Den nya vattenlagstiftningen. Efter att hava pågått under en lång följd av år och till stor del efter olika riktlinjer har arbetetå den svenska vattenlagstiftningen under innevarande år lett till ett betydelsefullt resultat. Vid årets riksdag lyckades det nämligen, tack vare den inom olika läger alltmera fördjupade insikten om vikten av en snar och tidsenlig lösning av denna lagstiftningsfråga, att, sedan vissa modifikationer vidtagits i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, till detta förslag vinna riksdagens bifall. Huvudförfattningarna i det sålunda antagna lagkomplexet, som utfärdats den 28 juni detta år (Sv. förf. saml. nr 523 — 529), äro vattenlagen, lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen samt lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes.
    Den redogörelse för huvuddragen av den nya vattenlagstiftningen, som lämnas i det följande, ansluter sig till en framställning, som intagits i denna tidskrift under år 1917 (s. 414) och vari meddelats en översikt av det under sistnämnda år av särskilda sakkunniga avgivna förslaget till vattenlag. Då den antagna lagen, särskilt till sin privaträttsliga del, nära överensstämmer med detta förslag, kan också i stor utsträckning hänvisas till nämnda framställning.
    Vad först angår vattenlagens omfattning, har de sakkunnigas förslag härutinnan blivit följt. I lagen upptagas sålunda huvudsakligen allenast rättsregler rörande vattnets tillgodogörande; dock har lagen givits en sådan uppställning, att framdeles däri skola kunna inpassas jämväl övriga delar av vattenrätten. Särskilda kapitel hava

 

296 AKTUELLA SPÖRSMÅL.för sagda ändamål reserverats för blivande lagstiftning angående allmän farled (5 kap.), allmän flottled (6 kap.), torrläggning av mark (7 kap.), kloakledning (8 kap.) samt syneförrättning (10 kap.).
    I vattenlagens 1 kap. upptagas bestämmelserna 'om rätt till vatten'. Dessa hava i allmänhet bibehållits vid den lydelse, som de sakkunniga givit åt dem. Det nu sagda gäller jämväl rättsreglerna rörande kungsådra. Förekomsten av kungsådra medför i överensstämmelse härmed icke längre skyldighet för ägare av strömfall eller annat vattenområde att lämna visst utrymme i vattnet fritt från byggnad. Däremot åligger det vattenområdets ägare att till viss grad utan ersättning finna sig i att, i mån behov därav framträder, vattenmängd eller fallhöjd tages i anspråk för tillgodoseende avvissa i lagen närmare angivna ändamål. Förefintligheten av kungsådra är enligt den nya lagen ej beroende av den natur vattendraget av ålder tillagts i detta hänseende utan uteslutande av vattenföringens storlek. Över alla vattendrag, där enligt denna grund kungsådra skall anses finnas, skall i särskild ordning upprättas förteckning med för framtiden bindande verkan.
    2 kap., som har rubriken 'om byggande i vatten', inledes meden definition å vad som skall förstås härmed. Dit hänföres ej allenast byggnad i vatten utan jämväl anläggning, som verkställes på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på vattenståndet. Med byggande i vatten likställas bortledande av vatten samt grävning eller sprängning eller annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge. I detta kap. avhandlas i övrigt de förutsättningar och villkor, varunder byggande i vatten må ur synpunkten av det allmännas eller annans enskilda rätt tillåtas. I anslutning härtill meddelas jämväl föreskrifter angående vattenhushållningen vid en befintlig vattenbyggnad. I förhållande till gällande rätt innebär lagen i denna del en väsentlig utvidgning av de befogenheter, vilka tillkomma den, som ämnar utföra en byggnad i vatten, en utvidgning, vilken grundats å det allmänna intresse, som numera i långt högre grad än tidigare är förknippat särskilt med vattenkraftens tillgodogörande. Ett annat utmärkande drag är den strävan, som gjort sig gällande, att redan före den tillämnade byggnadens verkställande reglera de rättsförhållanden, som anknyta sig till företaget. Till vinnande av detta syfte har i avseende å alla anläggningar, vilka kunna väntas bliva av någon betydelse för vattenförhållandena, skyldighet ålagts den, som vill utföra dylik anläggning, att låta frågan om dess laglighet undergå prövning av härför särskilt kvalificerad myndighet, vattendomstolen. Dess byggnadsmedgivande är av preklusiv natur; dock inträder denna preklusivverkan i vissa fall förstefter förloppet av viss tid från byggnadens fullbordande. I samtliga nu berörda frågor ansluter sig lagen i allt väsentligt till de sak I kunnigas förslag.
    Ett särskilt slag av vattenanläggningar, vattenregleringarna, har utbrutits till behandling i ett kapitel för sig, nämligen det tredje. Till vattenreglering hänför lagen varje företag, som har till ändamål

