Krigstidsförenklingar i den österrikiska straffprocessen. Samtidigt som kriget på vissa områden skapat en mängd nytt arbete för domstolarna, har det i de krigförande länderna också starkt tärt på domstolarnas arbetskrafter. I Österrike har under detta års sommar av justitieministern von Schauer framlagts ett lagförslag för att inom straffprocessen tillmötesgå behovet av arbetsbesparing. I detta syfte äro flera ändringar i gällande process föreslagna. De viktigaste äro följande.
    I de kollegiala, utan jury arbetande s. k. Gerichtshöfe erster Instanz, kompetenta för alla Vergehen samt för Verbrechen, som icke höra till jurydomstolen, och dessutom andra instans i förhållande till de som enmansdomstolar arbetande Bezirksgerichte, föreslås domarantalet nedsatt från fyra till tre, var jämte föratt motverka den därmed ökade sannolikheten för en fällande dom ordföranden vid omröstningen skall tilldelas två röster med bibehållande av regeln, att tre rösters majoritet fordras för fällande.
    I analogi med en genom 1914 års Gerichtsentlastungsnovelle inom civilprocessen vidtagen ändring har vidare föreslagits, att de till nyssnämnda kollegiala domstolar hörande brottmålen skola handläggas av allenast en av senatsdomarne, så snart sannolikheten talar för ett straff av endast böter eller högst 6 månaders frihetsstraff. Finnes straffet böra sättas högre, hänvisas målet till fullsuten senat. Dömer åter ensamdomaren, kan talan föras likaledes hos fullsuten senat. Själva proceduren inför ensamdomaren är förenklad och närmar sig förfarandet inför Bezirksgerichte.
    En intressant och jämväl av Wach upptagen idé ligger bakom det föreslagna uppgivandet i viss utsträckning av legalitetsprincipen vid prövningen av frågan, om åtal bör ske. Vid vissa fall av brottskonkurrens kan åtalet helt enkelt begränsas till ett eller flera av brotten med utelämnande av resten. Föreslagen i syfte att spara arbete för domstolarna, innebär denna åtgärd ett första steg mot ransonering också av rättsskipningen.
    Slutligen skall området för det s. k. Mandatsverfahren, motsvarande de tyska Strafbefehle (straffbesked) och de norska Forelæg og Vedtagelse af Straf, utvidgas. (Se vidare D. Jur. Z. 1918 s. 488; D. Strafr. Z. 1918 s. 275 och Allg.österr. Gerichts-Zeitung 1918 s. 289.)

T. E.

    Fransk=italiensk lagstiftning.¹ År 1916 framkastade en italiensk jurist Scialoja tanken på ett gemensamt franskt-italienskt lagstiftningsarbete på civil- och handelsrättens område, åsyftande dels större rättslikhet, dels en pånyttfödelse av den romanska rätten, vars inflytande på lagstiftningen i andra länder vore på väg att överflyglas av de modernare tyska lagverken. I oktober samma år bildades av framstående italienska jurister en förening med uppgift att under samarbete med en motsvarande fransk sammanslutning förbereda en fransk-italiensk lagstiftning på civilrättens, handelsrättens och den internationella privaträttens område ävensom en revision av de båda ländernas internationella konventioner angående domars ömsesidiga exigibilitet. Sedan i januari 1917 en fransk förening kommit till stånd, fördelades arbetsuppgifterna på de båda föreningarna till förberedande handläggning. Den franska har varit sysselsatt med utarbetandet av förslag till konvention om domstolarnas kompetens och verkställighet av dom efter mönstret av den fransk-belgiska

 

¹ Se Bulletin mensuel de la société de legislation comparée 1917 s. 310 f.

 

Svensk Juristtidning 1918. 25

 

konventionen av 1899 och har på sitt program även läran om handelspapper. Den italienska föreningen har fått sig anförtrodda frågorna om internationella rättsförhållanden på familjerättens område och om slutande av avtal. De av den ena föreningen utarbetade lagförslagen skola underkastas granskning av den andra och därefter behandlas av en kommission, bestående av medlemmar från båda.
    Vardera föreningen bestod ursprungligen av ett tjugutal medlemmar. Bland fransmännen förtjäna särskilt nämnas Lyon-Caen, Carpentier, Clunet, Weiss och Renault, av vilka den sistnämnde emellertid avlidit i februari detta år.
    Även belgiska och rumäniska jurister hava uttalat sitt livliga intresse för saken och sin önskan att medverka, så snart omständigheterna medgiva detta.
 

B. E.