Bevisvärdering i busshållplatsmordet

Av professor CHRISTIAN DAHLMAN[1]

I december 2021 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd i ett brottmål — här benämnt busshållplatsmordet — där tingsrätten funnit bevisningen tillräcklig för att fälla en man för mord medan hovrätten gjort motsatt bedömning. Prövningstillståndet riktade in sig bl.a. på frågan om bevisvärdering. I artikeln formuleras tre avgörande frågor som Högsta domstolen har att ta ställning till, och två olika sätt att avgöra dem ur ett bevisvärderingsperspektiv. I artikeln argumenteras för att, och visas också hur, Bayesianska nätverk kan användas som ett hjälpmedel vid avgörandet av målet.

1 Inledning

Den 2 oktober 2020 skjuts en 25-åring man (W) till döds vid en busshållplats i Märsta. Skytten anländer till platsen på en elsparkcykel och avfyrar från kort avstånd ett flertal skott i ryggen på W som avlider omedelbart. Några månader senare blir en 23-åring man (A) misstänkt och åtalas för mordet på W. Den huvudsakliga bevisningen mot A handlar om patronhylsor på brottsplatsen och en jacka som påträffats i As bostad. På patronhylsorna finns DNA som matchar A. Jackan överensstämmer i färg och modell med den jacka som skytten bar och har blodstänk vars DNA matchar den skjutne W. A hävdar dock att han är oskyldig och inte har med skjutningen att göra. Som förklaring till hur hans DNA kan finnas på hylsorna uppger A att han är bekant med personer som är kriminella, och har vidrört vapen och ammunition i sitt umgänge med dem. Enligt denna förklaring skulle A ha hanterat vapnet vid något tidigare tillfälle, möjligen i samband med något annat brott, varefter vapnet cirkulerat i det kriminella gäng som A tillhör och använts av någon annan i detta gäng för att skjuta W. A ger en liknande förklaring till jackan med blodstänk från W. Jackan påträffas i den lägenhet där A bor tillsammans med sin bror, och vid en forensisk undersökning påträffas DNA från flera personer på jackan, varav en profil matchar A, men A hävdar att det inte är hans jacka. Enligt A har flera kriminella personer i brödernas vänkrets bott i lägenheten tillfälligt, och jackan måste ha tillhört någon av dem.

Busshållplatsmordet ger upphov till en komplicerad bevisvärdering. Frågan är om den samverkande beviskraften hos patronhylsorna och jackan innebär att det är ställt bortom rimligt tvivel att det var A som sköt W, eller om den alternativa hypotesen att skytten är en kriminell bekant till A ger utrymme för rimligt tvivel? För att ta ställning till detta behöver domstolen bedöma hur sannolikt det är att alla de omständigheter som talar för att A var skytten skulle råka föreligga om denne i själva verket var någon av As kriminella bekanta. Denna bevisvärdering utföll olika i tingsrätten och hovrätten. Enligt tingsrättens bedömning räckte bevisningen och A dömdes för mord[2]. Hovrätten ansåg emellertid att en alternativ gärningsman inte kunde uteslutas och friade[3]. Riksåklagaren har därefter överklagat den friande domen till Högsta domstolen, som har meddelat prövningstillstånd[4].

I den här artikeln kommer jag gå igenom alla de frågor som en domstol behöver ta ställning till för att göra en bevisvärdering i det föreliggande fallet, och jag kommer visa hur ett Bayesianskt nätverk kan användas som hjälpmedel i bevisvärderingen, för att få struktur på bevisläget och identifiera vilka antaganden och värderingar som har avgörande betydelse.

2 Omständigheterna i målet

W skjuts vid busshållplatsen i korsningen Östra Galaxvägen–Rymdgatan, i närheten av Valsta centrum i Märsta. W står och väntar på bussen. På platsen finns också tre andra personer (L, N och H) som blir vittnen till dödsskjutningen. Bussen anländer och stannar in kl. 11:43. När W är på väg att kliva på anländer en person på en elsparkcykel och springer fram till W och börjar skjuta honom bakifrån. Medan skytten avfyrar flera skott försöker W fly undan i riktning mot bussens baksida. De andra personerna på platsen hukar sig ner på marken, och bussen gasar i väg och försvinner. När polisen kommer till platsen ligger W död på gatan, strax bakom den punkt där bussen stannat till.

Delar av händelseförloppet fångas av en övervakningskamera inne i bussen. På övervakningsfilmen syns hur skytten rör sig framåt med en riktad pistol, iklädd en grön jacka av parkasmodell. Huvan är uppdragen över huvudet så att ansiktet inte syns. Skyttens hudfärg framgår inte heller. Det är genom tidsangivelse på övervakningsfilmen som den exakta tidpunkten för händelseförloppet kan fastställas till 11:43–11:44.

Vittnet L berättar att hon såg skytten anlända på en elsparkcykel och springa mot bussen och skjuta mot W på 1–2 meters avstånd. L hukar sig då och tittar ner i marken. Hon ser inte skyttens ansikte, men ser W falla ihop, och ser skytten lämna platsen på elsparkcykeln. L bedömer att skytten är 180–185 cm lång och avfyrar 4–5 skott. Vittnet N uppfattar att skytten avfyrar 3–4 skott. Vittnet H, som promenerade förbi busshållplatsen, tycker sig ha hört 5–7 skott. H vänder sig om och ser hur skytten följer efter och skjuter W tills denne faller ihop, och att skytten därefter försvinner från platsen på en elsparkscykel.

Vid den rättsmedicinska undersökningen fastställs att W träffats av sammanlagt fem kulor, varav två återfanns i Ws kropp vid obduktionen. W har fått två skott i ryggslutet, ett skott som gått in i kroppen på bröstkorgens högra sida, ett skott som träffat i vänster överarm och fortsatt snett igenom överkroppen, och ett skott som penetrerat höger arm.

På brottsplatsen påträffas åtta patronhylsor vars kaliber överensstämmer med kulorna som anträffats i Ws kropp. Skytten verkar alltså ha avlossat åtta skott, varav fem träffat W och tre missat, vilket betyder att samtliga vittnen underskattat antalet skott. Vid en forensisk undersökning av patronhylsorna påträffas DNA som matchar A på tre av de åtta hylsorna[5]. Resultatvärdet av matchningen når grad +4 på den utlåtandeskala som tillämpas av Nationellt forensiskt centrum (NFC). +4 är det högsta resultatvärdet på NFCs skala och innebär att sannolikheten för att DNA-profilen från hylsorna skulle råka överensstämma med As DNA-profil om DNA på hylsorna kommer från någon annan än A är mindre än 1 på 1 000 000. Sannolikheten för en sådan överensstämmelse är typiskt sett större i förhållande till nära släktingar, men i det här fallet kan det uteslutas att DNA på hylsorna kommer från As bror, som han delade lägenhet med, eftersom profilen inte matchar honom. Som redan har nämnts uppger A att hans DNA kan ha hamnat på hylsorna eftersom hans umgås i en krets av kriminella personer där vapen cirkulerar.

