Äktenskapsfrekvensen. Under diskussionerna vid nya äktenskapslagens tillkomst uttalades den förhoppningen, att denna lag skulle visa sig ägnad att i sin mån främja den låga äktenskapsfrekvensen i vårt land. Nu föreligga för år 1916 — den nya lagens första år — preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån rörande antalet ingångna äktenskap (se tabellen s. 330).
Absoluta antalet inom riket ingångna äktenskap har aldrig tillförene varit så högt som under 1916, och den relativa siffran överskrider femårsmedeltalen för de sista trettio åren; under femårsperioden 1911—1915 varierade denna siffra mellan 5.80 och 5.94. Ökningen i förhållande till 1915 års siffror, vilka ej voro anmärkningsvärt låga, är högst betydande; man får gå tillbaka ända till tiden närmast efter krisåren på 1860-talet för att finna exempel på en starkare uppgång. Endast i Kronobergs, Kalmar och Älvsborgs län är en minskning att anteckna. Starkast är stegringen i Stockholms län, där den relativa siffran är icke mindre än 18 % högre än 1915, därnäst kommer Örebro län med en ökning av 16.67 %.
Nu vore det naturligtvis förhastat att skriva de gynnsamma siffrorna helt och hållet på den nya lagstiftningens konto. Att denna varit en medverkande faktor står dock utom tvivel. Särskilt hava dess bestämmelser om begränsad giltighetstid även för tidigare ågången lysning av allt att döma i avsevärd utsträckning föranlett vigselfästande av äldre förbindelser, av vilka eljest många skulle hava stannat på de ofullkomnade äktenskapens stadium. Synnerligen belysande äro i detta hänseende siffrorna för Stockholms stad, den enda del av riket, för vilken mera detaljerade uppgifter äro mig tillgängliga. Medan