Exekutionen i fast egendom i Stockholm. Sedan lång tid tillbaka har det inom advokatkretsar varit en allmän uppfattning, att exekutionsväsendet beträffande fast egendom i Stockholm lämnar mycket övrigt att önska. Frågan upptogs till behandling vid advokatsamfundets Stockholmsavdelnings sammanträde i oktober 1915, och beslöt avdelningen då tillsätta en kommitté av fem personer för utredning av frågan. Till kommitterade utsågos herrar Juhlin-Dannfelt — ombudsman i inteckningsbanken och såsom sådan särskilt sakkunnig — Berglund, Collin,

90 AKTUELLA SPÖRSMÅL.Yngström och undertecknad. För att skaffa ett objektivt underlag för frågans bedömande igångsatte dessa en undersökning, som avsåg att för tidsperioden den 1 januari 1914 till den 15 augusti 1915 fastställa de viktigaste data och andra uppgifter beträffande fastigheter inom Stockholms stad med undantag av Brännkyrka församling, vilka under perioden gjorts till föremål för ansökning om exekutiv auktion, i allt 117 stycken. Undersökningsresultatet fixerades i tablåform, och kan av denna tablå, som i slutet av förra året trycktes, inhämtas: utslagets datum, dag, då ansökan om auktion ingavs, auktionsdagen, likviddagen, värderingssumman, försäljningssumman, provisionens belopp, datum för förordnande av syssloman, dels enligt 80 § U. L., dels enligt samma lags 81 §, redovisning för inkomster, utgifter, arvode samt nettobehållning, dels å auktionsdagen, delså likviddagen, de senare uppgifterna i den mån förvaltning genom av överståthållarämbetet förordnad syssloman ägt rum. Därjämte finnes i särskild kolumn en del andra förhållanden anmärkta, såsom om fastigheten varit under konkursförvaltning samt om det arvode, sådan begärt eller fått, om inställande av auktion, uppskov därmed i anledning av moratoriet m. m. (Ifrågavarande tablå kan kostnadsfritt erhållas från advokatsamfundet.)
    Tablån bekräftade antagandet, att exekutionsförfarandet krävde en alltför lång tid. Redan före kriget förelågo hela rader avfall, då cirka sex månader hunno förflyta mellan dagen, då ansökan om auktion ingavs, och likviddagen, och den i U. L. 165 § stadgade maximitiden av tre månader i stad för de exekutiva förberedelserna synes i ett stort antal fall hava överskridits.
    Vidare framgår av tablån, att resultatet av stadsfogdeförvaltningen är synnerligen dåligt. Detta kan nämligen lätt nog bedömas, då man känner den tid, för vilken hyrorna uppburits, avkastningens belopp samt värderings- och försäljningssummorna. I 36 normala fall har bruttoinkomsten ej belöpt till mera än 3.6 %. I ett fall har erhållits 7 %, men det har även förekommit, att icke ens 1 % uppnåtts.
    Tablån utvisar, att Ö. Ä. i regel icke meddelar förordnande enligt 81 § U. L., med mindre särskild begäran därom göres, åtföljd av bevisning om fastighetens vanvård. I de flesta fall har förordnande enligt 81 § föregåtts av längre eller kortare förordnande enligt 80 § (»att uppbära hyrorna»). Vid sistnämda art av förordnande bestridas inga andra utgifter än sotningsavgift. Sålunda visas, att i ett fall för en fastighet, saluvärderad till kr. 1,090,000, utgifterna under mer än sju månaders förvaltning utgjort endast kr. 33: 80 plus arvode kr. 280: 06.
    Slutligen är uppenbart, att antalet fastigheter, som överlämnas till förvaltning av varje fogde, är oproportionerligt stort; det har uppgivits till ibland över 20 samtidigt.
    Under höstens lopp vidtogos emellertid från Ö. Ä:s sida de