Fyra månader efter mordet på W genomförs en husrannsakan i den lägenhet där A vid tiden för mordet bodde tillsammans med sin bror. I hallen hänger en jacka som överensstämmer i färg och modell med den jacka som skytten ses bära i övervakningsfilmen. Det är en grön jacka av parkastyp med päls runt kanten av huvan. Vid en forensisk undersökning av jackan påträffas tändsatspartiklar som matchar tändsatspartiklarna på patronhylsorna från brottsplatsen. Resultatvärdet för observationen av tändsatspartiklarna är +1. Enligt NFCs utlåtande är sannolikheten att hitta tändsatspartiklar av det aktuella slaget vid en slumpvis skjutning cirka 1 på 20, och spår av tändsatspartiklar behöver inte ha kommit från en skjutning, utan kan uppkomma vid annan vapenhantering. På jackans nederdel finns blodstänk vars DNA matchar W. När någon blir beskjuten stänker kulträffarna normalt inte blod tillbaka mot skytten, men givet att W blev träffad i båda armarna och försökte undkomma genom att springa i väg kan blodstänk på skyttens kläder förklaras av att blodet stänkte bakåt när W flaxade med armarna. På jackan påträffas DNA från A, men även DNA från andra oidentifierade personer. A hävdar att det inte är hans jacka, och att han aldrig använt den. Jackan är i storlek medium, och A säger att han använder kläder i storlek small. Enligt A tillhör jackan någon av de kriminella personer i brödernas vänkrets som bott i lägenheten tillfälligt. Att hans DNA påträffats på jackan förklarar A med att han förmodligen råkat röra jackan vid något tillfälle, eftersom den hängde i hallen tillsammans med hans egna kläder.

A är bosatt i Märsta, cirka 2 km från brottsplatsen. A säger att han kände till W till namn och utseende, men inte kände W närmare. Polisutredningen har inte kunnat påvisa något motiv för A att skjuta W. Åklagaren har som möjlig motivbild föreslagit att A utfört dådet på uppdrag av någon annan. A är 171 cm lång, vilket är klart kortare än vittnet Ls uppfattning av gärningsmannens längd (180–185 cm). Det är en omständighet som talar för att det inte var A som sköt W, men utesluter inte A som gärningsman. L kan ha misstagit sig om skyttens längd, precis som hon misstog sig om antalet skott. Från Ls perspektiv nedhukad på marken kan hon ha uppfattat skytten som längre än vad denne i själva verket var.

A uppger att han den aktuella dagen var hemma under förmiddagen och vid lunchtid ringde upp en vän med vilken han därefter sammanstrålade och åt lunch på Burger King. Av telefonloggen framgår att A gjorde detta samtal kl. 12:20 och att hans telefon då var uppkopplad mot en mast i närheten av hans bostad. Detta ger inte A alibi för skjutningen eftersom gärningsmannen lämnade brottsplatsen senast kl. 11:45 och det tar cirka 10 minuter att ta sig med elsparkcykel från brottsplatsen till As bostad.

A äger en elsparkcykel som han köpt på Blocket. A hävdar att han köpte den tillsammans med en bekant som är kriminell, och att denne använde elsparkcykeln den aktuella dagen. A vill inte uppge personens namn.

3 Alternativhypoteser

Vid bevisvärderingen behöver tre alternativa hypoteser om skyttens identitet beaktas. För det första, åklagarens hypotes att det var A som sköt W (H_A), för det andra hypotesen att skytten var någon av As kriminella bekanta (H_bekant), som framförs av A som förklaring till DNA-spåren på patronhylsorna jackan i lägenheten, och för det tredje hypotesen att skytten var någon annan person (H_annan), alltså varken A eller någon bekant till A. Dessa tre hypoteser uttömmer tillsammans alla möjliga händelseförlopp. Oskyldighetspresumtionen kräver att samtliga tre hypoteser tas med i beräkningen. Innan den bevisning som pekar mot A (patronhylsorna, jackan mm) har presenterats finns en ursprungssannolikhet för var och en av hypoteserna[6], där sannolikheten är störst för H_annan och minst för H_A. Ursprungssannolikheten är störst för H_annan eftersom denna hypotes omfattar den största mängden av möjliga gärningsmän, och ursprungssannolikheten är minst för H_A eftersom denna hypotes bara omfattar en person. Låt oss exempelvis anta att det finns 100 möjliga gärningsmän där 10 utgörs av personerna i det kriminella gäng där A ingår. Då fördelas ursprungssannolikheten för de tre hypoteserna enligt Figur 1 (eftersom hypoteserna är alternativa och uttömmande måste summan av sannolikheterna vara 100%).

Figur 1. Exempel på ursprungssannolikheter för de tre alternativa hypoteserna.

När bevisningen beaktas kommer dessa sannolikheter att skifta. Eftersom bevisningen talar för H_A, möjligen kan förklaras av H_bekant men talar mot H_annan kommer bevisningen förstås öka sannolikheten för H_A samtidigt som sannolikheten för H_annan trycks ner. Men frågan är hur hög sannolikheten för H_A bedöms vara när all bevisning har beaktats? Är den så hög att beviskravet är uppnått, som tingsrätten ansåg? Eller är den kvarstående sannolikheten för H_bekant tillräckligt stor för att lämna utrymme för rimligt tvivel, som hovrätten ansåg? För att bedöma detta behöver man beakta de alternativa förklaringarna till åklagarens bevisning mot A och bedöma hur troliga de är givet de olika alternativhypoteserna.

4 Beviskedjor med alternativa förklaringar

Målet innehåller en mängd omständigheter som skall bedömas i förhållande till de tre alternativa hypoteserna om skyttens identitet. För att göra en nyanserad bedömning av bevisläget kan domstolen därför inte nöja sig med ett helhetsintryck. Domstolen behöver bedöma varje omständighet för sig och sedan bedöma hur de samverkar med varandra. Låt oss börja med patronhylsorna. Att DNA på hylsorna matchar As DNA-profil talar för att det är As DNA på hylsorna, och detta talar i sin tur för att A var skytten. Här har vi alltså en beviskedja i två led[7], enligt Figur 2.

Figur 2. Beviskedja för DNA på patronhylsorna.

