Den skandinaviska familjerättslagstiftningen. Som bekant har riksdagen med några smärre ändringar antagit det av lagberedningen under samarbete med danska och norska kommitterade utarbetade förslaget till lag om adoption. I Norge har lag i detta ämne utfärdats den 2 april 1917 (Norsk Lovtidende nr 17). Den norska adoptionslagen avviker i vissa hänseenden från den blivande svenska. Sålunda medgiver den allenast undantagsvis adoption av eget barn utom äktenskap, nämligen blott för det fall att fadern vill adoptera barnet och detta ej har arvsrätt efter honom; den, som adopterats innan han fyllt aderton år, kan efter att hava uppnått denna ålder återtaga sitt ursprungliga släktnamn; då adoption av ett utom äktenskap fött barn medgives, kan tillika bestämmas, att adoptanten skall hava rätt till uppfostringsbidrag av barnafadern; adoptivbarnet har ej underhållsplikt mot adoptivföräldrarna; adoptivförhållandet utgör ej äktenskapshinder, men väl upphör vid äktenskaps ingående ett mellan kontrahenterna bestående adoptivförhållande.Vissa olikheter mellan svensk och norsk lag på successionsrättens område havaföranlett avvikelser beträffande adoptants och adoptivbarns inbördes rättsställning (jfr innevarande årgång av denna tidskrift s. 192). Slutligen är att märka,att enligt den norska lagen adoption kommer till stånd genom »bevilling» av Konungen, icke såsom enligt den svenska genom domstols beslut.
    Förslaget till lag om äktenskaps ingående och upplösning, vilket här i Sverige redan 1915 upphöjdes till lag, har den 25 maj 1917 utan väsentliga ändringar framlagts för stortinget. I Danmark har däremot proposition ännu ej avgivits i någotdera av nu berörda ämnen. Meningen torde vara att förelägga danska riksdagen hela äktenskapslagstiftningen i ett sammanhang, sedan familjerättskommissionen avgivit förslag jämväl rörande äktenskaps rättsverkningar. Då det danska förslaget till lag om adoption egentligen endast innefattaren kodifikation av regler, som redan tillämpas i »bevillings» praxis, har även med dess vidare behandling fått anstå till en tidpunkt, då statsmakterna äro mindre upptagna av andra maktpåliggande uppgifter. B. E.