Ett skandinaviskt handelsmöte avhölls i Stockholm den 14 och 15 september 1917 under ordförandeskap av bankdirektören Knut Wallenberg. Överläggningarna rörde sig om följande ämnen: 1) Samarbete mellan de tre skandinaviska länderna på det handelspolitiska området; 2) Utveckling av den gemensamma skandinaviska lagstiftningen på handelsrättens område; 3) Böra de tre skandinaviska länderna i fråga om koncessionslagstiftningen inrymma varandra ömsesidiga fördelar? 4) Bör den skandinaviska myntkonventionen revideras?
    Från svenskt håll inleddes det första ämnet av professor Eli F. Heckscher, det tredje ämnet av vice häradshövdingen G. Sandström och det fjärde av professor G. Cassel. Inledningsanföranden rörande det andra ämnet höllos av professor Fredrik Stang, Kristiania, justitierådet Tore Almén, Stockholm, och Højesteretssagfører Otto Liebe, København. Samtliga dessa talare voro ense om att bland de ämnen, som stå på programmet för fortsatt skandinavisk lagstiftning, försäkringsavtalet bör först upptagas till behandling. Av professor Stangs anförande framgick, att inom intresserade kretsar i Norge råder en bestämd övertygelse om nödvändigheten att nu skrida till en revision av sjölagen samt att helt nyligen från norska regeringen gjorts framställning till Danmark och Sverige om att taga del i ett sådant reformarbete. Advokat Liebe vitsordade, att denna tanke i Danmark mötts med livlig tillfredsställelse. Det lär också kunna antagas, att de tre nordiska länderna inom den närmaste framtiden komma att skrida till en genomgripande omarbetning av sina sjölagar. Justitierådet Almén gav uttryck åt den mening, att lagstiftning om försträckning och skuldebrev, ränta, pant och borgen samt om mortifikation av förkomna värdepapper

borde göras till föremål för samarbete mellan de nordiska länderna i syfte att avlägsna eller minska nu bestående väsentliga olikheter i de härom gällande rättsreglerna. Mötet antog enhälligt följande resolution:
    »Handelns utövare i de tre skandinaviska länderna uppskatta högt den betydelse, det gemensamma nordiska lagstiftningsarbetet har haft, och hyser en livlig förhoppning, att det må fortsättas. Handelsmötet anser, att lagar, som innehålla bestämmelser av handelsrättslig beskaffenhet, böra utarbetas av de tre länderna i förening, såvitt icke avgörande hinder uppstå däremot. Med avseende på de ämnen, som särskilt äro ägnade att bliva föremål för gemensam nordisk lagstiftning, hänvisar mötet till de uttalanden, som förekommit under diskussionen, och understryker de vid tidigare möten framkomna önskemålen om en gemensam nordisk revision av sjölagen, varvid särskilt framhålles nödvändigheten av att tidsenliga bestämmelser meddelas om ansvar för gods under transport.»