Beviskedjan kan ses som ett kausalförlopp i pilarnas riktning: att A genomförde mordet på W är orsaken till att hans DNA finns på hylsorna, vilken i sin tur är orsaken till att de framtagna DNA-profilerna matchar. Beviskedjan kan också ses som ett bevisresonemang i andra riktningen: att DNA-profilerna matchar är ett bevisfaktum som ger stöd åt den mellanliggande hypotesen att DNA på hylsorna kommer från A, som i sin tur ger stöd åt hypotesen att A var skytten (H_A). För att bedöma hur starkt stöd som kedjan som helhet ger åt H_A behöver en domstol beakta den osäkerhet som finns i varje led av resonemanget. När det gäller osäkerheten mellan vår DNA match och hypotesen att DNA på hylsorna kommer från A har domstolen fått hjälp av NFC. Resultatvärdet är just ett mått på denna osäkerhet, och som redan nämnts ovan betyder +4 att sannolikheten för den match som observerats om DNA på hylsorna inte kommer från A är mindre än 1 på 1 000 000. I detta led av beviskedjan är alltså osäkerheten extremt liten, och stödet mycket starkt. För att bedöma osäkerheten i det andra ledet behöver domstolen ställa sig samma typ av fråga som NFCs sannolikhetsbedömning handlade om, dvs. hur sannolikt det är att bevisfaktumet skulle föreligga om hypotesen är falsk[8]. Här blir denna fråga: hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på hylsorna om han inte var skytten? Eftersom vi har två alternativhypoteser för det scenario där A inte är skytten (H_bekant och H_annan) behöver denna fråga delas upp i två frågor.

Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten var någon i As kriminella bekantskapskrets? (H_bekant)

Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten inte var A eller en bekant till A? (H_annan)

Dessa sannolikheter är inte enkla att uppskatta, men domstolen kan inte komma undan att ta ställning till dem när den skall bedöma hur starkt stöd DNA-spåret på patronhylsorna ger till åtalet mot A. Sannolikheten för att As DNA skulle finnas på hylsorna är förstås större vid H_bekant än vid H_annan men hur stor är den? Om vi jämför med sannolikheten i det andra ledet, som uppskattades av NFC till mindre än 1 på 1 000 000, lär sannolikheten vara betydligt större för att As DNA skulle finnas på hylsorna om skytten var en bekant till honom, kanske i storleksordningen 1 på 100. Detta led i bevisresonemanget är alltså svagare än det led som NFC bedömt. Vi kommer att återkomma till denna osäkerhet i bevisningen mot A.

När det gäller jackan behöver domstolen ta ställning till en beviskedja med något annorlunda struktur. Här har vi tre omständigheter som alla talar för att jackan som påträffades i As bostad var den jacka som bars av skytten, nämligen att jackans utseende (färg och modell) överensstämmer med jackan som skytten bär i övervakningsfilmen, att tändsatspartiklar på jackan överensstämmer i sammansättning med tändsatspartiklar på patronhylsorna, och att blodstänk på jackan matchar Ws DNA. Dessa omständigheter utgör samverkande bevisning till stöd för hypotesen att jackan i As bostad med As DNA bars av skytten, och det ger i sin tur stöd åt hypotesen att A var skytten. Precis som beviskedjan för hylsorna utlöper den från hypotesen att A var skytten, men går åt ett annat håll och grenar ut sig i tre bevisfakta. Man kan på samma sätt som vid den tidigare beviskedjan antingen se det som ett kausalförlopp i pilarnas riktning, eller som ett bevisresonemang där stödrelationerna går i motsatt riktning. Se Figur 3.

Figur 3. Beviskedja för jackan som påträffats hemma hos A.

För att bedöma hur starkt stöd denna bevisning ger till åtalet mot A behöver domstolen beakta osäkerheter i samtliga led. När det gäller det stöd som de tre omständigheterna ger åt den mellanliggande hypotesen att jackan hemma hos A var den jacka som skytten bar är osäkerheten en fråga om sannolikheten för att dessa omständigheter skulle föreligga även om denna hypotes skulle vara falsk, dvs. följande tre frågor.

Hur sannolikt är det att jackan skulle överensstämma i färg och modell med jackan i övervakningsfilmen om det inte är den jacka som skytten bar?

Hur sannolikt är det att jackan skulle ha tändsatspartiklar som överensstämmer med tändsatspartiklar på patronhylsorna om det inte är den jacka som skytten bar?

Hur sannolikt är det att blodstänk på jackan skulle matcha Ws DNA om det inte är den jacka som skytten bar?

Eftersom det rör sig om samverkande bevisning till stöd för hypotesen att det var den jacka som skytten bar, och omständigheterna är statistiskt oberoende av varandra, så följer det av grundläggande sannolikhetsteori att sannolikheten för att alla dessa tre omständigheter skulle föreligga om det inte är skyttens jacka är lika med produkten av svaren på de tre frågorna[9]. Låt oss exempelvis anta vi på grundval av vanligheten hos den aktuella typen av jacka uppskattar sannolikheten att en jacka skulle råka överensstämma i färg och modell till högst 1 på 100, att vi med beaktande av As kriminella livsstil och umgänge uppskattar sannolikheten att en jackan hemma hos honom skulle ha tändsatspartiklar som matchar patronhylsorna från brottsplatsen även om denna jacka inte användes vid denna skjutning till högst 1 på 10, och med beaktande av möjligheten att W vid något tidigare tillfälle kan ha varit slagsmål med A eller någon i As bekantskapskrets uppskattar sannolikheten att blodstänk på jackan skulle matcha Ws DNA om jackan inte användes vid skjutningen av W till högst 1 på 1 000. Då är sannolikheten för att alla dessa omständigheter skulle föreligga om den aktuella jackan inte bars av skytten högst 1/100 × 1/10 × 1/1 000 = 1/1 000 000, dvs. en sannolikhet som är i samma storleksordning som motsvarande sannolikhet för DNA-matchningen, och som på NFCs utlåtandeskala hamnar på grad +4.

För att bedöma osäkerheten i det andra ledet i bevisresonemanget behöver domstolen uppskatta hur sannolikt det är att den jacka som användes av skytten skulle påträffas hemma hos A med As DNA om A inte var skytten. På samma sätt som för patronhylsorna blir detta två frågor: en fråga för alternativhypotesen H_bekant och en fråga för H_annan.

Hur sannolikt är det att den jacka som användes av skytten skulle påträffas hemma hos A med As DNA om skytten var en bekant till A?

Hur sannolikt är det att den jacka som användes av skytten skulle påträffas hemma hos A med As DNA om skytten inte var A eller en bekant till A?

