Lagförslag om handelsbokföring. Som bekant hava inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga haft i uppdrag att omarbeta kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar i vissa delar, nämligen stadgandena om vilka som skola vara pliktiga föra böcker samt om sättet för fullgörande av bokföringsskyldigheten. Dessa sakkunniga, som varit undertecknad Tjerneld, direktörerna Gunnar Jacobssonoch Hans Fr. Hansen samt revisorn Sven Nissvandt, hava avlämnat ett den 29 januari 1916 dagtecknat förslag i ämnet, vilket förslag numera i tryck föreligger.
    Bokföringsskyldiga äro enligt förslaget registrerade enkla bolag,

¹ Sedan ovanstående skrivits, har av K. M:t utfärdats en förordning avden 5 maj 1916 om medling i vissa hyrestvister m. m., i allt väsentligt överensstämmande med det av bostadskommissionen framlagda förslaget; dock hava bestämmelserna om skyldighet att anmäla hyresledighets inträde eller upphörande icke upptagits i kungörelsen.

registrerade ekonomiska föreningar samt aktiebolag. Därjämte åligger bokföringsskyldighet dem, som idka handelsnäring. Vilka härmed avses, bestämmes genom uppräkning under sjutton olika punkter. I åtskilliga fall äro de, som endast i ringa omfattning idka näring, frikallade från bokföringsskyldighet. Begreppet »ringa omfattning» har definierats sålunda, att näring må anses av ringa omfattning, därest i densamma i regel sysselsättes allenast ett fåtal personer, och rörelsen därjämte drives med ringa, till huvudsaklig del eget kapital, samt avkomsten av rörelsen tillika icke avsevärt överstiger vad enligt förhållandena i orten kan anses som nödtorftig bärgning. I ett preliminärt förslag hade de sakkunniga sökt bestämma begreppet »ringa omfattning» i anslutning till viss minimiinkomst, 800 kronor, men har denna utväg i det definitiva förslaget övergivits.
    Jordbrukets binäringar — vilket begrepp bestämts i anslutning till inom skattelagstiftningen gällande uppfattning — skola fortfarande vara frikallade från bokföringsskyldighet.
    Bland näringar, som nu äro frikallade från bokföringsskyldighet men enligt förslaget ålagts sådan, märkas: byggnadsverksamhet, byggnadshantverkare, skogsskötsel, värdshusrörelse, hotellrörelse, teater-, biograf-, cirkus- och därmed jämförlig rörelse, en mängd kommunikationsföretag, agenturrörelse, som är förenad med uppbörd, lånerörelse, även om den ej är förenad med bankrörelse, advokat- och inkasseringsverksamhet samt patentombudens och upplysningsbyråernas verksamhet. Åtskilliga undantag förekomma visserligen beträffande de här uppräknade näringarna, men beträffande särskilt byggnadsverksamhet och värdshusrörelse har man ansett sig kunna gå rätt långt i kravet på bokföringsskyldighet. Som bekant gåvo kända missförhållanden inom berörda yrkesgrupper anledning till den företagna revisionen av gällande lagstiftning.
    Huvudstadgandet beträffande sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande lyder sålunda: »Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sådant sätt, att genom bokföringen lämnas en noggrann redovisning för rörelsens gång samt för affärsställningen å vissa bestämda tider.» Lagförslagets övriga bestämmelser avse att närmare utveckla och precisera innebörden av denna huvudregel. Obligatoriska äro endast två böcker: kassabok och ställningsbok. Men därjämte skall den bokföringsskyldige i mån av rörelsens omfattning och beskaffenhet föra de övriga handelsböcker, som krävas för fullgörande av den fastställda redovisningsskyldigheten.
    Särskilda bestämmelser meddelas angående kassaboken och ställningsboken. Den sistnämnda boken motsvarar den i gällande lag föreskrivna inventarieboken. »Ställning» skall upprättas, dels då rörelsen börjas, dels årligen. Den är avsedd att motsvara både inventarium och balansräkning. I praktiken torde ställningen komma att sammanfalla med utgående balanskontot,

