”Lagberedning — från ax till limpa”
Den svenska lagberedningsprocessen anses ofta fungera väl i ett internationellt perspektiv. Det innebär emellertid inte att det saknas anledning att ständigt föra en diskussion om formerna för lagberedningen. Svensk Juristtidning har tidigare, tillsammans med juridiska fakulteter/institutioner och Justitiedepartementet, anordnat symposier om Lagrådet respektive kommittéväsendet (2008 respektive 2011 års Häringesymposium). Vid 2008 års Häringesymposium konstaterades bl.a. att det finns en risk för att lagar underkänns vid domstolarnas senare lagprövning om Lagrådets yttranden inte beaktas av lagstiftaren. Vid 2011 års Häringesymposium uttalades bl.a. att allt för detaljerade utredningsdirektiv kan leda till att den särskilda utredaren eller ordföranden inte vill ställa sig bakom förslaget samtidigt som allt för öppna direktiv kan leda till ineffektivitet i utredningsarbetet. Diskussionerna vid symposierna har i båda fallen utmynnat i artiklar som fyllt ett helt tidningshäfte.1 Under de år som har gått sedan de två nämnda symposierna har utredningar i flera fall getts snäva direktiv. Det har också kunnat noteras att remisstiderna i vissa fall har varit korta, att Lagrådets yttranden i flera fall inte har föranlett ändringar och att lagprodukter har kritiserats av domstolar.