På samma sätt som frågorna om patronhylsorna är det uppenbart att sannolikheten vid H_annan är klart mindre än sannolikheten vid H_bekant. Att jackan skulle påträffas i As bostad om skytten inte ingår i As umgängeskrets är ju ytterst osannolikt, och närmast försumbart. Det går dock inte att bortse från möjligheten att jackan skulle påträffas i As bostad med As DNA om skytten är en bekant till A. Sannolikheten är inte lätt att uppskatta, men domstolen behöver åtminstone bilda sig en uppfattning om den ungefärliga storleksordningen på denna sannolikhet för att bedöma bevisningen mot A.

5 Bevisvärdering

Beviskedjan för patronhylsorna (Figur 2) kan sättas samman med beviskedjan för jackan (Figur 3) till en gemensam bevisstruktur som löper samman i hypotesen att A var skytten (H_A). Se Figur 4. Patronhylsorna och jackan är samverkande bevisning till stöd för H_A.

Figur 4. Gemensam bevisstruktur för patronhylsorna och jackan.

Hur starkt sammanlagt stöd ger då denna bevisning till hypotesen att A var skytten? Det är en bevisvärderingsfråga vars svar beror på hur domstolen bedömer de osäkerheter och alternativa förklaringar som vi gick igenom ovan. Svensk processrätt bygger på principen om fri bevisvärdering men det finns vissa riktlinjer om hur bevisvärderingen skall genomföras. Avgörandet får inte grundas på ett ”totalintryck” av bevisningen[10]. Domstolen skall bedöma varje omständighet för sig och sedan bedöma hur de samverkar med varandra. Hur en sådan bevisvärdering skulle kunna se ut kommer att illustreras med hjälp av två fiktiva domare: Dike och Justitia.

Som vi kommer att se skiljer sig Dike och Justitia åt i sina bedömningar, och de kommer till olika resultat. Vid värderingen av de olika leden i beviskedjorna gör Dike genomgående bedömningen att osäkerheten är mindre än vad Justitia uppskattar den till, vilket leder till att Dike värderar det sammanlagda stödet för H_A som starkare än Justitia. Dike och Justitia går igenom de frågor som vi ställde upp ovan, och Dike bedömer genomgående de efterfrågade sannolikheterna som lägre än Justitia, vilket innebär att hon värderar stödet för H_A som starkare, eftersom frågorna handlar om sannolikheten för att de aktuella omständigheterna skulle föreligga om åklagarens hypoteser om händelseförloppet är felaktiga, s.k. falskt positiva utfall[11]. Domare brukar uttrycka sin värdering av sannolikheter i ord, men Dike och Justitia använder siffror, så att värderingen blir tydligare. Se Tabell 1.

Fråga	Dike	Justitia
Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten var någon i As kriminella bekantskapskrets?	1/100	1/10
Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten inte var A eller en bekant till A?	1/100 000	1/10 000
Hur sannolikt är det att jackan skulle överensstämma i färg och modell med jackan i övervakningsfilmen om det inte är den jacka som skytten bar?	1/1000	1/100
Hur sannolikt är det att jackan skulle ha tändsatspartiklar som överensstämmer med tändsatspartiklar på patronhylsorna om det inte är den jacka som skytten bar?	1/100	1/10
Hur sannolikt är det att blodstänk på jackan skulle matcha Ws DNA om det inte är den jacka som skytten bar?	1/10 000	1/1000
Hur sannolikt är det att den jacka som användes av skytten skulle påträffas hemma hos A med As DNA om skytten var en bekant till A?	1/500	1/50
Hur sannolikt är det att den jacka som användes av skytten skulle påträffas hemma hos A med As DNA om skytten inte var A eller en bekant till A?	1/1 000 000	1/100 000

Tabell 1. Bevisvärdering av patronhylsorna och jackan. Sannolikheter för falskt positiva utfall enligt Dike och Justitia.

Som synes bedömer Dike genomgående sannolikheterna som tio gånger mindre än Justitia. När det exempelvis gäller sannolikheten för att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten var någon i As kriminella bekantskapskrets så bedömer Dike sannolikheten till 1 på 100 medan Justitia bedömer samma sannolikhet till 1 på 10.

Vad innebär då detta för sannolikheten att skytten var A (H_A), enligt Dikes och Justitias bevisvärdering? Hur sannolikheten för en hypotes (H) påverkas av bevisning (E) är ett matematiskt samband som följer av Bayes teorem[12]. Sannolikheten för hypotesen när bevisningen tagits i beräkning, P(H|E), beror på fyra faktorer: sannolikheten för att hypotesen är sann innan bevisningen beaktats, P(H), sannolikheten för att bevisningen skulle föreligga om hypotesen är sann, P(E|H), sannolikheten för att hypotesen är falsk innan bevisningen beaktats, P(~H), och sannolikheten för att bevisningen skulle föreligga om hypotesen är falsk, P(E|~H).

När det finns flera bevisfakta som stödjer samma hypotes tillämpas formeln på varje bevisfaktum[13]. I vår bevisstruktur behöver formeln tillämpas i varje led i beviskedjorna. Det blir ganska omständligt om man genomför beräkningen för hand, men som vi kommer att se nedan finns det användarvänliga hjälpmedel. Sannolikheten för att hypotesen är sann innan bevisningen beaktats, P(H), är i vårt fall lika med ursprungssannolikheten för H_A, som vi behandlade i avsnitt 3. Enligt det antagande om antalet möjliga gärningsmän som vi gjorde i avsnitt 3 är ursprungsannolikheten 1%. Sannolikheten för att hypotesen är falsk innan bevisningen beaktats, P(~H), är enligt detta antagande 99%, och utgörs av summan av sannolikheterna för H_bekant och H_annan. Sannolikheten för att bevisningen skulle föreligga om hypotesen är falsk, P(E|~H), är precis de falskt positiva utfall som Dike och Justitia bedömt (Tabell 1). Sannolikheten för beviset om hypotesen är sann, P(E|H), är de sant positiva utfallen för samma omständigheter. För att inte göra saken onödigt komplicerad gör Dike och Justitia samma bedömning av dessa sannolikheter. Se Tabell 2.

Hur sannolikt är det att DNA på patronhylsorna matchar As DNA-profil om det är As DNA?	100%
Hur sannolikt är det att As DNA finns på patronhylsorna om A var skytten?	50%
Hur sannolikt är det att jackan överensstämmer i färg och modell med jackan i övervakningsfilmen om det är den jacka som skytten bar?	100%
Hur sannolikt är det att jackan har tändsatspartiklar som överensstämmer med partiklar på hylsorna om det är den jacka som skytten bar?	95%
Hur sannolikt är det att blodstänk på jackan matchar Ws DNA om det är den jacka som skytten bar?	50%
Hur sannolikt är det att den jacka som användes av skytten påträffas hemma hos A med As DNA om skytten var A?	99%

Tabell 2. Bevisvärdering av patronhylsorna och jackan. Sannolikheter för sant positiva utfall enligt Dike och Justitia.