 

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 297att genom reglering av vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag bereda bättre hushållning med vattnet eller eljest ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften i ett eller fleraströmfall. En vattenreglering kan komma till stånd med eller utan tvångsdelaktighet. I tredje kapitlet behandlas utförligt de villkor, varunder initiativtagaren till företaget kan av andra strömfallsägare påfordra deltagande i detsamma. Beträffande förutsättningarna och villkoren för själva vattenbyggnadens tillåtlighet och utförande hänvisas däremot till motsvarande bestämmelser i 2 kap. Med hänsyn till de vidsträckta förändringar i den yttre omgivningen, som ej sällan äro förenade med en vattenreglering, och den därav föranledda, ofta djupgående inverkan å allmänna eller enskilda intressen hava dock beträffande dessa företag särskilda bestämmelser i vissa hänseenden meddelats. Sålunda äger Konungen i fråga om regleringsföretag med tvångsdelaktighet att, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse ledamot i styrelsen för dylikt företag samt beträffande vattenreglering i allmänhet att under nyss angivna förutsättning förordna lämplig person att utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de med företaget förenade angelägenheter. Beträffande regleringar av större omfattning tillkommer det dessutom Konungen i vissa fall att pröva, huruvida med hänsyn till företagets inverkan å allmänna intressen hinder möter för detsamma. Vid vattenregleringar av viss storlek skall dessutom utgå en årlig avgift till den bygd, som beröres av företaget. Bestämmelserna om Konungens prövningsrätt och om avgifter upptagas dock först i nästa kapitel.
    De i 4 kap. upptagna stadgandena hava i diskussionen betecknats såsom den nya lagens koncessionsbestämmelser. Dessa bestämmelser innebära vissa begränsningar i anläggningsägarens rätt, särskilt med hänsyn till det ur socialekonomisk synpunkt viktiga intresse, som sammanhänger med den av vattenkraften frambragta energiens användning och fördelning. Denna synpunkt kommer särskilt tilluttryck uti stadgandena om skyldighet för ägare av kraftanläggningar att under vissa förutsättningar tillhandahålla bestämd andel av anläggningens kraftproduktion mot självkostnadspris jämte ett mindre tillägg åt innevånarna i den omgivande bygden för tillgodoseende av bygdens behov av kraft till användning i hantverk, små industri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning. Storleken av den ifrågavarande andelen, som icke får överstiga 1/10-del, bestämmes av vattendomstolen för tidsperioder om tjugu år. Vattendomstolen meddelar också bestämmelser om kraftens fördelning mellan olika avnämare, om priset, om platsen, varest kraften skall uttagas (antingen vid kraftstationen eller å ledning, tillhörig anläggningens ägare), m. fl. frågor.
    Dessutom upptagas i detta kap. bestämmelser om nyprövning, om kronans lösningsrätt, om Konungens prövningsrätt och om vattenregleringsavgifter.
    Med nyprövningen avses att tillvarataga de framtida intressen av

 

