Barnuppfostringsmål. (D. H.; U. f. R. 1916:360). Sedan en hustru flyttat från sin man, hade en annan man samlag med henne å sådan tid, att han kunde vara fader till ett av henne framfött barn. Han ansågs emellertid ej kunna förpliktas att utgiva uppfostringsbidrag, då det icke kunde anses uteslutet, att den äkta mannen vore fader till barnet.
Moratorielag. (S. o. D.; U. f. R. 1916 : 508, D. J. T. 1916:232). Dansk moratorielag ansågs ej utgöra hinder för utländsk borgenär att realisera handpant, som han hade i sin besittning utom Danmark och som han efter eljest gällande regler varit berättigad att realisera.
Skadestånd på grund av kontraktsbrott; verkan därav att förpliktelsen sedermera upphör. (D. H.; U. f. R. 1916:624; D. J. T. 1916:312). En lantbrukare, som förbundit sig att från den 1 maj 1911 till den 1 maj 1916 leverera all producerad mjölk till ett andelsmejeri, upphörde därmed utan laga skäl den 1 februari 1912.Han invände mot framställt krav å skadestånd, beräknat för tiden till den 1 maj 1916, att han ej vore pliktig att betala skadestånd, beräknat för längre tid än till den 26 oktober 1912, då han sålt sin egendom. Underrätten fann detta förhållande ej kunna inverka på omfånget av den redan inträdda ersättningsplikten, men Høiesteret biföll invändningen, enär enligt för avtalet gällande bestämmelser leveransplikten upphörde vid egendomens försäljning.
Överlåtelse av fordran. (D. H.; U. f. R. 1916:596). I ett arrendekontrakt tillförsäkrades arrendatorn rätt att vid avträdet erhålla ersättning för utsäde m. m. Arrendatorn överlät skriftligen sin rätt härtill å A. och blev jordägaren härom underrättad. Då jordägaren det oaktat lät ny arrendator betala den förre arrendatorn vad denne enligt sagda bestämmelse hade att fordra av jordägaren, förpliktades jordägaren att betala A. samma belopp.