Sannolikheten för sant positiva utfall är typiskt sett mindre kontroversiella än sannolikheten för falskt positiva utfall, och skillnader i bedömning har mindre betydelse för slutresultatet[14]. I det här fallet är det exempelvis uppenbart att sannolikheten för att DNA på patronhylsorna matchar A om det är As DNA är 100%. Sannolikheten för att jackan påträffas hemma hos A om A var skytten är nästan 100%, men det finns förstås en möjlighet att A skulle ha gjort sig av med jackan, och sannolikheten har därför uppskattas till 99%. Det kan förstås diskuteras om denna sannolikhet istället borde sättas något lägre, t.ex. 95%, men det gör ingen nämnvärd skillnad för sannolikheten att A var skytten.

Dike och Justitia har genom svaren i Tabell 1 och 2 gjort numeriska uppskattningar av samtliga faktorer som påverkar sannolikheten för att A var skytten givet bevisningen om patronhylsorna och jackan (och ursprungssannolikheten från Figur 1). Sannolikheten följer av Bayes teorem och kan beräknas med hjälp av ett Bayesianskt nätverk[15]. Bevisstrukturen i Figur 4 ovan är ett sådant nätverk (modellerat i programvaran AgenaRisk). Figur 5 visar vad som händer när vi lägger in Dikes värderingar i nätverket. Sannolikheten för att A var skytten enligt Dikes bevisvärdering är större än 99,9%. Figur 6 visar hur bevisvärderingen utfaller när vi istället lägger in Justitias värderingar i nätverket. Nu är sannolikheten för att A var skytten ungefär 96,5%.

Figur 5. Bayesianskt nätverk enligt Dikes bevisvärdering av patronhylsorna och jackan.

Figur 6. Bayesianskt nätverk enligt Justitias bevisvärdering av patronhylsorna och jackan.

Diskrepansen mellan 96,5% och 99,9% är betydelsefull, eftersom beviskravet i brottmål lär ligga mellan dessa båda värden. Enligt Högsta domstolen skall det vara ”praktiskt taget uteslutet” att det har gått till på något annat sätt än åklagaren påstår för att beviskravet skall vara uppfyllt[16]. I den rättsvetenskapliga litteraturen har det sagts att detta kräver en sannolikhet på åtminstone 98%[17].

6 Analys av bevisläget med hjälp av Bayesianskt nätverk

Bayesianska nätverk är ett värdefullt hjälpmedel i bevisvärdering eftersom de visar vad som följer av vissa antaganden och uppskattningar. Att sannolikheten för H_A blir 99,9% enligt Dikes bevisvärdering och 96,5% enligt Justitias bevisvärdering är inte uppenbart utifrån deras svar på frågorna. Om vi istället hade använt vår intuitiva känsla för sannolikheter för att försöka bedöma vad som följer av svaren på frågorna hade vi förmodligen inte trott att Dikes svar trycker upp sannolikheten för H_A över 99,9%, och hade kanske gissat att skillnaden i resultat mellan Dike och Justitia skulle vara större. Varken 96,5% eller 99,9% utgör någon objektiv sanning om sannolikheten för H_A och det är inte heller poängen med den Bayesianska beräkningen. Det Bayesianska nätverket är ett hjälpmedel för att identifiera och strukturera de frågor som behöver besvaras, och visa vad som följer matematiskt av vissa svar på dessa frågor[18]. En viktig sak som ett Bayesianskt nätverk kan hjälpa till med är att identifiera vilka antaganden som har avgörande betydelse för resultatet, och vilka antaganden som bara har en marginell betydelse. Med ett Bayesianskt nätverk kan man enkelt testa vilken betydelse en viss värdering av en omständighet har genom att ändra det värde som lagts in i nätverket och se hur ändringen påverkar resultatet.

Genom att genomföra en sådan analys i våra två nätverk kan vi till att börja med konstatera att skillnaden mellan Dikes och Justitias värdering av de tre omständigheter som stödjer att jackan som påträffats hemma hos A var den jacka som skytten bar (jackans utseende, tändsatspartiklarna och blodstänk) inte har någon som helst betydelse för slutresultatet. Om vi i Justitias nätverk (Figur 6) byter ut hennes svar i Tabell 1 (1/100, 1/100, 1/1 000) mot Dikes svar (1/1 000, 1/1 000, 1/10 000) så förändras inte sannolikheten för skytten var A. Den ligger kvar på 96,5%, vilket beror på att den samverkande bevisningen i Justitias mer försiktiga värdering redan räcker för att trycka upp sannolikheten för att det var denna jacka som skytten använde till praktiskt taget 100%, så det gör ingen skillnad om denna bevisning värderas ännu starkare. Att det förhåller sig på detta sätt kan vi faktiskt se direkt i Figur 5 och 6, eftersom båda nätverken avrundat sannolikheten för att jackan hemma hos A var den jacka som skytten bar till 100%.

På samma sätt förhåller det sig med Dikes och Justitias värdering av alternativhypotesen att skytten var någon annan än A eller en bekant till A (H_annan). Om vi i Justitias nätverk byter ut hennes uppskattning av sannolikheten för att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten var någon annan än A eller en bekant till A (1/10 000) mot Dikes bedömning av denna sannolikhet (1/100 000) och byter ut Justitias bedömning av sannolikheten för att den jacka som användes av skytten skulle påträffas i As bostad med As DNA om skytten inte var A eller en bekant till A (1/100 000) mot Dikes bedömning (1/1 000 000) så förändras inte sannolikheten för att A var skytten, utan ligger kvar på 96,5%. Förklaringen till detta är att bevisningen talar så starkt mot H_annan att det räcker med Justitias mer försiktiga värdering för att trycka ner sannolikheten för H_annan till praktiskt taget 0%, så det gör ingen skillnad om bevisningen mot H_annan värderas ännu starkare. Detta kan vi också se direkt i Figur 5 och 6, eftersom båda nätverken avrundat sannolikheten för H_annan till 0%.

