Litteratur

 

 

 

FREDRIK SJÖVALL, SAMUEL RUDVALL, De europeiska civilprocessförordningarna. En kommentar. Norstedts Juridik, 2018, 593 s.

Den internationella civilprocessrätten, såvitt gäller förhållandet mellan EU:s medlemsstater, har numera till helt övervägande delen blivit föremål för EU-rättslig reglering. Huvudsakligen har detta skett genom direkt tillämpliga EU-förordningar, låt vara att det finns några undantag där EU-lagstiftaren nöjt sig med att harmonisera genom direktiv vilka måste transformeras till medlemsländernas nationella lagstiftning, exempelvis direktivet 2008/52 om vissa aspekter på medling på privaträttens område.
    Det recenserade verket kommenterar de mest centrala förordningarna, vilka huvudsakligen rör medlemsstaternas domsrätt och erkännande/verkställighet av i annan medlemsstat meddelade avgöranden på förmögenhetsrättens område. Det rör sig om den s.k. Bryssel Iaförordningen nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning), förordningen nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, förordningen nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande samt förordningen nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande. Vissa andra viktiga EU-förordningar rörande internationell processrätt lämnas däremot åt sidan, exempelvis förordningen nr 1206/2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och förordningen nr 1393/2007 om delgivning av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Detsamma gäller förordningarna avseende insolvens-, familje- och successionsrätten, trots att även dessa till betydande del behandlar frågor hänförliga till den internationella civilprocessrätten. Denna självvalda begränsning av ett redan ganska omfattande verk är naturligtvis helt legitim och förtjänar inte kritik, bortsett från att den inte framgår av bokens titel.
    De i boken behandlade förordningarna kommenteras på sedvanligt sätt artikel för artikel, med omfattande hänvisningar till och beskrivningar av EU-domstolens resonemang i dess avgöranden fram till och med den 15 november 2017. Den relativt begränsade svenska domstolspraxis som finns uppmärksammas också. Uttalanden i halvofficiella förklarande rapporter (i den mån de finns) och viss svensk och utländsk doktrin tas stundom också upp, men behandlas mera selektivt och summariskt. Boken avslutas med förteckningar över förarbeten, andra officiella dokument, litteratur och rättsfall, samt ett sakregister.
    Enligt förordet har författarna delat den kommenterade författningstexten sinsemellan, vilket torde innebära att varje kommentar har endast en ansvarig upphovsman. Båda författarna kan betecknas som praktiker. Fredrik Sjövall är erfaren advokat, som tidigare har varit bl.a. ombud för den svenska regeringen inför EU-domstolen, medan Samuel Rudvall är kansliråd vid Försvarsdepartementets rättssekretariat.

Författarnas ambition är att prestera en framställning av gällande rätt. Enligt förordet är redogörelsen för rättsläget inte ”akademisk”. Författarna har enligt sina egna ord med några undantag avstått från att lämna synpunkter på hur hittills olösta frågor bör avgöras, vilket innebär att en kritisk recensent inte finner många åsikter att polemisera mot. Även en sådan redogörelse för gällande rätt kan dock naturligtvis vara mycket värdefull, i synnerhet när den, som i detta fall, är pålitlig och vederhäftig. För läsarna är det av stort värde att de får klart för sig vad som är oklart.

Michael Bogdan