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 91kraftigaste åtgärder för avarbetande av balansen och för påskyndande av de exekutiva auktionerna. Från att förut som regel endast tre auktioner hållits i veckan stegrades antalet, såsom det uppgives, ända till 16, och tiden för hela förfarandetlär hava nedbragts till mindre än hälften av den tid, som förut krävdes.
    Advokatsamfundets kommitterade, som vid flera avdelningssammanträden anmält ärendet och framlagt resultatet av utredningen, erhöllo av avdelningen uppdrag att å dess vägnar göra framställning till Ö. Ä., och en sådan framställning har i dagarna avgivits.
    Till en början konstatera kommitterade å ena sidan den långsamhet, som förut rått, och å den andra den snabbare arbetstakt, som under slutet av år 1915 tillämpats. Under uttalande av sin erkänsla för den förändring till det bättre, som sålunda inträtt, hemställa kommitterade, att en dylik snabbare arbetsordning måtte på lämpligt sätt fastslås som tillbörlig och normal, då eljest en återgång till äldre förhållanden kan befaras.
    Därefter behandlas det kända förhållandet, att Ö. Ä. under senare tid understundom plägat med influtna hyror likvidera till betalning ur fastigheten fastställt belopp och i samband därmed inställa förfarandet, detta till men för andra inteckningshavare och även för sökanden, när, såsom oftast är fallet, under förberedelsetiden nya räntor förfallit till betalning. Härigenom framtvingas ny lagsökning och ett återupprepande av proceduren samtidigt med att tidpunkten för ordnade förhållandens inträdande beträffande fastigheten framskjutes mer än behövligt. Kommitterade hänvisa till ett nyligen av Svea hovrätt meddelat utslag, genom vilket här ifrågavarande fördelning av hyror utan samband med exekutiv auktion förklaras mot lag stridande, och hemställa, att Ö. Ä. måtte frångå sin hittillsvarande lagtillämpning. (Hovrättens utslag är meddelat den 21 januari 1916 på besvär av Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag.)
    Härefter övergå kommitterade till frågan om förvaltningen av i mät dömd fastighet enligt 80 och 81 §§ U. L. och redogöra för de allmänt kända missförhållanden, som äro förknippade med denna förvaltning i huvudstaden. »Anledningarna till dessa svåra missförhållanden torde till ej oväsentlig del vara att finna dels i den bokstavstolkning, Ö. Ä. tillämpar ifråga om 80 och 81 §§ U. L., dels i Ö. Ä:s obenägenhet att förordna andra än stadsfogdarne till sysslomän för utmätta fastigheter.» Kommitterade redogöra härpå för Ö. Ä:s tolkning av berörda båda §§, sådan denna tolkning tagit sig uttryck i instruktionen för stadsfogdarne. Såsom ovan berörts, får förvaltare enligt 80 § icke bestrida andra utgifter än sotningsavgift, detta trots det kända förhållandet, att fastighetens ägare varken har vilja eller förmåga att av andra medel bestrida de nödvändiga utgifterna, och trots det att såväl hyresavtalen som sakens natur kräva, att en mängd städse åter-

92 AKTUELLA SPÖRSMÅL.kommande utgifter måste betalas, såsom för vatten, renhållning, elektricitet, värme och hiss i många fall, m. m. Förvaltare enligt 81 § torde även enligt ö. Ä:s tolkning av lagen äga samma befogenhet som ägaren själv, möjligen undantagandes större reparationer och ändringsarbeten. Beträffande dessa förvaltare råder emellertid det kända missförhållandet, att de — på grund av tvekan om sin befogenhet eller på grund av bristande instruktion — icke sköta förvaltningen med tillbörlig kraft, särskilt beträffande indrivning av utestående hyror, avhysning av tredskande hyresgäster och uthyrning av hyreslediga lägenheter, där sådant bör ske.
    Ävenledes framhålles olägenheten av Ö. Ä:s krav på bevisning för fastighetens vanvård såsom förutsättning för förordnande enligt 81 §. Sådant förordnande har förvägrats även i fall, då genom intyg av ett flertal hyresgäster visats, att fastigheten i hög grad vanskötts. Först då det hotas med avstängning av vatten på grund av underlåten betalning av vattenavgift eller avflyttning på grund av att värmeledning ej uppeldas, har Ö. Ä. ansett skäl föreligga för det vidsträcktare förordnandet.
    Det hemställes till Ö. Ä. att åt syssloman enligt 80 § inrymma befogenhet att bestrida oundgängliga löpande omkostnader för fastigheten, men lämna åt ägaren att ombesörja husets underhåll och uthyrning.
    Om man icke vill våga sig på en sådan tolkning av 80 §, torde den enklaste utvägen att vinna en förbättring vara att underlätta erhållande av förordnande enligt 81 §. Kommitterade påvisa i detta sammanhang det synnerligen befogade ut att presumera vanvård av bostadsfastighet i huvudstaden, då ägaren kommit i det ekonomiska nödläge, att inteckningsräntor fastställts till betalning ur fastigheten och densamma begärts exekutivt försåld. Fastigheternas beskaffenhet med där i förekommande särskilda anordningar för till- och avledning av vatten, för upplysning med gas och elektricitet, ibland med värmeledning, hissar, vattenklosetter med mera sådant låter mycket väl försvara en dylik presumtion.
    Beträffande förvaltning enligt 81 § hemställes att Ö. Ä. måtte genom instruktion ålägga sådan förvaltare skyldighet att lagsöka och avhysa försumliga hyresgäster samt vidtaga energiska åtgärder för uthyrning av hyreslediga lägenheter.
    Ävenledes hemställes, att Ö. Ä. på särskild begäran av rättsägarne måtte förordna annan lämplig person än stadsfogde till dylik förvaltning. Härigenom skulle i åtskilliga fall möjlighet beredas för en mera rationell vård av fastigheterna.
    Slutligen framhålles önskvärdheten av att icke för många fastigheter samtidigt lämnas till förvaltning åt en fogde. Han kan eljest ej, jämte det han sköter sin tjänst, ägna dem behörig vård.

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 93    Kommitterade sluta sålunda:
    »Enär de av oss här ovan berörda frågor, i vilka vi gjort framställning om viss lagtillämpning eller andra åtgärder från Ö. Ä:s sida, äro för huvudstaden av den allra största betydelse, och en bestående förändring i sättet för behandlingen av fastighetsexekutionen i huvudstaden är en trängande nödvändighet, våga vi vördsamt utbedja oss Ö. Ä:s svar i de punkter, där av oss förslag framställts.»
 

John Tjerneld.