Detta innebär i sin tur att ursprungssannolikheten för H_annan saknar betydelse. Dike och Justitia utgick i båda nätverken från 100 möjliga gärningsmän där 10 utgörs av personerna i det kriminella gäng där A ingår, vilket gav en ursprungsannolikhet på 1% för H_A, 9% för H_bekant och 90% för H_annan (se Figur 1). Om man istället utgår från 1 000 möjliga gärningsmän blir ursprungssannolikheten 0,1% för H_A, 0,9% för H_bekant och 99% för H_annan. När vi gör denna förändring av ursprungssannolikheten i Justitias nätverk är sannolikheten för att A var skytten oförändrad ner till tredje decimalen (96,491%). Det beror på att bevisningen talar så starkt mot H_annan att det inte spelar någon roll om det finns 90 eller 990 andra möjliga gärningsmän. För att vi skall få någon som helst skillnad måste vi anta att det finns 1 000 000 möjliga gärningsmän (A, nio kriminella bekanta till A, och 999 990 andra). Då förändras sannolikheten för att A var skytten med tre tusendelars procent, från 96,491% till 96,489%. Detta är en viktig observation eftersom det ofta har stor betydelse för slutresultatet vilka antaganden som görs om storleken på kretsen av möjliga gärningsmän[19].

Ursprungssannolikheten för H_bekant har däremot betydelse, dvs. det har betydelse hur många personer som ingår As kriminella umgängeskrets. Vi har utgått från att A ingår i ett gäng på 10 personer. Om vi istället antar att gänget består av 20 personer minskar sannolikheten för att A var skytten enligt Justitias bevisvärdering från 96,5% till cirka 93% (92,9%). Om vi antar att gänget bara består av fem personer ökar sannolikheten till drygt 98% (98,4%). Givet Justitias bevisvärdering kan det alltså ha avgörande betydelse hur många personer som antas ingå i As kriminella bekantskapskrets. Här framträder en viktig skillnad mellan Dikes och Justitias bedömning. Enligt Dikes bevisvärdering är sannolikheten för att vi skulle se den föreliggande bevisningen (patronhylsorna och jackan) om skytten var en bekant till A så liten att det inte har någon betydelse exakt hur många personer som ingår i As umgängeskrets. Om vi istället för 10 personer antar att det kriminella gänget består av 20 personer minskar sannolikheten för att A var skytten enligt Dikes bevisvärdering från 99,964% till 99,923%. Om vi antar att gänget bara består av fem personer ökar sannolikheten till 99,984%.

Det finns två frågor där skillnaden mellan Dikes och Justitias bevisvärdering får avgörande betydelse för sannolikheten att A var skytten och det är frågorna om alternativhypotesen att H_bekant skulle kunna förklara As DNA på patronhylsorna och jackan i As bostad. Det handlar alltså om hur sannolikt det är att As DNA skulle finnas på hylsorna om skytten var någon i As kriminella bekantskapskrets, och hur sannolikt det är att den jacka som skytten bar skulle påträffas hemma hos A med As DNA om skytten var någon i As kriminella bekantskapskrets. Det är skillnaden i bedömning av dessa två frågor i Tabell 1 som gör hela skillnaden mellan Dikes värdering att sannolikheten för att A var skytten är 99,9% och Justitias värdering att denna sannolikhet är 96,5%.

När det gäller sannolikheterna för sant positiva utfall (Tabell 2) gör Dike och Justitia samma värdering. Som nämnts ovan påverkas slutresultatet endast marginellt av justeringar i sannolikheterna för sant positiva utfall. Om vi exempelvis drar ner sannolikheten för att jackan finns hemma hos A givet att A var skytten från 99% till 95% (med hänsyn till att A kan ha gjort sig av med jackan) så förändrar det bara sannolikheten för att A var skytten från 96,491% till 96,349% i Justitias bevisvärdering.

Sammanfattningsvis hänger alltså resultatet av bevisvärderingen på tre frågor:

Hur många personer ingår i det gäng av kriminella bekanta till A som skall räknas som möjliga alternativa gärningsmän?

Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om någon av dessa personer var skytten?

Hur sannolikt är det att jackan som skytten bar skulle hänga i As bostad med As DNA om någon av dessa personer var skytten?

I samtliga dessa frågor behöver domstolen få hjälp i sin bevisvärdering genom att de förhållanden som frågorna aktualiserar blir belysta av utredningen i målet. Hur många personer som ingår i As kriminella bekantskapskrets är en fråga som bör ställas till A, med anledning av hans förklaring om hur hans DNA har hamnat på patronhylsorna. A vill uppenbarligen inte namnge dessa personer, men det hindrar ju inte att han anger ungefär hur många personer det rör sig om. I denna fråga kan också polisutredningen av As förehavanden vara till ledning. Sedan A blev misstänkt för mordet på W har polisen bedrivit hemlig avlyssning av hans mobiltelefon, och noterat ett antal samtal med olika personer som synes handla om brottslig verksamhet. Detta material bör ge en fingervisning om det ungefärliga antalet personer i As gäng.

Sannolikheten för att As DNA skulle finnas på patronhylsorna om skytten var någon av dessa personer beror på hur vanligt det är att vapen cirkulerar i gänget. Om det typiska beteendemönstret är att var och en äger och sköter ett eget vapen är det tämligen osannolikt att DNA på hylsorna kommer från någon annan än skytten. Om det typiska beteendet istället är att den som får i uppdrag att utföra en viss skjutning tillhandahålls ett vapen som sedan återlämnas och används av någon annan vid ett annan skjutning finns det istället en beaktansvärd sannolikhet för att DNA på hylsorna kan komma från någon annan än den aktuella skytten. För att få denna fråga belyst kan domstolen inhämta kunskap från någon med sakkunskap om hur kriminella gäng av detta slag vanligen organiserar sin verksamhet, och möjligen också få information om aktiviteten i det specifika gäng som A tillhör.

Bevisvärdering sker på grundval av erfarenhetssatser[20]. Allmänna erfarenhetssatser är generell kunskap om världen som alla människor känner till. Särskilda erfarenhetssatser är också generaliseringar men handlar om ett specifikt sammanhang som inte alla människor känner till. Hur vapen brukar hanteras i kriminella gäng är en särskild erfarenhetssats, där domstolen som sagt kan få hjälp i sin bevisvärdering av en sakkunnig. När det däremot gäller frågan hur sannolikt det är att jackan skulle hänga i As bostad med As DNA om skytten var en bekant till A som bott i lägenheten tillfälligt vilar bedömningen huvudsakligen på en allmän erfarenhetssats om hur vanligt det är att tillfälliga inneboende glömmer kvar kläder.

7 Övriga omständigheter i målet

Den centrala bevisningen i målet är patronhylsorna och jackan, men det finns ett par ytterligare omständigheter som behöver beaktas i en sammantagen bedömning av bevisläget mot A. Det handlar om elsparkcykeln och vittnet L.

