Angående användande vid maskinskrivning till bruk i statens tjänstav s. k. karbonpapper. Uti avgivet memorial d. 5 nov. 1915 anförde advokatfiskalen i Svea hovrätt, att vid granskning av inkomna renoverade exemplar av de vid häradsrätterna inom Västmanlands södra domsaga under 1915 års vårting fördas. k. småprotokoll befunnits, att renovationen utgjorts av å skrivmaskin medelst färgpapper verkställda avtryck. I kungl. förordningen den 16 december 1910 om ändrad lydelse av förordningen den 12 juli 1907 angående de slag avpapper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, stadgades i 20 §, att för åstadkommande av skrift medelst skrivmaskin icke finge till bruk i statens tjänst, där fråga vore om handling, till vilken skulle användas normalpapper av klasserna 1, 2 eller 3, begagnas annan färg än sådan, som av kontrollstyrelsen genom utfärdad kungörelse förklarats lämna skrift av minst lika stor varaktighet som skrift med normalbläck. Enligt vad advokatfiskalen hos kontrollstyrelsen inhämtat, hade styrelsen ännu icke genom utfärdad kungörelse förklarat något slags färgpapper lämna skrift av minst lika stor varaktighet som skrift med normalbläck. Då sålunda omförmälda renovationer icke vore verkställda i enlighet med därom gällande bestämmelser, yrkade advokatfiskalen att vederbörande domhavande måtte åläggas att inom tid och vid påföljd, som hovrätten kunde vilja bestämma, till hovrätten insända vederbörligen renoverade exemplar av ovan nämnda småprotokoll.
    Uti avfordrad förklaring anförde domhavanden: då ett stort antal ämbetsverk och ämbetsmän till sina expeditioner begagnade skrift, anbringad medelst karbonpapper, hade han hos sin leverantör rekvirerat sådant papper och erhållit detsamma jämte ett intyg, att den färg, som funnes å färgpapperet, vore av samma sort som den, vilken användes till ett färgband, som blivit behörigen godkänt. Tillverkningen av karbonpapper hade allt mera gått framåt och tillverkaren av den sort han senast använt hade garanterat, att varken tid, temperatur eller syror utplånade eller förstörde de med sådant karbonpapper gjorda avtryck. All skrivmaskinskrift, vare sig den anbringades medelst färgband eller färgpapper, kunde mer eller mindre lätt utplånas genom mekaniskt våld medelst radergummi, raderkniv eller andra radermedel, lättare om skriften nyligen anbringats, svårare om skriften kvarsuttit någon längre tid och fått suga sig in i papperet, och densamma skulle bliva ännu mera motståndskraftig om papper finge användas, som ej vore så starkt limmat som det nuvarande normalpapperet. Förklaranden påpekade den stora fördelen, som låge däri, att renovationen bleve en noggrann kopia, fullkomligt enahanda med konceptprotokollen. Slutligen anhöll förklaranden, att hovrätten ville låta renovationen undersökas av vederbörande myndighet för utrönande av skriftens varaktighet.
    Yttrande infordrades från kontrollstyrelsen, som i avgivet utlåtande tillkännagav, att den låtit ifrågakomna renovation undersökas av sin kemist,

FRÅN DET PRAKTISKA RÄTTSLIVET. 245vilken bland annat anfört: För utrönande av skriftens beständighet mot luft, vatten och solljus hade ungefär en halv sida av handlingen under våren och sommaren (12/4—1/9) varit utsatt i det fria å en mot söder vettande husvägg. Detta prov hade visat, att skriften vore mycket motståndskraftig och endast något blekts, varför densamma i nu berörda hänseende kunde anses ungefär lika varaktig som en med normalfärgband åstadkommen skrift. Däremot hade skriften kunnat utplånas med begagnande av radergummi, och detta ännu lättare, om densamma förut behandlats med vissa kemiska reagentier.
    I sitt den 19 december 1916 meddelade utslag yttrade hovrätten, att den väl funne det förfarande, varigenom skriften uti ifrågavarande renovationer framställts eller medelst färgpapper å skrivmaskin, icke överensstämma med gällande föreskrifter i ämnet; men enär av kontrollstyrelsen för anstaltadundersökning gåve vid handen, att skriften väsentligen vore lika varaktig som skrift med normalbläck, och vid sådant förhållande det skäligen icke borde åläggas domhavanden att insända andra exemplar av ovan berörda småprotokoll, funne hovrätten advokatfiskalens i sådant hänseende framställda yrkande icke kunna bifallas. Detta utslag har vunnit laga kraft.
    Sedan ovanberörda utslag meddelats, avlät justitiekanslern en skrivelse till kontrollstyrelsen, däri han bl. a. anförde: Vid en av honom förrättad inspektion hos domhavanden i Södra Roslags domsaga hade anmärkts, att de häradsrättens småprotokoll, som förvarades såsom arkivexemplar, utgjordes av maskinskrivna kopior, tagna med s. k. karbonpapper. Då justitiekanslern inhämtat, att ovan refererade åtal vore anhängiggjort i Svea hovrätt och att styrelsen gått i författning om en undersökning, huruvida färgpapper skulle kunna lämna skrift av minst lika stor varaktighet som skrift med normalbläck, men att denna undersökning ännu icke slutförts, anhöll han, att så snart omförmälta undersökning blivit slutförd, underrättelse om undersökningens resultat och om styrelsens beslut med anledning därav måtte honom meddelas.
    Såsom svar å nämnda skrivelse har kontrollstyrelsen meddelat, att styrelsen i enlighet med 20 § i kungl. förordningen angående de slag av stämpelfärger m. m., som må till vissa offentliga handlingar användas, till bruk i statens tjänst, där fråga är om handling, till vilken skall användas normalpapper av lägre klass än nr 1, godkänt ett svart s. k. normalkarbonpapperfrån V. Rosendahls fabrik i Filipstad, betecknat »Durit extra prima» och»Durit prima». (Se Post- och inrikes tidningar d. 23 jan. 1917 nr 18.) —
    Med en kraftig skrivmaskin och med användande av det av kontrollstyrelsen godkända karbonpapperet kan på samma gång åstadkommas konceptprotokoll, renovation och utgående expedition, allt på normalpapper. Bättre läte sig detta göra med användande av normalpapper, vilket icke vore så starkt limmat som det nu utlämnade. Lämpligast torde väl vara, att renovationen finge skrivas på tunnare papper. Det är givetvis tillåtet att skriva densamma blott på ena sidan.
    Men även ett godkänt färgpapper lämnar icke skarpa avtryck, om det användes för länge, och jag har sett sådana avtryck, som icke borde kunna godkännas i statens tjänst. En utredning såväl angående anskaffande av lämpligare normalpapper för maskinskrift som ock angående beskaffenheten avsådan skrift skulle därför vara högeligen önskvärd.
Claes Uggla.