Sveriges Advokatsamfund sammanträdde till årsmöte å Grand Hotell i Stockholm d. 3 juni 1916. Till styrelse omvaldes hr O. Mannheimer, ordf., hr G. Sandström, v. ordf., hrr E. Berglund, G. Huselius, O. Hedenskog, B. Drakenberg och A. Kôersner, med hrr O. Fürstenberg, J. Lodén, E. Löfgren, W. Hjelmqvist, G. Stjernstedt, H. Almstrand, M. Waldenström och S. Themptander såsom suppleanter. Samfundets sekreterare är hr J. Tjerneld.
F. d. justitierådet Joh. Hellner höll föredrag över ämnet: »Tredskodom i modern process». Efter en redogörelse för gällande svensk och utländsk rätt uppställde talaren följande principer för ett kommande lagförslag i ämnet: 1:o. Förfallolöst uteblivande av part medför på vilket som helst stadium av rättegången rätt för motparten att erhålla tredskodom. 2:o. Parts uteblivande medför, om motparten begär tredskodom, den påföljd, att motpartens framställning av de faktiska omständigheterna i målet, så vitt denna framställning förut i målet blivit bragt till den uteblivnes kännedom, lägges till grund för avgörandet. 3:o. Tredskodom må dock ej meddelas i mål, som icke kan genom förlikning mellan parterna avslutas. 4:o. Mot tredskodom bör endast ett (ordinarie) rättsmedel givas. Detta rättsmedel bör stå till buds, utan att laga förfall behöver ådagaläggas, samt bör medföra den verkan, att rättegången fortsättes i samma instans och försättes i samma läge som före försummelsen. Mot upprepad tredskodom emot samma part i samma målgives intet (ordinarie) rättsmedel.
I den följande diskussionen, som väsentligen kom att röra sig om hr Hellners i första häftet av denna tidskrift publicerade grundlinjer till en rättegångsreform, yttrade sig hrr G. Fahlcrantz, E. Berglund, J. Tjerneld, A. Kôersner och O. Hedenskog. I väsentliga delar anslöto sig talarna till hr Hellners uttalanden rörande förfarandet. Några talare hyste dock betänkligheter mot de stränga fordringarna på stämningens innehåll. Beträffande domstolsorganisationen vidhöllo hrr Fahlcrantz och Kôersner sina tidigare framställda förslag, hr F. om jury i viktigare civilmål och hr K. om s. k. förstärkta häradsrätter. Mot dessa senare talade hr Tjerneld och mot jury hr Berglund, vilken däremot var varm vän av lekmän såsom bisittare i domstolen. Hr Berglund ansåg, att endast genom lekmäns deltagande i rättsskipningen det skadliga kompromissväsendet kunde motverkas; för åstadkommande av den snabbhet, man önskar uppnå genom skiljedomsvägens anlitande, rekommenderade tal. rätt för parter att vid avtals ingående överenskomma