Skytten anlände till brottsplatsen på en elsparkcykel, och lämnade platsen på samma sätt. Som vi har konstaterat ovan äger A en elsparkcykel som han har köpt på Blocket tillsammans med en kriminell bekant. Det finns inget stöd i utredningen för att det var As elsparkcykel som skytten använde, men det blotta faktum att han äger en elsparkcykel anförs av åklagaren som ett indicium. För att värdera hur denna omständighet påverkar bevisläget behöver domstolen på samma sätt som ovan fråga sig hur sannolikt det är att A äger en elsparkcykel om han var skytten (sant positivt utfall), och hur sannolikt det är att A äger en elsparkcykel om skytten var en bekant till A eller någon annan (falskt positiva utfall). Dikes och Justitias svar på dessa frågor framgår av Tabell 3.

Fråga	Dike	Justitia
Hur sannolikt är det att A äger en elsparkcykel om han var skytten?	25%	25%
Hur sannolikt är det att A äger en elsparkcykel om skytten var en bekant till A?	5%	10%
Hur sannolikt är det att A äger en elsparkcykel om skytten inte var A eller en bekant till A?	5%	10%

Tabell 3. Bevisvärdering av elsparkcykeln. Sannolikheter för sant positiva och falskt positiva utfall enligt Dike och Justitia.

Både Dike och Justitia utgår från att det är relativt vanligt att personer som ingår i kriminella gäng äger en elsparkcykel[21]. Precis som tidigare gör Dike och Justitia samma bedömning av det sant positiva utfallet men skilda bedömningar av de falskt positiva utfallen. Dike bedömer sannolikheten för att A skulle äga en elsparkcykel om han inte är skytten till 5%, medan Justitia uppskattar den till 10%. Precis som med patronhylsorna och jackan, medför denna skillnad i värdering att elsparkcykeln i Dikes bevisvärdering utgör ett starkare stöd för att A var skytten. Det bör dock observeras att såväl Dike som Justitia bedömer elsparkcykeln som ett betydligt svagare bevis för att A var skytten än patronhylsorna och jackan. Beviskraften hos ett visst bevisfaktum i förhållande till en hypotes som bevisfaktumet ger stöd för bestäms av skillnaden mellan sannolikheten för ett sant positivt utfall och sannolikheten för ett falskt positivt utfall[22], och som framgår vid en jämförelse av Tabell 3 med Tabell 1 och 2 bedömer Dike och Justitia denna skillnad som klart större för patronhylsorna och jackan än för elsparkcykeln. Figur 7 visar Dikes sammanlagda bevisvärdering, när patronhylsorna, jackan och elsparkcykeln har beaktats, medan Justitias sammanlagda värdering framgår av Figur 8.

Figur 7. Bayesianskt nätverk enligt Dikes bevisvärdering av patronhylsorna, jackan och elsparkcykeln.

Figur 8. Bayesianskt nätverk enligt Justitias bevisvärdering av patronhylsorna, jackan och elsparkcykeln.

Genom att jämföra det Bayesianska nätverket i Figur 7 med Figur 5 kan vi konstatera att elsparkcykeln medför en marginell förändring av bevisningen mot A i Dikes bevisvärdering. Sannolikheten för att A var skytten ökar från 99,964% till 99,993%. Eftersom beviskravet redan var uppfyllt är det en betydelselös förändring. I Justitias bevisvärdering medför dock elsparkcykeln en ökning från 96,491% (Figur 6) till 98,566% (Figur 8). Det är en viktig förändring. Som vi har konstaterat tidigare räcker inte 96,5% för att uppfylla beviskravet i brottmål, men en sannolikhet på 98,5% kan mycket väl anses tillräcklig.

Dike och Justitia har nu värderat samtliga omständigheter som ger stöd för att A var skytten. Det som återstår är en omständighet som talar i motsatt riktning: vittnet Ls uppfattning om skyttens längd stämmer inte med A. Vittnet L har i olika förhör tillfrågats om skyttens längd, och givit varierande svar i intervallet 180–185 cm, men A är bara 171 cm lång. Att L har en bild av en klart längre person talar mot A som gärningsman. För att värdera hur starkt stöd denna omständighet ger för att A inte var skytten behöver domstolen, precis som med omständigheterna till stöd får åtalet, ta ställning till tre frågor.

Hur sannolikt är det att L skulle beskriva skytten som 180–185 cm lång om skytten var A?

Hur sannolikt är det att L skulle beskriva skytten som 180–185 cm lång om skytten var en bekant till A?

Hur sannolikt är det att L skulle beskriva skytten som 180–185 cm lång om skytten inte var A eller en bekant till A?

Eftersom det rör sig om en omständighet som stödjer hypotesen att skytten inte var A är den andra och tredje frågan sant positiva utfall och den första frågan är det falskt positiva utfallet. Precis som med bevisningen till stöd för åtalet gör Dike och Justitia samma värdering av sannolikheten för det sant positiva utfallet, men skiljer sig åt i bedömningen av det falskt positiva utfallet. I linje med att Dike genomgående bedömer bevisläget mot A som starkare än Justitia bedömer Dike motbevisningen som svagare, genom att sätta en högre sannolikhet än Justitia på att L skulle beskriva A som 180–185 cm lång.

Fråga	Dike	Justitia
Hur sannolikt det är att L beskriver skytten som 180–185 cm lång om skytten var A?	50%	20%
Hur sannolikt det är att L beskriver skytten som 180–185 cm lång om skytten var en bekant till A?	50%	50%
Hur sannolikt det är att L beskriver skytten som 180–185 cm lång om skytten inte var A eller en bekant till A?	50%	50%

Tabell 4. Bevisvärdering av vittnet L. Sannolikheter för sant positiva och falskt positiva utfall enligt Dike och Justitia.

Vittnespsykologisk forskning visar att vittnen har en generell tendens att beskriva en observerad person som varande av medellängd, även om denne är klart kortare eller klart längre än genomsnittet[23]. I det aktuella fallet tillkommer att L kan ha uppfattat skytten som medellång även om denne i själva verket var kortare, eftersom skytten anlände på en elsparkcykel, och hon under skjutningen var nedhukad och såg skytten underifrån. Med hänsyn till detta bedömer Dike att sannolikheten är 50% för att L skulle beskriva skytten som 180–185 cm lång om skytten var A, medan Justitia uppskattar denna sannolikhet till endast 20%. Att Dike därmed värderar sannolikheten för ett falskt positiv utfall som precis lika stor som sannolikheten för ett sant positivt utfall innebär att Ls uppgift om skyttens längd enligt Dikes bevisvärdering saknar värde som motbevisning, och därför inte påverkar sannolikheten för att A var skytten. Enligt Dikes bevisvärdering blir därmed sannolikheten att A var skytten givet samtliga omständigheter i målet drygt 99,99%. Se Figur 9.