om detsamma förses med hänvisningar till specifikationer å däri ingående kollektivposter. Dessa specifikationer behöva icke inskrivas i handelsböcker. Därtill kunna bland annat brukas de s. k. inventeringslistorna, behörigen ordnade.
    Förslaget upptager nya bestämmelser om värderingsgrunderna vid upprättande av ställning. Dessa grunder ansluta sig i det närmaste till aktiebolagslagens § 56. Punkt 2) i berörda § 56 har ersatts med följande nya bestämmelse:
    »Värdepapper, som noteras å fondbörs, och varor, som äga marknadsvärde, d. v. s. varor, vartill ett flertal köpare kunna påräknas till känt pris, må upptagas till börsvärdet eller marknadsvärdet vid den tidpunkt, till vilken ställningen hänför sig, även om detta värde överstiger anskaffningskostnaden. Tillverkare må dock ej upptaga av honom tillverkad vara till högre värde än som motsvarar kostnaden för dess framställning.»
    Om denna bestämmelse blir lag, kommer den att något mer än gällande aktiebolagslag inskränka aktiebolags handlingsfrihet i avseende å bokföringen av sådana tillgångar, som äro avsedda att i rörelsen omsättas.
    En ny bestämmelse är, att samtliga i rörelsen förda böcker skola numreras och i ställningsboken förtecknas, en bestämmelse, som särskilt avsetts skola bliva till nytta vid konkursutredningar.
    Vidare meddelas föreskrifter om underskrivandet av ställning samt om ställningsbokens företeende vid postanstalt inom avlagen bestämd tid för att förses med poststämpel beträffande dagen för bokens uppteende. Befriade från att poststämpla ställningsboken äro alla de, som enligt föreskrift i lag äroskyldiga att årligen till offentlig myndighet avlämna balansräkning. Sålunda kommer denna bestämmelse icke att under några förhållanden gälla aktiebolag och banker.
    Begreppet balansräkning är helt hänvisat till speciallagstiftningen. Vissa ändringar föreslås i lagarna om aktiebolag, om försäkringsrörelse och om bankrörelse i syfte att å dessa områden fastslå nu gällande bestämmelser om balansräkning, även sedan detta begrepp försvunnit ur handelsboksförordningen. Banker, försäkringsbolag och aktiebolag för idkande av pantlånerörelse frikallas från förpliktelsen att föra ställningsbok, men skola även de upprätta ingångsställning.
    Bokslutsåret får ej överskjuta tolv månader. Ställning skall upprättas inom tre och en halv månader efter bokslutsårets utgång.
    Detaljerade bestämmelser meddelas angående sättet för böckernas förande. I detta sammanhang tar förslaget även ståndpunkt till de nu så allmänt gängse systemen med lösa blad och kort som ersättning för handelsbok. Bestämmelsen härom lyder sålunda: »Handelsbok med undantag för kassabok och ställningsbok må kunna ersättas genom anteckningar å lösa

blad eller kort i enlighet med antaget system, dock allena stunder förutsättning att grundanteckningarna återfinnas i behörigen inrättade handelsböcker.» Som ovan nämnts, få bilagorna till ställningsboken utgöras av lösblad eller kort. Förslaget torde vara mera tillmötesgående mot lösbladssystem än någon gällande lagstiftning.
    Brevbok behöver ej föras. I rörelsen mottagna brev och kopior av avlåtna brev skola i ordnat skick förvaras. Samma bestämmelse gäller om ankommande räkningar och kopior av utgående räkningar ävensom andra rörelsen angående handlingar, som kunna anses som bilagor till handelsbok, varmed främst avses kassaverifikationerna. Förvaringsplikten bibehålles vid tio år.
    Ett preliminärt förslag i ämnet underkastades 1915 granskning av åtskilliga sakkunniga korporationer. Omarbetning företogs därpå med ledning av sålunda erhållna anvisningar. De nya bestämmelserna angående begreppet näring »i mindre omfattning» samt jordbrukets binäringar hava formulerats i enlighet med av kommunal skattekommitterade framställda förslag. Bankföreningen gav uppslaget till begreppet »ställning». Revisionen av värderingsgrundsatserna föranleddes av anmärkning av Stockholms handelskammare och detaljbestämmelserna angående ställning och lösa blad av Sveriges industriförbund.
 

John Tjerneld.