298 AKTUELLA SPÖRSMÅL.allmän innebörd, som kunna komma att röna inflytande av en verkställd vattenbyggnad. Nyprövning kan äga rum beträffande såväl kraftanläggningar som vattenregleringar. I båda fallen är nyprövningen byggd på samma grunder. Den kan förekomma efter mellanrum, första gången av femtiofem år, räknat från den för byggnadens fullbordande bestämda tidpunkten, och därefter av fyrtio år. Dess inträde är dock i varje fall beroende av att den påkallas antingen av representant för det allmänna eller ock av byggnadens ägare. Nyprövningen skall ske i den ordning och efter de grunder, som bestämmas i då gällande lagstiftning angående byggande i vatten. Enligt den nu antagna lagen tillkommer prövningen vattendomstolen. De vid nyprövningen meddelade föreskrifterna må icke tillämpas förr än fem år förflutit från utgången av det kalenderår, då nyprövningen påkallats. Till byggnadsägarens säkerhet meddelas i lagen utförliga bestämmelser angående statsverkets skyldighet att ersätta förlust, varav byggnadens ägare drabbas till följd av nyprövningen, såvitt nämnda förlust överskrider viss i lagen angiven gräns. Denna gräns har i allmänhet bestämts så, att förlusten icke må överstiga en fjärdedel av värdet å den vattenkraft i tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden. Har strömfallets ägare på grund av bestämmelserna om kungsådra fått utan ersättning vidkännas förlust av vattenmängd eller fallhöjd, skall under viss förutsättning hänsyn tagas till sådan förlust. Gränsen kan ock förskjutas till byggnadsägarens förmån till följd därav, att denne verkställt tillbyggnad eller ändring av den ursprungliga byggnaden i avsikt att möjliggöra ett ändamålsenligare tillgodogörande av vattenkraften. Eventuellt ersättningsanspråk skall prövas av gode män.
    Den lösningsrätt till en kraftanläggning, som i 4 kap. tillägges kronan, är betingad därav, att dess utövning påkallas för tillgodoseende av allmänt behov. Lösningsrätten inträder liksom nyprövningen vid utgången av vissa tidsperioder, envar om fyrtio år, första gången räknat från den för anläggningens fullbordande bestämda tidpunkten. Ett villkor för lösningsrätten är dock, att byggnadens ägare underrättas fem år i förväg. Ersättningen bestämmes av expropriationsnämnd, och härvid skola med vissa jämkningar motsvarande bestämmelser i expropriationslagen äga tillämpning.
    Bestämmelserna om bygdekraft, nyprövning och lösningsrätt avse i allmänhet allenast anläggningar, som tillkommit eller väsentligt utvidgats med stöd av den nya lagen. Vidare gäller beträffande kraftanläggningar, att anläggningen skall vara av den storlek, att vid densamma kan uttagas minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten. För att en vattenreglering skall underkastas nyprövning fordras, att genom regleringen vinnes i medeltal minst femhundra turbinhästkrafter.
    Bestämmelserna om Konungens prövningsrätt avse företag för reglering av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland och Siljan även som annan vattenreglering, som med hänsyn till dess inverkan å vattnets avrinning är av synnerlig omfatt-

 

