Specialdomstolar för vissa statsförbrytelser i Finland. Under åberopande av att den under innevarande år förefallna uppresningen mot Finlands lagliga samhällsordning med avseende å det stora antal personer, vilka deltagit i densamma, påkallade en särskild lagstiftningsåtgärd, för att de skyldiga statsförbrytarna måtte kunna med erforderlig skyndsamhet dömas och befordras till undergående av straff, framlade den finska regeringen i en den 16 maj 1918 dagtecknad proposition (nr 45) för Finlands lantdag förslag till lag om tillsättande av domstolar för handläggning av vissa statsförbrytelser samt om rättegången vid desamma. Enligt lantdagens den 28 maj dagtecknade svar har lagförslaget med vissa jämkningar av lantdagen godkänts.
    Jämlikt den sålunda antagna lagen skola straffbara handlingar, vilka innefatta medverkan i förutnämnda uppresning eller stå i samband med densamma, rannsakas och avdömas av »domstolen för statsförbrytelser», fördelad

 

på avdelningar, bestående av fem ledamöter, av vilka ordföranden och ytterligare en ledamot skola vara rättsbildade och en ledamot innehava officersgrad. Samtliga ledamöter förordnas av senatens justitiedepartement, de militära på framställning av överbefälhavaren för Finlands försvarsväsende och övriga icke lagfarna ledamöter på framställning av vederbörande landshövding. Enligt lagutskottets uttalande bör en av de icke lagfarna ledamöterna å varje avdelning innehava pedagogiska insikter, varför en lärare eller präst härtill bör utses. En särskild »överdomstol för statsförbrytelser» om sju ledamöter— därav ordföranden och tre andra ledamöter rättsbildade samt två ledamöter stabsofficerare — har bl. a. att bestämma antalet avdelningar, varav underdomstolen för statsförbrytelser skall bestå, samt de orter, å vilka dessa avdelningar skola sammanträda. Propositionen innehåller icke någon motivering till bestämmelserna om militära ledamöter i domstolarna för statsförbrytelser, men anför lagutskottet såsom skäl härtill, att det »med avseende å ifrågavarande brottmåls särskilda natur ofta kan förekomma frågor, vilkas rätta avgörande förutsätter militära fackkunskaper».
    Domstolen för statsförbrytelser åligger att »utan vidlyftig omgång upptagade för sakens utredande nödiga bevis och, efter fri prövning av alla förekommande omständigheter, enligt sin övertygelse fastställa vad i målet är sant». Domstolens utslag få i princip icke överklagas, men skall, om minst två ledamöter det påyrka, meddelat utslag underställas överdomstolens slutliga prövning »till den del utslaget innefattar yttrande om lagens tillämpande på den brottsliga handlingen samt om straffets utmätande eller om annan rättsfråga; vad domstolen funnit vara i saken utrett underligger däremot icke ny prövning». Härutöver har överdomstolen att slutligen pröva nåde ansökningar i mål, avgjorda av underdomstolen. Dylik ansökan skall inom sju dagar efterdet utslaget fallit inlämnas till ordföranden i underdomstolen eller till vederbörande landshövding.

K. S.