det situationer där notarier inte ska avgöra mål där 34 kap. brottsbalken tillämpas. Grunden för detta är inte att det är svårt att tillämpa 34 kap. brottsbalken, utan att det kan vara aktuellt att döma till annan påföljd än böter.
    Lagstiftaren har valt att ge notarier behörighet i mål som har upp till sex månaders fängelse i straffskalan. Det kan ibland vara svårt att avgöra om påföljden ska bli annat än böter. Detta har inte avhållit lag-

stiftaren från att ge notarier behörighet. Om avsikten hade varit att utesluta alla de ofta förekommande ”34-kapitelfallen” från notariers behörighet, hade detta bort anges i tingsrättsinstruktionen.
    Dessutom kan tilläggas att tillämpningen av 34 kap. brottsbalken har blivit lättare till följd av de ändringar som trädde i kraft den 1 juli 2016. Ändringarna medför att det oftare än tidigare blir aktuellt att döma till ny påföljd. Så kallade konsumtionsdomar, såsom att en tidigare utdömd skyddstillsyn ska omfatta även det nya brottet, är numera ovanligare. Vidare är det efter ändringarna ovanligare att en tidigare påföljd undanröjs för att ersättas med en gemensam påföljd för det gamla och det nya brottet.
    Mest inom parantes kan tilläggas att det finns en märklig skrivning i JO:s beslut som avser avgörande på handlingarna. JO skriver så här.

 

Tingsrätten har vidare i sitt remissvar angett att det framstår som oproblematiskt att en notarie avgjorde målen eftersom det sedan slutföreläggande hade utfärdats inte var möjligt att vid ett avgörande på handlingarna döma till en annan påföljd än böter. Jag delar inte den bedömningen.

 

En förutsättning för att avgöra på handlingarna är enligt 45 kap. 10 a § rättegångsbalken att det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter. Det som tingsrätten har skrivit i sitt remissvar är alltså självklart. Trots det skriver JO att han inte delar tingsrättens bedömning. Kanske är det dock bara ett syftningsfel i JO:s skrivning. Man ska kanske läsa det som att det är ”framstår som oproblematiskt” som JO inte håller med om. Självklart kan den notarie som ska avgöra målet komma fram till att det ska vara annan påföljd än böter. Konsekvensen blir att målet ska sättas ut till en huvudförhandling med en ordinarie domare eller fiskal som ordförande.

 

Vad gör vi nu?
När JO talar så lyssnar domstolarna. Så är det och så ska det vara. Domstolarna ska ta lärdom av det som JO uttalar. Risken att få kritik från JO har dessutom preventiv effekt. Det är allvarligt att få kritik och domstolarna följer därför tidigare JO-uttalanden.
    Det som JO nu har uttalat kommer att påverka arbetsfördelningen vid Sveriges tingsrätter, om det blir praxisbildande. Så gott som alla tingsrätter måste ändra sina rutiner, så att notarier slutar att döma i de mycket vanliga notariebrottmål där 34 kap. brottsbalken är tillämpligt. I stället ska ordinarie domare och tingsfiskaler stå för dömandet.
    Men ska verkligen JO-uttalandet få så långtgående konsekvenser? Jag tror att de flesta domare och notarier är överraskade över JO:s generella uttalande och tycker att JO har gått alldeles för långt. Ska man då rätta sig efter JO:s uttalande bara för att det är JO som gör uttalandet? Om uttalandet hade kommit från Högsta domstolen, skulle det inte funnits utrymme för diskussion. Men nu är det inte Högsta dom-

stolen, utan JO. Risken är att vi kommer att få se spretande hovrättsavgöranden.
    Något svar på frågan i rubriken tänker jag inte försöka ge. Jag har min uppfattning, men var och en får naturligtvis göra sin bedömning. Det enda jag kan säga är att alla på något sätt måste förhålla sig till JO:s uttalanden.