Ändringsfrekvensen i mål från olika slags underrätter. Bearbetningen av de till statistiska centralbyrån från och med år 1913 från rikets samtliga domstolar inflytande statistiska uppgifterna har beklagligtvis ännu icke fortskridit så långt, att ens första årgången av den nya rättsstatistiken utkommit från trycket. Emellertid ha de inkomna statistiska uppgifternadärför ej varit utan nytta för praktiskt bruk. Deras egenskap av ingående individualuppgifter rörande varje av svensk domstol genom slutligt utslag avgjort mål möjliggör deras upptagande till bearbetning när som helst och i vilket avseende som helst, alldeles oberoende av det officiella programmet fören blivande rättsstatistisk årsredogörelse. För processkommissionens räkning har också det influtna materialet redan i åtskilliga avseenden använts för intressanta utredningar.
    När kommissionen var sysselsatt med frågan om företrädet mellan kollegiala och enmansdomstolar i första instans, föranstaltades sålunda en utredning rörande ändringsfrekvensen i hovrätterna beträffande mål, som i första instans avgjorts dels av häradsrätter och dels av rådhusrätter. Inom dessa grupper skildes vidare, vad häradsrätterna angår, mellan mål, avgjorda under ordförandeskap av ordinarie ordföranden, och mål, avgjorda under ordförandeskap av vikarie, samt, vad rådhusrätterna angår, mellan rådhusrätter med flera lagkunniga ledamöter och rådhusrätter med allenast en lagkunnig ledamot.
    Resultatet av undersökningen, vilken omfattade åren 1913 och 1914, framgår av nedanstående tabell.
    Vid betraktande av denna tabell faller det genast i ögonen, att av alla de från häradsrätt fullföljda civilmål, som hovrätterna under nämnda år haft att pröva, mindre än en tredjedel och av de kriminella besvärsmålen föga mer än en fjärdedel avdömts under ordförandeskap av ordinarie domaren. Härav kan emellertid ej med säkerhet slutas, att blott mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla i häradsrätterna handlagda mål avdömas av häradshövdingen själv, utan förhållandet kan till någon del förklaras därmed, att den

 

¹ Förutom de ovan nämnda hava inga andra dispensärenden rörande äktenskapslagen behandlats än tre ansökningar om rätt för fallandesjuk person att gifta sig. Av dessa har allenast en bifallits.

² Detaljsiffrorna för Stockholm härröra från Stockholms statistiska kontor, vars preliminära totalsiffra är något högre än den i ovanstående tabell upptagna.

³ Enligt den sista mig tillgängliga uppgiften (för 1913) utgjorde antalet "tvångsvigslar" i Stockholm ej mindre än 200.

rättssökande allmänheten har mindre förtroende för vikariernas domar än för den ordinarie domhavandens.
    Vad själva frågan om ändringsfrekvensen beträffar, utvisar tabellen, att domar meddelade av rådhusrätter med flera lagkunniga ledamöter stått sig bäst i hovrätterna, i det att av civila mål blott 28 % och av kriminella målblott 32 % ändrats. Därnäst komma de ordinarie domhavandenas domar, varav resp. 36 och 40 % blivit ändrade. I tredje rummet komma de vikarierande domhavandena och de små rådhusrätterna, de förra med 41 % av såväl civilmålen som brottmålen och de senare med 45 % civilmål och 36 % brottmål ändrade. Vademål och Kriminella Summacivila besvärsmal besvärsmål Under åren 1913 och 1914 avhovrätterna till prövning upp- tagna mål, som i första instans avgjorts av Av hovrätterna till prövning upptagnaDärav ändrade eller återförvisadeTill prövning upptagna målÄndrade eller återförvisade %antal % antal %A) Häradsrätta) under ordförandeskap avordinarie domaren 1 031 371 36 465 185 40 1 496 37b) under ordförandeskap avvikarierande domare 2 396 976 41 1 216 502 41 3 612 41S:a mål från häradsrätterna¹ 3 517 1 397 40 1 703 697 41 5 220 40B) Rådhusrätta) med flera lagkunniga ledamöter 2 449 692 28 896 291 32 3 345 29b) med allenast en lagkunnig ledamot 310 140 45 287 103 36 597 41S:a mål från rådhusrätterna 2 759 832 31 1 183 394 33 3 942 31Sa av A) och B) 6 276 2 229 36 2 886 1 091 38 9 162 36

 

    Inom samtliga de olika hovrätterna komma de olika domstolstyperna med avseende å ändringsfrekvensen i civilmål i alldeles samma inbördes ordning som i ovanstående tabell. Sålunda utgjorde ändringsprocenten för 1) större rådhusrätter, 2) ordinarie domhavande, 3) vikarierande domhavande och 4) mindre rådhusrätter beträffande civila mål i Svea hovrätt resp. 28, 38, 41 och 50; i Göta hovrätt resp. 31, 37, 43 och 43, 5; samt i Skånska hovrätten resp. 25,28, 38 och 38,5. Beträffande brottmålen förekommo vissa växlingar, men hade man här stundom att röra sig med så låga siffror, att procentberäkningen kunde antagas giva mera tillfälliga resultat.

 

¹ Efter tillägg av 90 civila och 22 kriminella mål, beträffande vilka i hovrätternas uppgifter saknats besked, huruvida målen avgjorts under ordförandeskap av ordinariedomare eller vikarie.

    Mot ovanstående beräkningar kan väntas det inkastet, att de ej äro träffande, då man ej känner, hur utgången i högsta domstolen blivit i de mål, som från hovrätterna dit fullföljts. Emellertid äro de ändringar, som skett i högsta domstolen, så få i förhållande till hela antalet av hovrätterna avgjorda mål, att de ej kunna verka någon väsentlig rubbning i procentberäkningen.
    Ovan angivna resultat av den verkställda undersökningen synes ju tala till förmån för domstolar, bestående av ett flertal jurister. Emellertid behöver en aldrig så konstant statistik, utvisande något mindre ändringsprocent för rådhusrätterna än för häradsrätterna, icke tillmätas avgörande betydelse vid valet mellan kollegiala och enmansdomstolar. De faktorer, som vid detta val måste komma i betraktande, äro nämligen så komplicerade, att det mycket väl låter tänka sig, att en underlägsenhet ur synpunkten av ändringsfrekvensen kan uppvägas av andra betydande förmåner hos domstolar med allenast en jurist.
    Härtill kommer, att den ovan konstaterade skillnaden mellan de olika underrätterna i fråga om ändringsfrekvensen till icke ringa del kan förklaras ur två omständigheter, vilka ej hava något att göra med domstolarnas inbördes företräden. Dels äro de mål, som handläggas vid de större rådhusrätterna, tack vare den advokathjälp parterna här regelmässigt åtnjuta, ofta från början bättre utredda än målen från häradsrätterna, beträffande vilka klagande parter kanske ofta först vid fullföljden erhålla sakkunnigt biträde, dels torde den relativa fullföljdsfrekvensen från de större rådhusrätterna vara väsentligt större än från häradsrätterna, i det att mål som representera högre värden — dessa torde företrädesvis handläggas vid rådhusrätterna — ofta fullföljas trots påtagligt ringa utsikt till ändring. Givetvis kommer sistnämnda fråga att närmare belysas i den blivande rättsstatistiken, liksom man ock därur otvivelaktigt blir i tillfälle att inhämta, huruvida i fråga om mål från häradsrätterna den relativa fullföljdsfrekvensen ställer sig olika allt efter som målen avgjorts av ordinarie eller vikarierande domare.
K. Schlyter.