Figur 9. Dikes bevisvärdering. Bayesianskt nätverk för samtliga omständigheter i målet.

Eftersom Justitia tillerkänner Ls uppgifter om skyttens längd visst värde som motbevisningen drar denna omständighet ner sannolikheten för att A var skytten i hennes bevisvärdering. Se Figur 10.

Figur 10. Justitias bevisvärdering. Bayesianskt nätverk för samtliga omständigheter i målet.

Ls uppgifter om skyttens längd drar ner sannolikheten för att A var skytten från 98,556% (Figur 8) till 96,491% (Figur 10). I Justitias bevisvärdering hamnar alltså denna sannolikhet på precis samma nivå som den låg på innan elsparkcykeln och Ls vittnesmål beaktades (Figur 6). Det beror på att dessa två omständigheter enligt Justitias bevisvärdering har exakt lika stor beviskraft, fast i motsatt riktning. Som vi har sett värderar Justitia elsparkcykelns stöd för att A var skytten genom 25% sannolikhet för ett sant positivt utfall och 10% för ett falskt positivt utfall (Tabell 3), samtidigt som hon värderar Ls vittnesmål som stöd för att A inte var skytten med 50% sannolikhet för ett sant positivt utfall och 20% sannolikhet för ett falskt positivt utfall (Tabell 4). Eftersom beviskraften är lika med kvoten av sannolikheten för sant positivt och falskt positivt utfall (Bayes teorem)[24] blir det lika stark bevisning som drar i var sin riktning och därmed tar ut varandra (0,25/0,10 = 2,5 = 0,50/0,20). När alla omständigheter har beaktats landar Justitias bevisvärdering alltså i en sannolikhet på ungefär 96,5% för att A var skytten, och som vi redan har konstaterat räcker det inte för att uppfylla beviskravet.

8 Avslutning

Som jag nämnde inledningsvis har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd. Det skall bli intressant att se om Högsta domstolen i sin bedömning av målet drar sig mot Dikes eller Justitias bevisvärdering. Oavsett vilket behöver Högsta domstolen i sin bevisvärdering ta ställning till de frågor som Dike och Justitia tagit ställning till ovan.

Som vi har sett är följande tre frågor centrala för bevisvärderingen i busshållsplatsmordet. Hur många personer ingår i det gäng av kriminella bekanta till A som behöver beaktas som möjliga alternativa gärningsmän? Hur sannolikt är det att As DNA skulle finnas på patron-hylsorna om någon av dessa personer var skytten? Hur sannolikt är det att jackan som skytten bar skulle hänga i As bostad med As DNA om någon av dessa personer var skytten?

Bevisvärdering är komplicerat. I den här artikeln har jag visat hur Bayesianska nätverk kan användas som ett hjälpmedel i busshållplatsmordet för att få struktur på bevisvärderingen, se vad som följer av vissa antaganden, och identifiera de antaganden som har avgörande betydelse.

_____________________

[1] Professor vid juridiska fakulteten, Lunds universitet. Tack till Pontus Bark, Johan Gustafson, Anders Nordgaard och Lena Wahlberg för värdefulla synpunkter på tidigare versioner av manuskriptet.

[2] Dom i Attunda tingsrätt 2021-06-21, B 367-21.

[3] Dom i Svea hovrätt 2021-09-07, B 8398-21.

[4] Beslut i Högsta domstolen 2021-12-08, B 5952-21.

[5] På en av hylsorna påträffas också DNA från Ws flickvän. Det är oklart hur hennes DNA hamnat där. En tänkbar förklaring är att hon har fått höra att hennes pojkvän blivit skjuten och kommit till busshållplatsen strax efteråt, varvid hon kontaminerat brottsplatsen, t.ex. genom att gråtande falla på knä vid sidan av W.

[6] Dahlman, C. Beviskraft — Metod för bevisvärdering i brottmål, Norstedts, Stockholm, 2018, s. 113ff.

[7] Dahlman, 2018, s. 205ff.

[8] Dahlman, 2018, s. 66ff.

[9] Dahlman, 2018, s. 174ff.

[10] SOU 1938:44 s. 378, prop. 1942:5, s. 275f, 421 och 447, NJA II 1943 s. 445.

[11] Dahlman, 2018, s. 66ff.

[12] Dahlman, 2018, s. 82ff. Se även Lempert, R. ”Modeling Relevance”, Michigan Law Review, 1977 och Dawid, P. ”Bayes’s Theorem and Weighing of Evidence by Juries”, Proceedings of the British Academy, Oxford University Press, 2002.

[13] Dahlman, 2018, s. 174ff.

[14] Dahlman, 2018, s. 101f.

[15] Dahlman, 2018, s. 214ff. Se även Fenton, N., Neil, M., & Lagnado, D. ”A General Structure for Legal Arguments about Evidence using Bayesian Networks”, Cognitive science, 2013, Fenton N. & Neil, M. Risk Assessment and Decision Analysis with Bayesian Networks, CRC Press, 2018, och Lagnado, D. Explaining the Evidence, Cambridge University Press, 2021.

[16] Se t.ex. NJA 2015 s. 702.

[17] Se t.ex. Diesen, C. Bevisprövning i brottmål, 2:a uppl., Norstedts, Stockholm, 2015, 146.

[18] Dahlman, C. “De-Biasing Legal Fact-Finders with Bayesian Thinking”, Topics in Cognitive Science, 2020, s. 1117.

[19] Dahlman, 2018, s. 120ff och Dahlman, C. & Kolflaath, E. ”The Problem of the Prior in Criminal Trials”, i Dahlman, Stein & Tuzet (red.) Philosophical Foundations of Evidence Law, Oxford University Press, 2020, s. 292ff.

[20] Ekelöf, P.O., Edelstam, H. & Heuman, L. Rättegång — Fjärde häftet, 7:e uppl., Norstedts, Stockholm, 2009, s. 15ff, Dahlman, 2018, s. 50ff och s. 284.

[21] Jfr. Dom i Solna Tingsrätt, 2021-06-15, B 3495-21, s. 9.

[22] Dahlman, 2018, 66ff.

[23] Twedt, Crawford & Proffitt, E., Crawford, E. & Proffitt, D. “Judgments of Other’s Heights are Biased Towards the Height of the Perceiver”, Psychonomic Bulletin & Review, 2015, s. 570.

[24] Dahlman, 2018, s. 66ff.