AKTUELLA SPÖRSMÅL. 299ning. Konungens prövningsrätt är begränsad till frågan, huruvida med hänsyn till ortens allmänna ekonomiska intressen eller eljest till företagets inverkan å av vattenförhållandena beroende allmänna intressen hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess utförande.
    De avgifter, som avhandlas i 4 kap., drabba allenast vattenregleringar av den storlek, att genom dem vinnas i medeltal minst femhundra turbinhästkrafter. Ifrågavarande avgifter hava tillkommit i syfte att utgöra vederlag för de förmåner, som vid regleringen tillföras regleringsintressenterna på den omgivande bygdens bekostnad. Avgifterna, vilkas storlek bestämmas av vattendomstolen inom vissa i lagen angivna gränser, skola i första hand användas till förebyggande eller minskande av genom företaget vållad skada, som icke i annan ordning blivit gottgjord, eller till ersättning för sådan skada. Om avgifterna därtill lämna tillgång, må de ock användas till annat ändamål för bygdens räkning, såsom lantbrukets främjande o. dyl.
    De i 4 kap. upptagna bestämmelserna äro med undantag av dem, som angå bygdekraft och Konungens prövningsrätt, utan motsvarighet i sakkunnigförslaget.
    Reglerna om ersättning, vilka erhållit plats i 9 kap., hava med något undantag bibehållits i den gestalt de sakkunniga i sitt förslaggivit dem. Den mest anmärkningsvärda nyheten i förhållande till gällande rätt är här införandet av en ny ersättningsform, ersättning medelst kraftöverföring. Vidare är att anteckna den utvidgning av ersättningsskyldigheten, som består däri, att gottgörelse skall lämnas jämväl för s. k. ideell skada även som, i anslutning till ett stadgande i 2 kap., för sådant hinder för eller försvårande av jords torrläggning, som vållas genom uppdämning.
    Rättegången i vattenmål, varom stadgas i lagens 11 kap., är ordnad efter väsentligen andra grunder än som hittills gällt beträffande dylika mål. I stort sett har jämväl i denna del de sakkunnigasförslag länt till efterföljd. Detta gäller i främsta rummet förfarandet i första instans. Domstolen utgöres här av en specialdomstol, vattendomstolen. Gränserna mellan de särskilda vattendomstolarnas domsområden skola följa vattendelare mellan olika vattensystem. Åt själva förfarandet har man sökt att giva en, såvitt förhållandena det medgivit, modern prägel. Sålunda har man till vinnande av processmaterialets koncentration före själva domstolsbehandlingen infört föregående skriftlig förhandling mellan parterna inför vattendomstolens ordförande, vattenrättsdomaren, liksom denne tillagts en ganska vidsträckt befogenhet att av eget initiativ träffa anstalter för processmaterialets fullständigande. Vad angår fullföljden, har denna, närmast i anslutning till anmärkningar från processkommissionens och lagrådets sida1, undergått en ganska väsentlig omläggning. I motsats till sakkunnigförslaget, som icke upptog någon mellaninstans för vattenmål utan lät fullföljd ske omedelbart till högsta domstolen, har nu i lagen införts en mellan

 

1 Se http://svjt.se/svjt/1917/333 och http://svjt.se/svjt/1918/50 

 

300 AKTUELLA SPÖRSMÅL.instans jämväl för mål från vattendomstol. Denna mellaninstans, vattenöverdomstolen, utgöres av Svea hovrätt, som vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall bestå av fyra ledamöter i hovrätten och en ledamot i kammarkollegiet. Beträffande fullföljden hänvisas i övrigt i stort sett till motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken. Den begränsning av fullföljdsrätten, som införts genom 1915 års lagstiftning om summa revisibilis, gäller sålunda jämväl beträffande vattenmål.
    De två följande kapitlen av lagen avhandla, 12 kap. inskrivning i vattenbok samt 13 kap. besiktning, handräckning och ansvarsfrågor. Slutligen meddelas i 14 kap. vissa definitioner samt några allmänna bestämmelser i övrigt.
    Enligt den samtidigt med vattenlagen utfärdade lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen skall denna lag träda i kraft den 1 januari 1919. Mål, som anhängiggjorts förelagens ikraftträdande, skola emellertid såsom allmän regel handläggas och bedömas enligt äldre lag. Härifrån göres dock ett betydelsefullt undantag i avseende å sådana efter utgången av år 1917 anhängiggjorda ansökningsmål, vilka vid vattenlagens ikraftträdande ännu icke äro av underrätten avdömda. Om sökanden vill efterden nya lagens ikraftträdande fullfölja ansökningen i dylikt mål, har han att låta målets behandling övertagas av vattendomstolen. Till tidpunkten för lagens ikraftträdande skall dock i varje fall handläggningen vid den allmänna underrätten fortgå i vanlig ordning och, då behandlingen vid vattendomstolen utgör en fortsättning av målet, kommer den utredning, som förebragts vid den allmänna underrätten, sökanden tillgodo. Har överflyttning skett till vattendomstolen, skall målet jämväl bedömas enligt vattenlagen.
 

N. Gärde.