Magistratsledamots skyldighet att underkasta sig ändringar i organisationen av underrätt och stadsstyrelse. På K. M:ts prövning är för närvarande beroende fråga om fastställande av ny arbetsordning och lönestat för rådhusrätten och magistraten i Lidköping.
    Av särskilt intresse är en i 9 § av den föreslagna arbetsordningen intagen bestämmelse av följande lydelse:
    »Ledamot av rådhusrätten och magistraten, som hädanefter utnämnes eller övergår på ny förbättrad avlöningsstat, skall vara pliktig att utan minskning i honom tillförsäkrade löneförmåner underkasta sig antingen den förflyttning till annan domartjänst, varom vid möjligen inträdande förändringar i avseende å underrätternas organisation eller förläggningsorter eller eljest i allmänhet kan varda i laga ordning stadgat, eller den förflyttning till annan administrativ befattning i orten, varom bestämmelser framdeles kunna varda meddelade i sammanhang med magistratens omorganisation eller indragning.
    Tjänsteman vid magistraten skall under enahanda förutsättningar och villkor, som för ledamot stadgats, vara skyldig övergå till annan befattning i statens eller stadens tjänst, som kan varda honom erbjuden.»
    I ett över den föreslagna arbetsordningen avgivet utlåtande d. 19 oktober 1916 anmärkte Göta hovrätt, att berörda bestämmelse om skyldighet för ledamot av rådhusrätten och magistraten att under vissa förutsättningar och på vissa villkor låta förflytta sig till annan domartjänst eller administrativ befattning enligt hovrättens uppfattning icke stode i överensstämmelse med stadgandena i 36 § regeringsformen, varför hovrätten tillstyrkte, att nämnda bestämmelse måtte ur förslaget utgå.
    I häröver avgivna påminnelser av d. 13 nov. 1916 hava stadsfullmäktige i Lidköping anfört följande:
    »Då stadsfullmäktige hade att besluta om ny lönestat och arbetsordning för rådhusrätten och magistraten, kunde stadsfullmäktige icke underlåta att

 

250 NOTISER.taga i betraktande möjligheten av att i sammanhang med ny rättegångsordning, var till sedan mer än en mansålder förarbeten pågått, underrätterna komme att så organiseras, att rådhusrätten, vid överflyttande av dess befogenhet å en för stad och land gemensam domstol, komme att indragas. Då det syntes osäkert, huruvida staten därvid kunde bliva villig övertaga den staden för sådan händelse åliggande skyldigheten att fortfarande på indragningsstat utgiva de magistratspersonerna tillförsäkrade lönerna, uppstod tanken att genom ett förbehåll i lönestaten fastställa såsom villkor vid blivande utnämningar eller övergång till den nya förbättrade lönestaten, att vederbörande ledamot av rådhusrätten och magistraten, som hädanefter utnämnes eller övergår på ny förbättrad avlöningsstat, skulle vara pliktig att utan minskning i honom tillförsäkrade löneförmåner underkasta sig antingen den förflyttning till annan domartjänst, varom vid möjligen inträdande förändringar i avseende å underrätternas organisation eller förläggningsorter eller eljest i allmänhet kan varda i laga ordning stadgat, eller den förflyttning till annan administrativ befattning i orten, varom bestämmelser framdeles kunna varda meddelade i sammanhang med magistratens omorganisation eller indragning. Att härigenom, på sätt Göta hovrätt synes antaga, ingrepp i dessa domares oavsättlighet skett, torde knappast kunna medgivas. Ingen lärer bestrida statsmakternas rätt att vid en förändrad domstolsorganisation beröva borgmästare och rådmän utövandet av deras domar ämbeten. Den av hovrätten åberopade oavsättligheten skulle därefter bestå i rättigheten att utan motsvarande skyldigheter uppbära de med tjänsterna förenade löneförmåner. Det åberopade grundlagsstadgandet lärer knappast varit avsett att skydda en sådan rätt, vilken icke synes vara en nödvändig förutsättning för domarnes eftersträvade självständighet och oberoende. Förbehållets avfattning torde ock giva vid handen, att detsamma kan av staden göras gällande endast under förutsättning av i författningsenlig ordning tillkomna allmänna stadganden i ämnet och endast i den ordning, som sålunda bestämmes. Det torde kunna förutsättas, att vid sådana bestämmelsers utfärdande framgås med nödig varsamhet och med möjlig hänsyn till vederbörande befattningshavares önskningar, vilka de kunna antagas få tillfälle framföra genom egna ansökningar och valfrihet inom vissa gränser. Att stadsfullmäktige tänkt sig möjligheten jämväl av rådhusrättsledamöternas förflyttning till administrativ befattning i orten, har föranletts av hänsyn till den dubbelställning dessa tjänstemän intaga såsom jämväl ledamöter av magistraten samt därtill att i magistraternas ställe kunde tänkas inrättad annan administrativ myndighet för det övervakande av städernas självstyrelse, som nu ankommer på magistraten.»
    På grund av vad sålunda anförts hemställde stadsfullmäktige, att K. M:t måtte finna det gjorda förbehållet icke utgöra hinder för fastställelse å lönestaten. Påminnelserna äro undertecknade av stadsfullmäktiges ordförande, häradshövdingen W. Zethelius.
    Såväl magistraten i Lidköping som Konungens befallningshavande i Skaraborgs län hava härefter i avgivna utlåtanden instämt i stadsfullmäktiges uttalande. Slutligen har justitiekanslersämbetet i av K. M:t infordrat yttrande av d. 21 mars 1917 gjort i huvudsak samma uttalande som i det i föregående notis refererade utlåtandet över justitierådet Hellners framställning, därvid justitiekanslersämbetet dock förutsatt, att det föreslagna förbehållet i arbets

NOTISER. 251ordningen inskränktes att gälla allenast vid en allmän omorganisation av underdomstolarna.